Annons

Madelaine Levy:Juryn överraskar – lär bli höjda ögonbryn i år igen

Årets skönlitterära Augustnomineringar.
Årets skönlitterära Augustnomineringar.

I fjol bråkade kritikerna om stora författarnamn som inte fick vara med. Nu är årets Augustnomineringar här. Blir vinnaren en debutantskräll eller ännu ett körverk om landsbygden? Nej, den verkliga favoriten är nog en annan typ av bok.

Under strecket
Publicerad

Förra årets Augustpris väckte förvåning och följdes av en smått infekterad debatt; inte så mycket kring de nominerade författarna, som kring de som inte hade valts ut; däribland välkända kritikerfavoriter som Jonas Gardell, Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri.

Även i år lär nomineringslistan få bedömarna att höja på ögonbrynen. Här saknas Augusttippade romaner som Monika Fagerholms ”Vem dödade Bambi” och Lina Wolffs ”Köttets tid” liksom Athena Farrokhzads och Ann Jäderlunds diktsamlingar. 

Juryn undviker dessutom att dra på sig en Handke-liknande debatt om fiktion och fakta, genom att inte nominera Katarina Frostensons ”K” - en svårbedömd bok då den är ett skönlitterärt verk om en Katarina, ”Fru Frostenson” kallad, vars älskade make blivit utsatt för en ”konspiration" av 18 hämndlystna kvinnor i maskopi med en stor svensk dagstidning.

En kritikerrosad debut med ovanlig tyngd i steget – men ändå något av en skräll på den här listan.

Själv kan jag sakna såväl Amanda Svenssons hittills mest ambitiösa roman, ”Ett system så magnifikt att det bländar” som Nils Håkansons burleska Stockholmäventyr ”Den blinde konungens spira” och produktive poeten David Vikgrens ”Materialvägensägen”. Alla tre hade varit väl värda en augustnominering.

Annons
Annons

Vad har vi då? Stark lokal förankring verkar generellt sett gå hem hos juryn. Daniel Gustafssons ”Odenplan” är en trögflytande, inåtblickande flanörroman om en skuldtyngd pappa på drift. En kritikerrosad debut med ovanlig tyngd i steget – men ändå något av en skräll på den här listan. Anna Fock skriver, liksom i sin debut, om sovjetiska öden i ”Väderfenomen”. En detaljrik, mustig bok som lär intressera fans av tv-serien ”Chernobyl”.

Olivia Bergdahl är sedan många år ett av den svenska estradpoesins stora namn, inte minst en stjärna i hemstaden Göteborg. Göteborg är också skådeplatsen för ”Barnet”, en poetiskt vig generationsskildring skriven på det kanske mest komplicerade versmått som finns: sonettkransen. (Det vill säga femton sonetter där den sista raden i varje sonett återanvänds, och bildar första raden i nästa och så en avslutande sonett som består av de fjorton första sonetternas förstarader, som där ska rimma med varandra.)

Marit Kaplas ”Osebol” är ett slags flaskpost till framtiden: sammanlänkade intervjuer med invånarna i en avfolkad by i Värmland. Bokens röster fascinerar, och har en del gemensamt med förra årets vinnare, ”Aednan” av Linnea Axelsson, ett storslaget diktverk om samernas 1900-tal. ”Osebol” är en stark kandidat till årets pris. Det är nog också Nina Wähäs ”Testamente”, som tar oss med till finska Tornedalen och 1980-talet. Trots att läsaren här förväntas hålla reda på de 12 barnen i den talrika familjen Toimi, och trots mycket våld och armod, är ”Testamente” en sådan där ”Svinalängorna”-aktig roman som Augustpriset kan lyfta från obskyritet till favorit i stugorna (och bland bokhandlarna).

Är det alltså körverk om glesbygden som är den nya framgångsformeln för ett Augustpris? Kanske. Men konkurrensen är stark från Steve Sem-Sandberg och mästerliga ”W”, om hustrumördaren Woyzeck. För tio år sedan tilldelades Sem-Sandberg Augustpriset för ”De fattiga i Łódź”. Den 25 november kan det mycket väl vara dags igen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons