Annons

Lotta Lundberg:Jag är på bettet igen – numera utan marsvin – så stäng av kranen!

Hur ska det gå med klimatpolitiken när vi inte ens kan få en nordvästskåning att sluta vattna gräsmattan i torkan?
Hur ska det gå med klimatpolitiken när vi inte ens kan få en nordvästskåning att sluta vattna gräsmattan i torkan? Foto: Jens Meyer/TT

Jag och mitt marsvin Pontus debuterade som opinionsbildare för 47 år sedan, förbannade över att folk slösade på vatten. Denna sommar med torka och vattenbrist är jag ute i samma ärende: Stäng av kranen!

Under strecket
Publicerad

På 70-talet fanns en insändarspalt i en av kvällstidningarna där barn under tolv år fick utgjuta sig över livets bekymmer och orättvisor. Skriv till B.O. Barnombudsmannen.

Där debuterade jag 1971 som opinionsbildare.

Den låg nära till hands. Min far – som annars inte var så begiven på kvällstidningar – köpte de lösnummer där han själv deltog och svarade på läsarnas frågor om huvudvärk. Det var obegripligt, men jag behövde inte läsa det han skrev. Jag kunde skriva själv.

Redan som tioåring hade jag synpunkter.

Denna regnlösa sommar har jag all anledning att minnas ett av mina publicerade inlägg:

Hej B.O. Det sägs att år tvåtusen kommer det vara slut på vattnet och jag har verkligen tänkt bli äldre än fyrtio år. Så spar på vattnet. Hälsningar Pontus och Lotta. Ps. Pontus är mitt marsvin.

Jag har sparat alla mina inlägg i en röd klippbok. Tejpen har lossnat och klippen är gula. Men mitt engagemang är tydligt. Ett slags folkhemmets influenser. På den tiden fanns inga följare och ingen var beredd att betala för mina åsikter. Men jag ansåg helt oavlönad att det var min uppgift att tala om för svenskarna att de skulle spara på vattnet.

Annons
Annons

Gräsmattorna grönskar som perverterade golfbanor.

I år är jag på bettet igen. Utan marsvin.

I sommar är grundvattennivåerna rekordlåga i stora delar av landet. I Nordvästra Skåne är vattenbristen akut. I Torekov är läget så allvarligt att man ställt ut tankar för nödvatten.

Men döm om min förvåning, folk skiter väl i grundvattnet.

De kallas smygvattnarna och bor i Båstad och Torekov. Trots uppmaningar och hot och bön från kommuner och upplysare står vattenspridarna på. Gräsmattorna grönskar som perverterade golfbanor. Man fyller sina simpölar och står med slangen och sprutar ner sina buskar. Med dricksvatten!

Och för mig får ordet angivare en helt ny innebörd. Jonas Håkansson, avdelningschef för dricksvatten och avlopp i Nordvästra Skåne, får många tips och telefonsamtal. Åk till den adressen, kontrollera det huset. (DN 5/7)

Heja alla självpåtagna vattenpejlare som letar reda på dem som ska ha en snigel i ögat.

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle sälla mig till den skara som skvallrar på mina grannar. Men när fan blir gammal blir han religiös. Heja alla självpåtagna vattenpejlare som letar reda på dem som ska ha en snigel i ögat.

När jag tröttnat på sommarpratarnas barndomsminnen ligger jag i hammocken och hetsar upp mig över smygvattnarna. Inte för att jag bryr mig om Båstad får vattenbrist lagom till tennisturneringarna. De har väl champagne där nere. Så mycket att de häller ut den. Eller så kan de väl dricka vad de har i poolen: turkost och solkrämsfett, stint av olika underlivssekret. Rätt åt dem. Jag hetsar upp mig för att om det inte går att få en nordvästskåning att stänga av kranen när han borstar tänderna kommer det bli svårt att göra klimatpolitik. Det är bedrövligt sorgligt.

P.S. Pontus skulle ha hållit med.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons