Annons

Jonas Andersson: Åldersbedöm för barnens rättssäkerhet

Bilden är tagen på ett av Aleris asylboenden för ensamkommande flyktingbarn.
Bilden är tagen på ett av Aleris asylboenden för ensamkommande flyktingbarn. Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

När Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin står i direktsänd debatt i Aktuellt och argumenterar för att problem med vuxna som hamnar på HVB-boenden för barn och ungdomar är en ”råttan i pizzan”-historia så måste jag få reagera.

Jag har under mina 12 år i det direkta arbetet med ensamkommande stött på många som varit uppenbart vuxna, i både fysisk och social mognad. Flera har även i efterhand bekräftat att så var fallet. Att detta inte skulle vara ett problem är nog Rädda Barnen ganska ensamma om att tycka.

Det finns en mängd skäl till varför, något som jag problematiserat tidigare i en debattartikel i Dagens Samhälle (13/8). Kortfattat så kan problem uppstå med sociala informella hierarkier, förhållanden, med regler, autonomi, inom idrott, skola etcetera där kronologisk ålder och social mognad är av största vikt.

Som en skärpt asylsökande tjej på ett boende informerade mig om: ”När personal är närvarande gäller era regler, när ni inte syns gäller prison rules”. Hur ålder påverkar sådana informella system kan man förstås bara gissa sig till, men sällan lär det vara till förmån för yngre gentemot äldre.

Annons
Annons

I Norge anser man liksom i de flesta övriga europeiska länder att medicinska åldersbedömningar gör processen mer rättssäker, och ses som en garant för att asylsökande barn, ungdomar respektive vuxna hamnar i rätt boendeform under asylprocessen.

Av det totala antalet ensamkommande till Norge 2015 (2 696 personer) så utgör andelen som testats 32,5 procent (877 personer). Andelen av totalen som skrivits upp i ålder är 11 procent (298 personer).

Skulle man översätta siffrorna rakt av till Sverige så skulle det innebära att upp till 4 000 av de som under 2015 passerar som barn, i själva verket skulle bo på vuxenförläggning. Den godtyckliga åldersbedömning som görs i dag – när barnläkarföreningen märkligt nog aktivt motarbetar ökad rättssäkerhet – innebär dessutom ingen skillnad för HVB-boenden.

Beslut om eventuell uppskrivning i ålder sker nämligen inte förrän vid asylbeslut, vilket innebär att boendet fram tills dess blir baserar enbart på vad den asylsökande själv uppgivit.

Incitamenten för att hålla ner sin ålder är förutom en betydligt mycket mer komfortabel boendeform att en större andel minderåriga får permanenta uppehållstillstånd och att familjeåterföreningar är lättare att ordna.

Så menar jag då att barnen ljuger? Nej, och det är där det ofta blir en tankevurpa. Vad jag menar är att det finns vuxna som ljuger om att de är barn, och att de som i slutänden får betala notan för detta är just de barn som det är humant att värna om.

Att ignorera att det finns vuxna personer som medvetet försöker lura systemet och passera som barn, vore ett svek mot de kronologiskt riktiga barn och ungdomar som finns i systemet.

När nu Socialstyrelsen – förhoppningsvis skyndsamt – utifrån forskningsläget ska ta fram nya rekommendationer för åldersbedömningar så har jag två förhoppningar.

Dels att man försöker göra det objektivt och utan inflytande från den högljudda politiserade grupp barnläkare som hittills lagt lock på alla försök till översyn.

Dels att Socialstyrelsen denna gång tar ansvar för helhetssynen runt hur kronologisk ålder påverkar även tredje part ifall man inte klarar en snabb och säker bedömning.

JONAS ANDERSSON är ungdomspedagog i Skellefteå kommun.
jonas.andersson@mail.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons