Annons

”Jag satt med en tallrik kokain och en pistol”

”Det är klart att jag drabbas av skamkänslor och så fortfarande, men jag har bett så många jag kan om ursäkt”, säger den före detta gängledaren Rene Lobos.
”Det är klart att jag drabbas av skamkänslor och så fortfarande, men jag har bett så många jag kan om ursäkt”, säger den före detta gängledaren Rene Lobos. Foto: Yvonne Åsell

Rene Lobos var gängledare i Stockholm, men förlorade livslusten och längtade ut. Vändningen kom i kontakten med Fryshusets avhopparverksamhet – och Gud.

– Gänget är inte längre min familj.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Rene Lobos har lämnat det kriminella gänglivet bakom sig.

Foto: Yvonne Åsell

”Så länge det finns ett överflöd av vapen, så är det klart att våldet ökar”, säger Rene Lobos.

Foto: Yvonne Åsell

”Man måste börja med att tro på sig själv att du kommer att lyckas, annars kan du aldrig ta dig ur gängkriminalitet. Men det finns hjälp att få. I gänget mådde jag skit. Nu är jag frisk, även om jag fortfarande drabbas av rädslor och tvivel”, säger Rene Lobos.

Foto: Yvonne Åsell

På sin Facebooksida har han publicerat två bilder. På den ena ligger han på marken omringad av poliser med händerna bakbundna.

”Detta var det liv jag levde, detta riskerade jag varje gång jag begick brott, detta var det jag stod för. En förlorad, vilsen och hatisk kille med så mycket sorg och ilska inuti mig att jag inte klarade av se mig själv i ögonen.”

På bilden bredvid har han lämnat drogerna och det kriminella gänglivet bakom sig och fick i stället ta emot pris som årets nykomling i en en kristen frikyrkoförsamling. Och för det tackar han Gud och Peter Svensson, själv avhoppare från den kriminella grupp som kallar sig Brödraskapet Wolfpack, och sedan länge engagerad i Passus, Fryshusets avhopparverksamhet.

Jag ville dö som en krigare.

– Jag skadade alla i min omgivning, mina barn och mig själv. Ville spy på alltsammans. Kände inte inte att jag ville leva längre. Men så träffade jag Peter Svensson, som var självsäker och lugn. Han var inte där för att få ut något av mig, utan brydde sig genuint om andra. Om mig, berättar Rene Lobos.

Annons
Annons

Rene Lobos har lämnat det kriminella gänglivet bakom sig.

Foto: Yvonne Åsell

”Så länge det finns ett överflöd av vapen, så är det klart att våldet ökar”, säger Rene Lobos.

Foto: Yvonne Åsell
Rene Lobos har lämnat det kriminella gänglivet bakom sig.
Rene Lobos har lämnat det kriminella gänglivet bakom sig. Foto: Yvonne Åsell

Han levde sedan unga år ett hårt liv utanför lagen och blev så småningom ledare för ett kriminellt gäng i Stockholm.

– Jag höll på med allt – narkotika, rån, indrivningar och betalningsjobb. Var väldigt våldsam och blev accepterad och upphöjd i gängmiljön. Där var jag inte längre ”ett samhällsproblem”, utan fick uppbackning och bekräftelse. Gänget blev min familj.

Men en dysfunktionell sådan, som drevs av hat och våld. Rene Lobos menar att i den kriminella miljö han levde så var det alltid någon som ville hämnas och med mycket vapen i omlopp så eskalerade våldsutövningen snabbt.

”Så länge det finns ett överflöd av vapen, så är det klart att våldet ökar”, säger Rene Lobos.
”Så länge det finns ett överflöd av vapen, så är det klart att våldet ökar”, säger Rene Lobos. Foto: Yvonne Åsell

Just tillgången på vapen är något som även Amir Rostami, polis och sociolog och som forskar bland annat om gängkriminalitet, tar upp som en av de faktorer som ligger bakom det ökande antalet skjutningar. Han vill se en specialisering av rättsväsendet, med inriktning mot organiserad brottslighet. Och dessutom förbättra avhopparverksamheten ute i kommunerna.

Annons
Annons

”Man måste börja med att tro på sig själv att du kommer att lyckas, annars kan du aldrig ta dig ur gängkriminalitet. Men det finns hjälp att få. I gänget mådde jag skit. Nu är jag frisk, även om jag fortfarande drabbas av rädslor och tvivel”, säger Rene Lobos.

Foto: Yvonne Åsell

– Nu är det upp till socialtjänsterna om och hur de hjälper avhoppare som inte är missbrukare. Man kan i stället lagstifta om kommunernas ansvar i frågan, menar han.

Enligt Beatrice Clarke på Fryshuset, så har de sett en ökad tillströmning av unga som vill lämna kriminella nätverk. Ofta är det män i 25-årsåldern som börjat förstå konsekvenserna av sitt handlande, som förlorat vänner och kanske fått sitt första barn.

– De måste vara motiverade för att klara av att lämna och vi samarbetar tillsammans med samhällets övriga instanser för att det ska lyckas. Det handlar om att förändra kriminella beteenden och tankemönster – där droger ofta är en symptom som dämpar ångest. Och rita om din karta, inte förändra din identitet.

”Man måste börja med att tro på sig själv att du kommer att lyckas, annars kan du aldrig ta dig ur gängkriminalitet. Men det finns hjälp att få. I gänget mådde jag skit. Nu är jag frisk, även om jag fortfarande drabbas av rädslor och tvivel”, säger Rene Lobos.
”Man måste börja med att tro på sig själv att du kommer att lyckas, annars kan du aldrig ta dig ur gängkriminalitet. Men det finns hjälp att få. I gänget mådde jag skit. Nu är jag frisk, även om jag fortfarande drabbas av rädslor och tvivel”, säger Rene Lobos. Foto: Yvonne Åsell

Rene Lobos var framgångsrik i gängkretsar, men mådde allt sämre. Han var trött på det liv han levde. När det var som värst satt han på en toalett med en tallrik kokain och en pistol.

– Jag ville dö som en krigare, så jag försatte mig i livsfarliga situationer och startade bråk. Undrade varför ingen bara kunde avsluta mig?

I stället fick han kontakt med avhopparverksamheten. Skammen började så sakteliga släppa taget och han kunde bygga riktiga relationer och fick på nytt umgås med sina barn. I dag har Rene Lobos jobb på ett stödboende och utbildar sig till socialpedagog.

– Nu jobbar jag för en månadslön som jag tidigare kunde bränna på en krogkväll. Men är fri och kan le inifrån.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons