Annons
Krönika

Lotta Lundberg:Jag är så trött på de naiva svenskarna

”I Tyskland är personnummer en styggelse.”
”I Tyskland är personnummer en styggelse.” Foto: Claudio Bresciani/TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Efter en sommar i Sverige kan jag konstatera att det svävar ett nytt credo över Bullerbyn.

Jag får samma fråga överallt.

Är du medlem?

Nej.

Du får 20 procent på pocketboken om du är medlem.

Okej – vad behöver du då?

Din mejladress och ditt personnummer.

Obehaget börjar krypa. Mitt personnummer – varför?

Det bara är så.

Jag hittar på ett nummer. Ingen jäkel ska veta vad jag läser. Numret fungerar inte. Vi gör ett nytt försök. Det går inte nu heller.

Jag hittar på ett nummer. Ingen jäkel ska veta vad jag läser. Numret fungerar inte. Vi gör ett nytt försök. Det går inte nu heller.

Du finns inte, säger killen. Han ser orolig ut. Jag ser arg ut. Eller så är det något fel i systemet, stammar han.

Samma procedur i godisaffären. Är du medlem?

Jag stirrar ner i påsen med mina Ferraris och salta fiskar. Jag vill verkligen ha 10 procents rabatt. Den här gången tar jag syrrans födelsenummer men mina fyra sista siffror, då stämmer i alla fall det där med stad och kön. Det funkar inte nu heller.

Med ytterst lite skam i kroppen bekänner jag. Berättar också att jag bor i den del av Tyskland som levt med två diktaturer, en fascistisk och en kommunistisk, där övervakning var regel, avlyssning vardag, angiveri och … Han ser trött ut.

Annons
Annons

I Tyskland är personnummer en styggelse, säger jag. Tyskarna kan inte tänka sig något vulgärare än en taxeringskalender...

I Tyskland är personnummer en styggelse, säger jag. Tyskarna kan inte tänka sig något vulgärare än en taxeringskalender, fortsätter jag, skattehemligheten är grundlagsskyddad, det finns ett Stasiarkiv som är 70 kilometer långt, och nu ser han ännu tröttare ut, men jag ger mig inte: I Sverige registreras varenda tampong du köper och staten och Google vet att du är gravid innan du ens fattar det själv. Vilken snorunge som helst med lite it-kompetens kan hacka sig in, fattaru’… Han är nu helt tom i blicken. Det blir inget godis.

Min upprördhet får ingen sympati hos mina bekanta heller. De är för övrigt normalbegåvade och inte sällan välutbildade.

Jag har ingenting att dölja, säger de. Och ett hav slår upp mellan oss. Det delar sig.

De har ingenting att dölja. Stackars, stackars människor. Är det därför de talar i mobilen så högt att hela tunnelbanan tillkännages hur semestern varit, vad företagsläkaren sa och vad de ska laga till middag? För utan hemligheter är man bara en yta.

Av alla de män jag kallat mannen i mitt liv, var det en som sa: Jag älskar dina hemligheter. Inte behöver jag väl tillägga att han inte var svensk. I Sverige finns inga hemligheter. De ligger någonstans i Tjeckien och skvalpar. Det utlöste en regeringskris. Det går inte ihop.

I en demokrati går det an att skvätta privatsaker. Men ponera att vi får en ny regering, en som inte är så intresserad av integritet – då räcker det med en liten lagändring och vips beslutar vi att de som fortfarande har socker i kaffet eller läser vissa pocketböcker ska tas om hand. Gud hjälpe oss.

När man säger att svensken är naiv så är det en eufemism. Den naive verkar så oskyldig. Men oskulden är bara skön i paradiset. Här på jorden är den livsfarlig. Om du inte är medlem, det vill säga. Grupper som tycker likadant och köper samma kokostoppar har förstås inget att dölja.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons