Annons

Jurist: ”Respektlöst, överläkare Seeberger”

KULTURDEBATT | Astrid Seebergers kritik av våldtäktsdomen mot Jean-Claude Arnault har väckt starka känslor. ”Jag ifrågasätter att Astrid Seebergers professionella kunnande och erfarenheter som läkare gör henne bättre skickad att bedöma skuldfrågan i ett brottmål än de jurist- och lekmannadomare som enhälligt dömt i tingsrätten och hovrätten”, skriver juristen Anna Skarhed.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Anna Skarhed, jurist.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 2

KI-studenten Eva Skärby kallade överläkare Astrid Seebergers kritik av våldtäktsdomen mot Arnault för ett ”rejält etiskt övertramp”.

Foto: Jonas Ekströmer/TT och Sofia Runarsdotter Bild 2 av 2

Anna Skarhed, jurist.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1
Anna Skarhed, jurist.
Anna Skarhed, jurist. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Efter att ha läst Astrid Seebergers första debattartikel angående domen mot Jean-Claude Arnault var jag var på väg att skriva en replik när Eva Skärbys inlägg publicerades i SvD.

Jag vill för korrekthetens skull redovisa min utgångspunkt. Jag har varit kvinna i hela mitt liv. Jag är inte docent, överläkare eller författare med drygt 30 års yrkeserfarenhet men jag är jurist med drygt 40 års yrkeserfarenhet, varav de flesta som domare.

Astrid Seeberger inleder sin artikel med två frågor; ”Är domstolarnas bedömning i fallet Arnault rättvis?” och ”vilka konsekvenser kan bedömningen leda till när det gäller svenskarnas sexualliv?”. Alla har givetvis, oavsett titlar och egna erfarenheter, rätt att ha en åsikt och tycka något i dessa frågor. Men jag ifrågasätter att Astrid Seebergers professionella kunnande och erfarenheter som läkare gör henne bättre skickad att bedöma skuldfrågan i ett brottmål än de jurist- och lekmannadomare som enhälligt dömt i tingsrätten och hovrätten.

Annons
Annons

Domstolen värderar inte olika människors preferenser när det gäller sex utan har enbart att pröva om det som läggs den åtalade till last utgör brott enligt svensk lag.

Enligt min erfarenhet bör man vara försiktig med att värdera en dom om man inte varit med vid rättegången och haft möjlighet att göra en sammanvägd bedömning av allt bevismaterial. Domstolen ska ta ställning till det som anges i åklagarens gärningsbeskrivning och pröva den bevisning som har åberopats av åklagaren och den tilltalade. Det bör inte som Astrid Seeberger säger i sin replik på Eva Skärbys inlägg vara ställt utom rimligt tvivel att ett brott har skett. För en fällande dom krävs att domstolen finner att det är ställt utom rimligt tvivel att den åtalade gjort sig skyldig till den åtalade gärningen.

Domstolen värderar inte olika människors preferenser när det gäller sex utan har enbart att pröva om det som läggs den åtalade till last utgör brott enligt svensk lag.

När Astrid Seeberger frågar om domstolarnas bedömning är rättvis vill jag säga att min slutsats, efter att ha läst tingsrättens och hovrättens domar, är att domstolarna har redovisat fakta och dragit slutsatser som leder fram till de fällande domarna. Såvitt jag kan bedöma, med reservation för att det som jag ovan förklarat aldrig är möjligt att få en fullständig bild utan att ha tagit del av allt material och varit med vid rättegången, är domarna därmed rättvisa i meningen att domstolarna på ett korrekt sätt tillämpat och tolkat den lagstiftning som riksdagen beslutat.

Det jag rätt eller fel läser in i Astrid Seebergers fråga och hennes fortsatta resonemang är dock snarare att hon antingen inte vet vad som konstituerar brottet våldtäkt enligt svensk rätt, alternativt att hon inte delar lagstiftarens uppfattning om vad som bör vara straffbart.

Annons
Annons

KI-studenten Eva Skärby kallade överläkare Astrid Seebergers kritik av våldtäktsdomen mot Arnault för ett ”rejält etiskt övertramp”.

Foto: Jonas Ekströmer/TT och Sofia Runarsdotter Bild 1 av 1

Jag blev därför mycket beklämd när jag läste Astrid Seebergers replik i SvD. Den är mästrande och innehåller en mängd värderande omdömen om Eva Skärbys inlägg.

Mot den bakgrunden tycker jag att Eva Skärbys svar på debattinlägget var klockrent. Hon pekade bland annat på att det är problematiskt att dra slutsatser av lösryckta citat ur en lång dom. Och jag delar hennes uppfattning att Astrid Seebergers argumentation utgör personliga tolkningar, åsikter och erfarenheter. Jag blev glad att hon som ung, kvinna och läkarstuderande vågade ta ordet och säga sin mening i polemik mot en av sina, av artikeln att döma tidigare beundrade och uppskattade lärare.

Jag blev därför mycket beklämd när jag läste Astrid Seebergers replik i SvD. Den är mästrande och innehåller en mängd värderande omdömen om Eva Skärbys inlägg – ”bryskt”, ”beskyller”, ”angrepp” – som ger mig intrycket att hon är mycket kränkt av att bli ifrågasatt av en ”läkarstudent”. Astrid Seeberger avslutar med att erinra ”läkarstudenten” om de etiska regler som gäller på KI.

För min del instämmer jag i Eva Skärbys uppfattning att Astrid Seebergers första inlägg var ett etiskt övertramp och jag menar att hon trampar vidare och djupare i sin replik. Hennes bemötande av Eva Skärby är respektlöst och jag menar att hennes inlägg också är respektlöst mot domstolarna. Visst ska också domar kunna kritiseras men att på detta sätt underkänna två domstolars bedömningar i ett ”debattinlägg” det tycker jag är sorgligt.

KI-studenten Eva Skärby kallade överläkare Astrid Seebergers kritik av våldtäktsdomen mot Arnault för ett ”rejält etiskt övertramp”.
KI-studenten Eva Skärby kallade överläkare Astrid Seebergers kritik av våldtäktsdomen mot Arnault för ett ”rejält etiskt övertramp”. Foto: Jonas Ekströmer/TT och Sofia Runarsdotter
Annons
Annons

När det gäller frågan om konsekvenserna för svenskarnas sexualliv kan jag bara redovisa en helt personlig uppfattning. Astrid Seeberger anger att bakgrunden till hennes artikel är en oro som delas av många att ”aktiviteter som kan förekomma också vid ett kärleksfullt samlag betecknas som brott”. Vilka dessa många är framgår inte och jag kan bara konstatera att jag inte träffat någon som känner en sådan oro. För egen del är jag inte alls orolig.

Diskussioner om sexualitet och sexualbrott tenderar att bli känslosamma.

Astrid Seeberger uppmanar till besinning och vill ha en ”sansad diskussion om människans sexualitet”. Jag kan bara hålla med! Diskussioner om sexualitet och sexualbrott tenderar att bli känslosamma. Min önskan är att vi ska kunna skapa ett jämställt samhälle fritt från våld. Och sexualbrott handlar väldigt mycket om makt och våld och väldigt lite om sex.

Det blir givetvis särskilt tydligt i ett fall som det Astrid Seeberger beskriver i sin replik angående en flyktingkvinna, vars öde delas av fruktansvärt många främst kvinnor och flickor som drabbas av sexuellt våld i väpnade konflikter runt om i världen. En verklighet som man inte behöver vara läkare för att känna till och ha kommit i kontakt med. Men också i de mindre fasansfulla fall, där brottsoffret ofta inte uppvisar några fysiska skador, kan upplevelsen att bli utnyttjad i en situation som är så förknippad med närhet och förtroende vara traumatisk och ge djupa sår.

Det är ett skäl till varför vår svenska våldtäktsbestämmelse numera, i tiden efter det mål som föranlett denna debatt, innehåller ett uttryckligt krav på samtycke. En självklarhet kan det tyckas, men enligt min mening en viktig markering.

Anna Skarhed

Jurist

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons