Annons

”Justera pull-effekter i utlänningslagen”

Väntsal för asylsökande hos Migrationsverket i Solna.
Väntsal för asylsökande hos Migrationsverket i Solna. Foto: Marcus Ericsson/TT

Det finns flera viktiga skäl till att så många personer utan asylskäl och även lågutbildad arbetskraft söker sig just till Sverige. Bland annat har asylsökande möjlighet att ”byta spår”. Det skriver Eva Edwardsson, före detta kammarrättsråd.

Under strecket
Publicerad

Eva Edwardsson.

Foto: Dan Pettersson/DP-Bild Bild 1 av 1

DEBATT | MIGRATIONSPOLITIK

Den migrationspolitiska debatten utgår oftast från berättelser om människor som uppges ha kommit i kläm. Trots flera års vistelse här i landet vill myndigheter och domstolar tvinga dem att lämna Sverige. Migrationsverket påstås ägna sig åt hjärtlöst paragrafrytteri. Riksdags- och kommunpolitiker uttalar i medier sitt stöd för enskilda fall, även under pågående domstolsprövning, och antyder inte sällan bristande rättssäkerhet som trolig orsak till utvisningsbeslutet.

Men migrationslagstiftningen kan inte enbart bygga på medkänsla, utan den måste också utgöra ett system som hänger ihop.

En asylsökande har rätt att komma till Sverige utan giltigt pass eller andra papper som styrker identiteten. En stor mängd ansökningar beviljas helt i enlighet med svensk och internationell rätt enbart med den sökandes egen berättelse om sina asylskäl, tillsammans med vad som är känt om landet som den sökande flyr från, som grund.

För utländska medborgare utanför EU som önskar flytta till Sverige gäller helt andra regler. Då ska uppehållstillstånd och eventuellt arbetstillstånd ha sökts och beviljats före inresan. Givetvis ska identiteten vara styrkt, det ska finnas pass och i förekommande fall visum till Sverige.

Annons
Annons

Den som har fått avslag på sin asylansökan av Migrationsverket och inte får beslutet ändrat efter domstolsprövning är i lagens mening inte längre asylsökande eller flykting. Istället är personen en utländsk medborgare som befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd och som därför ska lämna landet.

En grundläggande förvaltningsrättslig princip som många verkar ha svårt att acceptera är att det är förhållandena vid beslutstillfället som ska ligga till grund för ett beslut. Dessutom är handläggningstiden i sig inte ett argument för att få ett tillstånd. Ingen är väl beredd att förespråka att en person som söker till exempel ett vapentillstånd, bostadsbidrag eller att bli utnämnd till professor ska få ansökan beviljad bara för att man väntat länge under handläggningstiden?

Både möjligheten för asylsökande som fått avslag att stanna om man hittar ett arbete och den så kallade gymnasielagen bygger emellertid på föreställningen att genom att vistas i Sverige under handläggningstiden, borde även de som saknar asylskäl få stanna. Trots att långa handläggningstider ofta beror på att de asylsökande gör sig av med de pass och resehandlingar som de använt under resan hit samt att det är väldigt många som söker asyl i just Sverige.

Många politiskt aktiva backar inte upp myndigheter och domstolar som tillämpar utlänningslagen. Detta vore otänkbart om det istället gällde brottmål. Man ersätter domstolarnas bedömning i enskilda fall med sin egen. Åtminstone ett politiskt ungdomsförbund (Luf) samlar in pengar till stöd för en fond för att asylsökande som fått avslag ska kunna gömma sig i Sverige. Det finns också en utbredd uppfattning att asylprocessen inte är rättssäker, trots att det är samma förvaltningsprocesslag, samma förvaltningsdomstolar och samma domare som dömer i migrationsrättsliga mål som i andra mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Annons
Annons

Eva Edwardsson.

Foto: Dan Pettersson/DP-Bild Bild 1 av 1

Så varför söker sig då så många personer utan asylskäl och även lågutbildad arbetskraft till just Sverige?

  1. En orsak är möjligheten att ”byta spår", alltså att den som inte får asyl får stanna i Sverige ändå om personen hittar ett arbete. Detta lockar människor att komma till Sverige och först söka asyl och sedan under handläggningstiden försöka hitta ett arbete för att på så sätt få permanent uppehållstillstånd.
  2. De generösa reglerna om arbetskraftsinvandring innebär att utländska medborgare utanför EU kan flytta till Sverige och arbeta deltid med så låga löner som 13 000 kronor i månaden och efter fyra år få permanent uppehållstillstånd.
  3. Kombinationen av de låga kraven på arbetskraftsinvandring och möjligheten att byta spår leder till rubriker som ”familjen utvisas efter sju år i Sverige”. Först söker en familj utan skyddsskäl asyl, men får slutligt avslag cirka två år senare. Då byter man spår och någon i familjen arbetar två år. Vid förlängningsansökan visar det sig att kraven för tillståndet inte varit uppfyllda (man kanske har arbetat svart). Då avslås ansökan efter två års ytterligare utredning och domstolsprövning. Under sex–sju år i Sverige har familjen aldrig haft ett giltigt uppehållstillstånd. Ofta kan familjen stanna ett tag till genom att lämna in en ny asylansökan.
  4. Kombinationen av reglerna för arbetskraftsinvandring och etableringsfriheten för privata företag inom välfärdssektorn gör det lagligt att arbetskraftsinvandra till Sverige och ta med sig svårt funktionshindrade anhöriga, som då beviljas rätt till personlig assistans. Andra anhöriga kan då beredas arbete som personliga assistenter. I LSS-utredningen SOU 2018:88 konstateras att utlandsfödda oftare än andra beviljas assistansersättning och att det kan behöva utredas vidare.
  5. När ensamkommande barn inte kan göra sin ålder sannolik, beslutar Migrationsverket om en fiktiv ålder, nämligen 18 år dagen före beslutstillfället. Det betyder att personer som i verkligheten kanske är 22 år, blir fyra år yngre i sina kontakter med kommunala myndigheter med krav på skolgång, ordnat boende med mera. Möjligheten att få ta del av ett omfattande omhändertagande som gäller både dem över och under 18 år gör Sverige så attraktivt att vi år 2015 tog emot 40 procent av det totala antalet ansökningar från ensamkommande barn i hela EU.
  6. Svensk lagstiftning är tillåtande mot den som lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet. Den man som uppgett att han var 17 år när han sökte asyl avslöjar i en senare ansökan om ändring av folkbokföringen att han i själva verket var 18 år. När detta uppdagas mer än fyra år senare händer ingenting. Däremot lämnas nu ett korrekt pass in till stöd för ansökan (se HFD 2019 ref. 9).

Inget i internationell rätt tvingar Sverige att ha lagstiftning med vad som kallas ”pull-effekt”. Något som borde övervägas vore därför att ännu bättre anpassa utlänningslagen till de regler som redan finns i EU:s migrationsrättsliga direktiv, även de om familjeåterförening och arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Detta går troligtvis snabbare än att vänta på att EU beslutar om nya gemensamma migrationsregler.

Eva Edwardsson
före detta kammarrättsråd, docent i offentlig rätt, ledamot av Uppsala kommunfullmäktige (L)

Eva Edwardsson.
Eva Edwardsson. Foto: Dan Pettersson/DP-Bild
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons