Annons

”Jag gör allt för att slippa mina bonussyskon”

När Molly får frågan om hur många syskon hon har säger hon fem, för det har hon lärt sig att hon ska säga.
När Molly får frågan om hur många syskon hon har säger hon fem, för det har hon lärt sig att hon ska säga. Foto: Emma-Sofia Olsson

16-åriga Mollys berättelse om att växa upp i bonus­familj är ingen hemsk askunge­upplevelse. Snarare vittnar den om hur lätt det är att göra fel som vuxen när ett barn sett sin tillvaro rämna.

Under strecket
Publicerad

Molly var tio år när hennes föräldrar skilde sig.

Foto: Emma-Sofia Olsson

16-åriga Molly heter egentligen något annat.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Molly var tio år gammal, hennes syster åtta, när föräldrarnas skilsmässa var ett faktum. Pappan hade redan en ny lägenhet han skulle flytta till. Molly tog det bra, bättre än sin syster.

– Min syster har svårt för förändringar men jag tyckte att det var spännande att flytta och vi skulle få ett nytt rum.

Pappans nya lägenhet blev emellertid inte vad hon hade förväntat sig. Varje gång hon kom dit kände hon obehag.

– Alla gick med huvor på i området och det var lyhört, jag hörde grannarna skrika genom väggarna. Och så var pappa dålig på att laga mat. Jag kommer ihåg att man kunde öppna skafferiet och det enda man hittade var en burk med sardiner.

Kan bli så arg när jag försöker få egen tid med pappa och han bara viftar bort mig.

Hos mamman fanns det mat i kylen och hon fick ha kvar sitt rum där leksakerna och favoritkläderna hade sina platser. Det kändes som ett riktigt hem där det bäddades sängar och lagades mat i köket – en skarp kontrast till pappans lägenhet som han aldrig brydde sig om att hålla ordning i.

– Hos pappa sov vi aldrig i våra rum. Han hade ställt in sängar där men det var inte mysigt alls så vi sov inne hos pappa på madrasser på golvet. Jag tyckte inte alls om det.

Annons
Annons

Molly var tio år när hennes föräldrar skilde sig.

Foto: Emma-Sofia Olsson
Molly var tio år när hennes föräldrar skilde sig.
Molly var tio år när hennes föräldrar skilde sig. Foto: Emma-Sofia Olsson

Efter några år träffade pappan en ny kvinna som hade två barn, ett tvillingpar som var fem år yngre än Molly. De flyttade ihop i ett hus som låg en timme från mammans lägenhet. Då kom tre nya problem. Den långa resan och de båda syskonen som Molly har fått allt svårare för. Hon upplever att bonussyskonen konkurrerar om den begränsade tid hon har med sin pappa.

– Jag kan bli så arg på min pappa när jag försöker få egen tid med honom och han bara viftar bort mig och säger att mina bonussyskon är gulliga. Det går inte in i hans hjärna att vi kan göra något själva han och jag, typ gå och äta middag på restaurang. Han säger att nu bor vi med de här personerna och då vill han att de ska bli nöjda.

Hon är säker på att hon hade sett annorlunda på bonussyskonen om hon hade vuxit upp med dem, och då haft större tålamod med sidor som hon inte är så förtjust i.

– Jag är hemma hos min pappa för att prata med min pappa inte för att sitta och lyssna på mina bonussyskon som tar upp all tid. Den ena bara klänger på mig och den andra bara pratar om sig själv.

Jag är ute sent typ alla kvällar så att jag ska slippa mina bonussyskon.

Det tredje problemet, den timmes långa bussresan till mamma och till skolan, växte när Molly blev äldre och började hänga allt mer med kompisar.

Annons
Annons

16-åriga Molly heter egentligen något annat.

Foto: Emma-Sofia Olsson

– Det var jobbigt att behöva gå upp en timme tidigare än hos mamma. Jag tröttnade och eftersom jag ändå inte får någon tid själv med pappa så är jag mindre hos pappa än jag var från början och jag är ute sent typ alla kvällar med kompisar så att jag ska slippa mina bonussyskon.

Hos mamman finns det numera två småsyskon på ett och tre år samt en bonuspappa. Som ny i familjen beskriver Molly att han var nyfiken på henne och hennes syster och såg till att de hittade på saker tillsammans som att bada och gå på museum.

16-åriga Molly heter egentligen något annat.
16-åriga Molly heter egentligen något annat. Foto: Emma-Sofia Olsson

– Han hade inga barn när han träffade oss så han tog en papparoll, ett ansvar. Han hämtade och lämnade på skolan så mycket mamma lät honom och lagade mat till oss. Han kom också in tidigare i våra liv än vår bonusmamma.

Jag är så tacksam över att mina föräldrar inte bor tillsammans, för annars skulle jag inte haft mina småsyskon.

Molly berättar att bonusmamman till exempel kan fråga hur det gått på ett prov, men att det saknas fokus och engagemang.

– Hon visar att hon har lyssnat på saker jag har berättat men hon tar inga beslut för mig och min syster. Om jag frågar om jag får ta en läsk till exempel säger hon hela tiden: fråga din pappa. Det gör att det blir tydligt att det är min pappas tjej och inte en extra mamma.

När folk frågar hur många syskon Molly har säger hon fem, för det har hon lärt sig att hon ska säga. Helsystern, de båda bonussyskonen och hennes två små halvsyskon. Men dem vill hon inte kalla halvsyskon, de är småsyskon, punkt. De dagar hon inte bor hos mamma plågas hon av att inte få träffa dem och gosa med dem.

– Jag så tacksam över att mina föräldrar inte bor tillsammans, för annars skulle jag inte haft mina småsyskon. Mitt i allt det trasiga var det också spännande att få byta liv men jag hade önskat att pappa någon gång hade frågat vad jag tyckte om att flytta och om de här nya människorna jag nu lever med.

Fotnot: Molly heter egentligen något annat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons