Annons

Jordan B Peterson vill frälsa oss med 12 livsregler

”Även om vi inte kan föreställa oss himmelriket så tydligt, kan vi åtminstone konstatera: det är inte Auschwitz i alla fall. Låt oss ta oss så långt bort från Auschwitz som möjligt.” Det sa Jordan B Peterson i en intervju med SvD:s Ivar Arpi i mars.
”Även om vi inte kan föreställa oss himmelriket så tydligt, kan vi åtminstone konstatera: det är inte Auschwitz i alla fall. Låt oss ta oss så långt bort från Auschwitz som möjligt.” Det sa Jordan B Peterson i en intervju med SvD:s Ivar Arpi i mars. Foto: Privat

Som en förförande intellektuell för tidsandan har psykologiprofessorn ­Jordan B Peterson lockat framför allt män med sina Youtube-framträdanden. Hans frälsarformel är individualism + kultur­konservatism, skriver Lars Dencik om Petersons bok ”12 livsregler”.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

12 livsregler. Ett motgift mot kaos

Författare
Jordan B Peterson
Genre
Sakprosa
Förlag
Mondial
ISBN
9789188671479

419 sidor. Övers: Helena Sjöstrand Svenn, Anna Olsson, Ulrika Junker Miranda

Fenomenet är intressantare än budskapet. Men utan budskapet inget fenomen. Den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B Peterson röner en snabbt växande uppmärksamhet i västvärlden. På mycket kort tid har han blivit omåttligt populär. Han har nyligen tweetat att han nu har över en miljon följare, och har fått hundra miljoner klick – huvudsakligen av unga män – på sina Youtube-framträdanden.

Budskapet är paketerat i den bok han nyligen givit ut. På kort tid har den blivit en global bestseller. Bokomslaget förkunnar att bokens författare nu är en av världens mest populära offentliga tänkare. Genom sina många Youtube-föredrag har han blivit ”den framstående fadersfigur vars förnuftiga röst en generation har längtat efter att höra”. Varför?

I begynnelsen föddes vi in i Kaos, heter det. I dag är detta kaos förstärkt. I alltmer rasande takt upplever människor att de överrumplas av sin egen framtid. Allt förändras så fort. Den etablerade ordningen bryts oavbrutet upp. Människor upplever att deras vardagsliv kommer i olag. Det råder ingen ordning, eller snarare: den ordning man lärt sig och var förtrogen med råder inte läng(r)e. För många betyder de ständiga förändringar i vardagslivets villkor som den allt stridare strömmen av vetenskapliga framsteg, ny teknologi, nya politiska konfigurationer och nya idéströmningar framkallar att ”ordningen” rasar samman. Känslan att man lever i en oavbruten oreda, i värsta fall som i ett slags kroniskt kaos, tilltar.

Annons
Annons

I det uppstår en hunger efter ledning, riktlinjer och regler. Denna hunger, särskilt bland unga, är på goda grunder större idag än tidigare, fastslår Peterson. Den snabba förändringstakten i det moderna samhället är en orsak till detta. Men till det kommer de intellektuella modeströmningar som präglat skolan, universiteten och offentligheten årtiondena före vårt nuvarande. ”Den postmoderna vänstern” i dess olika skepnader av kulturmarxism, feminism och socialkonstruktivism har öppnat för en nihilism som, enligt Peterson, bidragit till den förvirring, osäkerhet, relativism och obekantskap med livets rikedomar som präglar så många, särskilt unga män, idag.

Hur ska man hantera det? Det är det den Harvardutbildade psykologiprofessorn, nu verksam vid University of Toronto, givit sig på att ge råd om. Helt i enlighet med sina egna recept för hur man ska manövrera effektivt i samtidens strömmande virrvarr kallar han kaxigt sin bok för ”12 livsregler. Ett motgift mot kaos”.

Vilka levnadsregler är det då ”en av världens främste tänkare i vår tid” ställer upp för samtidsmänniskan? De är i allt tolv stycken. Bakom dem skymtar två grundläggande metaregler. Den första är att över huvud taget leva efter regler, att ha och följa fasta rutiner. Tonfallet är tillrättavisande. Många ur den tidigare revolterande generationen har ju upplevt regler, konventioner och fasta normer som begränsande, ja till och med som förslavande. Men de har inte förstått, menar Peterson, att det i själva verket är så att utan regler, rutiner och traditioner skulle vi verkligen bli slavar – slavar under våra lustar. Det är vad både Carl Jung, en av Peterson gärna anlitad auktoritet, och den bibliska historien om Moses, stentavlorna och guldkalven förmedlar till oss.

Annons
Annons

Utan regler, rutiner och traditioner skulle vi verkligen bli slavar – slavar under våra lustar.

Den andra av de bakomliggande metareglerna är att var och en har ansvar för sitt eget liv. Skyll inte på andra, på omständigheterna, eller på någon föreställd ”fiende”! Det är du som har att ansvara för dig själv och som ska reda ut och klara av ditt eget liv – ett liv som ofrånkomligen också måste innefatta lidande och umbäranden. Så gnäll inte, lidandet är inbyggt i själva Varat (med stor V som hos Heidegger) hävdar Peterson och tillägger: ”människor tenderar att undervärdera sitt eget ansvar och sin egen motståndskraft”. När vi gör det, förstärker det bara vår olycka. Medan beredskapen att ta på sig ansvaret för sitt eget liv inte bara ger oss mänsklig resning. Det är också nyckeln till ett meningsfullt liv, fastslår Peterson. Det är inte genom politik eller ideologi, utan genom att förbättra sig själv man förbättrar världen. Ta dig samman och sikta högt! – det är receptet. Börja med att städa ditt rum!

Peterson skriver med lätt hand om stora frågor. Han är en till synes beläst man som för att underbygga sina resonemang djärvt kombinerar forskningsresultat från psykologi och neurovetenskap med erfarenheter ur sin egen psykoterapeutiska praxis samt Lesefrüchte ur filosofi, mytologi och den klassiska skönlitteraturen. Framställningen är tryfferad med mer eller mindre fyndiga metaforer och konkreta exemplifieringar. Sådant kan bli pedagogiskt slagkraftigt, verka övertygande. Verka, men inte alltid vara. Slagkraften förstärks av att Peterson sammanfattar sina resonemang i enkla, närmast förnumstigt klara regler.

Annons
Annons

Till exempel regel 1: Stå med rak rygg och skuldrorna tillbakadragna! Regel 2 förkunnar: Behandla dig själv som någon du är ansvarig för att hjälpa. Regel 6 förmanar: Se till att ha perfekt ordning i ditt eget hus innan du börjar kritisera världen.

Att Petersons budskap summerar sig till just tolv regler är nog ingen tillfällighet. Det vilar en frälsariver, något evangeliskt, över Petersons ambition. Tolv stycken var ju också det antal lärjungar han som kallats världens frälsare hade. Petersons frälsarformel är individualism + kulturkonservatism. För att underbygga det arbetar han med långa bakåtblickande perspektiv. Flera av de mest slagkraftiga exemplen är hämtade långt tillbaka ur arternas evolutionshistoria, andra ur urtida mytologier. Implikationen är att för att livet ska bli begripligt för oss själva behövs en mytologisk klangbotten. Myter skänker ordning och mening åt tillvaron.

Men för att vinna anklang ska det mytologiska idag helst inte framstå som just mytologiskt. Snarare som naturligt och sant. Som att allting alltid ordnar sig i hierarkier. Som att vi lever i en värld i vilken det råder ständig kamp om placeringen i dessa hierarkier. Och där det i princip är så att ”the winner takes it all” och att den som förlorat därigenom predestineras för ytterligare nederlag. Redan evangelisten Matteus har ju påpekat: ”Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.” (Matteus-evangeliet 25:29).

Så är det, instämmer Peterson, och ger flera, ofta fascinerande exempel och analogier från humrars och andra varelsers liv. Det är inbyggt i livets, allt livs och själva levandets, ordning. Kaos och Ordning är poler som formar människors sociala existens och individuella upplevelser. För mycket kaos genererar upplevelser av förvirring, osäkerhet, ångest. Det påkallar återgång till det en gång välkända, väcker fantasier om en en gång förhärskande men nu förstörd ordning. Retrotopier, som sociologen Zygmunt Bauman har benämnt det. Ordning skänker upplevelse av igenkännande och trygghet. Men kan också upplevas som stillastående, kännas som en inlåsning och vara kvävande, till och med totalitär. Och då påkalla uppbrott, revolt, väcka fantasier om en framtid befriad från snärjande traditioner, döda rutiner, och underordning under en föregivet för evigt given ordning.

Annons
Annons

”Ordnung muss sein” hette det en gång i Tyskland. Uttrycket blev ryktbart genom general von Hindenburg, han som släppte fram Hitler till maktens centrum. ”Nån jävla ordning ska det va i ett parti”, fräste C H Hermansson, partiordförande för Vänsterpartiet kommunisterna, på deras kongress 1969. Maningen till ”ordning och reda” upprepas ständigt av i stort sett alla politiska partiers företrädare i dagens svenska politiska debatt. Motsatsen till ordning är Kaos. Förändringar, regellöshet, transgressioner och revolter skapar kaos.

Motsatsen till manlighet är kvinnlighet. För Peterson finns det en klar koppling: Ordning och maskulinitet går samman, liksom Kaos och feminitet. Den traditionella könsmaktsordningen mellan manligt och kvinnligt är naturgiven. Liksom det traditionella auktoritetsförhållandet mellan föräldrar och barn är det.

Men nu har den naturliga ordningen rubbats enligt Peterson. Det råder obalans, osäkerhet, oreda. I själva verket är hans plaidoyer för ordning en revolt mot den moderna världen. Hans angrepp riktar sig mot identitetsdefinierade kollektiv, mot den så kallade identitetspolitiken, mot upplösning av Nationen, mot feminisering av män. Hans hjälte är den heroiske individen, vinnaren i de ständiga hierarkikamperna. Status-, klass- och könshierarkier uppstår alltid, det är naturens ordning. Moderna idéer om alla människors lika värde, jämlikhet och jämställdhet är långt från vad Peterson pläderar för. Snarare andas genom hela hans ofta fängslande framställning ett förakt för svaghet.

Annons
Annons

Kaos och ordning är poler i ett kontinuum. Var epok pendlar mer åt det ena hållet än åt det andra. I den generation jag är del av övervägde upprorsanda och framstegsoptimism. En ny och bättre värld, både för samhället och den enskilda individen sågs ligga inom möjligheternas gräns. Kritik av det bestående, uppror mot det förhärskande hörde till dagens ordning (!).

Idag är tidsandan en annan. Budskapet som framförs i Petersons bok med de tolv utförligt argumenterade levnadsreglerna är i harmoni med den: var dig själv, hävda dig själv, ditt primära sociala ansvar är ansvaret för dig själv.

Individualism, att först och främst se till sig själv och till sitt eget, att finna (sig i) sin plats i den naturliga hierarkin, att hålla sig till regler, att ha fasta rutiner och vårda sig om traditioner, etcetera. Hittills har detta varit lösgodis i den nu frambrusande neo-konservativa tidsandans credo. Det är bara lite mer än ett år sedan världen blev vittne till ett annat överrumplande fenomen baserat på liknande tankegods som Petersens: Donald J Trumps seger i presidentvalet i USA. Hans budskap var osammanhängande men slagkraftigt. Uttryckte tidstypiska föreställningar och fördomar som fann resonans i en övervägande manlig valmanskår som upplevt att den ordning de känt sig hemma i var på väg att upplösas i kaos.

Nu har den tidsandan fått, eller kanske snarare fött, sin första förförande intellektuell. En karismatisk professor med förmåga att förmedla en sammanhängande intellektuell populism. Jordan B Peterson heter den neo-konservativa tidsandans profet.

Lars Dencik
Professor emeritus i socialpsykologi

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons