Annons

Stina Oscarson:Han vill inskränka rösträtten – ska han få prata?

Bert Karlsson blev med nöd och näppe godkänd av ABF-huset. Men vill Stina Oscarson bjuda in en sverigedemokrat så går det inte.
Bert Karlsson blev med nöd och näppe godkänd av ABF-huset. Men vill Stina Oscarson bjuda in en sverigedemokrat så går det inte. Foto: Patrik Österberg/IBL

Efter att jag bjudit in Bert Karlsson till ett samtal om populism och demokrati på ABF-huset i Stockholm kom krav på att jag skulle ställa in. Men hur ska vi förstå populismens mekanismer när vissa personer inte är önskvärda?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I förra veckan hade jag Bert Karlsson som gäst i ett samtal på ABF-huset i Stockholm vilket föranledde rätt mycket diskussion i arbetarrörelsens högborg på Sveavägen.

Man har nämligen en policy för vilka som får bjudas in till detta hus. Den finns dock inte nedtecknad så det är upp till mig som producent att försöka tolka vad som gäller. Eller så här. Det finns en skriftlig policy, men det är för en utomstående omöjligt att förstå att det är denna som är vägledande för de principer man har idag då den innehåller så många motsägelser.

Ty samtidigt som man säger sig tro på det fria samtalet och kritiska tänkandet får man till exempel inte bjuda in en sverigedemokrat för att delta i ett panelsamtal.

Hur ska jag göra med personer som inte är öppna med sin partitillhörighet men som jag misstänker har ”fel värderingar” för husets ledning.

Jag förstår att man inte hyr ut lokalerna till vem som helst, men anser att principen man valt när det gäller medverkande i samtal är ett svek mot allt vad arbetarrörelsen en gång stått för när det gäller idéer om bildning och tron på människan.

Annons
Annons

Problemet blir också var jag ska dra gränsen. Hur ska jag göra med personer som inte är öppna med sin partitillhörighet men som jag misstänker har ”fel värderingar” för husets ledning?

Jag träffade nyligen ordföranden för styrelsen för att försöka förstå hur jag ska förhålla mig till detta. Och jag måste tillstå att jag hoppats på att mötas av ett brinnande försvar för organisationens ställningstagande mot personer från SD, men gick därifrån med ett vagt: ”Vi tänker att någon av våra medlemsorganisationer skulle kunna bli arga och då känns det här som den enklaste vägen.”

Bert Karlsson var bokad sedan långt tillbaka och jag hade fått okej på det om än med lite grymtningar. Men så, veckan före samtalet, gjorde han ett uttalande i Nyheter24 där han jämförde behandlingen av SD med hur Hitler behandlade judarna i nazi-Tyskland och då blev krisen akut. Kraven kom på att jag skulle ställa in samtalet, medan jag menade att det nu var än viktigare att genomföra, vilket jag tillslut fick klartecken att göra.

Jag ska erkänna att det är ett av de svåraste samtal jag någonsin genomfört.

Jag tar givetvis avstånd från uttalandet i sig men valde medvetet att inte gå in i den tävling i att hårdast fördöma detta som pågått veckan innan. För då hade vi stannat där. Vilket det offentliga samtalet ofta gör. Jag ville komma ett steg till för att förstå populismens mekanismer.

Jag noterade att det till stora delar var en helt ny publik i ABF-huset denna dag. ”Vilka är det?” frågade en producent på TV4 som var där och filmade för en dokumentär. ”Det är dom som arbetarrörelsen svikit”, sa jag. ”Jag har inte talat med alla men med många av dom. Dom som stod och vacklade mellan att rösta på V och SD i valet. Och valde SD.”

Annons
Annons

Jag ska erkänna att det är ett av de svåraste samtal jag någonsin genomfört. Jag kämpade för att klarlägga motsägelserna i de i rask följd framkastade populistiska påståendena. Mycket tvingade jag låta passera men vissa saker lyckade jag nagla fast, och när Bert helt plötsligt sa att folk är alldeles för obildade för att få rösta var det något som blev skrämmande klart.

Först förstod jag det inte. Detta är ju ett elitistiskt argument som jag tidigare bara hört anföras av statsvetare som amerikanske Jason Brennan och hans gelikar. ”Menar du allvar?” sa jag. ”Ja”, sa Bert och förtydligade att det bör vara nån form av kunskapskrav. Jag tittade ut över publiken och förväntade mig protester, men såg människor som höll med. Det var omöjligt att tolka om tystnaden berodde på att de som satt där tyckte det vore en lättnad att slippa ansvaret eller om de tyckte att det var några andra det gällde.

Oavsett, var det lika otäckt. Och det var i den stunden jag tyckte mig få syn på hur det hänger ihop. De ökande klyftorna. Arbetarrörelsens svek. Och hur, i spåren av detta, populisten som är folkets man och talar till dig med ett språk du förstår till och med kan få ett argument för elitstyre att låta ofarligt logiskt.

Hur i förlängningen populism kan förvandlas till fascism.

Men, säger många, ska vi verkligen ge plats på scenen till en sån som Bert? Bidrar det inte bara till att normalisera den här typen av tankar? Visst så kan det vara, men jag tänker inte att jag ger plats åt Bert, utan åt samtalet. Där åsikter och värderingar har möjlighet att framträda i all sin klarhet och jag litar på att människor sedan är kapabla att göra sina egna val.

Bert själv ringde morgonen efter och frågade om jag blivit avskedad.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna AUGUST MOT ALFRED
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons