Borås blues. Pappa Khaled kastar en boll. Rodan är beredd att ta den medan Sham och Abudi läser bok.
Borås blues. Pappa Khaled kastar en boll. Rodan är beredd att ta den medan Sham och Abudi läser bok. Foto: Malin Hoelstad

”Jättetufft lära sig svenska – men jag får skylla mig själv”

Familjen är återförenad men att få till vardagslivet i Sverige är inte enkelt. Språket sätter käppar i hjulet för att mamma Nazi och pappa Kahled ska kunna börja jobba. Under tre år har SvD följt familjen Swiraklys flykt från kriget i Syrien till ett nytt liv i Sverige.

Publicerad

Ankomsthallen, Arlanda den 20 januari 2018 klockan 12.30.

En olidlig väntan där sjuårige Rodan går runt som en osalig ande. Han har inte sett mamma Nazi, storebror Abudi och storasyster Sham på över två år. Nu har de landat i Sverige efter en lång resa från Syrien. Men var är de?

Så kommer mamma Nazi runt hörnet på Arlandas utrikesterminal. De förenas i en kram. Men plötsligt blir Rodan blyg.

I januari 2019 har det gått snart tre år sedan pappa Khaled flydde med yngste sonen till Sverige efter hot om att tvingas in i den syriska armén. Mamma Nazi och de två äldre barnen stannade kvar i ett krigshärjat land.

Khaled och Rodan tog sig i nattmörkret över Medelhavet i en överfull gummibåt som sjönk 80 meter utanför Europas kust vid grekiska ön Samos. Efter flera timmar i vattnet utan att kunna simma plockades de i sista sekund upp av Gula Båtarna, som var Sjöräddningssällskapets och mediekoncernen Schibsteds satsning för att rädda flyktingar på Medelhavet.

Annons

En av livräddarna var SvD:s fotograf Malin Hoelstad. Jag själv kom dit tre dagar efteråt och tillsammans har vi följt familjen sedan dess.

1/3

Elvaårige Abudi kastar gymbollen till nioårige brodern Rodan. I hallen i Borås-tvåan kikar 13-åriga Sham fram.

Foto: Malin Hoelstad
2/3

Mamma Nazi lagar kubbe – bulgur fylld med köttfärs och pinjenötter.

Foto: Malin Hoelstad
3/3

Fredagsmys i Borås. Från vänster Tarek Swirakly som är Khaleds bror. Bakom står elvaårige Abudi och 13-åriga Sham sitter och äter pannkaka med sylt. I bakgrunden flimrar tv-programmet ”På spåret”.

Foto: Malin Hoelstad

Hemma i lägenheten Borås – ett år efter familjeåterföreningen

– Kom, säger 11-årige Abudi mjukt.

Jag hittar ord på Youtube och skriver ner dem. Så studerar jag en timme varje kväll

Han tar oss med från vardagsrummet till familjens enda sovrum. För ett år sedan kunde han inte ett ord svenska.

Ögonen strålar. Han pekar på Billy-bokhyllan med 13 svenska barnböcker i en snörrät rad.

Han sätter sig på huk och öppnar en grön glosbok. Svenska fraser som ”trevligt att träffas” och ”lycka till” trängs med ord som ”skål” och ”pronomen”.

– Jag hittar ord på Youtube och skriver ner dem. Så studerar jag en timme varje kväll, säger han på Boråsdialekt med arabisk brytning.

Abudi (närmast) pluggar svenska ord en tomme varje kväll i familjens enda sovrum. Här får han hjälp av storasyster Sham (t h) och lillebror Rodan.
Abudi (närmast) pluggar svenska ord en tomme varje kväll i familjens enda sovrum. Här får han hjälp av storasyster Sham (t h) och lillebror Rodan. Foto: Malin Hoelstad
Annons

Morgonen efter: den gröna glosboken är packad i ryggsäcken. Abudi och storasyster Sham går mellan de gråblå höghus i bostadsområdet Norrby, som regeringen utsett som särskilt utsatt område.

Det är jättetufft att lära sig svenska. Men jag läser inte heller mycket hemma så jag får också skylla mig själv,

De nuddar varandra. Håller varandra under uppsikt. Efter 10 minuter är de på Särlaskolan.

– Av 400 elever här på skolan har två svenska föräldrar, säger elevsamordnaren Jalal Yassin som möter oss i vimlet innanför dörrarna.

Han kan arabiska och fungerar som smörjmedel i en segregerad skola.

Abudis träslöjdslektion i klass 4A har startat. Han står med kompisen Waseem som varit länge i Sverige och kan förklara på arabiska.

1/4

Sham och Abudi går genom bostadsområdet Norrby en tidig vintermorgon på väg till Särlaskolan där bara några få elever med svenska föräldrar går.

Foto: Malin Hoelstad
2/4

Slöjdläraren Joakim Hagberg hjälper Abudi att göra en gaffel i lindträ med en kontursåg.

Foto: Malin Hoelstad
3/4

Abudi har fått en bra kompis i Waseem Al Sadi som bott i Sverige länge och hjälper honom med språket.

Foto: Malin Hoelstad
4/4

Rodan som varit i Sverige två år längre går i en annan skola där det går många svenska barn. Nu försöker familjen byta skola för de andra syskonen så att även de kan få gå där.

Foto: Malin Hoelstad

I lärarrummet säger Jalal Yassin att han är imponerad av Abudi.

– Han är jätteduktig men väldigt blyg, säger Jalal Yassin och fortsätter:

– Vi försöker jobba med att han ska bli mer framåt. Ta för sig mer.

Vi följer med 13-åriga Sham till hennes engelsklektion. Inte heller hon pratar så mycket svenska ännu:

– Jag förstår allt. Men engelska är jättekul, säger hon på svajande svenska.

Annons

Tillbaka i lägenheten, där vi nu har tolk. Vi ska äta middag. Matbordet i det ångande köket är dukat med fårkött, ris och farika, som är rökt vete. Rodan står bakom sin mamma och stryker henne över håret.

Något som inte varit självklart. Första tiden efter återföreningen ville inte Rodan vara nära sin mamma.

– Han var rädd att jag skulle ha glömt honom när det gått så lång tid, säger Nazi och fortsätter:

– Det tog någon månad att komma tillbaka till varandra men nu är allt som förut.

Nu är mamma Nazi nära sin son Rodan. Men det tog en månad att hitta varandra efter att ha levt åtskiljda över två år efter Rodan och pappa Khaleds flykt.
Nu är mamma Nazi nära sin son Rodan. Men det tog en månad att hitta varandra efter att ha levt åtskiljda över två år efter Rodan och pappa Khaleds flykt. Foto: Malin Hoelstad

Ångrar ni att ni delade familjen?

Khaled suckar på andra sidan bordet. Biter sig i läppen.

– Från början ja. Samtidigt efter vad som hände i havet är jag glad att alla inte var med. Men vi kände att vi inte hade något val. Jag var inkallad till armén. Det kändes som en dödsdom.

Annons

Nazi berättar att hon nu vill återuppta sitt arbete som hårfrisörska, ett yrke hon har utbildning för. Men på Arbetsförmedlingen säger de att både hon och Khaled måste bli bättre på svenska.

– Det är jättesvårt med språket och all grammatik, säger Nazi.

1/2

Nazi har det tufft på SFI-undervisningen men pratar svenska med bänkgrannen Elena Oniceanu från Rumänien. Mellan dem ses Khaled.

Foto: Malin Hoelstad
2/2

Både Khaled och Nazi går SFI på C-nivå och läraren AnnaSofia Johansson att de efter kursen ska kunna använda både omvänd och rak ordföljd.

Foto: Malin Hoelstad

Khaled har haft det ännu tuffare att lära sig språket. Han har svårt även med enklare meningar på svenska trots att han varit i Sverige mer än två år längre än sin fru. SvD har tidigare berättat att Borås kommun lät honom vänta ett år längre än vad reglerna säger innan han fick börja på SFI, men Khaled har också varit deprimerad i sin längtan efter resten av familjen.

– Det är jättetufft att lära sig svenska. Men jag läser inte heller mycket hemma så jag får också skylla mig själv, säger han självkritiskt.

Han säger att han har längtat efter att börja jobba ända sedan han kom till Sverige. I Syrien arbetade han som kassör på Pepis Colas finansavdelning i Raqqa, men saknar akademisk utbildning.

Annons

Nu vill han själv hoppa av SFI efter C-nivån (SFI finns upp till D-nivå, red:s anm) och börja jobba. Han har en vän som har som fast jobb att rengöra maskiner på en köttfabrik. Men för ett motsvarande jobb måste Khaled göra ett språktest för att klara C-nivån.

Nazi berättar om en teckning hon gjort. Hon försöker hitta svenska ord men ibland blir det ännu arabiska.
Nazi berättar om en teckning hon gjort. Hon försöker hitta svenska ord men ibland blir det ännu arabiska. Foto: Malin Hoelstad

Om du fick bestämma – vad skulle du göra för att systemet skulle fungera bättre?

– Då skulle jag erbjuda att lära sig grunden i svenska på SFI och sedan få möjlighet att jobba. Det är ju så, i alla fall jag, lär mig språket bäst.

En del säger att det är ert eget ansvar att lära sig svenska snabbt - vad säger du om det?

– Ja självklart, men då vill jag kunna komma ut och jobba snabbare. För mig skulle det fungera mycket bättre.

Vi pratar om familjen någon gång skulle vilja återvända till Syrien. Men Khaled och Rodan lämnade landet olagligt. Khaled säger att han därför inte kan återvända.

Annons
Äntligen förenade. Alla är taktila och kärleksfulla med varandra. Khaled (t h) pratar med frun Nazi och trettonåriga Sham som håller om sin mamma.
Äntligen förenade. Alla är taktila och kärleksfulla med varandra. Khaled (t h) pratar med frun Nazi och trettonåriga Sham som håller om sin mamma. Foto: Malin Hoelstad

Vad skulle hända om du åker tillbaka?

– Säkerhetstjänsten tar mig på flygplatsen och sedan åker jag in i armén.

Han ler snett.

– Om jag kommer ut från säkerhetstjänstens rum.

Sham dukar av medan pojkarna sitter kvar vid bordet. Hon hjälper till mycket i hemmet, till skillnad från bröderna.

Hur tänker ni där?

– Hon är äldst. De yngre skulle bara ha sönder en massa. Men det har inget att göra med att hon är tjej.

Vad gör ni om ett år?

– Då jobbar vi och har flyttat till ett annat område där det bor fler svenskar, säger Khaled.

– Vi står i bostadskö sedan sexmånader men ingen vill byta med oss. Vi har också ansökt om att byta skola så barnen får gå i skolan med fler svenska barn, säger Nazi.

Elvaårige Abudi kastar gymbollen till nioårige brodern Rodan. I hallen i Borås-tvåan kikar 13-åriga Sham fram.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 13

Mamma Nazi lagar kubbe – bulgur fylld med köttfärs och pinjenötter.

Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 13

Fredagsmys i Borås. Från vänster Tarek Swirakly som är Khaleds bror. Bakom står elvaårige Abudi och 13-åriga Sham sitter och äter pannkaka med sylt. I bakgrunden flimrar tv-programmet ”På spåret”.

Foto: Malin Hoelstad Bild 3 av 13

Abudi (närmast) pluggar svenska ord en tomme varje kväll i familjens enda sovrum. Här får han hjälp av storasyster Sham (t h) och lillebror Rodan.

Foto: Malin Hoelstad Bild 4 av 13

Sham och Abudi går genom bostadsområdet Norrby en tidig vintermorgon på väg till Särlaskolan där bara några få elever med svenska föräldrar går.

Foto: Malin Hoelstad Bild 5 av 13

Slöjdläraren Joakim Hagberg hjälper Abudi att göra en gaffel i lindträ med en kontursåg.

Foto: Malin Hoelstad Bild 6 av 13

Abudi har fått en bra kompis i Waseem Al Sadi som bott i Sverige länge och hjälper honom med språket.

Foto: Malin Hoelstad Bild 7 av 13

Rodan som varit i Sverige två år längre går i en annan skola där det går många svenska barn. Nu försöker familjen byta skola för de andra syskonen så att även de kan få gå där.

Foto: Malin Hoelstad Bild 8 av 13

Nu är mamma Nazi nära sin son Rodan. Men det tog en månad att hitta varandra efter att ha levt åtskiljda över två år efter Rodan och pappa Khaleds flykt.

Foto: Malin Hoelstad Bild 9 av 13

Nazi har det tufft på SFI-undervisningen men pratar svenska med bänkgrannen Elena Oniceanu från Rumänien. Mellan dem ses Khaled.

Foto: Malin Hoelstad Bild 10 av 13

Både Khaled och Nazi går SFI på C-nivå och läraren AnnaSofia Johansson att de efter kursen ska kunna använda både omvänd och rak ordföljd.

Foto: Malin Hoelstad Bild 11 av 13

Nazi berättar om en teckning hon gjort. Hon försöker hitta svenska ord men ibland blir det ännu arabiska.

Foto: Malin Hoelstad Bild 12 av 13

Äntligen förenade. Alla är taktila och kärleksfulla med varandra. Khaled (t h) pratar med frun Nazi och trettonåriga Sham som håller om sin mamma.

Foto: Malin Hoelstad Bild 13 av 13