Annons

”Jag är det svarta fåret – vill slå tillbaka mot syskonen”

Behöver varje släkt ett svart får för att fungera? Det frågar sig signaturen ”Kusin vitamin” som numera undviker att umgås med sin familj på grund av missunnsamhet och giftiga kommentarer. Psykolog Jenny Jägerfeld ger råd.

Under strecket
Publicerad

”Jag tänker att det är inte är så märkligt att man vill få bekräftelse från sin familj eller släkt”, inleder Jenny Jägerfeld sitt svar till ”Kusin vitamin”.

Foto: SvD och Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 1

”Jag tänker att det är inte är så märkligt att man vill få bekräftelse från sin familj eller släkt”, inleder Jenny Jägerfeld sitt svar till ”Kusin vitamin”.

Foto: SvD och Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 1
”Jag tänker att det är inte är så märkligt att man vill få bekräftelse från sin familj eller släkt”, inleder Jenny Jägerfeld sitt svar till ”Kusin vitamin”.
”Jag tänker att det är inte är så märkligt att man vill få bekräftelse från sin familj eller släkt”, inleder Jenny Jägerfeld sitt svar till ”Kusin vitamin”. Foto: SvD och Pontus Lundahl/TT

Fråga: Jag är uppvuxen i en släktkär familj, vi har umgåtts mycket med varandra. Numer undviker jag det.

Varför kan man aldrig utvecklas och växa i en familj? Det är som att den roll man fick som barn har cementerats fast i betong.

Jag har alltid fått höra att jag får som jag vill. Och då inte på ett positivt sätt. Utan mer som att jag är en bortskämd och högljudd person. Det är inte en bild jag delar.

Vi är tre syskon. Vi har givetvis fått olika saker, men det jag får är alltid det som det ska kivas om och som väcker en storm av känslor. Nu har mina syskon blivit bättre under åren men deras respektive, mina kusiner med partners och barn, är som förut.

Om vi helt krasst tittar på fördelningen är det jag som har dragit nitlotten rent ekonomiskt. Det är vi nog alla medvetna om i familjen, mina syskon och mina föräldrar. Men jag ser alltid möjligheten. Jag vårdar, jag säljer, jag gör om, jag älskar mina saker.

Annons
Annons

Nu är det diskussion angående det jag sist fick av mina föräldrar. Det missunnas mig. Det skulle ha gått till oss alla tre, anser de andra.

Det är som att systemet släkt behöver ett svart får för att kunna existera. Jag är definitivt det svarta fåret.

Jag är rätt så framgångsrik, men jag har valt ett liv som inte är så ekonomiskt fördelaktigt. Jag kommer att leva på små resurser som pensionär.

När vi träffas kommer giftiga kommentarer. Tyvärr träffar de mig i hjärtat och jag bär med mig dem. Jag kan inte låta pilarna bara passera utan känner att jag vill slå tillbaka.

Jag skulle nog helst av allt vilja att de såg mig som den jag är. Att jag fick en chans. Och varför är det så viktigt för mig med bekräftelse från min släkt?

/Kusin vitamin

I en konflikt är det bra att rannsaka sig själv.

Jenny Jägerfeld: Jag tänker att det är inte är så märkligt att man vill få bekräftelse från sin familj eller släkt, särskilt om släkten och umgänget med den har värderats högt.

Det låter som om det finns en bild av dig hos vissa i din familj som inte stämmer överens med hur du själv känner dig. Du beskriver att de andra ser det som att du får som du vill, att du är en högljudd och bortskämd person, det svarta fåret. Deras åsikter visar sig i missunnsamhet och giftiga kommentarer, och jag hör att det sårar dig.

Det låter som om du klumpar ihop släkten till en enhetlig grupp som i stort sett tycker samma sak och förhåller sig på ett liknande sätt till dig. Jag tror att det skulle vara till nytta om du kunde skilja ut personerna i din släkt lite tydligare. Vilka vill du ha en nära relation till och kunna växa tillsammans med, och vilka spelar mindre roll? Vad en kusins partner anser om dig kanske kan göra detsamma, eller åtminstone inte ska vara prio ett? Däremot kanske det spelar större roll för dig att ha en nära relation till dina syskon och dina föräldrar?

Annons
Annons

Om jag förstår dig rätt så menar du att du har dragit nitlotten rent ekonomiskt när det kommer till de saker som era föräldrar har fördelat mellan er. Men det är förstås viktigt att komma ihåg att det även finns andra värden än de rent ekonomiska. Du beskriver att den senaste konflikten rörde något som du fick av dina föräldrar, och där blir det förstås en skillnad om det handlar om en sommarstuga eller en fruktskål.

Jag tänker att det i huvudsak är dina föräldrar som är ansvariga för att fördela det de skänker bort på ett rättvist sätt, och jag kan undra över varför dina syskon i så fall inte blir förargade på dem. Jag funderar även över att du inte nämner deras roll i konflikten. Är det här en syskondynamik som känns igen från barndomen, och vilken roll spelar i så fall era föräldrar?

Konflikter kan på ytan se ut att handla om en sakfråga, till exempel vem som fått en särskild sak, men grunden till konflikten är ofta när viljor, önskningar och behov möter motstånd eller inte blir tillgodosedda. Dessutom kan olika tolkningar och värderingar av situationen och av varandra bidra till konflikten. Då kan en fruktskål bli en symbol för hela den underliggande dynamiken.

Inta ett öppet och nyfiket förhållningssätt till dina syskon.

Det lättaste rent känslomässigt är förstås att avfärda dina syskon som missunnsamma, men i en konflikt är det bra att rannsaka sig själv. När flera personer tycker samma sak kan det finnas särskilt anledning att göra det – även om det verkligen inte behöver betyda att de har rätt.

Annons
Annons

Finns det något som gör att du kan förstå dina syskons reaktion? Är det så att du oftare har fått din vilja igenom? Att du har haft förhållandevis lätt att hävda din rätt och tala för din sak medan de har haft svårare att göra detsamma? Att dina föräldrar har varit givmildare mot dig eftersom du inte har det lika gott ställt?

Kan du närma dig dina syskon på något vis? Kanske boka in en träff då bara ni ses? Ett förslag är att ni söker professionell hjälp. (Jag vet att det fortfarande är okonventionellt, men med tanke på hur vanligt det är med familjekonflikter så tycker jag att betydligt fler borde överväga sådana alternativ.)

Lyssna inåt och försök förstå vilka behov som du skulle vilja få tillgodosedda i er relation och försök sedan att sätta ord på och kommunicera ut dessa. Inta ett öppet och nyfiket förhållningssätt till dina syskon. Det gör det möjligt att ställa frågor och lyssna för att förstå deras perspektiv. Målet ska vara en lösning där ni får era behov tillgodosedda och respekterade och där ni kommer ur konflikten med en större förståelse för varandra.

Att kommunicera era upplevelser och behov och ta del av varandras inre med empati och respekt kan faktiskt leda till att ni kommer varandra närmare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons