X
Annons
X
Kommentar

Elsa Westerstad: Jag får tyvärr ge Horace Engdahl rätt

Läs mer om Domen mot Jean-Claude Arnault
Vad gör Horace Engdahl till en hund?
Vad gör Horace Engdahl till en hund? Foto: Jonas Ekströmer/TT

Vad gör Horace Engdahl till en byracka?

Det är i Elina Pahnkes kommentar i Sydsvenskan, om Horace Engdahls uttalande i The Times Literary Supplement där han är kritisk till domen mot Jean-Claude Arnault, som hon föreslår ett annat djur än svin för att beskriva Engdahl: hund.

Vadan detta? Jo, Pahnke menar att Engdahls ex Ebba Witt-Brattström beskriver honom "som en sorts haltande byracka", när hon säger: "Han ägde bara ett par jeans och det var hål i dem. Jag tog in honom."

Annons
X

Det verkar räcka med att titeln på hans bok är "Den siste grisen".

Den som väntar på en förklaring till varför epitet som gris, hund och svin ständigt ska klistras på Horace Engdahl, förutom ren och skär illvilja, väntar förgäves.

Det verkar räcka med att titeln på hans bok är "Den sista grisen". Att ex-frun Ebba Witt-Brattström går ut och luftar gamla oförrätter. Att alla andra häcklar Engdahl med denna omvända antropomorfism för att själv dras med.

"Något slags koppel har Jean-Claude Arnault definitivt om Horace", fortsätter Elina Pahnke. Och så kan det givetvis vara. Men det kan knappast vara tyngre än det koppel Ebba Witt-Brattström har om den svenska journalistkåren.

Hur kan man vara så naiv att tro, och Sydsvenskan-skribenten är långt ifrån ensam, att Witt-Brattströms utfall mot Engdahl (och vice versa) är något annat än revanschistiska partsinlagor i ett privat kärlekskrig?

Ja, jag hör era upprörda röster: Hon (jag) pratar bort den viktiga våldtäktsdomen! Hon tar Horace Engdahls parti!

Nej, det gör jag inte.

Jag förstår bara inte varför kulturdebatten, som borde föras på en civiliserad och intellektuell nivå, gång efter annan måste reduceras till ett yvigt känsloutbrott om Horace och Grisen.

Själva sakfrågan, att Horace Engdahl säger att han är "förvånad över att en man kan skickas i fängelse utan några substantiella bevis på hans skuld", är inte nödvändigtvis kontroversiell. Utan att ifrågasätta kvinnans berättelse, som bedömts som trovärdig, går det att resonera kring de svåra avvägningar som måste göras i den här typen av fall.

Domen har överklagats och utgången i hovrätten är oviss.

Men det är få som vill kännas vid komplexiteten i frågan. Det är så självklart vad man ska tycka – illa om Horace Engdahl.

Liknelsen som han gör mellan metoo-rörelsen och franska revolutionen är inte den bästa. Men nog lever vi i en revolutionär tid, eller var snacket om metoo-revolutionen blott ett önsketänkande?

Att Horace Engdahl drar paralleller mellan de 18 kvinnor som anklagade Jean-Claude Arnault för övergrepp och de "vittnen som anklagade Marie Antoinette för incest mot sina barn", är både okänsligt, inadekvat och arrogant. För det förtjänar han kritik. Också för att han förut har sagt att han skulle ompröva sin syn på vännen Arnault vid fällande dom, men nu avfärdar den som ett utslag av djup orättvisa.

Det går, precis som Elina Pahnke ironiskt nog konstaterar, att "skippa djurreferenserna".

Tills man gör det får jag tyvärr ge Engdahl rätt i hans analys av journalisters bemötande: man vill inte förstå sig på honom. Man vet redan att han är en hund.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna NOBELVECKA UTAN LITTERÄR GLANS
Annons
X
Annons
X

Vad gör Horace Engdahl till en hund?

Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X