Annons

”Jag längtar efter kärlek – har aldrig känt mig älskad”

”Jag längtar efter kärlek men har aldrig känt mig älskad, inte ens av mina barn som jag älskar över allting annat.” (Personen på bilden är en annan än i texten.)
”Jag längtar efter kärlek men har aldrig känt mig älskad, inte ens av mina barn som jag älskar över allting annat.” (Personen på bilden är en annan än i texten.) Foto: Staffan Löwstedt

”Jag är alltid ensam. Jag är 70 år nu och skilde mig när jag var 30”, skriver en kvinna till Idagsidans psykolog: ”Ensamhet är en smärtsam känsla. Alla är vi värda kärlek. Att få uppleva kärlek kan läka många psykiska sår.”

Under strecket
Publicerad

Madeleine Gauffin Rahme, leg psykolog och leg psykoterapeut, svarar varje vecka på läsarnas frågor.

Bild 1 av 1

Madeleine Gauffin Rahme, leg psykolog och leg psykoterapeut, svarar varje vecka på läsarnas frågor.

Bild 1 av 1

FRÅGA: Jag är alltid ensam. Jag är 70 år nu och skilde mig från min man när jag var 30. Dottern var då 5 år och sonen 8 år. Sedan dess har jag levt ensam.

När min dotter föddes gick min mor bort i cancer. Sedan dess har jag haft återkommande depressioner.

Jag har gått i terapi vid flera tillfällen, men det hjälper inte.

Som barn blev jag misshandlad av min far och mobbad i skolan. Jag är invandrare så jag har ingen släkt i Sverige, kommer från Tyskland.

Jag vet inte var jag ska knyta kontakter och tycker det är väldigt jobbigt med nätdejting.

Jag vet inte var jag ska knyta kontakter och tycker det är väldigt jobbigt med nätdejting. Jag längtar efter kärlek men har aldrig känt mig älskad, inte ens av mina barn som jag älskar över allting annat.

Jag har svårt att bli attraherad och att föreställa mig att någon man kan bli intresserad av mig.

Madeleine Gauffin Rahme, leg psykolog och leg psykoterapeut, svarar varje vecka på läsarnas frågor.
Madeleine Gauffin Rahme, leg psykolog och leg psykoterapeut, svarar varje vecka på läsarnas frågor.
Annons
Annons

En känsla av ensamhet kan stanna kvar

SVAR: Ensamhet är för många människor en livslång följeslagare. Om man under barndom och uppväxt upplevt ensamhet som en ständigt närvarande känsla brukar det kunna fortsätta så under hela livet.

Ibland kan man bryta igenom präglingen och få lyckan att uppleva glädje i gemenskap med andra. Ofta får man dock leva med en djup och varaktig ensamhetskänsla längst inne – även om man kan distrahera sig och ibland känna något annat och lättare.

Börjar man i terapi kan man förstå djupet i känslan, förstå och acceptera hur det blivit. Bara det kan ofta vara läkande och som en motkraft.

Ensamhetskänslan kan också ibland bli självgenererande: "jag känner mig så ensam så jag stannar hemma, jag står inte ut med att se andras gemenskap och att jag är utanför". Då isolerar man sig och den nedåtgående spiralen är ett faktum. Självkänslan blir svagare och skörare och man kan få för sig att man inte är värd lika mycket som andra. Ensamhet är en smärtsam känsla.

Av flera orsaker har du under livet känt dig ensam. Du blev mobbad som barn. Det innebär utanförskap, isolering och ofta följt av den där känslan av att vara fel.

Att din pappa misshandlade dig lade också grunden till en känsla av svek och icke tillit. Hur kan man våga lita på människor när en förälder sviker totalt genom att misshandla sitt barn? Man blir ensam inombords och har svårt att våga närma sig andra och knyta känslomässiga band. Konsekvensen kan bli ensamhet och isolering för att skydda sig mot nya eventuella svek – om man fäster sig vid en annan människa.

Annons
Annons
Fortsätt läsa…

För dig innebar flytten till Sverige säkert också en förstärkning av din osäkerhet och ditt utanförskap. Nytt land med allt vad det innebär; språk, seder, bruk och annorlunda beteenden, vilket gör det än svårare att hitta människor att våga knyta an till.

Din mamma dog tidigt i ditt liv. Hade du din mamma som stöd i livet eller stod hon på pappas sida under din uppväxt? Om hon fanns för dig blev förstås tomrummet när hon gick bort oändligt stort. Har du syskon? Har du kontakt med dem?

Sedan skilsmässan för många år sedan lever du ensam. Din längtan efter kärlek är stor, liksom sorgen över att ingen finns där för dig. Din sköra självkänsla säger dig att ingen kan älska dig. Det är ledsamt att du känner så. Alla är vi värda kärlek. Att få uppleva kärlek kan läka många psykiska sår.

Jag förmodar att du försökt en del olika vägar för att skingra ensamhet och försöka hitta gemenskap. Finns det möjligheter kvar att prova?

En mycket god terapeutisk kontakt kan vara läkande för ensamhetskänslor. En samtalsgrupp kring existentiella frågor kan ge dig djup gemenskap om än bara någon dag i veckan. Aktiviteter och intressen – finns det något du skulle kunna prova? Vad tycker du om att göra? Kan du prova något alldeles nytt? Resor finns för singelpersoner – kan du fundera över det?

Det finns en del olika vägar. Viktigast av allt är ändå att du hittar en väg för att förstå dig själv i dina känslor, bearbeta och slutligen acceptera hur det är. Det är ingen eftergift utan snarare ett sätt att omfamna dig med alla dina sidor och känna att du är värdefull och fin.

All lycka till på din väg.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons