Annons

Jag används för felaktig bevisföring

Benjamin Dousa, Muf, skriver att debatten om borgerlighetens ansvar och väg framåt, måste bygga på insikten om att friheten och ansvaret hänger ihop.

Under strecket
Publicerad

Just nu pågår en debatt som initierats av Göteborgsposten och Expressens ledarsidor. I korthet handlar den om att borgerligheten i vid bemärkelse, och den marknadsliberala tankesmedjan Timbro i synnerhet, varit för naiva inför vad kommersiella intressen i välfärdssektorn innebär.

Detta har fått vänstern att jubla. Jag används själv som bevisföring i den här debatten, framför allt efter min kritik mot hur en del friskolekoncerner lagt upp sin undervisning. Men i diskussionen ställs återkommande felaktigt frihet mot ansvar.

Friheten att själv få välja skola, vem man ska gifta sig med och vad man ska göra med sina egna hårt förvärvade pengar är en del av borgerlighetens DNA. Men en lika naturlig del måste vara att ta ansvar, att få bort klotter och brottslighet, ställa krav på bidragstagare och skolelever, att se till att skatte–betalarnas pengar går till välfärdens kärna och inte slösas bort.

I GP-ledarskribenten Håkan Boströms uppmärksammade attack mot tankesmedjan Timbro anklagas den för att ha förstört för högern genom att ensidigt bedriva en politik för företagen och de mest privilegierade. Samtidigt påstås Timbro ha undvikit samhällsproblem kopplade till invandring och brottslighet.

Annons
Annons

Boström hävdar att stora delar av näringslivseliten har blundat för många problem för att man samtidigt kunnat tjäna pengar på dem. Säkerhetsföretag tjänar på att brottsligheten skenar, utbildningsföretag på att nyanlända blir fler (de genererar nämligen högre skolpeng) och omsorgsföretag på att anhöriginvandringen ökar.

Det finns delar i Boströms resonemang som kan tas på allvar, men kärnan i borgerlighetens självrannsakan måste handla om att frihet och ansvar behövs samtidigt. I dag är det många konservativa krafter som helt verkar missa att det i grund och botten är privat sektor som finansierar offentlig sektor. Vill man ha fler poliser, bättre villkor för försvaret och längre fängelsestraff, så måste någon betala för det.

I det perspektivet är Sveriges nästan obefintliga produktivitetstillväxt det senaste decenniet liksom att vi tappar i innovations- och konkurrenskraft ett större problem långsiktigt än integrationsfrågan. Därför går det inte att likt Göteborgspostens och Expressens ledarsidor ställa sänkt skatt mot att ”vi måste ta tag i integrationsskulden först” – för frågorna hänger ihop.

I den andra ringhörnan står Centerpartiet, där bland annat partisekreterare Michael Arthursson i ett debattinlägg i UNT hävdar att det pågår ett slags antiliberal våg som vill riva upp alla borgerliga landvinningar. Att leva i föreställningen att liberala reformer som arbetskraftsinvandringen, friskolereformen eller privatisering av arbetsförmedling inte behöver vårdas och förbättras är inte bara naivt, utan är en hållning som riskerar hela valfrihetssystemet.

Om regelverket för arbetskraftsinvandring används för att få bidrag, eller om friskolekoncerner skär ned på undervisningstid eller klassrum för att tjäna några kronor extra, får de politiska krafter som vill förbjuda och begränsa vatten på sin kvarn. Det ska vi inte ge dem.

Att Sverige har stora problem kopplade till invandring, integration, kriminalitet och sjukvård får inte blända sikten för nödvändiga reformer.

Brottsbekämpning förutsätter resurser som skapas av ingenjörer och startup-företag. Sjukvården behöver mer marknadsmässig effektivitet för att fler ska få vård i tid. Incitamenten för friskolorna måste vara utformade så att söktryck motsvarar utbildningens kvalitet. Frihet och ansvar måste gå hand i hand.

BENJAMIN DOUSA är förbundsordförande i Moderata Ungdomsförbundet.
benjamin.dousa@moderaterna.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons