Annons

”Jag sprang in och ut ur Gubbhuset på 1950-talet”

Släktbild på Söder 1932 (mer om fotot längre ner i artikeln).
Släktbild på Söder 1932 (mer om fotot längre ner i artikeln). Foto: Privat

Tack vare läsaren Agnetha Styrwoldt Alfheim kan vi få en inblick i hur det var vid Pålsundsberget i mitten av 1900-talet. Efter förra veckans artikel om denna okända plats på Södermalm har flera läsarberättelser kommit in.

Under strecket
Publicerad

Agnetha Styrwoldt Alfheims mormors syster Anna med maken Helge.

Foto: Privat

Från vänster Oscar, Anna, Jonas Petter, Augusta, John, Signe (min mormor) och sittande från vänster Svea och Ingrid.

Foto: Privat
Foto: Lennart Helleday
Foto: Lennart Helleday

En ekorre i ett av träden.

Foto: Lennart Helleday

En koltrast på Pålsundsberget.

Foto: Lennart Helleday
Foto: Lennart Helleday
Foto: Lennart Helleday

Agnetha Styrwoldt Alfheims mormors syster Anna med maken Helge.

Foto: Privat

SvD-läsaren Agnetha Styrwoldt Alfheim föddes 1951 och är delvis uppvuxen på Lundagatan 47. I kvarteren runt Högalidskyrkan bodde flera släktingar som exempelvis mormor Signe (född Andersson) och morbror Janne Styrwoldt:

”Innan man byggde Enkehuset var där en stor trädgård med blommor och fruktträd. Då fanns enbart äldreboendet Borgerskapets Gubbhus. I såväl trädgården som på Gubbhuset ”sprang” både jag och min mamma Gun-Britt (född 1932) och min morbror Janne (född 1938) ”som barn i huset”. Detta då mormors syster Anna och hennes man Helge var vaktmästare på Gubbhuset. De hade sin tjänstebostad högst upp på vinden på gaveln mot trädgården. De bodde och arbetade där ända fram till slutet av 1957. Morbror Helge var också kyrkvärd i Högalidskyrkan.

Agnetha Styrwoldt Alfheims mormors syster Anna med maken Helge.
Agnetha Styrwoldt Alfheims mormors syster Anna med maken Helge. Foto: Privat
Annons
Annons

Från vänster Oscar, Anna, Jonas Petter, Augusta, John, Signe (min mormor) och sittande från vänster Svea och Ingrid.

Foto: Privat

Jag minns deras lägenhet, jag sov ofta över där. Stort kök, stora lite mörka rum och sovrum. De hade inga egna barn så jag blev som ett barnbarn och mycket bortskämd. Bland annat lärde jag mig av moster Anna att krusa örngottsband – så lite nytta fick jag göra.

Jag sprang in och ut och hälsade på hos ”gubbarna”, besökte kokerskan Helena i köket och farbror Torsten (vaktmästare). Fick bland annat vara med när morbror Helge och farbror Torsten stöpte ljus till advent/jularna, ljus som skulle användas både i Gubbhusets kyrka som i huset i övrigt.

Min mamma, som fortfarande lever, minns också personerna och lokalerna i Gubbhuset. Även hon minns trädgården där Enkehuset i dag står. Frukterna togs om hand och användes i Gubbhusets hushållning. Syskonen Andersson och deras föräldrar Jonas Petter och Augusta samlades vid flera tillfällen i trädgården vid Gubbhuset för att fotograferas.

Våren 1932 var ett dylikt fototillfälle. Då var äldste sonen John Styrvoldt Anderson på besök från USA med sin tioåriga dotter Marjorie. John rymde hemifrån och tog sig till USA någon gång runt 1910. Han deltog i första världskriget, men skadades av gasen och fick bestående men. Han dog 1937, 47 år gammal. Marjorie blev över 90 år och besökte Sverige som vuxen sommaren 1977. Skickar med en bild tagen i trädgården 1932:

Från vänster Oscar, Anna, Jonas Petter, Augusta, John, Signe (min mormor) och sittande från vänster Svea och Ingrid.
Från vänster Oscar, Anna, Jonas Petter, Augusta, John, Signe (min mormor) och sittande från vänster Svea och Ingrid. Foto: Privat
Annons
Annons

Själv bodde jag och min son 1985-1990 på Heleneborgsgatan 14, 4 tr med utsikt från balkongen mot Enkehuset och Gubbhuset. Från 1987 bodde även min man Göran Alfheim där. Vi gifte oss 1988 i Högalidskyrkan och då levde enbart Ingrid av dem som fanns med på fotot i trädgården. Hon var hedersgäst vid bröllopet. Gubbhuset, trädgården och sedermera Enkehuset har spelat en stor roll i mitt liv.”

Stort tack till Agnetha för denna fördjupande historia om platsen. Även flera andra läsare har historier om platsen:

Cecilia: Vi bor precis bredvid berget och har det som vår "hemliga" oas, då det är få som hittar dit och vi ofta kan ha picknick eller sola där helt ensamma. Att det är så få som hittat platsen gör att det sällan är cigarettfimpar eller glassplitter där till skillnad från Skinnarviksberget. Många gånger när vi har gäster, tar vi efter middagen kaffet "på berget" med den fina utsikten mot Stadshuset som pricken över i. Det är en plats väl värd att skriva om, men samtidigt hoppas jag helt egoistiskt att den ska få fortsätta vara lite "hemlig" och svårhittad.

Kerstin Grenö: När Sverige gick över till högertrafik 1967 fick vi gymnasister stå som vakter vid övergångsställen. Jag var ”ordningsman” i klassen och skulle gå runt och se så att alla stod på de övergångsställen som klassen hade ansvar för under de första veckorna (en för- eller eftermiddag per dag). Då gick jag förbi just Pålsundsparken, men har faktiskt inte gått förbi just där sedan dess.

Charlotte L: Som innehavare av en lite ostyrig labrador i behov av lite enskild träningsplats får man lätt koll på områden som denna! Det är dessutom en oväntad grön och avskild liten oas alldeles ovan trafiken på Söder Mälarstrand.

Annons
Annons

Sven Kruckenberg: Med stort intresse har jag läst din berättelse om Pålsundsberget och njutit av bilderna – för mig ett återvändande till en avlägsen barndom. Från 1942, då jag var tre år, bodde jag i 25 år på Heleneborgsgatan 12. En våning högt upp mot norr med panoramavy från Essingeöarna nästan ända till Stadshuset. Och inte minst mot Långholmen med Mälarvarvet, på den tiden sjudande av aktivitet som fascinerade en ung grabb. Längs Kungsholmen passerade skärgårdsbåtarna inåt Mälaren. En regelbunden färjelinje sammanband en brygga nära berget med Tegelbacken och Kungsholmstorg. Sightseeingbåtar från Tegelbacken sneddade över Riddarfjärden, gick genom Pålsundet, fortsatte mellan Reimersholme och Långholmen för att återvända norr därom. Guidernas högtalarröster hördes utmärkt uppe hos oss. Jag vet inte hur många hundra gånger jag på vår lilla balkong hörde dem berätta om Västerbrons på sin tid tydligen revolutionerande nit-konstruktion.

Hela området runt Heleneborgsgatan var idealiskt som lekplats. Själva berget förstås, liksom rundeln nere vid Söder Mälarstrand – då vanligen kallad ”gropen”. Men ofarligt var det inte: några stängsel fanns på den tiden inte på någondera sidan. Ibland när vi var för våghalsiga kunde ”tanterna” uppifrån Borgarhemmet ropa att de minsann skulle kalla på radiopolisen.I dag är jag, som så många äldre svenskar, bosatt vid Medelhavet. Men tankarna går ofta tillbaka till ungdomsåren vid Pålsundsberget. 

Lennart Helleday har besökt platsen: ”Jag hittade några enstaka blåbär i de små bestånd av blåbärsris som fanns. Skickar också en bild på gul nunneört som växte i bergets trappa”:

Annons
Annons
Foto: Lennart Helleday
Foto: Lennart Helleday

En ekorre i ett av träden.

Foto: Lennart Helleday

En koltrast på Pålsundsberget.

Foto: Lennart Helleday
Foto: Lennart Helleday
Foto: Lennart Helleday
Foto: Lennart Helleday

Foto: Lennart Helleday

Lennart Helleday tog också de här fina djur- och utsiktsbilderna:

En ekorre i ett av träden.
En ekorre i ett av träden. Foto: Lennart Helleday

En koltrast på Pålsundsberget.
En koltrast på Pålsundsberget. Foto: Lennart Helleday

Foto: Lennart Helleday

Foto: Lennart Helleday

Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver. Ni som vill ha ett mejl varje gång en ny gåta läggs ut kan höra av er.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons