Annons

Ju mindre vi sover, desto kortare tid lever vi

Lucian Freuds målning  ”Benefits Supervisor Sleeping”  (1995).
Lucian Freuds målning ”Benefits Supervisor Sleeping” (1995). Foto: Akira Suemori/ TT

Sömnbrist gör oss inte bara trötta utan påverkar också hälsan och välbefinnandet på en rad områden. Immunförsvaret försämras, risken för hjärt-kärlsjukdomar ökar, vikten likaså. Men vad är egentligen sömn? Följ SvD:s sommarföljetong och lär dig om hur och varför vi sover – i 57 delar.

Under strecket
Publicerad

Matthew Walker är professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA.

Foto: Frederick M Brown/Getty ImagesBild 1 av 1

Att sova …

Tror du att du sov tillräckligt mycket i förra veckan? Minns du när du senast vaknade utvilad, inte av väckarklockan och inte med ett trängande koffeinbehov? Om ditt svar på någon av dessa frågor är nej så är du inte ensam. Var tredje vuxen person i industrivärlden får inte den rekommenderade dosen om åtta timmars sömn per natt.

Det är kanske ingen nyhet för dig, men du skulle nog bli förvånad om du fick veta vilka följderna är. Om du regelbundet sover mindre än sex eller sju timmar per natt så försämrar det ditt immunförsvar och mer än fördubblar risken att insjukna i cancer. Otillräcklig sömn är en nyckelfaktor i det livsstilsmönster som avgör huruvida du utvecklar alzheimer. Otillräcklig sömn – också under en begränsad period, kanske bara en vecka – förändrar blodsockernivåerna så drastiskt att man får värden som motsvarar ett förstadium till diabetes. Om du sover för lite ökar risken för förträngningar och skador i kranskärlen, vilket i sin tur ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, stroke och hjärtsvikt. Helt i enlighet med Charlotte Brontës skarpsynta ord om ”ett oroligt sinne på en rastlös kudde” kan sömnbrist förstärka symptomen vid psykiska sjukdomar och störningar, däribland depression, ångest och självmordstankar.

Annons
Annons

Matthew Walker är professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA.

Foto: Frederick M Brown/Getty ImagesBild 1 av 1

Man vet att sömnbrist leder till viktökning hos både barn och vuxna.

Kanske har du märkt att matsuget ökar när du är trött? Det är ingen slump. Sömnbrist ökar halterna av ett hormon som får dig att känna hunger samtidigt som det dämpar effekterna av ett reglerande hormon som annars signalerar mättnad. Man vet att sömnbrist leder till viktökning hos både barn och vuxna.

Matthew Walker är professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA.
Matthew Walker är professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA. Foto: Frederick M Brown/Getty Images

Lägg samman dessa faktorer så blir det lättare att acceptera följande vetenskapligt belagda orsakssamband: ju mindre man sover, desto kortare lever man. Den gamla devisen ”Sova kan man göra i graven” är med andra ord inget att leva efter. Inställningen leder snarare till att du dör i förtid och får fler krämpor under ditt korta jordeliv. Sömnbristens gummiband kan bara töjas till en viss gräns, sedan brister det. Människan är den enda varelse som avsiktligt berövar sig själv sömn utan något riktigt starkt motiv. Varje del av vår hälsa och vårt välmående, och stora delar av det mänskliga och ekonomiska samhällskittet, nöts ner av vår försummelse av sömnen. Så till den grad att Världshälsoorganisationen (WHO) nu har förklarat sömnbristen epidemisk i industrivärlden. Det är ingen tillfällighet att de länder där sömntiden gått ner mest under det senaste århundradet, däribland USA, Storbritannien, Japan, Sydkorea och flera länder i Västeuropa, är samma länder som haft störst problem med ökningar av de sjukdomar och psykiska problem som jag nämnde ovan.

Annons
Annons

Samhällets försummelse av sömn beror delvis på att forskningen har misslyckats med att förklara varför vi behöver sova. Sömnen har utgjort ett av de sista stora biologiska mysterierna. Ingen relevant vetenskaplig gren – genetiken, molekylärbiologin, den starkt framväxande digitala teknologin – har lyckats öppna sömnens hårt tillslutna valv.

Hur märkligt det än kan låta är det faktiskt så här det har sett ut fram till helt nyligen: läkare och forskare har inte kunnat ge ett välgrundat, utförligt svar på frågan varför vi sover. Det ska jämföras med att man länge – i decennier, om inte århundraden − har känt till åtminstone de basala funktionerna hos våra andra grundläggande behov: att äta, att dricka och att reproducera oss.

Kort sagt: sömn framstår som det mest förbryllande av människans beteenden.

Den som närmar sig frågan om varför vi sover från ett evolutionärt perspektiv får inte heller mycket till vägledning. I förstone framstår sömnen som det dummaste man kan tänka sig. När man sover kan man inte samla in mat. Man kan inte delta i det sociala samspelet. Man kan inte hitta någon att para sig med så att ens gener förs vidare. Man kan inte heller livnära sin avkomma eller försvara den. Och vad värre är – sömnen gör dig sårbar, blottad för predatorer. Kort sagt: sömn framstår som det mest förbryllande av människans beteenden.

På alla dessa punkter − och desto mer för dem alla i förening − måste det ha funnits ett starkt evolutionärt tryck för att förhindra uppkomsten av sömn eller av något som ens påminner om sömn. Som en forskare uttryckt det: ”Om sömnen inte fyller en fullständigt vital funktion är det evolutionens värsta blunder.”

Annons
Annons

Ändå har sömnen överlevt. Hjältemodigt har den levt vidare. Och i själva verket sover samtliga levande varelser som har studerats till dags dato. Detta enkla faktum visar på att sömnen måste ha utvecklats samtidigt som livet uppstod på vår planet eller kort därefter. Och att sömnen sedan har bevarats genom hela evolutionen understryker att den måste ha medfört enorma fördelar som vida överträffar alla de uppenbara faror och nackdelar den för med sig.

Egentligen är frågan ”Varför sover vi?” illa formulerad. Ordvalet antyder ju att sömnen bara skulle ha en funktion, att det skulle finnas en enda fördold hemlighet som vi skulle kunna avtäcka. Teorierna på området har mycket riktigt också famlat efter helhetsförklaringar, varav somliga varit någorlunda logiskt grundade (man sover för att bevara energi), andra tämligen egendomliga (man sover för att ge tid åt ögongloberna att syresättas), och några haft sin grund i psykoanalysen (sömn som ett omedvetet tillstånd, i vilket vi lever ut bortträngda önskningar).

Den här boken ska emellertid avtäcka sanningen, och den ser helt annorlunda ut: sömnen är oändligt mycket mer invecklad än så, och mycket mer intressant, och på ett alarmerande sätt är den också mycket viktigare för vår hälsa än vad vi hittills förstått. Det finns inte ett utan otaliga skäl till att vi sover; det rör sig om en bred uppsättning funktioner som vi åtnjuter om natten och som är välgörande för både hjärna och kropp. Vad vi vet finns det inte ett enda större organ i kroppen och inte en enda process i hjärnan, vars funktioner inte förbättras av sömn (eller på motsvarande sätt försämras om vi inte får sova tillräckligt mycket).

Annons
Annons

Sömnen har en mängd fördelar för vår hälsa – ett naturligt läkemedel som du kan hämta ut på stående recept varenda dag, om du bara väljer att göra det.

Tack vare en explosionsartad följd av upptäckter under de senaste 20 åren har vi nu börjat förstå att evolutionen naturligtvis inte begick något skandalöst misstag då den gav upphov till sömnen. Sömnen har en mängd fördelar för vår hälsa – ett naturligt läkemedel som du kan hämta ut på stående recept varenda dag, om du bara väljer att göra det. (Vilket många inte gör.)

Det som har skett är en vetenskaplig revolution. Och budskapet är entydigt: att sova är det bästa vi kan göra för att dagligen ingjuta ny kraft och hälsa i våra kroppar och hjärnor. Sömnen är naturens hittills bästa försök att överlista döden. Dessvärre har allmänheten ännu inte fått en riktig chans att bekanta sig med alla de forskningsrön som pekar på sömnbristens enorma nackdelar för individ och samhälle. I det offentliga samtalet om folkhälsofrågor utgör detta den största och mest häpnadsväckande luckan. Den här boken vill i möjligaste mån fylla i den luckan. Den ska ses som ett vetenskapligt grundat ingrepp i den offentliga debatten, men jag hoppas också att den erbjuder en fascinerande upptäcktsfärd för den vetgirige. Boken syftar till en omvärdering av vår kulturellt betingade inställning till sömn och till en förändring av vår egen, personliga försummelse av sömnen.

Om jag ska säga något om mig själv kan jag först och främst nämna att jag älskar sömn (och inte bara min egen, även om jag ser till att varje natt ge mig själv en icke förhandlingsbar sömnmöjlighet på åtta timmar). Jag älskar allt som har med sömn att göra och allt som sömnen gör, att utforska sömnens okända marker och att förmedla ny kunskap om sömnens häpnadsväckande förfining. Denna förälskelse har nu hållit i sig under en mer än 20 år lång forskarbana, som inleddes då jag var professor i psykiatri vid Harvard Medical School. Och den fortsätter nu, då jag är professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley.

Annons
Annons

Jag blev sömnforskare av en slump.

Men det var inte kärlek vid första ögonkastet. Jag blev sömnforskare av en slump. Dessa vetenskapliga utmarker hade jag aldrig tänkt söka upp. När jag var 18 började jag studera vid Queen’s Medical Center i England: ett stort forskningsinstitut i Nottingham, där en rad fantastiska hjärnforskare varit verksamma. Efterhand visade det sig att medicin inte var min grej – man var liksom för upptagen av svaren, medan jag alltid lockats av frågorna. För mig var svaret bara ett sätt att ta sig fram till nästa fråga. Jag bestämde mig för att plugga neurovetenskap och kunde med tiden disputera i neurofysiologi tack vare ett stipendium från Medical Research Council i London.

Det var under avhandlingsarbetet som jag lyckades åstadkomma mina första bidrag till sömnforskningen. Jag undersökte mönster i hjärnaktiviteten hos äldre personer i tidiga stadier av demens. Tvärtemot vad många tror finns det inte bara en sorts demens. Alzheimer är den vanligaste, men bara en av många. Av olika behandlingsskäl är det mycket viktigt att så tidigt som möjligt fastställa vilken typ av demens en person lider av. Jag började studera hjärnvågornas aktivitet hos mina patienter då de var vakna och då de sov. Min hypotes var att det kanske fanns en specifik elektrisk ”hjärnsignatur” som kunde göra det möjligt att förutsäga vilken sorts demens en viss individ var på väg att utveckla. De mätningar som gjordes dagtid var dock svåra att tolka och gav inga skarpt urskiljbara signaturer. Men i de mätningar som gjordes nattetid, i det hav av hjärnvågor som fyllde patienterna då de sov, fanns tydliga mönster som gick att matcha mot patientens specifika sjukdomstyp. Upptäckten visade att sömnmätningar skulle kunna användas som ett slags lackmustest vid tidiga demensdiagnoser.

Annons
Annons

Jag bestämde mig: jag skulle lösa sömngåtan.

Jag blev besatt av sömn. Liksom alla goda svar ledde dessa bara vidare till nya, fascinerande frågor. Bland annat: Bidrog de många avbrotten i patienternas sömn till sjukdomen, eller var det rentav sömnavbrotten som orsakade några av sjukdomens fruktansvärda symptom, som minnesförlust, aggression, hallucinationer och vanföreställningar? Jag läste allt jag kom över. Och efterhand började den närmast otänkbara sanningen att gå upp för mig – ingen visste riktigt varför vi sover eller vad sömnen gör med oss. Och så länge denna helt grundläggande fråga förblev obesvarad kunde jag inte besvara min egen ursprungliga fråga om sömnens samband med de olika typerna av demens. Jag bestämde mig: jag skulle lösa sömngåtan.

Nu, efter två årtionden av egen forskning och tack vare tusentals andra studier gjorda vid olika laboratorier runtom i världen, står jag med en mängd delsvar på frågan om sömnens funktioner. Den vetenskapliga revolution som ägt rum innebär att sömnen framstår i ett helt nytt ljus, och jag hoppas att du i denna bok kommer att finna allt du behöver för att nå insikt om sömnens livsnödvändighet.

Avslutningsvis – om du skulle bli trött och somna medan du läser boken så är det inget som jag (till skillnad från en del andra författare) blir ledsen för. Tvärtom – givet ämnet vill jag å det bestämdaste uppmuntra alla sådana tendenser. Den som vet vad jag vet om sambandet mellan sömn och kunskapsinhämtning inser att det vore den största komplimang man kan få om läsaren nu inte kan stå emot suget och törnar in; det ökar bara chanserna för att det som boken beskriver stannar kvar i läsarens minne. Så − känn er fria att flöda in och ut ur medvetandet medan ni läser. Jag tar inte illa upp. Det gör mig tvärtom bara glad.

Ur ”Sömngåtan” av Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA. Översättning: Nils Håkanson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons