Annons
Krönika

Lotta Lundberg:Jag har tuggat svenska värderingar hela julhelgen

Vem är det som vinner på värderingar? Kommer inte ordet ”värdering” från det ekonomiska språket – värde, mervärde, att värdera?

Under strecket
Publicerad

2018 kommer att bli ett svårt år. Jag frestades att skriva utmanande, men jag ville inte låta som om jag sökte jobb eller var politiker, så jag valde ordet svårt.

Redan i december började det klunkas om värderingar. Att det är dem Sverige ska erbjuda de nya svenskarna. Värderingar behöver inte vara fel, det är befriande att en S-politiker vill och vågar uttrycka det som kunde ha beslagtagits av mer suspekta aktörer.

Men är det verkligen det som de nyanlända efterfrågar?

Jag har tuggat svenska värderingar hela julhelgen. Knäcken hade inte en chans.

Vad är egentligen en värdering? Kommer inte ordet i sig från det ekonomiska språket – värde, mervärde, att värdera?

Och blir därför synnerligen komplicerat när det letar sig in i den politiska sfären.

Bästa sättet att känna igen en värdering är att kolla om det finns vinnare. En värdering är alltid nyttig för en grupp.

Det skiljer värderingen från dygden, vilken handlar om ett individuellt förhållningssätt, personligt ansvar, hur den enskilda uppträder.

Om vi under valåret 2018 kommer fortsätta att prata om värderingar måste vi fatta:

Annons
Annons

Det finns inga absoluta värderingar. Än mindre några svenska.

Det spelar ingen roll hur vackra orden än är.

Värderingar kan förändras i en handvändning. Det är politiska beslut. Det är värderingar som ligger bakom vansinnigheter som att vissa böcker inte ska stå på biblioteken eller vissa raser inte ska sitta på parkbänken.

En värdering har ett syfte. Något är nyttigt för några. Andra kommer förlora.

En värdering tjänar alltid någon; den vita rasen, arbetarklassen, svensken, maffian eller mannen. Välj själv.

Absoluta värderingar förstör alla samhällen. Absoluta värderingar är farliga.

Om vi vill förhindra ett samhälle fyllt av duktiga värderingsuppfyllare, funktionärer utan personligt ansvar måste vi gå fram försiktigt och lära oss skilja på gott (i bemärkelsen konstruktivt för alla) från nyttigt (för några).

Det kan omöjligt vara samtal om (svenska) värderingar som de nyanlända efterlyser. Jag tror de vill tala om dygderna. De som påverkar hela vårt liv. Våra smärtsamma val och bräckliga bevekelsegrunder. De som vi tar med oss in i döden.

Saloppt uttryckt; konfirmationsfrågorna; vem är jag och vad är det för mening med hela skiten, vad har jag för avsikt med mina handlingar, hur ska mitt bidrag se ut?

Och om jag tjänar något som är större än mitt ego; vad har det för namn?

Vem som får tälta var eller att alla barn ska vaccineras mot mässlingen kan man skriva på en kom-ihåg-lista. Det är regler att följa, men som kan komma att ändras.

Tänk ett samhälle där det inte går att skylla ifrån sig. Vilka individuella förhållningssätt eftersträvas där? Hur ska den enskilde bete sig då?

Att överhuvudtaget tänka något annat vore en skymf, för det är ju exakt det slags samhällen de flydde ifrån.

Dessa samtal kommer inte bara bli utmanande, de kommer att bli svåra.

Inte minst för svenskarna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons