Annons

Yukiko Duke:Japanska ordet kan göra en översättare till förrädare

Vid sin Nobelföreläsning 1994 betonade Kenzaburo Oe det japanska språkets tvetydiga karaktär.
Vid sin Nobelföreläsning 1994 betonade Kenzaburo Oe det japanska språkets tvetydiga karaktär. Foto: Hitoshi Yamada/TT

Nyordet ”ikigai” kan i västerlandet lätt få en innebörd som handlar om ekonomisk och social framgång. Men i Japan har ordet en koppling till snäckor och handlar om livskvalitet på ett djupare plan.

Under strecket
Publicerad

Språkrådet, som är Sveriges officiella organ för språkvård och språkpolitik, ger i slutet av varje år ut en nyordslista. Det är alltid intressant läsning, eftersom orden så tydligt avspeglar vilka ämnen svenskarna har intresserat sig mest för under det gångna året. När de ord som är för beskrivande eller bara namnliknande benämningar har sållats bort, återstår en samling ord som speglar vår samtid.

Förra året dominerade ord med anknytning till klimatfrågan överlägset. Vi fick lära oss vad ”smygflyga”, ”växtbaserat kött”, ”tågskryta” och ”Gretaeffekten” betydde. Men med på listan fanns också ett ord som stack ut, det från japanskan inlånade substantivet ”ikigai”.

Enligt Språkrådet betyder det ”upplevelse av att tillvaron är meningsfull”, fast en japan skulle nog snarare översätta det som ”det som gör livet värt att leva”. Det är en liten nyansskillnad som är nog så betydelsefull. Så är det ofta med de mer filosofiska, japanska låneorden i västerländska språk: de får en något förändrad innebörd som i många fall avspeglar kulturella skillnader.

Annons
Annons

Vad betyder då ”ikigai”? Ja, egentligen cirklar hela betydelsen kring ordets andra hälft, ”gai” eller ”värde”. Ordet kan spåras tillbaka till Heian-perioden (794–1185) och skrevs ursprungligen med tecknet för snäcka. Under Japans tidiga medeltid var snäckor ytterst kostbara ting och därför stammar en mängd moderna ord som rör existentiella värden från detta ”gai”. Till dem hör förutom ”ikigai” två andra, ofta använda ord: ”yarigai”, ”värt att ägna sig åt” och ”hatarakigai”, ”värt att arbeta för”.

I ”Ikigai ni tsuite” (ungefär ”Om ikigai”, 1966), som i Japan räknas som det stora standardverket om ”ikigai”, skriver psykiatrikern Mieko Kamiya att det är ett ord som till stora delar är synonymt med ”lycka”. Men ”ikigai är något som får dig att se framtiden an med förtröstan, även om du kan vara olycklig i stunden.” Det handlar alltså om livskvalitet i ett längre perspektiv och på ett djupare plan.

Ordets ursprungliga mening visar sig i de många forskningsstudier som gjorts av befolkningen på ön Okinawa.

Men när den engelske entreprenören Marc Winn definierar ”ikigai”, är det svaret på fyra frågor: 1) Vad älskar jag? 2) Vad är jag bra på? 3) Vad kan jag få betalt för? 4) Vad behöver världen? För honom handlar det om tillfredsställelse genom ekonomisk och social framgång, men den tolkningen befinner sig långt från den ursprungliga meningen. Den visar sig snarare i de många forskningsstudier som har gjorts av befolkningen på den sydliga, japanska ön Okinawa. Ingenstans i världen finns så många vitala 100-åringar och några faktorer förenar dem. De engagerar sig i lokalsamhället, känner sig behövda och uppskattade av omgivningen, samt har alla ett intresse de brinner för.

Att japanska, filosofiska uttryck begränsas och feldefinieras på västerländska språk är kanske inte så konstigt. Japanskan är ett språk som är flytande till sin karaktär och gärna undviker klara definitioner. När den japanske Nobelpristagaren Kenzaburo Oe höll sin Nobelföreläsning ”Japan, the ambiguous and myself” i Stockholm 1994, betonade han särskilt det japanska språkets tvetydiga karaktär och menade vitsigt att det lätt kunde göra en ”traduttore” (italienska för ”översättare”) till en ”traditore” (”förrädare”). Det är det nu flitigt använda ”ikigai” inte minst ett bevis för.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons