Annons
Krönika

Katarina Wennstam:”Jag envisas att sitta kvar med min bok”

Under strecket
Publicerad

På fredag morgon bär det av. Årets bokfest i Göteborg kallar och som författare är det en nästintill självskriven plats en septemberhelg varje år. Detta gör att min kolumn tveklöst är en partsinlaga. Jag är allt annat än objektiv i synen på läsande. Jag lever på att skriva böcker, och jag älskar att skriva böcker.

Inte minst älskar jag att läsa böcker.

Med detta sagt vill jag erkänna att jag inte lever som jag lär. I går kväll surfade jag på Iphonen i fyrtio minuter innan jag läste en stackars pocket i tio minuter. Den har legat bredvid sängen i snart två veckor utan att ha blivit utläst.

Ett vanligt argument jag möter hos vänner och läsare är sedan jag fick barn läser jag knappt längre. Jag ska inte säga att det är en ihålig ursäkt, alla har sina orsaker, men det är inte en naturlag att man måste sluta läsa vuxenböcker för att man får barn. Jag minns fortfarande de miner jag ibland fick då mina två ungar var spädbarn och jag strategiskt placerade en pocketbok på deras panna medan de sov i min famn.

Vad är det för en mor, verkade somliga tycka. Som om en nybliven mamma helst ska sitta med sömndruckna, men ändå tindrande ögon och bara stirra på sitt barn timme efter timme. Jag lovar, alla som har fått barn gör det också. Det är ett mirakel som man inte kan se sig mätt på.

Annons
Annons

Nu är barnen större och sköter sig mer själva. Och jag månar fortfarande om mitt läsande. Det händer tämligen ofta att jag säger: inte nu, mamma läser. På samma sätt som vi säger stör mig inte, jag betalar räkningar eller inte nu, jag kör. Men på något sätt är det som att tiden man unnar sig djupt nersjunken i en bok inte är lika legitim.

Jag menar att det måste få vara det. Barn gör som vuxna gör, och det är delvis därför jag envisas med att sitta kvar under parasollen med min bok på semestern. Ibland gör de mig sällskap med sina böcker, ibland gör jag dem sällskap i lekarna. Men jag vill påstå att det är viktigt för barnen att se hur viktig läsningen är. Läsning smittar, som en pågående kampanj så passande heter.

Ett annat ögonblick ur min vardag: Lägg undan era mobiltelefoner, röt jag senast i går kväll till barnen. Men lägg undan den själv, kontrade dottern och först mumlade jag något om att jag faktiskt skulle beställa en sak och läsa ett viktigt mejl, men jag insåg hur rätt hon hade. Barn gör som vi vuxna gör.

En högst ovetenskaplig analys på ett Mallorcahotell i somras visade att betydligt fler vuxna låg med mobilen framför ansiktet än en bok. Finns det fri wi-fi så kommer vi ut som de Facebook-knarkare vi faktiskt är. Samma sak hemma i soffan efter en lång arbetsdag. En timme försvinner lätt med mobilen i handen, i stället för att sätta mig och läsa bredvid, eller med, barnen. Trots att jag aldrig kommer ihåg vänners statusuppdateringar och foton på olika måltider, men har formats som människa av de böcker jag har läst i livet.

Så sjunk ner i den där läsfåtöljen nu, med gott samvete.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons