Annons

Jesper Sundén:Oförutsägbarhetens mästare kritiserar Trump

Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif talade på Sipri i onsdags och svarade på frågor.
Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif talade på Sipri i onsdags och svarade på frågor. Foto: Janerik Henriksson/TT

Att tala eller inte tala med varandra – det är frågan för dem som vill verka för ökad säkerhet i Mellanöstern. En fråga som ställdes på sin spets under iranska utrikesministerbesöket.

Under strecket
Publicerad

Att Irans utrikesminister besökte Stockholm i veckan rörde upp starka känslor. Kärnan i kritiken mot besöket handlar om ifall man ska frysa ut och isolera representanter för stater som man ogillar, eller i stället tala med dem och försöka påverka i positiv riktning.

Utrikesminister Margot Wallström förespråkar det senare. Hon har också påpekat att metoden att isolera Iran har prövats tidigare och att den snarare ledde till att de hårdföra krafterna i Iran stärktes.

Inom det iranska styret finns nämligen olika falanger – reformister och hårdföra konservativa. Navet i de hårdföras kontroll över landet utgörs av det iranska revolutionsgardet, som är direkt underställt ayatolla Ali Khamenei.

Det slår ned folkliga protester, upprätthåller slöjtvånget för kvinnor, leder militära operationer i grannländerna, smugglar vapen och varor, utvecklar Irans robotprogram och beslagtar fartyg, som det svenskägda Stena Impero.

Revolutionsgardet kontrollerar dessutom stora delar av det iranska näringslivet. Det gynnas av sanktionerna, som pressar tillbaka den privata och offentliga sektorn medan den del av ekonomin som kontrolleras av revolutionsgardet växer.

Annons
Annons

Utrikesminister Mohammad Javad Zarif tillhör dem i Iran som strävat efter att öppna upp landet och minska spänningarna med omvärlden. Kärnenergiavtalet 2015 var en del av detta. Efter att sanktionerna lättades till följd av avtalet försökte hans regering minska revolutionsgardets inflytande över ekonomin.

I dag, efter att Trumps återinfört sanktionerna, är den iranska ekonomins beroende av revolutionsgardet i stället större.

När Zarif framträdde på fredsforskningsinstitutet Sipri i onsdags talade han om vikten av internationella överenskommelser och internationell rätt. När världens länder följer överenskommelser och gemensamma regler ökar den gemensamma säkerheten för alla, underströk han.

Donald Trumps presidentskap har ställt detta på ända. Han bryr sig föga om internationella överenskommelser eller beslut i FN:s säkerhetsråd. Utöver kärnenergiavtalet har han dumpat klimatavtal, handelsavtal och nedrustningsavtal. Trumps linje verkar vara att den som är störst och starkast ska bestämma.

Men få problem i världen kan lösas av ett enda land. Klimatkrisen är kanske det tydligaste exemplet. Den nationella säkerheten – som lyftes fram av Zarif – är ett annat.

Internationell rätt och överenskommelser skapar gemensamma normer och förutsägbarhet. När USA bryter mot dessa skapas oförutsägbarhet och osäkerhet.

– Ömsesidig oförutsägbarhet leder till kaos. President Trump kan inte bete sig oförutsägbart och förvänta sig att andra ska bete sig förutsägbart, sade Zarif.

Hans anförande var förstås ett försvar av kärnenergiavtalet och det är lätt att hålla med om att USA:s brytande av avtal har gjort regionen och världen mer osäker. Det undergräver också förtroendet för att USA ska hålla ett eventuellt framtida avtal.

Samtidigt måste man också konstatera att Iran – och det iranska revolutionsgardet – under lång tid före kärnenergiavtalet varit något av en mästare på att agera oförutsägbart.

Med små medel har miliser och väpnade grupper skapats som fört en asymmetrisk krigföring mot uppfattade fiender. Dessa har stått för militära attacker och misstänks också för att ligga bakom terrorangrepp. Att Iran dessutom vill utplåna staten Israel bidrar i högsta grad till den regionala osäkerheten.

Zarif har inget att säga till om när det gäller revolutionsgardet, men som utrikesminister är det hans jobb att försvara det.

När han på Sipri fick frågor om Irans bristande respekt för mänskliga rättigheter undvek han delvis frågan genom att i stället peka på Saudiarabien och mordet på Khashoggi. Om Wallström håller fast vid sin dialoglinje så finns det uppenbarligen mycket mer att ta upp med utrikesminister Zarif framöver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons