Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

”Jag tänker inte käka piller – tar hellre mörkret ibland”

Med sitt sommarprat kom Marko ”Markoolio” Lehtosalo ut som något mer än en plojig rappare. Nu berättar han för SvD om ”skräckfilmen” till uppväxt, hans misstänkta bokstavs­kombinationer, tvångs­mässig shopping och skogens lugn.

Publicerad

Marko Lehtosalo, sedan drygt 20 år rikskänd som Markoolio, är uppjagad. Oro och ångest hänger över 44-åringen. Han tar upp sin mobil, kliar sig i det grånande skägget och letar igenom sina senaste inkomna meddelanden för att visa orsaken till varför hans hjärna nu ”flammar upp som ett tomtebloss”.

Sinnesstämningen matchar inte omgivningens stilla melankoli. Utanför de sex meter höga fönstren i Lehtosalos skärgårdshus på Ingarö ligger Kolströmskanalen spegelblank intill Baggensfjärden . Plastpalmerna nere vid hans anlagda strand slokar och den norska sportbåten intill bryggan tycks redo för att tas upp för vintern. Hos grannen Björn Borg, vars herrgård nu är till salu, står tennisbanan orörd. Utomhuspoolen slumrar under presenning. Höstlugnet har nått Stockholms motsvarighet till New Yorks The Hamptons.

Marko Lehtosalo var själv med och ritade huset på Ingarö.
Marko Lehtosalo var själv med och ritade huset på Ingarö. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Marko Lehtosalo hade tänkt unna sig en tillbakalutad dag hemmavid. Det enda som står på agendan är att plocka fjädrar och ta ur bröstfiléerna på ett par änder han nyligen skjutit i de sörmländska skogarna – samt hämta de tre barnen efter skola respektive förskola. Detta efter en hektisk höst där han har varvat programledarjobb hos Rix MorronZoo med att spela in de sista scenerna till årets julkalender ”Panik i tomteverkstan”.

Annons

... att läsa om sin egen död, det är ju ändå något utöver det vanliga.

Mitt i allt har han åkt runt i Skandinavien för att banda en svensk version av motorprogrammet Top Gear tillsammans med Adam Alsing och den före detta speedway-världsmästaren Tony Rickardsson. Lehtosalo, som annars aldrig säger sig repa inför spelningar, har dessutom tvingats ägna en hel del tid åt ”Markoolio Återkomsten”, den show han ska ha i Globen den 7 december för att uppmärksamma att det snart är tjugo år sedan han som nykläckt artist senast fyllde arenan.

Så hittar han det i mobilen, det som stör honom mer än den tinnitus han lider av.

– Titta här! utbrister han. Jag fick den här skickad till mig i går från en vän.

På vad som ser ut som en startsida för Aftonbladet står det: ”Markoolio är död”.

– ”Han hittades död natten till tisdag i Stockholm.”, läser Lehtosalo högt.

– Det är någon lirare som lagt ner mycket arbete på detta för att få det att se verkligt ut och sedan lagt ut det på Snapchat. Tänk om min dotter, som är den enda av mina barn som är stor nog att använda Snapchat-appen, skulle få se det här…

Annons

Han skakar på huvudet, suckar.

– Men vet du vad det sjukaste är, det är att jag direkt gick in på aftonbladet.se för att se efter om jag faktiskt hade dött, säger han och skrattar till mitt i allvaret.

– Ja, jag vet hur dumt det låter men jag blir jättelätt orolig och kan få ångest bara av att tänka på vad barnen ska äta till middag i kväll. Min hjärna börjar brinna. Men att läsa om sin egen död, det är ju ändå något utöver det vanliga. Det hade väl vem som helst reagerat på?

Marko Lehtosalo tänkte bygga en pool på tomten, men då sa hans granne Björn Borg: ”Varför ska ni göra det för? Vi har ju en pool, det är bara att komma hit. Vi behöver inte ens vara hemma”.
Marko Lehtosalo tänkte bygga en pool på tomten, men då sa hans granne Björn Borg: ”Varför ska ni göra det för? Vi har ju en pool, det är bara att komma hit. Vi behöver inte ens vara hemma”. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Marko Lehtosalo är trots allt van vid att det florerar rykten och halvsanningar om honom. Trots sitt oroliga sinne har han också läst hela skvallertråden om sig själv på internetforumet Flashback.

– Obehagligt, konstaterar han kort.

Ett av de mest envisa ryktena på Flashback vill göra gällande att han är en kung Midas när det kommer till investeringar. Det spekuleras i hur många miljoner – tio, tjugo, hundra? – artisten genom smarta placeringar har dragit in till sitt moderbolag, Den Finske Poetens AB.

Annons

När vi kommer in på ämnet berättar Lehtosalo först att han är extremt impulsiv i allt han tar sig för.

– Om vi tar sportbåten vid bryggan. Mina vänner frågade mig om jag inte skulle med till Båtmässan. Jag sa nej, för jag vet hur det alltid slutar. Men de fick med mig och så hamnade jag framför det här ståndet med sportbåtar från norska tillverkaren Hydrolift. Då var det kört. ”En sådan där vill jag ha”, sa jag och pekade. Åh, jag är en sådan idiot. 800 000 kronor. Ett totalt impulsköp som jag inte använder mer än när jag och barnen ibland om somrarna åker till Saltis eller Grönan för att köpa glass.

Lehtosalo får upp farten och ilar runt i bostaden i jakt på fler konsekvenser av sitt spontana shoppingbeteende. I jaktskåpet fiskar han fram en Audemars Piguet-klocka från märkets klassiska Royal Oak-serie som han har inhandlat för 140 000 kronor. Från garderoben tar han fram en jacka från italienska märket Stone Island som ser ut att vara en helt vanlig grå allvädersjacka med huva – men som visar sig vara tillverkat av fjäderlätt läder.

Annons

– Adam Alsing hetsade mig genom att säga att det bara fanns tre exemplar av den här jackan i Europa. Då fanns det ingen återvändo. Jag var bara tvungen att ha den. Jag vill inte ens minnas hur många tusen den kostade.

Ovanför köksön plockar han fram en trälåda.

– Och här har jag mina knivar. Fördomarnas fördom: en finne som samlar på knivar. 

Han ler nöjt. Vid sidan om en kniv som tagits fram till Finlands hundraårsfirande i fjol tronar här samlingens dyrgrip. Lehtosalo drar ömt sin hand över bladet.

– I den här möter rymden forntid. Bladet är av järn från en meteorit som landade i Lappland för längesedan medan skaftet är gjort av 20 000 år gamla mammutbitar som man fiskat upp i norra Ryssland. Den lade jag över 20 000 spänn på. Jag borde egentligen ha alla i ett vitrinskåp, för jag skulle gråta blod om jag blev av med dem.

När Marko var med i Arga snickaren VIP lät han montera bort jacuzzin i sovrummet: ”De varma ångorna från den fick till sist min Hästenssäng att ruttna.”
När Marko var med i Arga snickaren VIP lät han montera bort jacuzzin i sovrummet: ”De varma ångorna från den fick till sist min Hästenssäng att ruttna.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Men inget av de impulsiva inköpen, poängterar Lehtosalo, är finansierade av hans investeringar, som bland annat innefattat spelbolaget Bestgames, en gokartbana på Värmdö, en nattklubb i Visby, två kaféer inne i centrala Stockholm, en handfull travhästar …

– Ett tag tänkte jag att jag ville ha 200 mille på banken. Så jag investerade i smågrejer här och där och tänkte att något kanske smäller. Jag minns att Linda Skugge skrev: ”Jag vill också tjäna 100 miljoner som Markoolio”. Ja, I wish. Det stod i tidningarna att jag tjänat 7 miljoner bara på bestpoker.com men det var bullshit. Vi kom för sent. Jag gick nog ur med lika mycket som jag gick in med.

Lehtosalo blickar tillbaka och recenserar sina affärer:

– Nattklubben i Visby gick ganska bra men inte super. Dessutom var den bara öppen sex veckor under sommarsemestern, så resten av året hände ingenting där. När det kommer till gokartbanan så gick jag in i verksamheten och inte i marken, vilken var det enda som var värt något. Visst, gokartverksamheten gick bra om somrarna men allt käkades upp om vintrarna. Samma sak med mina två Muffin Bakery-kaféer.

Annons

Du dödar alltså självmant myten om den framgångsrike affärsmannen Markoolio.

– Jo. Men särskilt kaféerna fick mig till sist att börja käka Imovan, insomningstabletter. Jag hade sån jävla stress. Alltså jag hade panik. Jag fick till sist bara sälja av och gå back några millar. Jag tänkte: jag får ta den smällen och sen fatta att jag inte ska jaga den stora degen.

– Jag bestämde mig där och då för att nu gigga och göra teater, det jag behärskar.

Marko Lehtosalo hade med andra ord aldrig varit där han är i dag om det inte vore för Markoolio, artistaliaset som han skapade i slutet av 1990-talet. I korridoren mellan husets sovrum skiner försäljningsframgångarna i form av inramade guld- och platinaskivor. Fler finns i boden utanför samt hemma hos mamma Irma, som han köpt ett hus till lite längre ut på Ingarö.

Det var nog först när jag gjorde videon till ”Vi drar till fjällen” som alla förstod att det var på skoj

Markoolio slog igenom 1998 när debutsingeln ”Sommar och sol” blev årets stora sommarplåga. När låten klättrade till förstaplatsen på singellistan och kvällstidningarna ville få sina första intervjuer med den nye artisten hade man märkbart svårt att placera Markoolio: skulle han tas på allvar eller inte?

Annons

Visst hade Lehtosalo vuxit upp med en förkärlek för rap som Beastie Boys och Run DMC – men han gillade främst de båda New York-gruppernas humoristiska sidor. När han som ung såg svenska rapgruppen Just D spela live hade han mer än något annat imponerats av hur Doktor C, Pedda P och Gurra G sprejat ner publiken med konfetti på burk. Det var det lättsamma som tilltalade honom, roliga och oförargliga rappare som Will Smith. Därför kan Marko Lehtosalo i dag vara förundrad över hur han initialt målades upp som en seriös rappare, representerandes östra Stockholmsförorten Orminge.

– Jag tänkte: vem kan missuppfatta när jag sjöng: ”Vem är mannen som luktar bäst?” med svaret ”Markoolio”. Men det växte snart fram en avundsjuka bland Stockholms rappare för att jag sålde massa skivor och spelade med när tidningarna först satte mig i ett hiphopsammanhang och till och med klädde mig i full hiphopmundering. Det fanns en irritation. När jag träffade Ken kunde det vid tiden bli tjafsig stämning innan vi några år senare försonades och jag vid sidan om en massa seriösa rappare till och med fick vara med på en remix av hans ”Ta det lugnt”.

Annons

– Det var nog först när jag gjorde videon till ”Vi drar till fjällen” som alla förstod att det var på skoj och att jag gjorde plojlåtar.

I fjolårets hyllade sommarprat avslöjade Markoolio att han ljugit om hur hans musikkarriär startade. Han upptäcktes inte, vilket han länge hävdat, när han spontanrappade på en nattbuss mellan Orminge och Stockholm.
I fjolårets hyllade sommarprat avslöjade Markoolio att han ljugit om hur hans musikkarriär startade. Han upptäcktes inte, vilket han länge hävdat, när han spontanrappade på en nattbuss mellan Orminge och Stockholm. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Snart dubbades Markoolio till Sveriges musikaliska riksclown. Han tog sina hits på folkparksturné med ett femtiotal stopp, medverkade i varenda underhållningsprogram som fanns i tv och blev en återkommande lustig figur i kvällstidningarna. Efter att ha givit ut singeln ”Sola & bada i Piña Colada” betygsatte han olika drinkar i en av kvällstidningarna. När han deltog i Fångarna på fortet ställde han upp på att över ett helt uppslag testa franska företeelser och specialiteter så som boule, ostron och pastis. Allt iförd basker, halsduk, randig tröja och målad mustasch. Rubriken: ”Det rycker i baguetten.”

Annons

Skivbolaget sa att det var bättre att bli riktigt slaktad än att bli mellanmjölk.

När en svensk artist belönats med fem plus i betyg för sin skiva i Aftonbladet delade tidningen av tradition ut t-shirtar som artisten fotades i med texten ”Jag är +++++”. När Markoolios debutalbum ”Sticker hårt” sågades längs med fotknölarna gick Lehtosalo med på att posera i en t-shirt med texten ”Jag är –”.

Ingen tycktes ta trams på samma allvar som Markoolio.

– Skivbolaget sa att det var bättre att bli riktigt slaktad än att bli mellanmjölk. Vilket ju var sant. Jag skulle tagit jävligt mycket mer illa vid mig om det varit så att jag skrivit texter från hjärtat och som betytt mycket för mig. Men jag såg mig inte ens främst som en musiker, utan som en underhållare. Cashen var en drivkraft. Det är inget att hymla om. Jag är inte en artist som vill leva på knäckebröd. Jag tror det lättare blir så när man kommer ifrån en sådan bakgrund som jag.

”I början av året får jag lätt panik när jag ser att det är tomt i kalendern. Då ber jag min agent att boka på allt som kan tänkas finnas.”
”I början av året får jag lätt panik när jag ser att det är tomt i kalendern. Då ber jag min agent att boka på allt som kan tänkas finnas.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Debutalbumet ”Sticker hårt” följdes direkt av ”Dikter från ett hjärta”, som sålde i häpnadsväckande 240 000 exemplar. Det finns ingen officiell statistik över skivförsäljning i Sverige, men Lars Nylin, chefredaktör för branschorganet musikindustrin.se, menar att siffrorna för ”Dikter från ett hjärta” ”står sig starkt jämfört med det mesta”, rabblandes Abba, Carola, Roxette, Eva Dahlgren och Nordman.

Jag tänkte att om allt går åt skogen så får jag väl gå tillbaka till mitt tidigare jobb på 7- Eleven

Den 6 oktober 2000, efter att ha spelat i ”varenda håla”, nådde Markoolios segertåg till sist Globen. ”Sveriges egen 2Pac” – som hans körtjejer besjöng honom i hiten ”Gör det igen” – stod på sin absoluta topp. För samma kväll som Lehtosalo skuttade omkring på Globens scen iförd en gigantisk cowboyhatt i spygrön skumgummi gästade han Peter Harryson i ett bandat program av ”Så ska det låta”.

Framgångarna har gett Marko chansen till en materiell standard han inte var i närheten under uppväxten i Orminge.
Framgångarna har gett Marko chansen till en materiell standard han inte var i närheten under uppväxten i Orminge. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Framgångsvågen förde med sig en livsstil där Marko Lehtosalo snart blev en del av inredningen på Café Opera. En vanlig kväll, säger han när han blickar tillbaka, kunde gå på ”fem-tio lax”.

– Det brändes mycket pengar. Jag tänkte: Det är så här det ska vara och se ut. Det är så här man gör när man blir artist och tjänar pengar. Då sitter man vid ett drinkbord på Café Opera. Jag bjöd väldigt många på väldigt mycket, men alltid på eget initiativ. Tills jag kom till en punkt någon kväll när jag tänkte till: Vad är det för folk som sitter runt det här bordet? Varför sitter inte mina barndomskamrater här i stället? Då tog jag ett steg tillbaka och började ta kontakt med dem igen.

Du slog igenom med en extrem hastighet, du var aldrig rädd för att du skulle försvinna lika snabbt?

– Jag tänkte nog inte på det förrän lite senare, efter kanske tre-fyra år, när jag satt vid samma drinkbord på Café Opera. Då tänkte jag: Jag har guldkedjor, schyssta dojjor och jackor men vad händer om allt försvinner. Vad ska jag göra då?

Annons

Du hade ingen plan b?

– Nej, jag tänkte väl att om allt går åt skogen så får jag väl gå tillbaka till mitt tidigare jobb på 7- Eleven vid Mariatorget. Men jag sa också till Fredde Granberg, som regisserat videon till ”Vi drar till fjällen”, att höra av sig om han hade någon roll åt mig i något barnprogram.

Marko Lehtosalo under inspelningen av ”Dr Mugg” på Henriksdals reningsverk.
Marko Lehtosalo under inspelningen av ”Dr Mugg” på Henriksdals reningsverk. Foto: Fredrik Persson/TT

Granberg som under 1990-talet hade skapat serier som ”Ronny & Ragge” och ”Snutarna”, tillsammans med parhästen Peter Settman, hörde snart av sig om ett barnprogram han hade tagit fram och sålt in till TV4. Det hette ”Dr Mugg”.

Och han ville att Lehtosalo skulle spela huvudrollen.

– Han förklarade för mig och jag tänkte: Jävlar vad skruvat. Men jag sa: Vi kör. Sedan kom andra inspelningsdagen. Avsnittet hette ”Mysteriet med skinkluren” och vi skulle gerillafilma vid T-Centralen. Vi hade inte bett om lov för det skulle kosta för mycket. I scenen skulle jag iförd rollfigurens svarta latexdräkt med lösskinkor där bak klampa in på ett tåg när det öppnade dörrarna för att blåsa i den här skinkluren, vilken skulle få alla att bajsa på sig. Folk blev ju livrädda när jag kom där och blåste, vilket jag kan förstå. Då skämdes jag ganska mycket och tänkte: Det var så här det slutade. Men det visade sig sedan bli en jättesuccé och det blev sedan två säsonger till.

Annons

En av männen försökte en natt strypa mamman när hon inte hade cigaretter, en annan misshandlade henne så svårt att hon fick operera kindbenet.

Under Markoolios mentala clownsminkning låg ändå ett nattsvart mörker. Han hade aldrig hymlat om att han vuxit upp i en betonglåda på Skarpövägen, en av Orminges minst attraktiva adresser. Han hade även varit öppen med att han i tonåren legat i farozonen för att bli kriminell. Men fram till sitt Sommarprogram i fjol hade han antingen tigit eller inte berättat hela sanningen om hemförhållandena under samma tid.

”Jag var trött på att bo i stan och hade alltid drömt om att en dag bo i hus.”
”Jag var trött på att bo i stan och hade alltid drömt om att en dag bo i hus.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Nu pratade Marko Lehtosalo med en klump i halsen om mamma Irma som flytt Finland för ett bättre liv i Sverige – men som genast blev lämnad av sin man. Varefter hon själv fick försörja Marko och hans två syskon med den lilla lön hon erhöll från jobb som diskare och lokalvårdare vid Boo sjukhus. Ibland sköt Markos mormor till en slant från sin låga pension bara så att mamman skulle klara av att betala räkningarna. Så småningom träffade Irma nya män. Vardagarna var lugna men helgerna spårade ofta ur med alkohol. En av männen försökte en natt strypa mamman när hon inte hade cigaretter, en annan misshandlade henne så svårt att hon fick operera kindbenet. Marko själv fick stryk med skärp, örfilar och luggningar.

Annons

– Det känns som en skräckfilm när jag tänker tillbaka, säger han.

Sommarpratet inleds med att du berättar hur nervös du är inför att det ska sändas. Hur kändes det efteråt?

– Det var ganska omtumlande. Jag hade ju inte bara öppnat upp långsamt så det pyst om locket utan jag bara öppnade aggressivt och hällde ut allt. Många ville efteråt komma fram och dela med sig av sina hemska stories.

– Jag hade ofta blivit stannad på gatan och fått höra att jag släppt en rolig singel eller blivit tackat för en bra spelning eller att man uppskattat mig för en medverkan i ett tv-program. Men nu när man tackade mig för sommarprogrammet blev det konstigt. Jag visste inte vad jag skulle svara.

”Varsågod för mörkret!”

– Lite så. Det hade jag kunnat säga. Men Sommarprogrammet har lett till många jättefina möten. En dag kort efter att det hade sänts var jag på Östermalm och skulle leta efter en adress där jag skulle på ett möte. Då kom en kille som körde hem matkassar till folk fram till mig. Jag tänkte: Nu blir det jidder. Men så sa han bara att han lyssnat på mitt sommarprat i bilen. Han sa: ”Jag visste inte. Alltså, jag har lyssnat på din musik sedan jag var liten och nu lyssnade jag precis på ditt Sommarprogram. Det var så väldigt starkt att jag var tvungen att stoppa då och då och stanna bilen.” Och så gav han mig en kram och så började vi gråta där båda två.

Annons

Marko Lehtosalo blir märkbart rörd över att återberätta. Rösten brister när han fortsätter:

–Det var jättefint och jag sa till honom: ”Nu måste jag skylla mina rödgråtna ögon på att jag fått pollenallergi när jag ska in på det här mötet”.

Har du alltid tacklat sorg så, genom att skämta bort allt?

– Ja, det tror jag och det har jag gjort i alla år, med humor och med alkohol.

Med tanke på hur det såg ut under din uppväxt: Fanns det ingen rädsla hos dig för alkoholen?

– Nej, och när jag tittar tillbaka på det i dag så är det ju sjukt egentligen. Jag borde ha skrivit antifestlåtar och sånt. Men så blev det inte.

I skogen kommer Marko Lehtosalo ner i varv. ”Jag läste någonstans att skogen är stresshormonets värsta fiende. Problemet är bara att det blir så jävla tyst. Min tinnitus blir så uppenbar. Skitjobbigt.”
I skogen kommer Marko Lehtosalo ner i varv. ”Jag läste någonstans att skogen är stresshormonets värsta fiende. Problemet är bara att det blir så jävla tyst. Min tinnitus blir så uppenbar. Skitjobbigt.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Ett par veckor senare bländas Marko Lehtosalo av novembersolen när han är på väg till sina närmsta jaktmarker, blott en kortare körsträcka från hemmet genom skogen i Ingarös vindlande grusterräng.

Annons

– Där är ju Margareta!, säger han när vi ser en äldre kvinna i solglasögon som är ute och går med stavar i vägrenen.

Han stannar stadsjeepen och vevar ned fönsterrutan. Den äldre kvinnan med stavarna visar sig vara Björn Borgs mamma, som bor mitt emellan sin son och familjen Lehtosalo.

Marko frågar hur det går med försäljningen av Björn och frun Patricia Borgs herrgård.

– Nej, men Marko, är det du!? säger Margareta Borg som först inte känner igen grannen i jaktkläder och toppluva i signalorange.

– Vad gulliga dina barn var när de kom förbi och spökade häromdagen!, säger hon innerligt. Men huset, jo, det har varit ett par spekulanter och tittat. Vi får se, men jag kommer i alla fall bo kvar.

– Du får säga till om du behöver hjälp med att handla, säger Lehtosalo.

Jakten på lycka. Marko har beskrivit det som en myt att lycka inte kan köpas för pengar.
Jakten på lycka. Marko har beskrivit det som en myt att lycka inte kan köpas för pengar. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Sedan Marko tog jägarexamen för fem år sedan har han tagit varje tillfälle att komma ut i skogen. Han har jagat tjädertupp utanför Arjeplog, skjutit älg i Värmland och fällt vildsvin på sörmländska Mörkö. Kort efter spelningen i Globen ska han till marker nära platåbergen Halle och Hunneberg i Västergötland för kronhjortsjakt.

– Men min jakt är den karga norröver. Jag funderar till och med på att köpa mark utanför Arjeplog. Jag har en bekant på ett skogsbolag som håller ögonen öppna åt mig. Jag vill ha 100 hektar, alltså 100 fotbollsplaner. Då skulle man känna sig som en greve. För jag gillar den jakt som kan ta död på dig om du går vilse. Jag vill ta helikoptern ut och slå basläger och sedan gå dagsutflykter.

– Jag får gåshud nu bara jag tänker på det, säger Marko och kavlar upp ärmarna för att visa hur huden knottras.

På underarmarna skymtas på ena armen en tatuering av äldsta dottern Moas hand, på den andra sonen Melkers fot. Yngsta dottern Majken finns ännu inte förevigad på hans hud.

– Adam Alsing har attackerat mig: ”Jaha så du älskar inte ditt tredje barn lika mycket.” Men det gjorde bara så jävla ont så jag har dragit på det. Ah, nu fick jag ångest igen! Bra, nu ska jag ta tag i det. Jag kanske ska ta en bild på hennes öga och placera här, säger han och måttar upp mot armvecket. Så får det bli, bra!

Annons

Till sist kommer vi fram till en äng där två lägre skjuttorn står ett hundratal meter mellan varandra. Lehtosalo plockar ut sitt gevär från finska tillverkaren SAKU från baksätet och vandrar upp mot jaktmarkerna. Här ses Ingarös löst sammansatta gäng med jägare ibland för att främst skjuta av räv och rådjur.

Marko traskar upp mot ängen.

– Även fast jag har en ledig stund så är det som jag tidigare förklarat som om hjärnan brinner. Jag blir lätt orolig över minsta sak. Även ute i naturen kan tankarna gå i spinn kring spelningen i Globen. Kommer jag få min laser som jag vill ha? Är sambatåget klart? Är det någon idé att göra mer ny musik? Jag har ju mina hits.

Idén att spela i Globen kommer från honom själv. Efter att ha öppnat Emmabodafestivalen tre år i rad förstod Marko att det fortfarande, halvvägs igenom fyrtio, var möjligt att göra ”sinnessjuka gigs”. Ett av åren på Emmaboda hyrde han in ett flygplan som svävade ovanför spelningen med en flagga därbak med texten ”KUNG MARKOOLIO”. Globen-spelningen innebär en slags fullbordan av en hybris. Dessutom, det sticker han inte under stol med, är arenakonserten ett sätt att tysta sina tvivlare. I det här fallet: sina egna barn. Ungarna som har himlat med ögonen och inte riktigt trott honom när de kört förbi Globen och han sagt: ”Här har pappa spelat en gång.”. Nu ska de få se!

Annons
Marko Lehtosalo är stolt över att kallas underhållare. Han tycker själv att det behövs någon som lättar upp i Sverige.
Marko Lehtosalo är stolt över att kallas underhållare. Han tycker själv att det behövs någon som lättar upp i Sverige. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

I älgtornet händer det att tankarna vandrar vidare. Att de når bortom Globen. Ska han göra mer skådespeleri framöver – och i sådana fall, hur skulle det vara att satsa på en mer seriös roll? Efter Sommarpratet, när det kom fram att det även fanns en annan sida av Marko Lehtosalo, fick han frågor om att komma och provfilma för roller som inte innefattade latexdräkter och skinklurar. Kanske borde han testa det, att göra lite tyngre grejer?

– Men sedan när viltet kommer, så blir det lite som när jag står på scenen. Det blir sånt jävla fokus. Adrenalinet och alla känslor i kroppen knyts samman. Det blir som en bubbla. Precis som på scenen är det ingenting som kommer åt en. Du är totalt i nuet. Och jag gillar att försvinna in i de här bubblorna.

Han kliver upp i ett av jakttornen, blickar ut över de frusna ängarna genom kikarsiktet.

– Bokstavskombination, det tror jag att jag har. Jag tror också att jag är bipolär. Jag var på väg att diagnostisera mig men så rann det ut i sanden. Jag sa till när jag påbörjade utredningen att bara så ni vet: Jag kommer inte käka nåt jäkla ritalin, jag tänker inte käka piller och skit. För det är knark. Det funkar säkert på ett antal. Men jag vill inte ”flatlajna”, ta bort topparna och dalarna och bara jämna ut allting. Då tar jag hellre att jag åker ner i ett mörker ibland. Bara jag får ha kvar topparna.

Efter reklamen visas:
En ständig jakt med Markoolio

Marko Lehtosalo var själv med och ritade huset på Ingarö.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 11

Marko Lehtosalo tänkte bygga en pool på tomten, men då sa hans granne Björn Borg: ”Varför ska ni göra det för? Vi har ju en pool, det är bara att komma hit. Vi behöver inte ens vara hemma”.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 11

När Marko var med i Arga snickaren VIP lät han montera bort jacuzzin i sovrummet: ”De varma ångorna från den fick till sist min Hästenssäng att ruttna.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 3 av 11

I fjolårets hyllade sommarprat avslöjade Markoolio att han ljugit om hur hans musikkarriär startade. Han upptäcktes inte, vilket han länge hävdat, när han spontanrappade på en nattbuss mellan Orminge och Stockholm.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 4 av 11

”I början av året får jag lätt panik när jag ser att det är tomt i kalendern. Då ber jag min agent att boka på allt som kan tänkas finnas.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 5 av 11

Framgångarna har gett Marko chansen till en materiell standard han inte var i närheten under uppväxten i Orminge.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 6 av 11

Marko Lehtosalo under inspelningen av ”Dr Mugg” på Henriksdals reningsverk.

Foto: Fredrik Persson/TT Bild 7 av 11

”Jag var trött på att bo i stan och hade alltid drömt om att en dag bo i hus.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 8 av 11

I skogen kommer Marko Lehtosalo ner i varv. ”Jag läste någonstans att skogen är stresshormonets värsta fiende. Problemet är bara att det blir så jävla tyst. Min tinnitus blir så uppenbar. Skitjobbigt.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 9 av 11

Jakten på lycka. Marko har beskrivit det som en myt att lycka inte kan köpas för pengar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 10 av 11

Marko Lehtosalo är stolt över att kallas underhållare. Han tycker själv att det behövs någon som lättar upp i Sverige.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 11 av 11