Molly Sandén är aktuell med albumet ”Det bästa kanske inte hänt än”.
Molly Sandén är aktuell med albumet ”Det bästa kanske inte hänt än”. Foto: Staffan Löwstedt

Molly Sandén: ”Jag har aldrig setts som cool nog”

Molly Sandén har märkt att ju mer rå och privat hon är desto mer känner folk igen sig i hennes musik. Så på nya skivan drar hon sig inte för att vara ärlig om uppbrottet från Danny Saucedo.

”Jag tar hellre smällarna. Han får väl skriva något taskigt om mig då.”

Uppdaterad
Publicerad

Hon vet att hon har fattat ett destruktivt beslut redan när planet lämnar marken. Men några dagar senare sitter Molly Sandén på en paradisstrand i Costa Rica när klockan slår tolv och det blir nytt år.

Vågorna kluckar mot stranden och ingen säger skål. Det enda som händer är att hon gråter högljutt i sina händer. Ön är vacker som ett vykort från hennes barndom, men hon är full av tvivel.

De skulle ha åkt hit två, tillsammans. Men hon är här ensam.

– Jag visste att jag skulle bli ledsen. Två veckor i ett paradis, ensam. Det kan en apa räkna ut. Men jag hade med mig min studio och valde att gå in i det där jobbiga och sitta uppe och skriva av mig.

Och det gör hon. En dag ringer en vän från Sverige mitt i en av hennes inspelningar. Molly lyssnar medan vännen pratar, hon slår på högtalarfunktionen på telefonen, trycker på rec i datorprogrammet Logic:

”Det känns stort att höra dig säga: ‘Jag vill inte vara den personen jag är med honom.’ Om du hade sagt de här grejerna – han hade inte velat vara den personen för dig. När du tvivlar på ditt beslut då kan du alltid gå tillbaka till det.”

Många månader senare, när våren slår om till sommar, blir samplingen av samtalet introt till Molly Sandéns nya album ”Det bästa kanske inte hänt än”.

För de flesta är Molly Sandén känd som en helylle och begåvad sångerska i långt mörkt hår. Men för en ung generation, främst tjejer, är hon en feministikon. Hon var bara 14 år när hon tog steget upp på den offentliga scenen. Med låten ”Det finaste någon kan få" representerade hon Sverige i Junior Eurovision Song Contest 2006 och slutade som trea. Efter det återkom hon ofta i de breda sammanhangen, ”Diggiloo”-turné, ”Melodifestivalen”, ”Så ska det låta”, ”Let’s Dance”. 2013 flyttade hon och pojkvännen Danny Saucedo till Los Angeles för att arbeta som artister och låtskrivare på plats i popindustrins nav. Efter två år flyttade paret hem igen, Molly var bränd av branschens extrema och ofta sexistiska utseendehets samt det hårda klimatet i Hollywoods låtskrivarstudior, men samtidigt stärkt av sina erfarenheter.

Annons

Jag minns intervjun. Jag var nervös över saker som att jag sa ’skivbolagsgubbarna’, jag trodde jag skulle få skit för det.

Med sig hade hon flera nya lager skinn på näsan och en låt som betydde mer för henne än någonting hon skrivit tidigare: ”Freak”, en ärlig uppgörelse med relationen till sin egen kropp.

Molly Sandén kom trea i Junior Eurovision Song Contest 2006 med låten ”Det finaste någon kan få”. Tere år senare deltog hon i Melodifestivalen med låten ”Så vill stjärnorna”, ytterligare tre år senare med ”Why am I Crying” och 2016  med ”Youniverse”.
Molly Sandén kom trea i Junior Eurovision Song Contest 2006 med låten ”Det finaste någon kan få”. Tere år senare deltog hon i Melodifestivalen med låten ”Så vill stjärnorna”, ytterligare tre år senare med ”Why am I Crying” och 2016 med ”Youniverse”. Foto: Staffan Löwstedt

Samma år träffade jag Molly Sandén för första gången för en intervju till Expressen. Det var före Zara Larssons stora genombrott med antisexistiska tweets, långt före Metoo och innan ord som Instagram-feminism hittats på. Molly hade just fått nog av att förminskas av skivbolag som inte förstod hennes musik, av att känna sig som deras popdocka. Hennes bolag hade meddelat att de inte ville ge ut ”Freak”, de förstod inte låten. Under samtalet Molly vällde allt hon hållit inne med ut, hon berättade sanningen om ”skivbolagsgubbar” och deras bemötande. Hur hon genomskådat industrin och hur lätt det är att genskjuta dem och ge ut sin musik själv.

Annons

Fem år senare träffas vi på hennes skivbolag i centrala Stockholm.

– Jag minns intervjun. Jag var nervös över saker som att jag sa ”skivbolagsgubbarna”, jag trodde jag skulle få skit för det. Men jag har aldrig fått så mycket positiv feedback efter en intervju. Det var en viktig milstolpe i min karriär.

Det blev också en milstolpe för jämställdheten inom popvärlden när du som mainstream-artist var transparent och förkastade gamla ideal om hur en kvinnlig popstjärna ska föra sig.

– Det var första gången jag var det. Det har hänt mycket sedan dess, i dag kan man uttrycka sig på det sättet utan att direkt få skit för det.

Hur har den tiden format dig?

– När jag gav ut ”Freak” på eget bolag fick jag lära mig alla stegen i hur man släpper musik. Om det var något jag inte visste fick jag bara ta reda på det. I dag är jag sjukt glad att jag slipper det, det handlade mycket om matte och att hitta rätt info, betala ut rätt procent till producenter och sådant som tog otrolig tid. Men jag är jävligt glad att ha det i bagaget, för nu kan jag sitta på möten med vem som helst och jag vet faktiskt hur lång tid saker tar och vad som krävs. Det finns ingen som kan låtsasjobba och bara ”aaa, det tar tre veckor”.

Annons

Varför är det viktigt?

– Den här kreativa, ömtåliga, sköra delen av mig som är jag som artist måste paketeras och komma ut så att folk kan ta del av den. Idag behöver man som musiker ha koll på vägen dit, att ge sig in i branschen innebär så mycket mer än att stå på scen och sjunga. Mycket av det lärde jag mig när jag fick stå upp mot skivbolagsgubbarna i L A.

I dag vågar jag prata mer ofiltrerat och säga att jag är bra på saker.

Mollys anekdoter från Los Angeles är många. En handlar om när hon skrev och spelade in låten ”Stupid love” tillsammans med Jason Derulo. Låten gavs ut på hans album, men Molly stod inte med som låtskrivare. Hon bestämde sig för att gå till botten med det, men svaret från hennes eget management var att hon bara varit med i studion som ”fluffer” – för att få honom i rätt stämning. Vad de inte visste var att Molly spelat in deras ”session”, och efter ett möte med artisten och hans advokater vann hon rätten till sitt upphov – och sina pengar.

– Det har gett mig skinn på näsan och kött på benen. I dag vågar jag prata mer ofiltrerat och säga att jag är bra på saker. Men det hade sparat mig väldigt många år om jag förstått tidigare att det inte är konstigt att tro på det man gör eller kan. Man måste inte be om ursäkt för sin existens hela tiden. Det där har snubbarna fattat länge.

Annons
Förra sommaren var Molly Sandén ett av huvudnumren på festivalen Queens of Pop, som enbart hade kvinnliga artister på scen.
Förra sommaren var Molly Sandén ett av huvudnumren på festivalen Queens of Pop, som enbart hade kvinnliga artister på scen. Foto: Staffan Löwstedt

Jag hör ofta – och det är jag så jävla trött på –’man vågar ju inte säga någonting längre, då kanske man blir metooad’.

Sedan 2014 har Molly inte bara gett ut en ep på eget bolag. Hon har också skaffat ett nytt kontrakt och lanserat sitt första album på svenska. ”Större” blev både nominerat till Grammis och P3 Pop. Förra sommaren var Molly Sandén ett av huvudnumren på festivalen Queens of Pop, som enbart hade kvinnliga artister på scen.

– Det är fortfarande ojämställt när det gäller gager och mycket annat. Men mellan mig och mina kvinnliga kollegor har det skett en förändring: tidigare var man automatiskt fiender eftersom man slogs om den enda platsen som fanns för kvinnor på en festival. Nu är vi mer vänner, det finns rum för alla, plats att lyfta varandra.

Annons

Men har själva branschen förbättras vad gäller kvinnors villkor?

– Efter Metoo tror jag folk tänker en extra gång när det gäller just det sexuella utnyttjandet. Men jag hör ofta – och det är jag så jävla trött på – ”man vågar ju inte säga någonting längre, då kanske man blir metooad”. Då vill jag säga håll käften, det där är sånt klassiskt skitsnack.

Den nya skivan har hon skrivit tillsammans med två olika låtskrivar- och producentteam, som hon jobbat ihop sig med sedan förra albumet. Mollys svenska texter leker ofta med klassiska ordspråk eller uttryck, som hon omformulerar. ”Den som e den”, ”Rygg mot rygg”, ”Du kan inte ta mig” eller ”Luften e fri”.

– Jag kommer alltid förberedd till en session. De jag skriver med nu är personer som jag litar på och är trygg med, och som aldrig skulle lura mig eller tvinga mig att göra någonting jag inte vill.

Molly Sandén är aktuell med albumet ”Det bästa kanske inte hänt än”.
Molly Sandén är aktuell med albumet ”Det bästa kanske inte hänt än”. Foto: Staffan Löwstedt
Annons

I dag är hon elegant klädd i crèmefärgad kostym och har målat tjocka lager foundation över ett blåmärke som löper tvärs över näsan. Skadan anas bara efter att hon uppmärksammat mig på den, men hon bär märket med stolthet, som om det manifesterar hennes självständighet och sårbarhet på samma gång.

– Jag tappade gardinstången när jag skulle sätta upp den i min nya, egna lägenhet, säger hon och rycker på axlarna.

”Det bästa kanske inte hänt än” är ett klassiskt skilsmässoalbum, paketerat i modern soulpop, och berättar den ena sidan av slutet på ett av kändissveriges mest omskrivna förhållanden. Det är också Mollys sätt att hantera sin personliga kris.

– Jag har levt i bilden av att man ska vara så glad att man har hittat en kille som vill ha en för den man är. Men jag blev liksom kär i någon innan jag blev riktigt kär i mig själv. Jag ville vara den bästa för honom, och jag gjorde det så bra att jag glömde bort vem jag ville vara.

Steg för steg har Molly börjat ifrågasätta normer om vad en flickvän eller en kvinna ska vara och drömma om. Samtidigt har hon hittat sätt att navigera till sitt eget inre. Bland annat har hon sökt sig bakåt i tiden.

Annons

– Jag var skitsportig som barn, spelade alltid innebandy på rasterna. Nu har jag plockat upp det igen. Basket, tennis och golf.

Mollys privatliv och kreativa jag går in i varandra, hon kan inte prata om det ena utan att blanda in det andra. Ofta får hon i intervjuer fler frågor om Danny Saucedo eller deras relation än om hennes eget skapande. Att skriva en skiva om uppbrottet verkade naturligt för henne.

Jag har upptäckt att ju mer rå och privat jag är desto mer kommer folk fram och säger att musiken handlar om just dem.

– Även om jag föredrar att inte prata om honom så gör jag det. Alla frågar om honom, alla analyserar vad som hänt. Jag ville inte hålla inne med något den här gången. Att inte säga något illa om någon annan är ”the story of my life”. Och jag vill inte vara där längre, jag tar hellre smällarna. Han får väl skriva något taskigt om mig då.

Mollys långa mörka hår är sedan en kort tid tillbaka förvandlat till en blond page. En av de mest tidlösa symbolerna för en kvinna i kris: ett drastiskt frisyrbyte.

– Det var inte meningen! Jag hittade en snygg peruk i London. Det var i samband med att jag skulle släppa singeln ”Den som är den” och jag tänkte: jag kan väl vara den som är den som byter frisyr.

Annons

I rummet som skivbolaget tilldelat oss för intervjun vakar Bruce Springsteen styvfaderligt över oss. Vid ena ändan en stor tavla av honom och längs en annan vägg står hans vinyler och cd-skivor uppställda.

Även skilsmässoalbum är ju ett klassiskt grepp. Men de brukar ha bittra rockmän som avsändare.

– Jag har upptäckt att ju mer rå och privat jag är desto mer kommer folk fram och säger att musiken handlar om just dem, att det är deras ord. Det är så jag motiverar för mig själv att vara så självutlämnande. Dessutom mår jag illa när jag hör mycket av dagens musik, bara blaj! Tråkigt! Säg någonting!

”Jag har aldrig setts som cool nog”, säger Molly Sandén.
”Jag har aldrig setts som cool nog”, säger Molly Sandén. Foto: Staffan Löwstedt

Titeln på albumet är ju väldigt lik en känd Håkan Hellström-rad…

Molly lutar sig fram och viskar nästan.

– Det sjuka är att jag… har ju inte lyssnat på Håkan.

Annons

Sedan höjer hon rösten.

– Jag har aldrig hört låten! Fan, jag trodde jag hade kommit på det. Jag tog ju det amerikanska uttrycket.

Det kanske han också gjorde.

– Ja, men hans låt heter ju inte så. Och nu har jag lyssnat på den och han sjunger ju ”jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än”. Så. Det får han ta!

Däremot refererar du till dig själv och din låt ”Sand” från förra albumet. Den verkar vara ett slags tematisk ram för det nya?

– Ja, den här skivan är ”Större” 2.0. Den första var väldigt sökande medan den här handlar om att det togs ett beslut och nu blickar jag framåt. Jag leker med raden ”stark och svag och allting däremellan”. Det är där jag är och det jag vill förmedla.

Vad betyder det för dig?

– Jag har aldrig setts som cool nog. Jag har ansetts för smetig, för kommersiell, min musik spretar och jag verkar inte veta vart jag vill med den. Men jag är inte en sak eller en känsla, och det är okej.

Kommer det en tredje del, lite som i Little Jinders uppbrottstrilogi?

– Nej. Jag har brutit mig loss från mönster och förväntningar. Jag växte upp i rampljuset och har aldrig varit ung på ett normalt sätt. Nu är jag 26 år och för första gången i mitt liv har jag inte en aning om vad som händer härnäst. Och jag har inte panik över det, jag välkomnar det.

Molly Sandén kom trea i Junior Eurovision Song Contest 2006 med låten ”Det finaste någon kan få”. Tere år senare deltog hon i Melodifestivalen med låten ”Så vill stjärnorna”, ytterligare tre år senare med ”Why am I Crying” och 2016 med ”Youniverse”.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 4

Förra sommaren var Molly Sandén ett av huvudnumren på festivalen Queens of Pop, som enbart hade kvinnliga artister på scen.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 2 av 4

Molly Sandén är aktuell med albumet ”Det bästa kanske inte hänt än”.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 4

”Jag har aldrig setts som cool nog”, säger Molly Sandén.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 4 av 4