X
Annons
X
Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault, som intervjuats i SvD om sin bok ”Överblivet” om  överblivna platser i Paris 1989.
Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault, som intervjuats i SvD om sin bok ”Överblivet” om överblivna platser i Paris 1989. Foto: Maj-Britt Rehnström

Arnault – historien om ”Akademiens 19:e medlem”

Långläsning

"Han är en dubbelnatur som hela tiden hittar på nya roller åt sig själv", säger en kvinna som känner paret Frostenson-Arnault. Vem är Jean-Claude Arnault, som nu står åtalad för två fall av våldtäkt och som fått Svenska Akademien att implodera? SvD har kartlagt hur han byggt upp sin verksamhet och makt.

Hösten 1969 samlade Christer Strömholm den nya årskullen på sin fotoskola vid foten av Sofia kyrka på Södermalm. Som vanligt klev han in lite sent i salen med fyra portalliknande ovala fönster. Allt för att göra nybörjarna nervösa. Sedan satte han sig och tittade på alla. Till slut sa han:

– Här sitter ni och tror att ni ska bli fotografer. Men det kanske bara är två, tre, eller kanske fem, av er som blir det. Resten blir taxichaufförer eller brevbärare.

En av eleverna var fransmannen Jean-Claude Arnault. En hel del utlänningar drogs till skolan eftersom den hade internationell renommé, så Arnault var inte särskilt exotisk. Dessutom var han tämligen anonym bland de övriga eleverna på denna okonventionella utbildning.

Annons
X

Christer Strömholm uppmuntrade eleverna att resa och de var även tvungna att plugga ett annat ämne, ofta valde de ett språk. Därmed var de inte alltid på Klippgatan 19. Terminsproven handlade om allmänbildning: Hur tar man sig snabbast och enklast till Paris? I vilket Bundesland ligger München?

Men ute i svängen syntes och hördes Jean-Claude Arnault. Han såg bra ut med sitt svallande tjocka bruna hår, som han ofta hade uppsatt i hästsvans. Han var hel, ren, välklädd, artig och belevad. Ingen hippie, utan mån om sitt yttre och sin framtoning. Gillade dyra viner. Och brudar.

SvD möter Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson i Forums källarlokal i Vasastan, på Nobeldagen 1991. Foto: Lars Pehrson

– Han var väldigt fransk och utnyttjade att han var en fransman som kunde tala svenska. Han var väldigt på, det var tjejer i blicken, säger en före detta elev på fotoskolan.

Visserligen kunde Arnault uppfattas som lite väl påstridig ibland, men tidsandan tycktes passa honom – fritt sex var på modet.

Han hade även en känsla för vilka krogar som var inne och gillade att bestämma vart gänget skulle gå.

***

Om sin franska bakgrund har Jean-Claude Arnault inte sagt så mycket. Och det lilla han har berättat under årens lopp har delvis varit motstridigt.

– Det är en gåta för många vad han gjorde i Frankrike. Hans barndom är höljd i dunkel, säger körledaren Anders Lindström som satte upp operor med Arnault 1977–1978.

Enligt Skatteverket föddes Jean-Claude Arnault i hamnstaden Marseilles 1946. Hans föräldrar påstås ha flytt till Frankrike från Ryssland.

Uppväxten var, enligt honom själv, välbärgad och han har sagt att han mest hade kontakt med barnflickan. Han har berättat att han har flera syskon och att han är släkt med Frankrikes rikaste man, lyxvarumärket LVMH:s ägare Bernard Arnault, på kusin- eller sysslingsnivå.

I en födelsedagsintervju i Dagens Nyheter 2006 berättade Arnault att han var djupt indragen i studentkravallerna i Paris när han var student där 1968. ”Den tändande gnistan var att unga män på universiteten inte fick sova i samma rum som unga students­kor”, sa han i intervjun. Foto: Cleveland State University Library / Everett Collection/IBL

– Jag uppfattade det som att Jean-Claude Arnault kom från den franska överklassen. Han kunde föra sig. Han hade en aura av världsvana som skilde honom från oss andra aktivister, säger den tidigare vänsteraktivisten Rolf Leijonmarck som träffade Jean-Claude Arnault i samband med Almstriden 1971.

En högprofilerad kulturkvinna, som vill vara anonym och som umgåtts i samma kretsar som Jean-Claude Arnault, tvivlar däremot. Hon berättar att Arnaults far bar en högst ordinär kostym när han en gång var på besök i Stockholm, och att det var sonen, inte fadern, som bjöd på champagne.

LVMH:s kommunikationsavdelning förnekar släktskapet: Jean-Claude och Bernard Arnault är inte från samma familj.

Många har vittnat om att Jean-Claude Arnault har lätt för att få kontakt med människor och bekantskapskretsen är stor. Men flera personer som SvD talat med häpnar över hur lite de faktiskt vet om honom när de tänker efter. Och hur de har upptäckt att vissa saker som han berättat inte stämmer.

Han har sagt att han gått på den jättefina skolan École normale supérieure, men det har han inte. Han säger saker och berättar historier som låter som sagor

– Han har sagt att han gått på den jättefina skolan École normale supérieure, men det har han inte. Han säger saker och berättar historier som låter som sagor, säger en kvinna som jobbat på Jean-Claude Arnaults kulturscen Forum och föredrar att vara anonym.

I en födelsedagsintervju i Dagens Nyheter 2006, när Jean-Claude Arnault fyllde 60, berättade han att han var djupt indragen i studentkravallerna i Paris när han var student där 1968.

”När vi satt på Strömparterren med flaskor, bensin och sönderrivna lakan för att göra molotovcocktails så betonade Arnault att smånubb var viktiga för att elden skulle sprida sig bättre om man slängde dem mot en polisbil”, säger Rolf Leijonmack som umgicks med Jean-Claude Arnault uner Almstriden. På bilden ses skådespelaren Johannes Brost släpas bort av poliser under ungdomarnas protest mot fällningen av träden. Foto: IBL

– I grunden vände vi oss mot universitetens reaktionära ledning. Den tändande gnistan var att unga män på universiteten inte fick sova i samma rum som unga students­kor, sa han i intervjun.

I Stockholm var han alltså med under Almstriden 1971. Rolf Leijonmarck berättar:

– När vi satt på Strömparterren med flaskor, bensin och sönderrivna lakan för att göra molotovcocktails så betonade han att smånubb var viktiga för att elden skulle sprida sig bättre om man slängde dem mot en polisbil.

Kunskapen ska han ha tillskansat sig just under studentkravallerna i Paris. Ingen av dem använde dock sina brandbomber och enligt Leijonmarck var det här Jean-Claude Arnaults enda bidrag till striden.

Arnault har berättat att det var hans inblandning i den våldsamma franska vänstern som gjorde att han i princip fick fly till norra Sverige. Huruvida det är sant har inte gått att fastslå. Dels ansågs det, i vänsterkretsar, häftigt att ha varit med på barrikaderna i Paris, dels kom han till Sverige tre år före majrevolten -68, berättade han i födelsedagsintervjun i DN:

– Jag var i Umeå 1965 och arbetade som timmerflottare. Där lärde jag mig tala svenska.

Att vara flottare var ett fysiskt hårt och farligt arbetarklassyrke, med ett romantiskt skimmer över sig. Arnault ska ha fått idén på grund av att hans pappa ägde skog i norra Sverige, men inte heller de uppgifterna har gått att bekräfta.

Till andra personer har Jean-Claude Arnault sagt att han flyttade till Sverige för att han hade en bror här, som jobbade som kock. Och i ett DN-reportage från februari 1992 sa Arnault att han kom till Stockholm i slutet av 1960-talet för att hälsa på en svensk vän som var konstnär.

– Jag kom automatiskt in i kretsen runt Pontus Hultén på Moderna Museet, sa han.

Men i födelsedagsintervjun från 2006 beskrev tidningen en annan kulturingång för Arnault 1968:

"På kvällarna var han på Gyldene Freden tillsammans med vissångaren Fred Åkerström och konstnären Olle Bonniér. De introducerade honom till det svenska kulturetablissemanget."

En kvinna som känner paret Frostenson-Arnault konstaterar:

– Han är en dubbelnatur som hela tiden hittar på nya roller åt sig själv.

***

I början av 1969 folkbokförde sig Jean-Claude Arnault i Sverige. Tre veckor senare gifte sig han sig, 23 år gammal, med en 21-åring vid namn Berit. Hon tog inte hans efternamn utan behöll sitt eget och var inte heller bekant för vänskapskretsen – få visste att han var gift. Ändå höll äktenskapet i nio år, på dagen. Paret hade äktenskapsförord och inga barn. Flera personer som känner Arnault tror att det var ett skenäktenskap för att han skulle få stanna i Sverige.

Från och med 1971 hade Jean-Claude Arnault ett antal tidsbegränsade uppehållstillstånd, innan han fick permanent uppehållstillstånd 1986. Men han skilde sig redan 1978, alltså långt innan han fick sitt permanenta tillstånd. Han har aldrig blivit svensk medborgare.

Vissa studenter kallade honom Påfågeln eftersom de ansåg att han satt där med lånta fjädrar och antydde för unga tjejer att han kunde göra saker i filmbranschen, fast han inte hade resurser till det

Hans före detta hustru, som gifte om sig två år efter skilsmässan, vill inte uttala sig.

***

Jean-Claude Arnault gestikulerade i ett hörn av Filmhusets restaurang på Gärdet 1972–1973. Allt fler flockades runt de svarta stolarna med röd syntetklädsel där han höll hov.

Vissa studenter kallade honom Påfågeln eftersom de ansåg att han satt där med lånta fjädrar och antydde för unga tjejer att han kunde göra saker i filmbranschen, fast han inte hade resurser till det.

Filmhuset på Gärdet. Foto: Lars Pehrson

När han missade en kurs i filmvetenskap fortsatte han ändå att hänga på restaurangen med "en filmburk under armen", enligt journalisten Jesper Huors dokumentär "Kulturprofilen, kvinnorna och Akademien" i P1.

Arnaults hov växte allteftersom tiden gick.

– Att han kände sig hemma på Filmhuset beror till en stor del på att rödvinsvänstern, som han tillhörde, också hade ett fäste där. De diskuterade den revolutionära kommunismen och vem som behärskade Marx bäst, säger Börje Peratt, som gick på Dramatiska institutet på filmhuset vid samma tid.

För Jean-Claude Arnault kretsade mycket kring tjejer, menar Börje Peratt. En av Peratts väninnor berättade för honom vilken fantastisk man Jean-Claude Arnault var och att hon aldrig haft en sådan kväll som med honom.

Några av eleverna på Dramatiska institutet brukade bada bastu på fredagskvällarna, tjejer och killar tillsammans.

– Bara han inte kommer hit. Då blir det osäkert, sa en av de kvinnliga bastubadarna.

Trots påfågelepitetet verkade Arnault som regissör. Enligt radiodokumentären gjorde fransmannen en dokumentärfilm om en cykeltävling i Södertälje, som vann pris på en kortfilmsfestival och visades på SVT.

***

När körledaren Anders Lindström från Sollentuna en kväll i början av 1977 åkte in till Stockholm för att gå på restaurang träffade han Jean-Claude Arnault. Lindström drömde om att sätta upp operor och hade planer på att hans kör skulle framföra Brechtoperan "Ja-sägaren". Lindström föll för Arnaults världsvana utstrålning och internationella utblick. Det skulle vara häftigt att få ut honom som regissör till Sollentuna. Arnault nappade.

Grunden för det hela var Kummelbykören i Sollentuna, där Katarina Frostenson och hennes storasyster var medlemmar. Familjen bodde i kommunen norr om Stockholm.

Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault blev, eller var, då ett par. Men de träffades första gången redan 1970, när hon var 17 år, har hon berättat. Arnault hade, enligt uppgift, lärt känna Katarina Frostensons bror och på så vis kommit i kontakt med familjen. Katarina Frostenson var frankofil och svärmade för den sju år äldre fransmannen.

Nu jobbade Jean-Claude Arnault med att sätta upp "Ja-sägaren", och därefter barockoperan "Semele". Trots att Katarina Frostenson inte var med i operorna bidrog deras förhållande till att operaäventyret fick ett abrupt slut för Jean-Claude Arnaults del. Dagen före genrepet av "Semele" våren 1978 fick regissören sparken.

– En av anledningarna till att han blev avskedad var hans kvinnosyn. Att vara samman med en av körens före detta medlemmar och samtidigt försöka förföra andra är inte brottsligt, men det skapade en stor solidaritetskonflikt och misstämning i ensemblen, säger Anders Lindström.

En av anledningarna till att han blev avskedad var hans kvinnosyn. Att vara samman med en av körens före detta medlemmar och samtidigt försöka förföra andra är inte brottsligt, men det skapade en stor solidaritetskonflikt och misstämning i ensemblen

Dessutom slirade Jean-Claude Arnault med sin närvaro, kunde komma oförberedd och kunde upplevas som aggressiv om han inte fick som han ville eller om något inte fungerade riktigt bra.

– Han lät sig fotograferas som "Semeles" regissör framför operan i Stockholm, trots att vi spelade i Sollentuna. Han hade ett behov av att framstå som mer än vad han egentligen var, säger Anders Lindström.

Men "Ja-sägaren" fick fin kritik och "Semele" blev en succé.

– Framgången hade självklart även Jean-Claude Arnault en del i, säger Anders Lindström.

Samma år, 1978, debuterade poeten Katarina Frostenson, kallad "Katta" av vännerna, med "I mellan". Och Jean-Claude Arnault skiljde sig från Berit.

Efter debaclet med "Semele" var Arnault med och startade Stockholms Musikdramatiska Ensemble, en teatergrupp som lyfte fram sällan spelade 1900-talsoperor. Han regisserade Virgil Thomsons och Gertrude Steins opera "Fyra helgon i tre akter".

  1. – Det fungerade inte där heller. Efter första uppsättningen fick han sluta och man anlitade en annan regissör, säger Anders Lindström.

År 1980 slog Katarina Frostenson igenom, med diktsamlingen "Rena land".

– Jean Claude pratade ofta om hur han skapat Katarinas karriär genom sina kontakter med förlag, press och inflytelserika människor i branschen. Han sa att Katarina var begåvad men inte skulle klara sig utan honom. Jag tyckte att det var ett förminskande av henne och hennes författarskap, säger dramaturgen Anna Kölén, som känner paret Arnault-Frostenson privat.

***

På 1980-talet hängde ofta författaren Stig Larsson på restaurang Prinsen i Stockholm. Runt omkring sig hade den tidigare kommunisten ofta de övriga från kulturtidskriften Kris: regissören Åke Sandgren, litteraturvetarna Horace Engdahl och Anders Olsson, konstnärerna Ola Billgren och Max Book.

Jean Claude pratade ofta om hur han skapat Katarinas karriär genom sina kontakter med förlag, press och inflytelserika människor i branschen. Han sa att Katarina var begåvad men inte skulle klara sig utan honom

Det både grabbiga och sofistikerade magasinet var en banérförare för postmodern filosofi och litteraturvetenskap. Arnault blev en del av Krisgänget, trots att han hade svårigheter att prata om litteratur eftersom hans kunskaper var för grunda.

1/2

Akademiledamöterna Katarina Frostenson Horace Engdahl, Kjell Espmark och Klas Östergren när Svenska Akademien höll sin traditionella årliga högtidssammankomst 2015.

Foto: Henrik Montgomery/TT
2/2

Akademiledamöterna Katarina Frostenson Horace Engdahl, Kjell Espmark och Klas Östergren på Svenska Akademien traditionella årliga högtidssammankomst.

Foto: FREDRIK PERSSON/TT

Det var nu Arnault knöt starka band till Engdahl och Olsson, som båda senare skulle väljas in i Svenska Akademien. De unga männen upplevde sig själva som underdogs, jargongen var speciell och timmarna på Prinsen blev många.

Krisgrabbarna växte med Arnault, och Arnault med dem.

***

Katarina Frostenson och Aline Bohman Gauguin böjde sig fram över kuverthögen på skrivbordet. Den sistnämnda höjde på ögonbrynen när hon upptäckte vad Jean-Claude Arnault höll på med. Nu var han igång igen. Hon brukade driva lite med honom när han flörtade med unga tjejer. Han var ju 45 år.

– Han höll alltid på att flörta. Man tänkte ’herregud, han är efter allt som går i kjol. Men sådana är ju fransmännen’. Man tog det mer från den skämtsamma sidan och skrattade lite åt honom, säger Aline Bohman Gauguin.

Hon och Katarina Frostenson fortsatte att klistra kuvert med inbjudningar till kulturscenen Forum denna eftermiddag 1991. Snart klistrade de alla tre – Frostenson, Gauguin och Arnault – i den trånga lokalen på gatuplanet på Sigtunagatan i Vasastan.

Han höll alltid på att flörta. Man tänkte ’herregud, han är efter allt som går i kjol. Men sådana är ju fransmännen’. Man tog det mer från den skämtsamma sidan och skrattade lite åt honom

I källaren under dem fanns den lokal där själva kulturverksamheten ägde rum.

Trion gjorde allt själva. De kånkade vin, öl och möbler, bjöd in både gäster och författare, konstnärer, musiker – knåpade ihop programmen, höll reda på medlemslistorna, radade upp plaststolarna så tätt som möjligt på det slitna betonggolvet. Efter framträdandena sopade de fimpar från golvet, städade den enda toaletten, slängde sopsäckar med plastmuggar.

– Vi hade himla roligt samtidigt, säger Aline Bohman Gauguin, som jobbade gratis åt Forum.

Hon är barnbarnsbarn till den franska konstnären Paul Gauguin och jobbade på galleriet Ekelund-Tandan när hon träffade Arnault. Hon pluggade konsthistoria och hade lösa planer på att öppna ett ställe själv och ville få in en fot i branschen. Så hon började på Forum.

– Jean-Claude var väldigt snäll, artig och trevlig och har aldrig gjort mig något. Men jag hade sambo och blev senare med barn och jag följde aldrig med ut efter midnatt, säger hon.

På somrarna stängde klubben. Då var Arnault och Frostenson i Frankrike där de brukade låna ett lantställe av ett svenskt par. De hade gift sig 1989 och samma år gav de ut en fotobok tillsammans, med hennes dikter och hans bilder. Senare samarbetade de i ytterligare två fotoböcker.

Bild ur Jean-Claude Arnaults och Katarina Frostensons fotobok, som publicerades i samband med en intervju med paret i SvD i februari 1989. Foto: SvD

Iklädd dyr kostym och med håret i fläta hälsade Jean-Claude Arnault gästerna välkomna till Forum "som en slags sentida Vergilius" när DN gjorde ett reportage där en februarikväll 1992.

Besökarna flydde det snöblandade regnet och letade sig nerför trappan till lokalen. Sprucket betonggolv, rå takbetong, vitkalkade väggar, rörledningar. Vitt, svart, grått. Små källarfönster högt upp, ett stort takfönster.

"Som en postmodern upplaga av Dantes ‘limbo’, detta svårmodiga förrum för väntan på vidare äventyr", skrev DN.

Katarina Frostenson med sin make Jean-Claude Arnault på middag på Stockholms slott för 1997 års Nobelpristagare. Foto: Toni Sica / TT

Jean-Claude Arnault hade hittat lokalen 1989 när han letat efter en lokal för att sätta upp Katarina Frostensons pjäs "Sebastopol".

Katarina Frostenson hade börjat experimentera med den dramatiska formen 1987 då hon och Arnault startade ett projekt med lyriska monodramer. "Sebastopol" var hennes första pjäs och Arnault regisserade den. Hon har berättat att Arnault läste hennes text under arbete och hjälpte henne att bygga upp dramatiken i scenrummet.

Med lokalen i hamn började vad som skulle bli kulturscenen Forum.

Den kväll då DN:s reportageteam var på plats spelades föreställningen "Masturbatorium". The Hafler Trio samplade ljud från manliga och kvinnliga amerikanska porrstjärnor. Och kopplade ihop det med det "översatta" ljudet från en avlägsen pulsar i världsrymden.

Jean-Claude Arnault berättade att han sålt sin bostadsrätt för att få pengar till att starta Forum och i stället flyttat in hos Katarina Frostenson.

– Några kulturbidrag får vi tyvärr inte. Vi har i och för sig inte gett upp hoppet än. Men nu är det liksom min privatekonomi och det går inte hur länge som helst, sa han till tidningen.

– I två år har vi gått med förlust. Det krisade ordentligt förra året i april. Vi saknade helt enkelt 200 000 kronor, sa han och berättade att det hela löst sig genom att klubbens 700 medlemmar bidragit med pengar.

– Allt byggdes upp ideellt, säger Aline Bohman Gauguin till SvD.

Jean-Claude Arnault tog in vänner från sin umgängeskrets för att uppträda på Forums scen. Många ställde upp eftersom Jean-Claude Arnault var "en i gänget". Och för att han hade en fingertoppskänsla för vilka personer som hade status och hur de kunde kombineras med varandra och med unga talanger.

Programmen på Forum bjöd på mycket klassisk musik, och att scenen dessutom kombinerade konstarter bidrog till att göra den unik. Verksamheten rullade på, trots att galleri efter galleri fick stänga i Stockholm i den ekonomiska kris som rådde i Sverige i början av 1990-talet.

***

Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault poserar på gräsmattan i Vasaparken i ett reportage i SvD:s ”Gajden” i augusti 1992. Foto: Dan Hansson

I slutet av februari 1992 gömde sig Katarina Frostenson under bordet på Forum. Hon hade precis blivit invald i Svenska Akademien och vågade inte gå ut till uppbådet utanför med tv-kameror, stillbildsfotografer och reportrar.

– Hon gillar inte rampljus. Jag fick säga att hon var på lunch, säger Aline Bohman Gauguin.

När Katarina Frostenson senare samma dag tog sig den korta biten hem till hennes och Jean-Claude Arnaults lägenhet på Norrbackagatan satt journalisterna i trappan och väntade. Hennes bild trycktes på löpsedlarna och vissa läsare blev begeistrade.

– Några psykopater ringde. De tyckte att hon var snygg. Några tryckte in brev i hennes brevlåda med dikter och teckningar, säger Aline Bohman Gauguin.

Då Katarina Frostenson blev invald i Akademien fick Forum fick ett uppsving. Så småningom började bidragen regna över kulturscenen.

För Frostensons privata ekonomi torde invalet ha betytt mycket. Året innan var hennes årsinkomst knappt 17 000 kronor, plus drygt 40 000 kronor från näringsverksamhet.

Visserligen fortsatte hon att ha låga och ojämna inkomster – 1992 hade hon en inkomst på knappt 110 000 och 1993 knappt 50 000, båda åren plus näringsverksamheten. Men paret fick flytta in i en bostadsrätt i Vasastan som Svenska Akademien ägde och Frostenson fick tillgång till en arbetslägenhet i en bostadsrätt som Akademien äger i en fastighet i Gamla stan.

Paret fick flytta in i en bostadsrätt i Vasastan som Svenska Akademien ägde och Frostenson fick tillgång till en arbetslägenhet i en bostadsrätt som Akademien äger i en fastighet i Gamla stan

Dessutom hade hon nu tillgång till Svenska Akademiens generösa resebidrag och till Akademiens lägenheter i Berlin och Paris. Jean-Claude Arnault fick till och med betalt av Akademien för att hjälpa till att sköta våningen mellan åren 2005 och 2017. Det gick så långt att han satte upp en namnskylt med sitt eget namn på ytterdörren.

Efter Frostenson valdes även Arnaults vänner från Kris in i Akademien: Horace Engdahl 1997 och Anders Olsson 2008.

Frostensons inträde i Svenska Akademien ändrade också Forums inriktning.

Författaren Maja Lundgren skrev om Jean-Claude Arnault i sin bok ”Myggor och tigrar” 2007, att han har ett ”förtjusande finurligt drag som gör att även en del intelligenta kvinnor tycks ha överseende med att han tafsar”. Foto: JOHAN ENGMAN / TT

"Från att ha varit ett postmodernt undergroundhak under åttio- och början av nittiotalen – svartklätt, mycket skinnjackor, många wannabes och många unga bleka poeter, ett inslag av droger och sado-masochism – övergick Forum successivt under nittiotalet till att bli högborgerligt", skriver Maja Lundgren i sin bok "Myggor och tigrar", som kom 2007.

"Filosofiaftnar, Heidegger, pianokonserter, violinkvartetter, samt en huvudsakligen välbärgad publik i övre medelåldern och uppåt. Skinnjackorna har avlösts av päls och trenchcoats", skriver hon vidare.

Filosofiaftnar, Heidegger, pianokonserter, violinkvartetter, samt en huvudsakligen välbärgad publik i övre medelåldern och uppåt. Skinnjackorna har avlösts av päls och trenchcoats

Maja Lundgren menar att verksamheten i hög grad bygger på gratisarbete eller projektanställningar och att främst unga flickor jobbar där: "Det är alltså en ganska sagolik konstellation: borgerlig publik, snobbig filosofi och flickjakt."

I boken skriver hon också: "Denne erotikens Groucho Marx, Jean-Claude Utan Nåd heter han, har ett förtjusande finurligt drag som gör att även en del intelligenta kvinnor tycks ha överseende med att han tafsar."

Forum började betraktas som Akademiens egen scen. Flera personer som senare blev ledamöter uppträdde där: Horace Engdahl, Anders Olsson, Kristina Lugn, Sara Danius, Sara Stridsberg, Jayne Svenungsson och Per Wästberg.

– När Jayne Svenungsson blev invald i Akademien tänkte jag: ’de kan inte ha valt in en till ur det där gänget’, men det hade de, säger en litteraturkritiker.

År 2013 rekommenderade författaren och akademiledamoten Per Wästberg att Jean-Claude Arnault skulle få den kungliga Nordstjärneorden, i ett brev författat på Svenska Akademiens officiella brevpapper och skickat till riksmarskalk Svante Lindqvist.

"Det är fråga om en enastående insats för litteratur, musik, konst – med bla läsningen av hela Prousts romansvit. Många musiker, konstnärer och diktare har mer eller mindre inlett sin karriär mot höjderna i denna oansenliga källare och ställer ofta upp gratis där", skrev Wästberg, och tillade att "få vore så högt förtjänta" av en orden som Arnault.

När Jayne Svenungsson blev invald i Akademien tänkte jag: ’de kan inte ha valt in en till ur det där gänget’, men det hade de

Riksmarskalk Svante Lindqvist avslog akademiledamoten Per Wästbergs vädjan om att tilldela Jean-Claude Arnault den kungliga Nordstjärneorden. Men regeringen kände inte till det och två år senare fick Arnault medaljen av kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Redan tidigare hade Arnault fått två priser, Natur & Kulturs kulturpris och Konstnärsnämndens arbetsstipendium till teaterkonstnärer.

Riksmarskalken avslog förslaget. Men regeringen kände inte till det och 2015 delade kulturminister Alice Bah Kuhnke ut medaljen som gjorde Arnault till riddare av Nordstjärneorden.

Jean-Claude Arnault har kallat sig "Akademiens nittonde medlem" och Svenska Akademien finansierade Forums verksamhet med 126 000 kr per år. Därmed delade Akademien ut bidrag till en av sina ledamöters verksamhet, eftersom Frostenson ägde halva Forum.

***

Efter varje framträdande på Forum stod Jean-Claude Arnault i trappan och tackade gästerna för besöket. Vissa gäster, och alla som framträtt, slussade han in i ett rum med ost och vin.

Senare bar det ofta av till restaurangen Wasahof. Där hade Jean-Claude Arnault bokat ett långbord och förbeställt en rätt ur menyn, oftast entrecôte, och något fint vin som restaurangen hade gott om för tillfället, till exempel Châteauneuf-du-Pape. Allt till paketpris.

Forum på Sigtunagatan 14. Kulturverksamheten är nu nedlagd och lokalen tömd. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Middagen ingick i den magra betalningen, både för dem som stått på scenen och de kvinnor, som kallades Forumflickor, som jobbat där och som fick resterande lön kontant i kuvert, svart, enligt vad källor har berättat för SvD.

Efter maten fortsatte ofta festen på krogen, Jean-Claude Arnault var särskilt förtjust i Fernet Branca.

Men medan Jean-Claude Arnault var en nattsuddande själ och var ute sent flera kvällar i veckan, var Katarina Frostenson disciplinerad och klev upp tidigt för att skriva.

Men medan Jean-Claude Arnault var en nattsuddande själ och var ute sent flera kvällar i veckan, var Katarina Frostenson disciplinerad och klev upp tidigt för att skriva

Jean-Claude Arnault såg ut att leva lyxliv, men han påstås ha dragit av mycket utgifter på firman, bland annat middagar, resor och taxi.

Den taxerade inkomsten har varit låg. Mellan åren 2014 och 2016 låg hans inkomst på knappt 90 000 kronor per år och överskottet av näringsverksamheten på mellan 57 000 och drygt 100 000 kronor per år, enligt Skatteverket. Katarina Frostenson tjänade runt 700 000 kronor per år 2014–2016 – en stor del torde komma från Akademien.

Själv har Arnault sagt att han fått ett förskott på sitt arv och levde på pengarna. Åren 2003 och 2004 hade varken han eller Katarina Frostenson någon förmögenhet. Men 2005 var deras förmögenhet helt plötsligt på kronan exakt lika stor: drygt 2,3 miljoner var. Hur det såg ut senare går inte att kontrollera eftersom förmögenhetsskatten försvann 2006.

– Lyxlivet består i att de äter ute varje dag och åker mycket taxi. De har inget sommarställe, ingen lyxjakt på sjön, ingen lyxbil, säger den högprofilerade kulturkvinna som har känt paret länge.

***

Jean-Claude Arnault är bra på att läsa människor, menar personer som SvD talat med. Han vet när han ser en begåvning, en människa som livet misshandlat eller en wannabe.

– Han är duktig på att hitta unga begåvade människor och knyta an till dem. Han brukar först agera mentor och säga till unga författare att han vill presentera dem för Katarina. Han ger dem förslag på böcker de ska läsa eller konst de ska se. Sedan gör han mer eller mindre välkomna närmanden, och lyssnar ofta inte på ett nej, säger en kvinna som känner paret och vill vara anonym.

Han brukar först agera mentor och säga till unga författare att han vill presentera dem för Katarina. Han ger dem förslag på böcker de ska läsa eller konst de ska se. Sedan gör han mer eller mindre välkomna närmanden, och lyssnar ofta inte på ett nej

Flera kvinnor har anklagat Jean-Claude Arnault för att ha hotat att förstöra deras karriärer om han inte fick som han ville. Dessutom antydde Arnault för dem att han kunde påverka vilka som fick stipendier av Svenska Akademien. Arnault var helt enkelt nyckeln till framgång.

I den tjocka hyllningsantologin till Forum, "Källarhändelser" som kom 2007, bidrog 82 författare, filosofer, musiker och andra som framträtt på Forum. Enligt SVT har mer än en tredjedel av dem, 32 personer, någon gång fått priser av Svenska Akademien. Sammanlagt har de fått minst 4,7 miljoner kronor sedan 1994.

2007 gavs en tjock hyllningsbok till Forum och dess grundare ut. 82 prominenta kulturpersonligheter bidrog.

Med vissa kvinnor hade Jean-Claude Arnault relationer i åratal. Han tog dem till Svenska Akademiens lägenhet i Paris och träffade dem i sin övernattningslägenhet nära Gärdet.

– När Katarina var med kunde han vara lite slemmig, men han gick inte över gränsen. Han vet hur han ska bete sig om det passar honom. Vid andra tillfällen, då inte hans hustru eller deras vänner var närvarande, kunde han vara mycket grov, säger dramaturgen Anna Kölén.

Han ska också ofta ha varit trevlig och uppskattande runt ledamöter i Svenska Akademien och andra framgångsrika kulturpersonligheter.

Men några av de kvinnor som inlett en relation med Jean-Claude Arnault har fått uppleva att den artige, lyssnande, inkännande charmören förvandlats till sin motsats.

– Han har två sidor, säger kvinnan som känner paret Frostenson-Arnault.

Enligt flera källor har han heller inte velat tillåta vissa kvinnor, som agerat älskarinnor i åratal, att lämna honom, utan varit mycket påstridig, påträngande och uppfattats som hotfull.

Några av de kvinnor som inlett en relation med Jean-Claude Arnault har fått uppleva att den artige, lyssnande, inkännande charmören förvandlats till sin motsats

Arbetsförmedlingen slutade tidigt att skicka unga tjejer till Forum efter att flera praktikanter berättat om sexuella trakasserier.

Den 17 december 1996 skrev konstnären Anna-Karin Bylund ett brev till dem som finansierade Forum: Svenska Akademien, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Hon berättade att Arnault utsatt henne för sexuella trakasserier och övergrepp. Bylund vädjade om att bidragen skulle frysas. Och Expressen publicerade en artikel där flera kvinnor berättade om sexuella trakasserier som Arnault ska ha utsatt dem för.

Horace Engdahl ryckte genast ut till sin väns försvar genom att vara med om att författa ett upprop för Arnault, enligt vad Engdahls dåvarande hustru, litteraturvetaren Ebba Witt-Brattström, tidigare berättat.

Horace Engdahl i förgrunden på Akadmiens högtidssammankomst 2015. Jean-Claude Arnault var ofta bjuden, och ska vid ett tillfälle ha ofredat kronprinsessan Victoria på mottagningen efteråt, vilket SvD tidigare har rapporterat om. Foto: Henrik Montgomery/TT

Snart var Arnaults gode vän Horace Engdahl invald i Akademien. De nära relationerna till Akademien fortsatte, liksom bidragen till Forum. När det gällde huvudstadens bidrag stod Jean-Claude Arnault på god fot med Johan Etzler som arbetade på kultur- och utbildningsnämnden och var ansvarig för att hantera kulturstöden.

Inte förrän metoo-rörelsen sköljde över världen hösten 2017 och växte till en tsunami i Sverige tog Jean-Claude Arnaults karriär slut. I ett långt reportage i DN vittnade 18 kvinnor om våldtäkter, sexuella övergrepp och ofredanden som "Kulturprofilen", som tidningen kallade Arnault, skulle ha utsatt dem för. Cause célèbre, skandalen, var ett faktum.

När det gällde huvudstadens bidrag stod Jean-Claude Arnault på god fot med Johan Etzler som arbetade på kultur- och utbildningsnämnden och var ansvarig för att hantera kulturstöden

"Vad är det de skriver!" skrev Aline Bohman Gauguin till Jean-Claude Arnault på Messenger när hon läste om honom. Hon fick till svar: "Katta och jag är helt förstörda."

Paret åkte till Frankrike för att slippa all uppståndelse. Svenska Akademien imploderade. Ekobrottsmyndigheten inledde förundersökningar om ekonomisk brottslighet kopplad till såväl Forum som Svenska Akademien.

– När jag förstod att Kulturprofilen var Jean-Claude Arnault, så blev jag inte ett dugg förvånad, säger den före detta eleven på Christer Strömholms fotoskola.

SvD har talat med en mängd personer i samband med det här reportaget. Några av dem har velat vara anonyma. Vi har sökt Jean-Claude Arnault för en intervju via hans advokat, men han har inte återkommit.

Foto: Lars Pehrson

Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault, som intervjuats i SvD om sin bok ”Överblivet” om överblivna platser i Paris 1989.

Foto: Maj-Britt Rehnström Bild 1 av 16

SvD möter Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson i Forums källarlokal i Vasastan, på Nobeldagen 1991.

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 16

I en födelsedagsintervju i Dagens Nyheter 2006 berättade Arnault att han var djupt indragen i studentkravallerna i Paris när han var student där 1968. ”Den tändande gnistan var att unga män på universiteten inte fick sova i samma rum som unga students­kor”, sa han i intervjun.

Foto: Cleveland State University Library / Everett Collection/IBL Bild 3 av 16

”När vi satt på Strömparterren med flaskor, bensin och sönderrivna lakan för att göra molotovcocktails så betonade Arnault att smånubb var viktiga för att elden skulle sprida sig bättre om man slängde dem mot en polisbil”, säger Rolf Leijonmack som umgicks med Jean-Claude Arnault uner Almstriden. På bilden ses skådespelaren Johannes Brost släpas bort av poliser under ungdomarnas protest mot fällningen av träden.

Foto: IBL Bild 4 av 16

Filmhuset på Gärdet.

Foto: Lars Pehrson Bild 5 av 16

Akademiledamöterna Katarina Frostenson Horace Engdahl, Kjell Espmark och Klas Östergren när Svenska Akademien höll sin traditionella årliga högtidssammankomst 2015.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 6 av 16

Akademiledamöterna Katarina Frostenson Horace Engdahl, Kjell Espmark och Klas Östergren på Svenska Akademien traditionella årliga högtidssammankomst.

Foto: FREDRIK PERSSON/TT Bild 7 av 16

Bild ur Jean-Claude Arnaults och Katarina Frostensons fotobok, som publicerades i samband med en intervju med paret i SvD i februari 1989.

Foto: SvD Bild 8 av 16

Katarina Frostenson med sin make Jean-Claude Arnault på middag på Stockholms slott för 1997 års Nobelpristagare.

Foto: Toni Sica / TT Bild 9 av 16

Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault poserar på gräsmattan i Vasaparken i ett reportage i SvD:s ”Gajden” i augusti 1992.

Foto: Dan Hansson Bild 10 av 16

Författaren Maja Lundgren skrev om Jean-Claude Arnault i sin bok ”Myggor och tigrar” 2007, att han har ett ”förtjusande finurligt drag som gör att även en del intelligenta kvinnor tycks ha överseende med att han tafsar”.

Foto: JOHAN ENGMAN / TT Bild 11 av 16

Riksmarskalk Svante Lindqvist avslog akademiledamoten Per Wästbergs vädjan om att tilldela Jean-Claude Arnault den kungliga Nordstjärneorden. Men regeringen kände inte till det och två år senare fick Arnault medaljen av kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Bild 12 av 16

Forum på Sigtunagatan 14. Kulturverksamheten är nu nedlagd och lokalen tömd.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 13 av 16

2007 gavs en tjock hyllningsbok till Forum och dess grundare ut. 82 prominenta kulturpersonligheter bidrog.

Bild 14 av 16

Horace Engdahl i förgrunden på Akadmiens högtidssammankomst 2015. Jean-Claude Arnault var ofta bjuden, och ska vid ett tillfälle ha ofredat kronprinsessan Victoria på mottagningen efteråt, vilket SvD tidigare har rapporterat om.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 15 av 16
Foto: Lars Pehrson Bild 16 av 16