”Jag blev till på värsta sätt – min far är våldtäktsman”

Hennes pappa är folkmördare och våldtäktsman – men 25-åriga Zuzu vill sluta kämpa med sitt mörka förflutna.

I dag, ett kvarts sekel efter ett av världens värsta folkmord, spirar framtidstron i Rwanda bland unga där 70 procent är under 30 år.

– Jag har slutat leta efter hans ansikte på gatorna. Nu är det mitt liv som gäller, säger hon.

Uppdaterad
Publicerad
Zuzu pluggar till programmerare och vill hjälpa sin mamma ekonomiskt.
Zuzu pluggar till programmerare och vill hjälpa sin mamma ekonomiskt. Foto: Gunilla von Hall

KIGALI Deras blickar möts över tallrikarna med kokt kyckling och potatis. Mamma och dotter ler mot varandra. De säger inte ett ord, bara njuter av maten.

– Vi brukar bara äta en gång om dagen annars. Mest bönor och kokta bananer. Aldrig kött eller fisk. Detta är underbart gott, säger Zuzu.

De har tagit bussen till huvudstaden Kigali från Butare i södra Rwanda. Tre timmars resa genom böljande dalar omgivna av frodiga kullar. Nu sitter de på en liten restaurang i en lummig park med SvD:s utsända.

Efter lunchen drar vi oss undan till ett plastbord bakom några träd. Där berättar 25-åriga Zuzu med glittrande ögon om sina studier vid universitetet i Butare och drömmarna om en karriär. Hon läser programmering och är inne på andra året. Är fascinerad av allt som har med digitalt skapande, maskinkoder och programvara att göra.

– Jag älskar mina studier. Det är tufft, men jag pluggar som en galning inför proven. Hittills har det gått bra, och jag tänker inte ge mig.

1994 våldtogs Jacqueline upprepade gånger, och blev till slut gravid. Det tog mycket lång tid för henne att kunna älska sitt barn, berättar hon.
1994 våldtogs Jacqueline upprepade gånger, och blev till slut gravid. Det tog mycket lång tid för henne att kunna älska sitt barn, berättar hon. Foto: Gunilla von Hall
Annons

Hon pillar på det bronsfärgade nagellacket med blicken mot fjärran.

– Jag ska komma någon vart i livet. Jag tänker skaffa ett bra jobb på något företag och köpa ett litet hus. Men framför allt vill jag tjäna pengar så att jag kan hjälpa min mamma.

De kallade oss kackerlackor som måste utrotas. Så vi begav oss till en kyrka i närheten.

Zuzu är en framgångssaga mot alla odds, och på många sätt exempel på det nya unga Rwanda. Ett land där 70 procent i dag är under 30 år, och där många strävar efter god utbildning som väg framåt. Den ojämna åldersfördelningen har en tragisk förklaring. Många vuxna dödades under folkmordet 1994, och kvar blev en hel generation unga som nu växer upp ett kvarts sekel efter värsta folkmordet i modern tid. Totalt mördades cirka 800 000 människor.

Zuzus entusiasm och målmedvetenhet verkar gränslös. Men bakom allt detta finns ett ofattbart drama. Hon tittar ner i plastbordet när mamma Jacqueline sänker rösten för att förklara vad som hände i april 1994 när de hutuextremistiska dödspatrullerna tog över staden. Då hade Jacqueline man och fyra barn mellan åtta och 21 år.

Annons

– Vi hörde ryktet att de var på väg och ville döda alla tutsier. De kallade oss kackerlackor som måste utrotas. Så vi begav oss till en kyrka i närheten. Men efter ett par dagar kom de dit.

Bröllop och familj? I parken där Zuzu sitter pågår en bröllopsfotografering. Själv är Zuzu tveksam inför tanken att bli kär, gifta sig och skaffa familj.
Bröllop och familj? I parken där Zuzu sitter pågår en bröllopsfotografering. Själv är Zuzu tveksam inför tanken att bli kär, gifta sig och skaffa familj. Foto: Gunilla von Hall

Hela min familj var dödad av mördare som gett mig hiv och gjort mig med barn.

Där började vad som blev ett enda svart hål i Jacquelines liv. Hennes barn togs ifrån henne och stängdes in i en skola som sattes i brand tills bara aska återstod. Hennes man fördes bort av män med machetes och kom aldrig tillbaka. Själv fördes hon varje natt ut i skogen av folkmördarna och våldtogs, för att sedan köras tillbaka till kyrkan.

– Kyrkan var ett fängelse på dagarna. Om nätterna togs alla kvinnorna ut i skogen och våldtogs. Jag vet inte hur många män som våldtog mig.

Annons

Till sist lyckades Jacqueline fly och gömdes hemma hos en vänligt sinnad hutufamilj – tills folkmordet tog slut efter hundra dagar med upptill en miljon döda. Men då upptäcktes att hon blivit gravid efter våldtäkterna. Dessutom hade både hon och hennes ofödda barn fått hiv av folkmördarna.

– Hela min familj var dödad av mördare som gett mig hiv och gjort mig med barn. Jag ville bara dö. Jag försökte ta mediciner för abort, men det fungerade inte.

Nio månader senare föddes Zuzu.

– Jag hatade min baby. Jag avskydde min lilla dotter så mycket att jag ville döda henne och sedan begå självmord. Det fanns inget ljus.

Jacqueline lägger händerna på bordet och tittar länge på dem. Tårarna rinner.

Det tog tolv år för Jacqueline att acceptera sitt barn från folkmordet. Hon fick psykologisk hjälp och kunde till sist förlika sig med sitt öde.

– När Zuzu var tolv år började jag äntligen älska henne. Sedan dess har jag gjort allt för att hjälpa min dotter.

Jag kan inte tänka mig att bli kär, ha sex och bilda familj. Jag blev till på värsta tänkbara sätt.

Annons

Andra har kommit till undsättning och gett Zuzu grunden till ett gott liv, då de lever knapert. En hjälporganisation har stöttat henne ekonomiskt genom skolan och vidare till universitetet. En annan har sett till att hon får bromsmediciner mot aids. Zuzu har rest sig, på ett sätt som miljontals andra unga rwandier också har gjort.

– Jag får bara inte bli sjuk. Jag har ingen sjukförsäkring och skulle inte klara att betala sjukvård. Ibland är jag väldigt trött, blir illamående och vill kräkas. Men sedan går det över, nästa dag är bättre.

Zuzu ser ljust på framtiden. Hon vill göra karriär i ett Rwanda som satsar på högteknologi och har en tillväxttakt kring åtta procent. Men det finns något som skaver.

– Jag kan inte tänka mig att bli kär, ha sex och bilda familj. Jag blev till på värsta tänkbara sätt. Min pappa är våldtäktsman och folkmördare. Det gör fortfarande fruktansvärt ont.

– Jag vet inte vem eller var han är. Jag har slutat leta efter hans ansikte på gatorna. Men jag kan aldrig förlåta honom för vad han gjort mot min mamma.

Annons

Här avbryts hon ironiskt nog av ett uppsluppet bröllopspar och deras gäster. Finklädda har de kommit till parken för bröllopsfotografering bland de prunkande träden. Zuzu blickar tyst mot den vitklädda bruden. Hon säger ingenting, men ett litet leende skymtar på hennes läppar.

Zuzu och hennes mamma Jacqueline.
Zuzu och hennes mamma Jacqueline. Foto: Gunilla von Hall

Zuzus historia är både sorglig och hoppfull, men samtidigt långt ifrån unik i Rwanda. Det finns många unga som är drabbade på liknande sätt i en generation som är väldigt speciell.

Många unga rwandier lever med folkmordets eftersvall. Det kan vara genom frånvarande fäder i fängelser, hela släkter som är utplånade, traumatiserade föräldrar och släktingars tysta hämndlystnad eller förnekelse. Det skapar vad som kallas ett transgenerationellt trauma och generationsskuld.

Annons

Unga i Rwanda måste samtidigt utbildas om vår tragiska historia.

Därför är det viktigt att just denna generation behandlas med silkeshandskar och får rätt utbildning. Det menar Fidèle Ndayisaba, chef för Rwandas kommission för nationell enighet och försoning.

– Många vet inte vad som hände – men de har fått lida av följderna efter folkmordet. Därmed hamnar de i en särskild situation i Rwandas historia.

– De växer upp i ett samhälle som betonar enighet, fred och försoning. De lever i ett land där etnisk diskriminering är kriminellt. Men de växer också upp i ett samhälle där folkmordförnekarna tar allt större plats, säger han till SvD.

Det handlar därför inte bara om att satsa på akademiska utbildningar för unga och kunnande om allt från teknologi och turism inför framtiden, menar han.

– Unga i Rwanda måste samtidigt utbildas om vår tragiska historia, så att de blir en bro mellan vår generation och kommande generationer. Föräldrar och äldre måste våga berätta om hemskheterna och i vissa fall den skuld de bär på. Då kan våra unga berätta för nästa generation – och säkra att något liknande aldrig kan hända igen.

Zuzu pluggar till programmerare och vill hjälpa sin mamma ekonomiskt.

Foto: Gunilla von Hall Bild 1 av 4

1994 våldtogs Jacqueline upprepade gånger, och blev till slut gravid. Det tog mycket lång tid för henne att kunna älska sitt barn, berättar hon.

Foto: Gunilla von Hall Bild 2 av 4

Bröllop och familj? I parken där Zuzu sitter pågår en bröllopsfotografering. Själv är Zuzu tveksam inför tanken att bli kär, gifta sig och skaffa familj.

Foto: Gunilla von Hall Bild 3 av 4

Zuzu och hennes mamma Jacqueline.

Foto: Gunilla von Hall Bild 4 av 4