François Voisin körde på en elsparkcyklist som omkom. ”Jag ser pojkens ansikte framför mig”, säger han.
François Voisin körde på en elsparkcyklist som omkom. ”Jag ser pojkens ansikte framför mig”, säger han. Foto: Nikolai Jakobsen

”Jag hade dödat en ung människa på sparkcykel”

Elsparkcyklar – livsfarliga eller praktiska? Efter coronakrisen rullar alltfler på gatorna i Paris, en av de städer i världen som drabbats av flest dödsolyckor. 47-årige François berättar för SvD om krocken som förändrade livet.

Publicerad

 PARIS Han har bara sovit tre timmar natten innan. Skuggorna under ögonen är mörka och blicken matt. Med svag röst beställer han en kopp starkt kaffe på kaféet i en betongförort utanför Paris där han träffar SvD:s korrespondent.

– Så här är det hela tiden. Jag vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Ligger och grubblar på det som hänt. Ser pojkens ansikte framför mig.

Det har gått nästan ett år sedan olyckan. Men för 47-årige François Voisin känns det fortfarande som i går. Han kan inte skaka av sig minnet från den mörka augustinatten förra året.

Han hade just slutat dagens pass som hovmästare på restaurangen nära Versailles där han jobbade sedan flera år. ”Ett drömjobb.” Klockan närmade sig midnatt när François hoppade på motorcykeln för att köra hem.

– Jag tog motorvägen. Det var säkrast så sent på kvällen med mindre trafik och nästan bara raksträckor. Jag körde strax under hastighetsgränsen, omkring 90 kilometer i timmen.

Motorvägen var tom och allt gick smidigt. Men så kom han runt en kurva och såg något svart som svajade mitt på vägen. En fladdrande siluett.

– Jag hade inte en chans att väja. Jag hade inte ens tid att bromsa in.

”Varje gång jag ser en elsparkcykel får jag rysningar och mår fysiskt illa”, säger François Voisin.
”Varje gång jag ser en elsparkcykel får jag rysningar och mår fysiskt illa”, säger François Voisin. Foto: Nikolai Jakobsen

Smällen blev våldsam. François kastades av motorcykeln och flög ett tiotal meter rakt ner i ett dike. Sedan blev allt mörkt. Han väcktes en stund senare av ambulansförare med oroliga ansikten som skakade honom i axlarna.

Annons

– Det första jag tänkte var om jag kunde röra på benen. Det andra var siluetten mitt på vägen. Hade jag kört på en person, hur mår han?

Ambulansförarnas bistra miner var svar nog. Den 20-åriga mannen som vinglat på elsparkcykel mitt på vägen var död. Motorcykelstyret hade gått rakt igenom bröstkorgen, och han dog omedelbart.

– Jag hade dödat en ung människa som hade hela livet framför sig. En kille som varit på fest och intet ont anande tagit sparkcykeln hem. Så fasansfullt.

François får tårar i ögonen när han berättar. Han fick senare veta att den unge mannen var föräldrarnas enda son.

– De hade bara honom. Polisen som gav dödsbeskedet till föräldrarna sa att det var hennes värsta stund som polis.

En polisutredning om olyckan inleddes, och François säger att han känner sig ”fruktansvärt skyldig fastän det inte var mitt fel”.

– Jag är oskyldig. Pojken syntes inte på vägen och det fanns inget ljus på sparkcykeln. Kanske hade han hörlurar och hörde inte motorcykeln. Vad gjorde han med sparkcykel på en motorväg mitt i natten?

Annons
François Voisin kommer aldrig att bli helt återställd efter olyckan och han har fått sparken från sitt jobb.
François Voisin kommer aldrig att bli helt återställd efter olyckan och han har fått sparken från sitt jobb. Foto: Nikolai Jakobsen

Efter dödsolyckan har livet kraschat för François Voisin. Han låg på sjukhus i fyra månader med frakturer i höften och opererades upprepade gånger. Men han kan fortfarande inte gå utan kryckor och blir aldrig helt återställd. Han har sparkats från jobbet som hovmästare.

– Jag har alltid klarat mig ur dalar och svårigheter i livet. Det ska gå den här gången också. Men varje gång jag ser en elsparkcykel får jag rysningar och mår fysiskt illa. Det går nog aldrig över.

François Voisins historia belyser faran med elsparkcyklar – en omtvistad fråga som intensifieras när samhällen öppnas runtom i Europa efter coronaviruset och många hellre tar elsparkcykel än reser kollektivt.

I Paris och flera andra franska städer har försäljningen av elsparkcyklar mångdubblats den senaste månaden. I andra europeiska städer erbjuder uthyrningsföretag nu myriader med sparkcykelvarianter. Även i Stockholm börjar allt fler nu åter igen använda sparkcykel i sommarvädret för att undvika att åka kollektivt.

Annons

Men i särskilt Frankrike har debatten om faran med sparkcyklarna varit explosiv sedan ett par år. Vissa anser att cyklarna skapar skräck på gatorna, andra att det är ett smidigt och miljövänligt alternativ. Men elva personer dog i olyckor med elsparkcyklar förra året och hundratals skadades med söndertrasade anklar, armar och ben.

Det är förbjudet att åka två på en elsparkcykel. Men i centrala Paris syns många som struntar i reglerna.
Det är förbjudet att åka två på en elsparkcykel. Men i centrala Paris syns många som struntar i reglerna. Foto: Nikolai Jakobsen

För att hejda olyckorna har franska regeringen skärpt reglerna rejält. Numera är maxhastigheten för elsparkcyklar 25 kilometer i timmen och det är förbjudet att köra på trottoarer. Straffen är hårda: upptill motsvarande cirka 15 000 kronor om man åker för fort, och 1 350 kronor om man kör på trottoarer.

Minimiåldern för att åka elsparkcykel har satts till tolv år. Det är även förbjudet att ha hörlurar samt åka två på en sparkcykel. Dessutom måste alla sparkcyklar ha belysning både fram och bak samt ringklocka. Hjälm, handskar och självlysande väst i mörker rekommenderas också.

Annons

Men i centrala Paris syns många som struntar i reglerna – och polisen har varken tid eller ork att jaga förbrytare och bötfälla folk. Det retar gallfeber på Arnauld Kielbasa som grundat organisationen Apacauvi som vill stoppa ”sparkcyklarnas anarki i det offentliga rummet”. Organisationen samlar in uppgifter om människor som skadats i olyckor med elsparkcyklar.

– Min hustru blev påkörd av en sparkcykel vid ett övergångsställe förra året då åkaren körde mot enkelriktat. I famnen hade hon vår sju veckor gamla baby som fick svåra skallskador, berättar han.

– Min fru skadade kotorna och är fortfarande inte återställd. Efter olyckan startade jag vår organisation för att hejda sparkcykelvansinnet.

Förutom olyckorna är elsparkcyklarna ett klimatproblem, menar organisationen Apacauvis ordförande Jean-René Albertin.
Förutom olyckorna är elsparkcyklarna ett klimatproblem, menar organisationen Apacauvis ordförande Jean-René Albertin. Foto: Nikolai Jakobsen

Organisationens ordförande Jean-René Albertin är också tuff i tonen.

Annons

– Kontrollerna bör skärpas, polisen måste dela ut böter och skadade få kompensation. Nolltolerans är enda vägen, säger han till SvD.

Han understryker att man inte vill förbjuda sparkcyklarna, utan skapa ordning och säkerhet för att stoppa vad han kallar ”urban anarki”.

– I dag är cyklarna dessutom ett klimatproblem då uthyrningsföretag måste köra runt i timmar för att hämta upp cyklar. Många sparkcyklar slängs också rakt ner i Seinefloden.

– Men värst är förstås alla människor som skadas, kanske för livet.

 Pianisten Isabelle Van Babant masserar uppgivet sin högra hand där hon sitter på pianopallen.
Pianisten Isabelle Van Babant masserar uppgivet sin högra hand där hon sitter på pianopallen. Foto: Nikolai Jakobsen

En av dem är pianisten Isabelle Van Babant. Sittande vid sin flygel i lägenheten i hjärtat av Paris berättar hon om olyckan som ändade en 30-årig karriär som professionell pianist vid ansedda Opéra Granier.

– Jag var på väg hem efter jobbet då en kille på elsparkcykel körde på mig. Jag flög i marken och tog emot mig med höger arm. Något knäckte till och det gjorde förfärligt ont.

Annons

Hon bröt armen på två ställen och fick även en fraktur i handleden och långfingret – en dödsdom för pianistkarriären. Ett år med sjukgymnastik har inte hjälpt, och under hela mötet med SvD masserar hon uppgivet sin högra hand där hon sitter på pianopallen.

– Jag vet att jag aldrig kan återgå till mitt jobb. Pianospelandet var mitt liv. Men det tog slut när killen miste kontrollen över sparkcykeln på en trottoar där han inte ens hade rätt att köra.

 Isabelle Van Babants fraktur innebar en dödsdom för karriären.
Isabelle Van Babants fraktur innebar en dödsdom för karriären. Foto: Nikolai Jakobsen

Det var samma sak med den unge mannen på motorvägen nära Versailles. Han hade inte heller rätt att köra med sparkcykel på motorvägen, säger François Voisin på kaféet i den blygrå förorten. I det fallet blev sparkcykelåkaren offer i stället för förövare.

– Hans föräldrar hade kunnat stämma mig och söka kompensation för sin ihjälkörda son, konstaterar François.

– Men de valde att inte göra det. De förstår att jag redan fått mitt straff. Nu tvingas jag leva resten av livet med det plågsamma minnet att ha dödat deras barn på en sparkcykel.

”Varje gång jag ser en elsparkcykel får jag rysningar och mår fysiskt illa”, säger François Voisin.

Foto: Nikolai Jakobsen

François Voisin kommer aldrig att bli helt återställd efter olyckan och han har fått sparken från sitt jobb.

Foto: Nikolai Jakobsen

Det är förbjudet att åka två på en elsparkcykel. Men i centrala Paris syns många som struntar i reglerna.

Foto: Nikolai Jakobsen

Förutom olyckorna är elsparkcyklarna ett klimatproblem, menar organisationen Apacauvis ordförande Jean-René Albertin.

Foto: Nikolai Jakobsen

Pianisten Isabelle Van Babant masserar uppgivet sin högra hand där hon sitter på pianopallen.

Foto: Nikolai Jakobsen

Isabelle Van Babants fraktur innebar en dödsdom för karriären.

Foto: Nikolai Jakobsen