En rak höger, kan han gott ha. Ivar Arpi svettas med barndomsvännen Dan Jentzen i Göteborg.
En rak höger, kan han gott ha. Ivar Arpi svettas med barndomsvännen Dan Jentzen i Göteborg. Foto: Peter Claesson

Jävla kommunist, säger jag – sedan boxas vi

Förra valet fick V, MP och Fi tillsammans 50,3 procent av rösterna på gatan där Ivar Arpi växte upp. Under barndomsåren var en borgare detsamma som någon som röstar på Socialdemokraterna. Polariseringen borde vara som tydligast här, men är den verkligen det? SvD:s ledarskribent återvänder till barndomens Majorna i Göteborg.

Publicerad

Hemresan | Majorna

Foto: Peter Claesson

På min gata var alla vänster. Inte bara vänster, de var kommunister. Vi bodde i ett gult, knarrigt, så kallat landshövdingehus. Gamla majbor blandade med nyinflyttade. I ett av matlagen på gården – några familjer hade knytkalas varannan vecka – blev det bråk. En pappa klippte till en av de andra papporna. När jag frågade mamma varför, sa hon att det berodde på att den arga pappan inte tyckte om borgare. När jag frågade vad en borgare var, fick jag till svar att det var en som röstade på Socialdemokraterna.

När jag frågade vad en borgare var, fick jag till svar att det var en som röstade på Socialdemokraterna.

Självklart var inte alla kommunister, eller ens vänster. Men tillräckligt många för att ung­domarna från andra områden skulle förutsätta att man var kommunist när alla blan­dades på gymnasiet. I dag är situationen delvis en annan, men ändå bekant. På min gamla gata fick Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ tillsammans 50,3 procent i riksdagsvalet 2014. En spårvagnshållplats bort, på Mariaplan, säljer butiker sedan några år ­t-shirtar där det står ”People’s republic of ­Majorna”. I den valkretsen var Feministiskt initiativ en procentenhet från att bli största parti, med 21,5 procent, efter Vänsterpartiet på 22,8, men före Socialdemokraterna som landade på 17 och Miljöpartiet på 14,5 (som dock var störst 2010). Även här hade V, Fi och Mp kunnat bilda egen regering. People’s republic of Majorna, indeed.

Annons
Foto: Peter Claesson

I den valkretsen var Feministiskt initiativ en procentenhet från att bli största parti, med 21,5 procent, efter Vänsterpartiet på 22,8.

Jag flyttade från Majorna för ett antal år ­sedan. Men jag har behållit några vänner som bor kvar. Dan Jentzen växte upp i trappuppgången bredvid mig på Stjärnsköldsgatan vid spårvagnshållplatsen Godhemsgatan. På den tiden hade vi springtävlingar på gården. Jag brukade vinna. Det var tyvärr senaste gången jag vann någon fysisk tävling mot Dan. Men vi har fortsatt att träna ihop. Det första jag gör när jag kommer hem till Göteborg är att höra av mig till honom: ”Var ses vi?”. Om det blir löpning, styrketräning eller boxning varierar. Något blir det alltid.

Efter att ha arbetat inom det militära, senast­ i ett marint elitförband, är han nu anställd på Friskis & Svettis i Majorna och jobbar som personlig tränare. Det är där vi ses för att prata. Och träna.

Annons
Plaskdammen med Kungsladugårdsskolan i bakgrunden.
Plaskdammen med Kungsladugårdsskolan i bakgrunden. Foto: Peter Claesson

Allt sägs mellan raderna ute på öarna.

En sak som förenar oss, utöver allt annat, är Gösta Eistam. Gösta är handyman på Friskis & Svettis i Göteborg sedan 15 år. När fotografen ramlar och slår sönder linsen till sin dyra kamera får Gösta leva upp till sin yrkestitel. Som ni ser blev det några bilder, trots allt. Det är Friskis & Svettis handymans förtjänst.– Min farfar var faktiskt först med Hönökakan. Albert Eliasson hette han. Han stod nämligen inte ut med fiskebåtarnas tjärlukt, så han började baka i stället. Han startade Hönö hembageri före Åkes, som numera är mest känt.

– Allt sägs mellan raderna ute på öarna. Om någon säger: ”Vad har han sagt?” Då vet alla att det är väderprognosen man frågar om. Livet har länge kretsat kring havet, fisket och kyrkan. Så är det inte riktigt längre dock.

Annons
En go’ gäng framför Älvsborgsbron och Röda sten.
En go’ gäng framför Älvsborgsbron och Röda sten. Foto: Peter Claesson

De där gamla gränserna mellan öbor och stadsbor, kristna och ogudaktiga, har suddats ut med tiden. I dag umgås man mer över gränserna – även på Hönö. Och nu sitter han här och pratar med Dan, som är ateist och socialist, skojar jag. Det finns dock en hel del som förenar. Det blir tydligt när vi börjar prata om hoten mot samhället.

Men även om man är välkomnande kan man inte tolerera intolerans, för att man själv är så tolerant. Det går inte.

Det finns vissa saker i vårt samhälle som har varit dyrköpta, menar Dan.

– Efter terrorattentatet på Drottninggatan var det många som hissade svenska flaggan eftersom de kände att Sverige hade attackerats. I samband med detta var också människor som hissade upp Prideflaggor. Då var det någon som vände sig emot det: varför ska Prideflaggan upp nu, det hade ju inget med Pride att göra? Men det har det ju visst, tänker jag.

Annons
En gång i tiden var korvkiosken på Mariaplan känd för att de gjorde sitt eget mos av RIKTIG POTATIS.
En gång i tiden var korvkiosken på Mariaplan känd för att de gjorde sitt eget mos av RIKTIG POTATIS. Foto: Peter Claesson

– Det är ju det faktum att Sverige välkomnar Prideflaggan som gör att idioter som ­Akilov får för sig att göra dumma grejer. Jag har alltid tänkt såhär som militär: anled­ningen till att jag försvarar gränsen är att här kan man vara precis hur man vill. Vi har det bra i Sverige och många kan få sin tillflykt här. Välkommen hit, här ska du inte bli förföljd, ungefär.

– Måste man kriga för det så måste man kriga för det. Men även om man är välkomnande kan man inte tolerera intolerans, för att man själv är så tolerant. Det går inte.

När jag var liten kallades det Sprayhuset. I dag är det café och konsthall på Röda sten.
När jag var liten kallades det Sprayhuset. I dag är det café och konsthall på Röda sten. Foto: Peter Claesson
Annons

Det är något Gösta håller med om.

– En sådan tolerans av intolerans drabbar ju dem som vill anamma vårt sätt, med demokrati, kvinnors rättigheter och så vidare.

Man kan inte tillåta att någon vrider tillbaka klockan av missriktad hänsyn, anser Dan.

– Det blir ju konstigt om kvinnokamp pågår här i flera decennier. Och så når kvinnan en mer jämställd position än innan. Man kan inte vara tolerant mot dem som vill backa bandet, när det har tagit så mycket kamp att komma dit där vi är i dag.

Hon röstade på Feministiskt initiativ förra valet. I år blir det något helt annat, som hon uttryckte saken.

Det där anknyter till något jag har mött hos en del som känner att de tappat tron på vänsterfeminismen. En kvinna, feminist och vänster, berättade för mig att hon blev oroad av att det kom så många unga män från patriarkala kulturer i flyktingvågen 2015. Men när hon tog upp det med vänner som också var vänster­feminister låtsades de som om det inte innebar en utmaning. ”Det här fixar vi!”, var standard­svaret. Inga kritiska frågor var tillåtna, upplevde hon. Det var som att man valde att helt stänga av sina värderingar på det området. Men i alla andra situationer ansåg samma personer att det var ett jätteproblem med destruktiv maskulinitet och för många killar som tog över gatubilden. Hur går det ihop?

Annons

Hon röstade på Feministiskt initiativ förra valet. I år blir det något helt annat, som hon uttryckte saken.

Gröna vallen.
Gröna vallen. Foto: Peter Claesson

Det där hycklandet är något som Gösta retar sig på, berättar han. Och många andra också, tror han.

”Vi är ju båda överens om att det är viktigt att inte ge Sverigedemokraterna mer makt än de redan har.”

– Det blir en dubbelmoral. Man måste vara konsekvent med sin kritik så att den gäller alla grupper. Om man inte är det då tror jag människor blir arga. Och då växer vissa partier, bara för att man inte tar tag i frågan ­ordentligt. Visst, vi kan ta in många, men vi måste också göra klart vad som gäller här. Det är, som Dan säger, dyrköpta erfarenheter.

Foto: Peter Claesson
Annons

Kanske är det inte så konstigt att jag och Dan pratar med varandra trots att vi inte ­delar politisk världsbild. Vi har trots allt varit vänner sedan barnsben. Men att Dan och Gösta har så mycket att prata med varandra om är intressant: har gamla åsiktsklyftor helt suddats ut? Det politiska samtalet i offentligheten antyder annars att polariseringen har ökat i samhället.

– Jag anser att moderater och socialdemokrater måste samarbeta efter valet, om resultatet gör att inget block får majoritet. Då får man glömma gammalt groll.

– Vi är ju båda överens om att det är viktigt att inte ge Sverigedemokraterna mer makt än de redan har. Där är vi helt överens, trots att du är liberal och jag är vänsterpartist, säger Dan.

Vänstersläggan svarar.
Vänstersläggan svarar. Foto: Peter Claesson

Kanske kan jag svettas ut allt som är höger med mig, föreslår Dan. Jävla kommunist, säger jag. Sedan tränar vi.

Gösta tar en klunk kaffe och nickar.

– Det är skönt att påminna sig själv om att 80 procent inte är sverigedemokrater. Vi andra måste ta tag i det här och kämpa tillsammans för det goda samhället.

Vi avslutar samtalet – liberalen, vänsterpartisten och högermannen. Det är dags att ta på sig boxningshandskarna. Kanske kan jag svettas ut allt som är höger med mig, föreslår Dan. Jävla kommunist, säger jag. Sedan tränar vi.

Efter reklamen visas:
Elvakaffet med Ulf Kristersson
Foto: Peter ClaessonBild 1 av 9
Foto: Peter ClaessonBild 2 av 9

Plaskdammen med Kungsladugårdsskolan i bakgrunden.

Foto: Peter ClaessonBild 3 av 9

En go’ gäng framför Älvsborgsbron och Röda sten.

Foto: Peter ClaessonBild 4 av 9

En gång i tiden var korvkiosken på Mariaplan känd för att de gjorde sitt eget mos av RIKTIG POTATIS.

Foto: Peter ClaessonBild 5 av 9

När jag var liten kallades det Sprayhuset. I dag är det café och konsthall på Röda sten.

Foto: Peter ClaessonBild 6 av 9

Gröna vallen.

Foto: Peter ClaessonBild 7 av 9
Foto: Peter ClaessonBild 8 av 9

Vänstersläggan svarar.

Foto: Peter ClaessonBild 9 av 9