Annons

Jonatan Lönnqvist:Jag är en av de vidriga

Maskrosboll.
Maskrosboll. Foto: Julian Stratenschulte / TT

Kanske är det för att abortfrågan är så jobbig, som en del väljer att blunda för svårigheterna.

Under strecket
Publicerad

Jag är abortmotståndare. Jag anser att abort alltid är fel, oavsett tidpunkt och skäl till graviditeten. I mångas ögon är detta en av de mest avskyvärda åsikter en människa kan ha. Varför är det så?

Den som tar del av den svenska abortdebatten skulle kunna få intryck av att det bara finns två läger i denna fråga: dels de som applåderar den uppmärksammade abortlagen i Alabama, dels de som betraktar abort som fullständigt oproblematiskt. Hos vissa verkar det senare snarast vara en underdrift. För somliga verkar varje genomförd abort vara en seger för kvinnokampen.

Men lejonparten av svenskarna torde finnas i en mellangrupp som visserligen ser det etiska dilemmat i aborter, men anser att den nuvarande abortlagen - eller något som liknar den - är den minst dåliga lösningen.

Politiskt hör även jag till denna tysta majoritet. Jag har inte landat i att jag vill ha ett totalförbud mot aborter. Kanske kommer brottningsmatchen med mitt samvete att så småningom ta mig dit, kanske inte.

Motsägelsefullt? Ja, absolut. Men jag har helt enkelt svårt att jämka min filosofiska ståndpunkt med mina emotionella reaktioner. Filosofiskt (och ja, teologiskt – jag är katolik), är det min övertygelse att vår värdighet som människa inte är beroende av hur utvecklade vi är, utan att vi har rätt till skydd från det att det mänskliga livet börjar – vid befruktningen.

Annons
Annons

Ändå blir jag långt mer förfärad över amerikanska partial birth-aborter (sena aborter där värkar först framkallas) än vad jag blir över aborter under graviditetens första veckor. Likaså blir jag mer upprörd när abort används för att fostret har fel kön, än när föräldrar tar beslutet i vetskap om att barnet inte kommer att leva länge efter födseln.

På så sätt, trots att jag principiellt anser att abort är fel, har jag försatt mig på samma sluttande plan som ligger till grund för dagens abortlagstiftning - jag befinner mig bara på en annan del av sluttningen än de flesta andra.

De enda som inte befinner sig på ett sluttande plan, är de som vill ha ett totalförbud och de som anser att abort ska vara tillåtet fram till födelseögonblicket. Mellan dessa ytterkantspositioner, kämpar övriga med de målkonflikter som uppstår. För det stora flertalet är nog känslan att hur vi än vänder oss så har vi rumpan bak. Hur många orkar möta en våldtagen tonårsflicka och säga att hon måste fullfölja graviditeten? Hur många kan se mamman till en för tidigt född bebis i ögonen och säga att så små barn ska få aborteras?

Det som gör abortfrågan svår är att det finns två skyddsvärda personer - både mamman och barnet. Kanske är det för att ämnet är så jobbigt, som en del väljer att blunda för svårigheterna. I stället kallas vi – män och kvinnor – som ogillar abort för vidriga kvinnohatare. Livet blir mycket enklare när man ansluter sig till en svartvit världsbild. I valet mellan Alabamapolitikerna och högljudda pro choice-aktivister, väljer många den sida som i det offentliga samtalet betraktas som den goda.

JONATAN LÖNNQVIST är operasångare, pedagog och borgerlig skribent.

operajonatan@gmail.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons