Heimdals ordförande Pontus Westerholm tackar Jimmie Åkesson för ett intressant tal.
Heimdals ordförande Pontus Westerholm tackar Jimmie Åkesson för ett intressant tal. Foto: Malena Rydell och Lars Pehrson

Så ska SD:s intellektuella elit ta över kulturen

”Förändring är förnedring.” Budskapet pryder väggarna i studentföreningen Heimdals källare i Uppsala. Möt rörelsen av akademiker som vill göra sverigedemokratin till den nya socialdemokratin.

Uppdaterad
Publicerad

Lokalen kallas Grottan. Linoleumgolv, smutsiga röda sammetsgardiner och en byst av Gustaf V. Ett porträtt av en uniformsklädd Mannerheim i guldram.

Hit eskorteras Jimmie Åkesson av Säpovakterna en mörk höstkväll, för att tala om Sverigedemokraternas strategi inför valet. Även om det är en liten lokal för en partiledare, är det en viktig publik.

I källaren på S:t Larsgatan 10 i Uppsala har den konservativa studentföreningen Heimdal hållit till sedan 1965. Men föreningen är betydligt äldre än så. Heimdal var unghögerns centrum under den svenska nationalismens guldålder i början av förra seklet.

Heimdals lokal i Uppsala. För att skydda sig mot angrepp har föreningen satt galler för fönstren.
Heimdals lokal i Uppsala. För att skydda sig mot angrepp har föreningen satt galler för fönstren. Foto: Lars Pehrson

Här är Jimmie Åkesson en stjärna. Vetgiriga unga studenter i tweedkavaj vill se vad Åkesson går för som konservativ förgrundsfigur. Kan SD-ledaren bära upp det socialkonservativa arvet?

Åkesson säger att vi, oundvikligen, är på väg mot en ny blockpolitik i Sverige: Ett socialistiskt, ett liberalt, och ett konservativt block.

– Med de samhällsutmaningar vi står inför i dag är det väldigt svårt att förena liberalism och konservatism.

På sikt, spår han, kommer delar av Moderaterna att söka sig till ett konservativt block, ihop med KD och SD.

Bakom honom, mitt i en lång bokhyllevägg, leder en dörr in till föreningens lönnbar. När föredragen – Heimdal bjuder in en talare varje torsdag – är slut brukar dörren till det inre rummet öppnas så att besökarna kan slå sig ner i gamla soffor, röka inomhus och dricka sprit. Prata fritt.
En tavla ovanför pianot förmedlar det ilsket konservativa mottot ”Förändring är förnedring”.

Annons

Heimdal, som är Sveriges äldsta och största borgerliga studentförening, bildades som folkbildningsförening för ”fosterländskt sinnade” studenter 1891. 1910 valde man att förstärka det nationalistiska i verksamheten med en skrivning som ytterligare underströk att man var samlingspunkten för de ”nationella elementen” i Uppsala.

Här har många politiska karriärer startat. Otaliga heimdaliter har gått till jobb på Svenskt Näringsliv och Timbro, blivit ledarskribenter och talskrivare. Gunnar Myrdal, som blev socialdemokrat, och Högerpartiets Gunnar Heckscher, Anders Borg och Fredrik Haage, som skrev talet om ”verklighetens folk” till Göran Hägglund. Alla har de varit ordförande i Heimdal.

Stefan Tovesson, som var ordförande förra året, räcker upp handen och frågar vilka som är de största tänkarna man bör läsa om man vill förstå SD.

– De säger ju om våra väljare att det är en man från Skåne som inte har gått i skolan. ’Vi läser inte böcker i vår familj’, svarar Jimmie Åkesson.

Han drar ner ett skratt.

­– Om man ska förstå SD tror jag man får gå tillbaka till de här 1800-talstänkarna, Rudolf Kjellén och Teodor Holmberg, som var en gammal nationalistisk och konservativ folkskollärare en gång i tiden. De finns ju knappt att få tag i i dag.

Annons

– I dessa hyllor, svarar ordförande Pontus Westerholm snabbt och nickar mot hyllorna som bågnar av läderryggar och fotoböcker om kungligheter.

– Har ni det här alltså? säger Jimmie Åkesson imponerat.

– Jag förstår om jag svär i kyrkan nu, men jag är ofta skeptisk till människor som säger att deras största intresse är politik, för då har man ofta ett intresse av att sitta så här i källarlokaler och dricka punsch, säger han.

Ännu ett bullrande skratt.

– Men jag vill förändra samhället på riktigt.

När Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson började stöpa om partiet var det i den hundra år gamla unghögerrörelsens tankegods de fann sin ideologi.

SD grundades i februari för 30 år sedan, av män med bakgrund i Bevara Sverige svenskt och Nordiska rikspartiet. Då kunde företrädarna bara drömma om inbjudningar från studentföreningar. Under Åkesson har de blivit ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn, som det står i partiprogrammet.

När Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson började stöpa om partiet var det i den hundra år gamla unghögerrörelsens tankegods de fann sin ideologi. Här fanns svenska konservativa att luta sig emot, till skillnad från den moderna höger som helst läste anglosaxiska marknadsliberaler.

Annons

Då SD granskas är det ofta de tidiga medlemmarnas nazistkopplingar som lyfts fram, mer sällan hur långtgående deras nationalism är.

”Förändring är förnedring”. Inredning i Heimdals ”grotta”.
”Förändring är förnedring”. Inredning i Heimdals ”grotta”.

I publiken i kväll sitter, bland andra, en idéhistoriker på Uppsala universitet, en tjej från Ungsvenskarna, debattörerna Malcom Kyeyune och Eddie (tidigare Mohamed) Omar, Christian Delhage, som är ordförande för Konservativa förbundet och Paula Bieler, SD:s talesperson i migrations- och jämställdhetsfrågor.

På min ena sida har jag några damer från den lokala SD-föreningen med rökhosta. På den andra en ung heimdalit som blir rasande när han förstår att jag har röstinspelningen i mobilen på inför Jimmie Åkessons tal.

Heimdals bar är en plats där man får röka inomhus och uttrycka extrema åsikter ifred, säger personer jag pratar med. Lockelsen, menar en person, är att folk kan göra det lite förbjudna, som att lyssna på fascistmusik, medan man fyllnar till på punsch.

Annons

Det är en plats för lite udda killar som inte har det så lätt socialt, påstår andra.

I kväll går man hem tidigt.

– Det är ingen vanlig Heimdalskväll, säger Paula Bieler efteråt när vi kommit upp till gatunivå.

Hon höll till på V-Dala nation när hon var student.

– Jag besökte Heimdal 2009 en gång, men sen engagerade jag mig i SD i stället.

Nu är hon här då och då, eftersom hon känner folk som brukar gå hit. Som Håkan:

– Oftast hänger man kvar. Men nu hade vi ju en partiledare som kräver säkerhetsarrangemang. Det har hänt förr att det har kommit snubbar i balaklava hit. En gång var det 10–15 personer som försökte sparka in fönstren, säger han.

Under Reinfeldtregeringen var Håkan tjänsteman på ett partikansli. Nu har han sagt upp sig. Håkan gick med i Heimdal när han pluggade för 15–20 år sedan. Nu är han, som så många andra som ofta besöker torsdagsaftnarna, ”en hangaround”.

– Om man diskuterar hur det kommer sig att konservatismen har tagits till heders igen, så tror jag det handlar mycket om migrationskrisen, som också föranledde att jag lämnade partiet. För jag såg hur tyst det var internt. Men nu har det ju hänt något med högern i hela västerlandet. Reinfeldt är rätt hatad av den gamla etablissemangshögern.

Annons

Det är väl ingen hemlighet att jag har bytt till SD, men jag håller gärna låg profil.

Det var genom Heimdal som Håkan fick jobbet på kansliet. Folk härifrån hjälpte till med kontakter.

– Det är väl ingen hemlighet att jag har bytt till SD, men jag håller gärna låg profil, säger Håkan.

Han är inte ensam på Heimdal om att uppskatta Sverigedemokraternas politik.

Två månader senare, i december när statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är inbjuden för att tala under rubriken ”Var går gränsen för vad som får sägas? Diskussion i ängslighetens, den politiska korrekthetens och huvudkrympningens tidevarv” talar jag med heimdaliten Simon O Pettersson, som också är SD-tidningen Samtidens kulturskribent.

Det är en mer vanlig Heimdalskväll, då man äter ärtsoppa och får kaffe i pausen.

– Det finns egentligen bara ett parti som är konservativt i dag och det är SD, säger han.

Heimdals ideolog och studiecirkelledare Simon O Pettersson på Konditori Ofvandahls i Uppsala.
Heimdals ideolog och studiecirkelledare Simon O Pettersson på Konditori Ofvandahls i Uppsala. Foto: Lars Pehrson
Annons

Under unghögerns storhetstid var det vanligt att medlemmar i Heimdal var lärjungar till historieprofessorn, politikern och heimdaliten Harald Hjärne. Det ledde inte sällan vidare till maktpositioner i samhället. I dag har Simon O Pettersson tagit rollen att hålla i studiecirklar om konservatism: man läser texter av svenska nationalistiska ideologer som Teodor Holmberg, heimdaliten Rudolf Kjellén och Tage Lindbom. men också filosofer som Hegel och Heidegger.

Det är till den svenska nationalismens ideologer man ska vända sig för att förstå hur man ska komma till rätta med dagens samhälle, menar Pettersson i sin bok ”Svenska konservativa profiler”. SD-favoriten Kjellén var en nationens profet, för han såg konsekvenserna av den liberala internationalismen på ett tidigt stadium, och nu är hans tid kommen, enligt Pettersson.

1910-talet är en guldålder för svensk nationalism – och en glansperiod för Heimdal. Liberalismen och arbetarrörelsen firar framgångar, och rösträttskampen pågår intensivt. På Heimdal skålas det för kung och fosterland och man börjar fira Gustav Adolfsdagen och Karl XII:s dödsdag. Den 30 november 1921 håller en Arvid Uggla ett tal till krigarkungens ära och om tanken på det österländska ”barbariet” som en viktig del av den nationella självförståelsen: ”Då liksom nu gällde striden västerländsk kultur och germansk frihet mot asiatiskt barbari och tygellöshet.” 

Annons

– Man ska verkligen ha klart för sig att unghögern var en motrörelse mot demokratin. De har en helt annan idé om vad landet Sverige ska vara än den som sossar och liberaler driver i samma tid. Om heimdaliter är nationalister i dag, så återvänder de till sina rötter, säger författaren Ola Larsmo.

Han har studerat föreningen i sitt arbete med boken ”Djävulssonaten. Ur det svenska hatets historia”. Den skildrar hur antisemitiska idéer i studentvärlden kom att påverka Sveriges flyktingpolitik de första åren av andra världskriget.

Teodor Holmberg, Harald Hjärne, ​Rudolf Kjellén – tre föregångsmän för den nygamla nationalistiska konservatismen.
Teodor Holmberg, Harald Hjärne, ​Rudolf Kjellén – tre föregångsmän för den nygamla nationalistiska konservatismen.

I Heimdals tidning recenseras Simon O Petterssons bok av Stig–Björn Ljunggren. Han kallar den för det första steget i konservatismens återkomst, och skönjer en aktivism som har många drag gemensamt med den radikalkonservatism som formades i början av förra seklet.

Annons

– Det här är kjellénarnas andra chans. Som underlättas av att nästan ingen av de traditionella partisterna vet vem han var eller hur mycket av hans tankegods som de absorberat. Än mindre vem Teodor Holmberg eller Tage Lindbom var, säger Stig–Björn Ljunggren.

Ljunggren har haft kontakt med Heimdal under lång tid, både genom kårpolitik och när han skrev sin avhandling om den svenska högerns idéutveckling. Han beskriver Heimdal som en "gubbhylla" som länge varit en viktig närings- och personalkälla för det moderata partiet.

– Kjellén var antidemokrat. Statsvetarna skäms fortfarande för honom. Och de som har någorlunda koll på läget gör allt de kan för att dra en gräns mellan Kjelléns folkhemstanke och den store Per Albins förkunnelse.

Stig-Björn Ljunggren menar att vi är på väg in i en ny era, där demokratin som vi känt den omformuleras.

– Jag ser SD som en radikalkonservativ rörelse, alltså beredd att med radikala medel återupprätta ett samhälle de anser är på väg att fördärvas. Det aktivistiska består i att intensivt ägna sig åt att påverka opinionen med propagandistiska instrument, allt från öppen bokutgivning till dolda aktiviteter. Ungefär som 68-vänstern jobbade, säger han.

Annons

Det handlar om idéer om fosterlandet och folket som en organisk enhet, en kropp, som hotas av yttre krafter.

– Kanske är det så, att Heimdal tillsammans med andra nu är på väg att bilda en egen fastare idéströmning som mer kommer att leverera en värdegrund för andra, partier såväl som skribenter?

I dagens SD lever den svenska borgerlighetens radikalkonservativa idéarv, menar Ola Larsmo. Det handlar om idéer om fosterlandet och folket som en organisk enhet, en kropp, som hotas av yttre krafter. Arvet från den relativt bortglömda organisationen Sveriges nationella förbund, SNF, är centralt. Teodor Holmberg var på 1920-talet ordförande i SNF, som länge ingick i Allmänna Valmansförbundet (nuvarande Moderaterna), en högerradikal förening som växte kraftigt under 20-talet och under 30-talet kom att utvecklas i antisemitisk riktning. 1935 beordrade SNF sina lokalavdelningar att göra en ”judeutredning” – en detaljerad lägesrapport över judiskt inflytande på läroanstalter, i kulturen och på det ekonomiska området.

Annons

De senaste tio åren har man kunnat läsa hyllningsporträtt av Kjellén och Holmberg på de flesta nazistiska eller SD-vänliga sajter och bloggar. Hyllningarna fäster särskilt stor vikt vid att Kjellén ska ha myntat begreppen ”folkhem” och ”geopolitik”, och att han ville se en utökad välfärdsstat. Kjellén skydde nämligen klasstrider, som han menade hotade den nationella sammanhållningen.

Rudolf Kjellén var, skulle man kunna säga, vad dagens SD:are önskar att Per Albin Hansson hade varit. En ideolog som skilde på medborgarskap och nationstillhörighet. Du kan vara svensk medborgare, men ändå inte tillhöra den svenska nationen, enligt det kjellénska synsättet.

Kjelléns resonemang är rasistiskt. Han vill markera mot demokratins genombrott.

– Kjelléns resonemang är rasistiskt. Han vill markera mot demokratins genombrott. För honom är nationen en mytisk gemenskap, där vissa inte kan kvala in. Det är en obehaglig tankevärld SD återvänder till utan att använda ordet ras, säger Ola Larsmo.

– Det sättet att se på människor som en gång för alla odelbart tillhörande en viss grupp går stick i stäv med medborgarskapstanken som den moderna demokratin bygger på. Om du inte kan bli svensk, hur bra svenska du än pratar, och hur många demokratiska värderingar du än bekänner dig till, vad sitter då svenskheten i? I stället är det något metafystiskt eller genetiskt. Det är så nära nazismens världsbild.

Annons
Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, lanserade det socialkonservativa SD på sin blogg Tankar & Tidssignaler.
Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, lanserade det socialkonservativa SD på sin blogg Tankar & Tidssignaler. Foto: Lars Pehrson

Det var Mattias Karlsson som lanserade det nya socialkonservativa SD på sin blogg. Där publicerade han läsefrukter från bland andra Holmberg och Kjellén och testade resonemang, medan han skissade på en ny inriktning för partiet som skulle vara mer gångbar hos näringslivsföreträdare och intellektuella. Bloggen omtalas ännu som en källa till inspiration av många unga konservativa män jag träffar.

I april 2015, när han var vikarierande partiledare för SD, talade Karlsson på Heimdal:

– Vad kul att det är så hemskt många som kommit hit för att lyssna till en lönnfet bonddräng från Småland. Det är väldigt hedrande att få komma till ett sånt här sammanhang, till en förening med en så anrik historia.

Man måste ”tjuvkoppla sig förbi” arbetarklassens fördomar om konservatismen som en ideologi för de besuttna, och nå den breda befolkningen.

Annons

I talet betonade han hur viktigt det är att ”rebranda” konservatismens varumärke: bryt med nidbilden av unga akademiska män i monokel som dricker punsch. Man måste ”tjuvkoppla sig förbi” arbetarklassens fördomar om konservatismen som en ideologi för de besuttna, och nå den breda befolkningen. Massinvandringen och mångkulturalismen är inte roten till allt ont i samhället, sade han, utan symptom på frånvaron av ett konservativt perspektiv i politiken.

– Det behövs en konservativ folkrörelse, med konservativa mediekanaler, aktivistiska konservativa ungdoms- och studentgrupper, tankesmedjor, kulturföreningar, populärkulturella uttryck med konservativ inriktning, sade han till publiken i Grottan.

Ann-Cathrine Jungar, forskare vid Södertörns högskola och expert på högerpopulism i Norden, tror att det betyder väldigt mycket för SD att bli inbjudna av en förening som Heimdal.

– O ja, det är så man når framgångar, genom att komma in i gamla etablerade organisationer. Dansk folkeparti och Sannfinländarna är omgivna av tankesmedjor och har en mängd nationalistiska och konservativa personligheter knutna till sig som tar plats på kultursidorna. I jämförelse med det har SD:s intellektuella förankring varit svag, säger Jungar.

Annons

Hon tycker sig se att det förändras nu.

– Människor inom akademin och den bildade offentligheten börjar röra sig åt SD:s håll, även om det är anekdotiskt. Man ser det på vilka saker människor delar. Det är någonting på gång.

I början av 2000-talet kämpade de konservativa i motvind i Sverige. Bo Lundgrens Moderater tappade 27 mandat i valet 2002. Konservativa sällskapet, en förening som bildats av några journalister och studenter med kopplingar till Heimdal, gav ut tidskriften Contextus, som snart lades ner och ersattes av tidskriften Salt, där många skribenter överlappade.

Efter några nummer blev tidskriften allt mer konspiratorisk och antisemitisk. Attacker mot ”böglobbyn” och ”massinvandringen” följdes av en intervju med Förintelseförnekaren David Irving och ett påpekande från redaktionen att de inte hade den historiska kompetensen att avgöra om nazisternas folkmord har ägt rum.

Flera jag talar med menar att det skadade de konservativas image i Sverige för många år framåt.

Christian Delhage, ordförande för Konservativa förbundet, uppskattar SD:s satsning på socialkonservatism.
Christian Delhage, ordförande för Konservativa förbundet, uppskattar SD:s satsning på socialkonservatism. Foto: Lars Pehrson
Annons

Sedan 2011 finns Konservativa förbundet. Ordförande Christian Delhage beskriver sig som en hangaround som besöker Heimdal ett par gånger om året, när studierna på Försvarshögskolan tillåter. Han har, som många andra i den unga konservativa föreningsvärlden just nu, varit aktiv i KDU. Han uppskattade särskilt betoningen på det kristna.

– Jag vill prata om de gamla tänkarna, inte om huruvida a-kassan ska höjas eller sänkas.

Delhage, 24, bär grön Barbourjacka, är artig och har en mycket vänlig framtoning. Han jobbar extra som väktare. Efter studierna – han tar en master i statsvetenskap – hoppas han kunna jobba med säkerhetspolitik.

– Även om Jimmie Åkesson är en väldigt pragmatisk politiker hade jag önskat att han hade talat lite mer om socialkonservatismen, för det finns ju flera svenska tänkare som de har hämtat inspiration ifrån. Det tror jag är väldigt viktigt om man ska kunna ge partiet en lite mer seriös profil och få högre kvalitet på företrädarna.

Det finns inom den konservativa rörelsen i Sverige många som tycker att SD har bra sakpolitik, men man tycker inte att partiet är så intellektuellt.

Annons

Delhage tror inte att det skulle vinna fler väljare till SD, men hjälpa partiet med dess trovärdighetsproblem.

– Det finns inom den konservativa rörelsen i Sverige många som tycker att SD har bra sakpolitik, men man tycker inte att partiet är så intellektuellt, man hade gärna önskat lite högre nivå. Man kan jämföra med socialdemokratin som har ABF, det skulle behövas något sådant.

– Reinfeldt styrde i 8 år, han genomförde massa bra reformer, men ändrade inte på tankesättet i Sverige.

Delhage lyfter fram ett berömt anförande som Teodor Holmberg höll 1906, ”Svensk nationaldemokrati”.

– Genom den här ideologin skulle man överbrygga klassklyftor genom att människor främst skulle identifiera sig med nationen. Men det förutsatte ju att arbetarna verkligen skulle få det bättre, det var inte falsk retorik. Detta tycker jag i dag genomsyrar SD väldigt mycket.

Vilket parti känner du dig mest hemma i som konservativ i dag?

– Jag är partilös nu, men skulle säga SD faktiskt, även om jag är lite mer borgerlig i ekonomiska frågor.

Annons

Christian Delhage läser gärna SD-tidningen Samtiden.

– De är seriösa. De har många artiklar av svenska konservativa tänkare.

Den högerextrema webbplatsen Motpol tycker han har ”intellektuella texter”, men är ”lite väl radikal”.

Den 6 februari fyller SD 30 år som parti. Här  demonstrerar partiet under parollen nej till rösträtt för utlänningar i april 1991.
Den 6 februari fyller SD 30 år som parti. Här demonstrerar partiet under parollen nej till rösträtt för utlänningar i april 1991. Foto: Claudio Bresciani/TT

När Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson var tonåringar på 90-talet fanns Ny Demokrati. I sin självbiografi ”Satis Polito” skriver Åkesson om hur viktigt Ultima Thule var, att bandet fyllde ett tomrum hos självföraktande svenskar, i spåren av besparingarna i välfärden och flyktingströmmarna från Balkan: ”Plötsligt var nationalism något normalt, det var inne att vara stolt svensk och intressera sig för nationens historia och kulturarv.” Men, konstaterar han, det blev inte så mycket av den vågen, eftersom det inte fanns någon seriös politisk rörelse som kunde kanalisera strömningarna. Sverigedemokraterna saknade mognad. Och Ny Demokrati representerade ”snarare ett slags nyliberal populism utan nationalistiska tendenser”.

Annons

Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Björn Söder – förenade under studieåren i Nationaldemokratiska studentföreningen i Lund – hade ambitioner att bli något större än ett parti missnöjt med invandringspolitiken. De skulle bli ett nationalistiskt parti, med radikal samhällsomvandling som mål.

Det är kanske ingen slump att de som sitter kvar i SD-toppen efter maktstrider och utrensningar är de socialkonservativa ideologerna.

SD i dag är ett parti av studentnördar, menar författaren och chefen för DN:s ledarredaktion, Per Svensson i sin bok ”Vasakärven och järnröret. Om den långa bruna skuggan från Lund”, som handlar om kopplingarna mellan 30-talets nationalistiska Lundastudenter och dagens SD.

Deras nationalism är apokalyptisk, menar han, den närs av ett hat mot Sverige som en gång varit ett paradis.

Partiets stora projekt, skriver han, är rehabiliteringen av den radikala nationalismen. SD förvaltar ett mer än sekelgammalt arv av misstro mot de förändringar moderniteten medför. Då var det urbaniseringen, nu är det globaliseringen, men känslan av att nationen hotas är densamma. Deras nationalism är apokalyptisk, menar han, den närs av ett hat mot Sverige som en gång varit ett paradis, men som förstörts och måste räddas genom att födas på nytt.

Annons

Sommaren 2015 skriver Heimdals dåvarande ordförande Balder Jonsson en uppmaning till allianspartierna att strypa invandringspolitiken, på SvD:s debattsida. Det är inte första gången i historien som en Heimdal-medlem missionerar för minskad invandring. Under andra världskriget fick flera medlemmar inflytande över invandringspolitiken.

En grupp nationalistiskt inriktade studenter, ledda av Arvid Fredborg, tog över Heimdal genom en kupp. Dessa var i sin tur tongivande på Bollhusmötet, som arrangerades två månader efter judepogromen Kristallnatten i Tyskland. Regeringen hade föreslagit att ett tiotal judiska specialistläkare skulle få en fristad i Sverige. Kristna, liberala och socialistiska studentföreningar hade vädjat om hjälp till flyktingarna hos Per Albin Hansson.

Kallelse till mötet på Bollhuset där nationalistiskt sinnade studenter agiterade mot att judiska läkare från Tyskland skulle ges exil i Sverige.
Kallelse till mötet på Bollhuset där nationalistiskt sinnade studenter agiterade mot att judiska läkare från Tyskland skulle ges exil i Sverige.
Annons

På Bollhusmötet talade motståndarna om judarna som ”bacillbärare” och ett ”rasproblem”. Arvid Fredborg var en av de mest drivna agitatorerna. Hans sida vann omröstningen med stor marginal.

I Heimdals årsbok från 1939 finns många antisemitiska uttalanden i kölvattnet efter Bollhusmötet, enligt Ola Larsmo, som efter att ”Djävulssonaten” sattes upp som pjäs på Uppsala stadsteater hamnade i en lång debatt med föreningen om dess ovilja att göra upp med sin historia.

– När debatten pågick vaknade vi en dag och upptäckte att hela huset var nedsprejat med hakkors, säger han.

Larsmo berättar att han möttes av en otrolig aggressivitet från Heimdal, vilket förvånande honom.

– Varför skulle de försvara de här 30-talsgubbarna? Det hade väl varit bättre att säga att de här gökarna vill vi inte ha med att göra, så hade det varit bra sen? Sen förstod jag att de här männen är ju en integrerad del av svensk höger.

För Fredborg gick karriären framåt efter Bollhusmötet. 1941 utsågs han till denna tidnings korrespondent i Berlin.

Simon O Pettersson är SD-tidningen Samtidens kulturskribent.
Simon O Pettersson är SD-tidningen Samtidens kulturskribent. Foto: Lars Pehrson
Annons

Jag stämmer träff med Simon O Pettersson en eftermiddag strax före jul på Konditori Ofvandahls i Uppsala. Han kommer i rock av 40-talssnitt och väljer en bit prinsesstårta.

Att vara konservativ i dag, är det lika med att vara kritisk till invandring?

– Det är ju ett väldigt absolut påstående, men jag tycker det. För invandring skapar ren anarki, så jag har svårt att se hur man annars skulle upprätthålla en konservativ ordning och struktur. Om man är för lag och ordning, hur ska det överleva i den här typen av samhälle? Eller om man är för kristendom, hur ska den överleva med den här invandringen? Svensk kultur? Språk? Vilket konservativt värde man än tar upp, så hotas det av invandringen.

Simon O Pettersson har varit med i Heimdal sedan han flyttade till Uppsala 2007. Föreningen betyder mycket, både politiskt och privat. Han träffade sin fru i Grottan, efter ett föredrag med Ian Wachtmeister.

I en uppsats om Heimdal och den nationella åskådningen under mellankrigstiden konstaterar han att det var tron på nationens idé som höll föreningen samman.

Annons

Är Simon O Pettersson en arvtagare till nationalistiska heimdaliter som Rudolf Kjellén? Den typ av partiföreträdare som skulle kunna författa ett nationalistiskt kulturpolitiskt program om SD hamnade i regeringsställning?

Här på Ofvandahls, med vackra jugendtapeter som fond, brukar han och hans vänner i Konservativa måndagsklubben – Michaël Lehman och Eddie Omar (fd Mohammed Omar, numera Eddie Råbock) – låta sig fotograferas till sina invandringskritiska bloggar och poddar. Omar, som också kallar sig Antikalifen, skriver på sajten Det goda samhället och i Samtiden. Gänget, som kallar sig ”Gluntens drängar”, tycker om att gå till statyerna av Uppsalas olika fosterländska hjältar och hedra dem med snapsvisor och en skål i punsch.

Pettersson värvades till Samtiden av Jan Sjunnesson. Därefter tog vännen och heimdaliten Markus Jonsson över chefredaktörskapet, innan han också slutade och flyttade till Ungern.

– Kultursidan i Samtiden är jag, kan man säga.

Simon O Pettersson, 29, växte upp i ett villaområde utanför Visby på Gotland. Morfar var ordförande i kommunfullmäktige och chefredaktör för en av Gotlands tidningar.

Annons

– Jag har verkligen upplevt det etniskt homogena Sverige, så det är ingen romantisk dröm om något som inte har existerat för mig. Det kom en muslimsk familj till området när jag gick i mellanstadiet. Det fungerade inte. Det blev kulturkrock.

2010, när Petterson studerade i Tyskland, utkom Thilo Sarrazins bok ”Tyskland avskaffar sig självt”. Sarrazin, tung socialdemokrat och ledamot i riksbankens styrelse, menade att landet var på väg att fördummas, eftersom invandrare från Turkiet och Mellanöstern har medfött lägre intelligens.

– Jag blev väldigt tagen och tänkte: Är det verkligen klokt att lämna det politiska fältet och ägna sig åt det metapolitiska?

I höstens kyrkoval fick Pettersson en ersättarplats för SD i Uppsala kyrkofullmäktige. Nu planerar han att ställa upp i kommunvalet till hösten.

Sverige blir till slut inte längre Sverige. Det tycker jag är det grundläggande problemet – att vår kultur byts ut.

– Redan nu märks det ju på sina håll att svenska städer och förorter präglas av en arabisk, persisk eller allmän utanförskapskultur, där det kommer olika rotlösa människor från olika håll. Sverige blir till slut inte längre Sverige. Det tycker jag är det grundläggande problemet – att vår kultur byts ut. De ökande kostnaderna tycker jag är sekundärt i ett större perspektiv.

Annons

Hur förmedlar en nationalist sin fosterlandskärlek 2018? I tidskriften Heimdal denna vinter funderar före detta ordföranden Fredrik Sixtensson över det. Han skriver att till skillnad från för 100 år sedan, så kallas även den timidaste nationalism för chauvinism i vår tid. Därför är det en styrka om man bekänner sig till nationalism ”som omfamnar mer än några lagparagrafer, som den så kallade medborgarnationalismen”.

– Svenskheten är en historisk ödesgemenskap, det har funnits en svensk nation i i alla fall tusen år, så det är en gemenskap som man inte hur som helst kan vinna inträde i, säger Simon O Pettersson, som skulle vilja införa nollinvandring.

– Det handlar om språk, kultur, religion, och det skriver också Kjellén i ”Staten som livsform”, att man inte kan stirra sig blind på en faktor.

Sedan demokratins införande har man ansett att den som har svenskt medborgarskap är svensk.

– Medborgarskapet är bara en formell juridisk gemenskap. Den kulturella definitionen är något annat.

En muslim som kom till Sverige för tre år sen och som nu blivit svensk medborgare. Är hen svensk?

Annons

– Det är mycket osannolikt. Men det kanske kan vara praktiskt att säga att någon som är svensk medborgare är svensk även om han inte är av svensk nationalitet.

Simon O Pettersson tror att konservatismen kan fortsätta vinna mark från en allt mer defensiv kulturradikalism, men han vågar inte hoppas för mycket. Det finns inte så många intellektuella som skulle platsa i en bok om samtida konservativa profiler, tycker han, men han uppskattar Jan-Olof Bengtsson och Carl-Johan Ljungberg, Ivar Arpi och Håkan Boström.

– I slutet av 90-talet kunde man också tro att det var en islossning, med tidskrifter som Contextus och Salt och Per Landin på kultursidorna, men det kom av sig helt. Detsamma gäller tidskriften Svensk Lösen under åren 1916–1918 – det var människor med högt självförtroende som ansåg sig intellektuellt överlägsna Verdandi-radikalismen och trodde att de skulle segra, men så blev det ju inte heller.

Det börjar mörkna utanför konditori Ofvandahls. För en timme sedan hade det folktomma kaféet kunnat användas för en filminspelning av en 1910-talsscen. Nu slamrar människor in med barnvagnar och stora sällskap, det är som vilket kosmopolitiskt studentkafé som helst. Vi flyttar in i en tyst kammare med spetsgardiner.

Annons

Det politiska tänkandet hos Martin Luther påminner om konservatismen, ordningen får inte omkullkastas.

Hur går din kristna tro ihop med motståndet mot att låta människor komma hit och få ett bättre liv?

– Det politiska tänkandet hos Martin Luther påminner om konservatismen, ordningen får inte omkullkastas. I invandringen finns ett anarkistiskt tänkande, man struntar i alla ordningar, invandringen ska bara bryta sönder det etablerade samhället. För mig hänger de här sakerna samman.

Och hjälpa din nästa-budskapet?

– De blir inte hjälpta av att förlora sin egen kultur och av att hamna här. Att åka hit och leva på bidrag är ingen utveckling i deras liv. Det har ju bara rent passiviserande verkan.

– Vissa inom mitt parti fokuserar oerhört hårt på islam, men det är inte huvudsaken. Man får inte förenkla. För det finns massa afrikaner som är kristna till exempel, och tar man en miljon kristna afrikaner då uppstår ändå en massa problem. För de har en helt annan kultur.

– Jag har arbetat som lärarvikarie. Det var många klasser som inte fungerade på grund av invandrare. Det låter ju generaliserande, men jag vill betona att det beror på dynamiken som uppstår av att de rycks ur sitt normala sammanhang och är i en ordning som de inte kan hantera.

Annons

Pettersson tycker att SD borde framhäva sin ideologiska fördjupning i socialkonservatismen ytterligare, för att understryka att man inte bara är ett missnöjesparti. För att få verkligt inflytande måste man behärska den idéproducerande delen av samhället, menar han.

Det är bra att ha brett folkligt stöd, det ska man väl eftersträva, men det är otillräckligt om man vill förändra samhället i grunden.

– Det är bra att ha brett folkligt stöd, det ska man väl eftersträva, men det är otillräckligt om man vill förändra samhället i grunden.

– Utvecklingen i Österrike visar att ett parti med SD:s inriktning skulle kunna bilda en regering med ett borgerligt parti. Och Alternative für Deutschland följer jag nära, det är ett väldigt bra parti, verkligen. Kanske beror det på att det finns lite andra ideologiska resurser i Tyskland.

Konditori Sturekatten. Konservativa förbundet har sin månatliga träff: en fika mellan femtiden och stängningsdags, som följs av öl och pubmat på Galway’s på Kungsgatan. Kärnan består av unga KDU:are, där vissa gått över eller är på väg över till SD. Men här deltar också en partilös bankman och småbarnspappa som sökte upp Konservativa förbundet på internet och nyligen gick en studiecirkel på Heimdal för Simon O Pettersson, på temat fransk kontrarevolution.

Annons

Unghögern runt förra sekelskiftet utgjordes framför allt av lösa nätverk av intellektuella och akademiker, svåra att ringa in i tydliga partibildningar och organisationer. Så är det även i dag med den socialkonservativa nationalistiska gräsrotsrörelsen. Man känner varandra över föreningsgränserna.

I kväll har även Carl Johan Ljungberg anslutit, en gammal konservativ föreningsräv som var medlem i Konservativt idéforum på 70- och 80-talen och föreningen Brunkeberg och har betalat medlemskap i Heimdal ”någon gång då och då”.

– De globalistiska krafterna har samlat sina krafter. Det tycker inte alla är så bra, säger Ljungberg över sin budapeststubbe.

– Det var ju ett program som lades fram ganska öppet i den här John Lennon-sången ”Imagine”: det ska inte finnas gränser och skillnader mellan människor, säger Zeth Arkö Gogman som har arbetat på SD:s kansli och nu studerar på Södertörn.

Han är döpt efter den stridbare socialisten och antinazisten Zeth ”Zäta” Höglund. Hans far jobbar på Arbetarrörelsens arkiv.

På armen har han en tatuering av Aslan, ”som är som gud i Narnia”. Han talar lyriskt om hur de bästa fantasy-serierna bygger på en slags längtan efter familj, nation och religion och efter att fylla sin rotlöshet med något.

Annons
Zeth Arkö Gogman har tidigare arbetat på SD:s kansli och studerar nu på Södertörn.
Zeth Arkö Gogman har tidigare arbetat på SD:s kansli och studerar nu på Södertörn. Foto: Lars Pehrson

Arkö Gogman, 24, som blev katolik när han var 14 och är mycket kritiskt inställd till islam, tycker att SD:s stora problem är ”sverigevännerna på nätet”.

– Det är ett träsk av gnälliga göteborgare som Joakim Lamotte, Marcus Birro och Ingrid Carlqvist och rena nazister, alla är välkomna med sin kränkthet. Kent Ekeroth och Björn Söder blir mer och mer av belastningar för partiet. Jag skulle hellre ha med KDU:s högerfalang. Paula Bieler skulle bli en bra partiledare.

Särartsfeministen Bieler, som har varit på flera av Konservativa förbundets träffar, är beundrad av alla runt bordet. Adam Corcoran, styrelseledamot i KDU Lidingö, instämmer:

Heimdal är deras safe space, där de kan säga vad de vill, där de kan sitta och lyssna på fascistmusik utan att något händer.

Annons

– Det känns som om tronföljden i partiet är ganska satt.

Paula Bieler kommer att bli nästa SD-ledare, tror medlemmarna i Konservativa förbundet.
Paula Bieler kommer att bli nästa SD-ledare, tror medlemmarna i Konservativa förbundet. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Zeth Arkö Gogman markerar gärna mot vad han tycker är tvivelaktiga element i den konservativa rörelsen. När SDU sparkades ut av moderpartiet gick han och två vänner och firade på Wijnjas ost- och vinbar.

– Det är lätt att man nördar ner sig i konservatismen. På Heimdal sitter det säkert många som tycker att de har förstått mest. Det finns en andlig gemenskap mellan dem och identitärerna – båda tycker att de tillhör en elit som har svaren som ingen annan har. Heimdal är deras safe space, där de kan säga vad de vill, där de kan sitta och lyssna på fascistmusik utan att något händer.

-Vi behöver fler konservativa på våra universitet, så att vi kan påverka den vägen också, säger Jimmie Åkesson på Heimdal.
-Vi behöver fler konservativa på våra universitet, så att vi kan påverka den vägen också, säger Jimmie Åkesson på Heimdal.
Annons

Tillbaka till frågestunden med Jimmie Åkesson. Åldermannen Ola Carlsson, som var ordförande läsåret 1956–57, viftar med sin käpp. Får hjälp att resa sig.

De nya pragmatiska partierna i Europa saknar något, säger han. Var står SD i den klassiska konservativa frågeställningen om frihet kontra ansvar?

– Du kan ju inte bara vara pragmatiker! ropar han till Jimmie Åkesson.

Carlsson har gått på nästan varje Midvinterblot i Heimdal. Han bor fortfarande nära Grottan och talar regelbundet med sina heimdalitvänner från förr.

– Vi hade Borg för två blot sedan. Det var första gången han hade med sig ”Dominikan”, berättar han efteråt.

Christian Delhage reser sig med en fråga:

– En anledning till att Socialdemokraterna har gått så bra i Sverige är att de skaffat sig en ideologisk hegemoni. Deras idéer genomsyrar universitetet, kyrkan, poliskåren, familjepolitiken och andra institutioner. Har du någon ambition där, att inte bara få formellt politiskt inflytande via riksdagen utan också påverka den övergripande ideologiska diskursen i Sverige?

Annons

– Där den verkliga makten finns, säger Jimmie Åkesson och ler.

– Vi har en ambition att bli den nya socialdemokratin. Det ska vara vår ideologi som genomsyrar samhället i stort, men det tar kanske 100 år innan man är där. Jag får kanske aldrig uppleva det. Som konservativ får man ju ändå se att utvecklingen har gått åt rätt håll – det är fler och fler ledarsidor som har ett konservativt anslag, så var det ju inte när jag började.

– Vi behöver fler konservativa på våra universitet, så att vi kan påverka den vägen också.

Ordförande Pontus Westerholm tar fram gästboken. Det är dags att tacka Jimmie Åkesson för i kväll.

– Här kan du läsa om vad punchkonservativa teoretiker håller på med.

Han överlämnar ett par nummer av tidskriften Heimdal och en pin som föreställer asaguden Heimdal som blåser i gjallarhornet och förebådar Ragnarök.

– Fast sådant kanske ni vill komma ifrån lite. Annars kan du ju ha på den nästa partiledardebatt, säger Westerholm och skrattar.

På väg hem från Uppsala går jag in för att samla mina anteckningar på restaurang Luzette på Stockholms Central. En man i baren ropar: ”Var inte du på Heimdal?”

Annons

Han, som vi kan kalla Stefan, är utredare på en statlig myndighet och medlem i SD. Vit skjorta, mörk kavaj. I kväll har han rest från sitt hem utanför Stockholm för att gå till Heimdal med ett gäng kompisar.

Stefan och hans universitetsvänner kommer inte att bli öppna med sitt engagemang i SD förrän partiet får ett valresultat närmare 30 procent, förklarar han.

– Socialdemokraterna var ju en gång otroligt framgångsrika på att locka intellektuella till sig. Sådana som Harry Schein, som aldrig hade en offentlig formell roll i partiet, men som ändå var en profil, en kändis. Där har ju SD en bit kvar.

Stefan och hans universitetsvänner kommer inte att bli öppna med sitt engagemang i SD förrän partiet får ett valresultat närmare 30 procent, förklarar han.

– Det måste bli att medier viker sig inför det, det måste ske ett skifte.

När Stefan studerade i Uppsala – han påbörjade en forskarutbildning – var han inte med i Heimdal.

– Nej för fan, tvärtom. De äter ju barn där nere i källaren, tänkte man då.

En god vän, som är forskare på Uppsala universitet, gick med för 15 år sedan.

Annons

– Han började nyfiket närma sig dem, vad är det här för människor? De är nördar på många sätt. Han gav snarare en bild av dem som utstötta.

Stefan ser sig om i baren.

– I forskningen om fascism pratar man ju om hur viktiga proto-fascisterna var i 1910-talets Italien innan Mussolini kom till makten. De som under bordet stödde saker som de aldrig tog ställning för offentligt.

Du skulle bli förvånad om du visste hur många högutbildade som är SD.

Stefan ställer ner sin öl på marmorbordet och tittar stint på mig.

– Du skulle bli förvånad om du visste hur många högutbildade som är SD. Alla mina vänner som har samma bakgrund som jag, som gått igenom samma klassresa och ångest och existentiella nöd som man lätt hamnar i då, de har gjort samma intellektuella resa från vänster till socialkonservativ. Det känner jag en styrka i. De tycker samma sak. De är akademiker och rektorer.
Fotnot: Håkan och Stefan heter egentligen någonting annat.

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, skriver de i sitt principprogram.
Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, skriver de i sitt principprogram.
Efter reklamen visas:
Vart är konservatismen på väg?

Heimdals lokal i Uppsala. För att skydda sig mot angrepp har föreningen satt galler för fönstren.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 13

”Förändring är förnedring”. Inredning i Heimdals ”grotta”.

Bild 2 av 13

Heimdals ideolog och studiecirkelledare Simon O Pettersson på Konditori Ofvandahls i Uppsala.

Foto: Lars PehrsonBild 3 av 13

Teodor Holmberg, Harald Hjärne, ​Rudolf Kjellén – tre föregångsmän för den nygamla nationalistiska konservatismen.

Bild 4 av 13

Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, lanserade det socialkonservativa SD på sin blogg Tankar & Tidssignaler.

Foto: Lars PehrsonBild 5 av 13

Christian Delhage, ordförande för Konservativa förbundet, uppskattar SD:s satsning på socialkonservatism.

Foto: Lars PehrsonBild 6 av 13

Den 6 februari fyller SD 30 år som parti. Här demonstrerar partiet under parollen nej till rösträtt för utlänningar i april 1991.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 7 av 13

Kallelse till mötet på Bollhuset där nationalistiskt sinnade studenter agiterade mot att judiska läkare från Tyskland skulle ges exil i Sverige.

Bild 8 av 13

Simon O Pettersson är SD-tidningen Samtidens kulturskribent.

Foto: Lars PehrsonBild 9 av 13

Zeth Arkö Gogman har tidigare arbetat på SD:s kansli och studerar nu på Södertörn.

Foto: Lars PehrsonBild 10 av 13

Paula Bieler kommer att bli nästa SD-ledare, tror medlemmarna i Konservativa förbundet.

Foto: Stefan Jerrevång/TTBild 11 av 13

-Vi behöver fler konservativa på våra universitet, så att vi kan påverka den vägen också, säger Jimmie Åkesson på Heimdal.

Bild 12 av 13

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen, skriver de i sitt principprogram.

Bild 13 av 13