Annons

Dick Harrison:Osannolikt, men vi kan få en svensk påve

Redan själva utnämningen av Anders Arborelius till kardinal är historisk. Men hur viktigt är det? Är det rentav möjligt att vi får en svensk påve?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Biskopen för Stockholms katolska stift - Anders Arborelius - kommer att utses till kardinal den 28 juni. Här intervjuas han utanför Vår Frälsares församling i Malmö på söndagen.

Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 3

Påve Franciskus och biskop Anders Arborelius hälsar på publiken som kommit för att delta i mässan på Swedbank Stadion i Malmö.

Foto: Emil Langvad/TT Bild 2 av 3

Elisabeth Hesselblad (1870–1957) helgonförklarades av påve Franciskus i fjol. Den svensks abedissan blev då Sveriges andra påvligt kanoniserade helgon, efter Den heliga Birgitta.

Foto: TT Bild 3 av 3

Biskopen för Stockholms katolska stift - Anders Arborelius - kommer att utses till kardinal den 28 juni. Här intervjuas han utanför Vår Frälsares församling i Malmö på söndagen.

Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 1
Biskopen för Stockholms katolska stift - Anders Arborelius - kommer att utses till kardinal den 28 juni. Här intervjuas han utanför Vår Frälsares församling i Malmö på söndagen.
Biskopen för Stockholms katolska stift - Anders Arborelius - kommer att utses till kardinal den 28 juni. Här intervjuas han utanför Vår Frälsares församling i Malmö på söndagen. Foto: Johan Nilsson/TT

Få titlar är lika mytomspunna som kardinalens. Många lär sig att associera till den med fruktan och respekt redan i barndomen, om inte annat eftersom världens mest filmade präst är ämbetets mest ryktbare och beryktade innehavare, den franske kardinalen Richelieu på 1600-talet.

Potentatens skurkfunktion i ”De tre musketörerna” är så central att man i 1948 års stilbildande filmatisering strök titeln ur sammanhanget och lät kardinalen framstå som en världslig makthavare, allt för att minimera katolikers eventuella upprördhet.

Historiskt sett har kardinalsämbetet framstått som något av det osvenskaste som existerat. Efter en trög start radikaliserades den svenska reformationen under decennierna kring 1600 så att det blev livsfarligt att överhuvudtaget vara katolik i landet.

Annons
Annons

Påve Franciskus och biskop Anders Arborelius hälsar på publiken som kommit för att delta i mässan på Swedbank Stadion i Malmö.

Foto: Emil Langvad/TT Bild 1 av 1

Att Sverige skulle få en svensk kardinal var på denna tid lika troligt som att människan skulle åka till månen.

Enligt Örebro stadga år 1617 skulle alla som avvek från den rena lutherska läran antingen landsförvisas eller dödas. Att göra propaganda för katolicismen var likvärdigt med att dra på sig en dödsdom.

Gustav II Adolf tog även tillfället i akt att definiera katolicism som avgudadyrkan, något som var ”tvärt emot Guds ord och den heliga skrift”. Han attackerade framför allt jesuiterna, ”vilka hava varit upphov till det gruvliga tyranni, som är skett i Spanien, Frankrike och annorstädes”.

Påve Franciskus och biskop Anders Arborelius hälsar på publiken som kommit för att delta i mässan på Swedbank Stadion i Malmö.
Påve Franciskus och biskop Anders Arborelius hälsar på publiken som kommit för att delta i mässan på Swedbank Stadion i Malmö. Foto: Emil Langvad/TT

Att Sverige skulle få en svensk kardinal var på denna tid, liksom på 1700- och 1800-talen, lika troligt som att människan skulle åka till månen eller kolonisera Mars.

Kan Arborelius avancera ytterligare och ta över i Vatikanen? Ja, i teorin, men det är föga sannolikt.

Nu har vi, som bekant, redan åkt till månen, och Marsplanerna är inte orealistiska. Den nya tekniken har ställt det mesta på huvudet. Men varför får vi en svensk kardinal?

Händelsen måste ses i sitt sammanhang. Katolska kyrkan befinner sig mitt i en reformperiod med medveten satsning på globalisering och förnyelse inom traditionella ramar. Medelhavsvärldens betydelse för kyrkan minskar till förmån för övriga världen. Utvecklingen syns även i kanoniseringspolitiken: det är ingen slump att också vi fick ett nytt fullvärdigt helgon härom året.

Annons
Annons

Elisabeth Hesselblad (1870–1957) helgonförklarades av påve Franciskus i fjol. Den svensks abedissan blev då Sveriges andra påvligt kanoniserade helgon, efter Den heliga Birgitta.

Foto: TT Bild 1 av 1
Elisabeth Hesselblad (1870–1957) helgonförklarades av påve Franciskus i fjol. Den svensks abedissan blev då Sveriges andra påvligt kanoniserade helgon, efter Den heliga Birgitta.
Elisabeth Hesselblad (1870–1957) helgonförklarades av påve Franciskus i fjol. Den svensks abedissan blev då Sveriges andra påvligt kanoniserade helgon, efter Den heliga Birgitta. Foto: TT

För påven Franciskus från Argentina handlar det alltså inte om Sverige. Det handlar om världen.

Kan Anders Arborelius avancera ytterligare och ta över i Vatikanen?

Ja, i teorin, men det är föga sannolikt.

Idén att kardinalskollegiet efter nuvarande påves frånfälle skulle rösta på svensken för att stärka katolska kyrkans ställning i det dubbelt förfallna (lutherska och sekulariserade) Sverige måste betraktas som långsökt. När Karol Wojtyła, från det kommunistiska Polen, valdes till påve 1978 var det inte bara mot bakgrunden av den politiska situationen i hans hemland, och för att han var duglig, utan också för att Polen har en stor och djupt troende katolsk befolkning. Något liknande kan inte sägas om Sverige, som tillhör kyrkans periferi.

Däremot kan Anders Arborelius personligen delta i valet av ny påve intill den dag han fyller 80 år.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons