Annons

Juck <3 LilithJuck hyllar Bibelns doldis i en fräck ceremoni

Emelie Empo Enlund, Madeleine Ngoma, Tarika Wahlberg och Cajsa Godée (samt i bakgrunden Shireley Harthey Ubilla) i ”Juck <3Lilith” som tar ett djärvt grepp på den mytologiska kvinnogestalten.
Emelie Empo Enlund, Madeleine Ngoma, Tarika Wahlberg och Cajsa Godée (samt i bakgrunden Shireley Harthey Ubilla) i ”Juck <3Lilith” som tar ett djärvt grepp på den mytologiska kvinnogestalten. Foto: Linus Enlund

Onani, juckande och skriksång – det feministiska kollektivet Juck iscensätter en ceremoni till Liliths ära. Bibelns olydiga doldis som stack från Paradiset får här sin egen kult.

Under strecket
Publicerad

Tarika Wahlberg, Madeleine Ngoma, Cajsa Godée, Feyona Naluzzi Thylander, Shireley Harthey Ubilla och Emelie Empo Enlund i inledningen av ceremonin.

Foto: Linus EnlundBild 1 av 1

Juck <3 Lilith

Genre
Dans
Var
MDT, Skeppsholmen
Koreografi
och medv: Feyona Naluzzi Thylander, Shirley Harthey Ubilla, Tarika Wahlberg, Cajsa Godée, Madeleine Ngoma, Emelie Empo Enlund

Kostym, scenografi: Hanna Kisch, Nina Johansson. Musik: Maria W Horn. Ljus: Tobias Hallgren

Det är sannerligen de icke behagfulla kvinnornas vår. Dansens hus har återbesök av ”Slick” med Qarl Qunt, som Sofia Södergård kallar sin fenomenalt träffsäkra dragking-karaktär. På Moment:teater i Gubbängen kan man skratta åt och beröras av en lysande freakshow-kabaré på temat ”Den babyloniska skökan och andra dåliga kvinnor”.

Där skulle den självständiga Lilith ha kunnat ta plats. Nu får hon istället en egen kväll hos MDT på Skeppsholmen där danskollektivet Juck lite otippat men ändå logiskt intar scenen för att vidareutveckla sina idéer om makt, kropp, sexualitet och genus.

Med andra ord en given figur att plocka in i feministisk kanon.

Publiken bjuds in till en omfamnande röd ”livmoder”, en feminin kultplats omgiven av jordhögar. Dansarna sitter först på rad iförda kostymer som kunde ha designats av Alexander McQueen; det karakteristiska skotskrutiga tyget vi känner igen från skolflickskjolarna blir här en raffig accent.

Jucks ceremoni är ett slags vild kärleksförklaring till Lilith, hon som enligt myten var Adams första hustru men som har försvunnit ur (den patriarkala) historieskrivningen (hon nämns dock i Jesaja). Paret levde jämlikt, men när Adam krävde att Lilith skulle underkasta sig honom vägrade hon och stack från Paradiset. Gud sände änglar efter henne – utan resultat. Sedan dess är Lilith demoniserad, symboliserad av ett orent djur. Ibland anses hon vara ormen som förledde Eva att äta äpplet. Med andra ord en given figur att plocka in i feministisk kanon.

Annons
Annons

Tarika Wahlberg, Madeleine Ngoma, Cajsa Godée, Feyona Naluzzi Thylander, Shireley Harthey Ubilla och Emelie Empo Enlund i inledningen av ceremonin.

Foto: Linus EnlundBild 1 av 1
Tarika Wahlberg, Madeleine Ngoma,  Cajsa Godée, Feyona Naluzzi Thylander, Shireley Harthey Ubilla och Emelie Empo Enlund i inledningen av ceremonin.
Tarika Wahlberg, Madeleine Ngoma, Cajsa Godée, Feyona Naluzzi Thylander, Shireley Harthey Ubilla och Emelie Empo Enlund i inledningen av ceremonin. Foto: Linus Enlund

Här berättas dock inte historien, snarare inspirerar den Juck att iscensätta en mässa som vore de prästinnor i en underlivssekt. I inledningen hörs en kvinnoröst sjunga allt starkare, stämningen är meditativ, kvinnorna på bänken blundar som i trans. Vid deras fötter brer en stor vattenpöl ut sig. Vatten att vada i och döpas i – eller är det en annan form av vätska?

Överraskningen (spoiler) är att de onanerar med små vibratorer – som sedan får pryda ett altare. Apparaternas pockande, surrande ljud överförs till kvinnornas kroppar och röster som når en hysterisk kulmen i skriksång medan de spänner blickarna i oss, tätt inpå.

De kaxiga skolflickorna har ömsat skinn, men är trogna sina ideal.

Annars råder en ganska mysig och mjuk stämning. Man skulle kunna kalla den ”kvinnlig”. Dansarna kravlar runt som i en ormgrop och utdelar njutningsfulla smekningar, beröringar, kyssar. Föreställningen faller dock delvis sönder i bitar. Långa scener fogas till varandra; några fängslar, andra känns för utdragna. Särskilt när rummet i sig har huvudrollen med blinkljus, högt ljud och skuggspel. Idén om att återerövra porriga klichéer är också aningen nött.

Likväl är det spännande att se hur Juck går vidare med sina tankar om hur scenkonst och dans kan rubba maktordningar och blickar. De juckande underliven får sin betydelse även här, och det är skönt att humorn bryter fram. De kaxiga skolflickorna har ömsat skinn, men är trogna sina ideal. De hyllar friheten, sexualiteten och systerskapet – och haggan som inte tar någon skit.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons