Annons

”Jag visste att jag skulle bli portförbjuden”

När Mohamed Omar började kalla sig islamist blev han snabbt isolerad i det offentliga Sverige. Själv säger han att han driver en kamp för rättvisa.

Under strecket
Publicerad

Mohamed Omar fick uppmärksamhet med sin diktsamling Tregångare som blev en stor säljframgång.

Foto: DAN HANSSON

Mohamed Omar fick uppmärksamhet med sin diktsamling Tregångare som blev en stor säljframgång.

Foto: DAN HANSSON
Mohamed Omar fick uppmärksamhet med sin diktsamling Tregångare som blev en stor säljframgång.
Mohamed Omar fick uppmärksamhet med sin diktsamling Tregångare som blev en stor säljframgång. Foto: DAN HANSSON

Det har gått drygt ett år sedan Mohamed Omar fattade beslutet att klippa banden med den svenska kulturvärlden och börja kalla sig radikal muslim. Nu sitter han bakom neddragna persienner i en lånad lägenhet i Uppsala och förklarar bakgrunden. Inför en publik av två unga män som bett att få vara med under intervjun berättar han att beslutet föregicks av en lång period av självrannsakan.

**–**Jag tyckte att jag hade tappat grundanledningen till att jag som tonåring konverterade, nämligen att jag ansåg att något var fel i vårt samhälle. Efter att min bok kom ut hade jag tappat fokus.

Vad trodde du skulle hända efter att du började kalla dig islamist?

–Jag visste att det skulle bli så här. Jag visste att jag skulle bli portförbjuden från alla tidningar, radio och tv. Men om man ska förändra saker och ting måste man stå för det man tror på. Antingen följer man islam, och då blir man avskydd av medierna, eller så blir man omtyckt av medierna och då följer man inte islam på rätt sätt.

De flesta muslimer i offentligheten håller inte med.

–Men det beror på att de inte följer islam. Om man till exempel säger att Israel har rätt att existera, då går man emot islam. Det är förbjudet för en muslim att anse det.

Vad ger dig rätten att avgöra vad som är rätt att tycka?

–Det är inte jag som avgör vad islam står för. Jag pratar om de lärda inom islam. De tycker inte olika i frågan om Israel. Det är konsensus.

Det är dem du rättar dig efter?

– Mm. Precis.

Vad tror du att du gör om tio år?

–Då har vi ett antisionistiskt parti i Sverige. Vi kanske inte sitter i riksdagen, men har några procent och 10–20 bildade och hängivna personer som arbetar för saken. Jag är partiledare, men kanske har vi hittat någon bättre om tio år. Om jag skulle dö idag skulle det inte finnas någon som kan förvalta det jag har byggt upp. För att få frid måste jag veta att det finns en grupp människor som tar hand om det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons