Annons

Rolf Gustavsson:Kan Belgien resa sig ur hopplösheten?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Molenbeek står inte på listan över turistguidernas utflyktsmål. Ändå är detta för närvarande den mest berömda stadsdelen i Bryssel.

Flocken av internationella media riktar stråkastarna mot denna ”krigszon” och sätter etiketten ”jihadistcentral” på kommunen. Här radikaliseras terroristerna, larmar rubrikerna.

Molenbeek, med knappt 100 000 invånare, liknar inte de grå betongförorterna i Paris periferi. Molenbeek gränsar till Bryssels centrala stadskärna. Här ser det ut som i andra nedslitna belgiska orter på dekis, tättbefolkat, trånga gränder, hantverkare, myllrande marknader.

Efter andra världskriget rekryterade industrin hit billig arbetskraft, främst från Nordafrika. Liksom i Liège eller Charleroi följde 70-talskrisen med arbetslöshet och misär. Molenbeek var en gång känt för ett framgångsrikt fotbollslag, på nivå med grannkommunen Anderlecht, men fotbollsklubben har gått i konkurs ett par gånger.

Spåren från rad terrordåd leder hit och det officiella Frankrike har pekat ut Belgiens säkerhetspolis som oduglig. Franska Le Monde skriver i en ledare att Belgien är ett land utan en fungerande stat. Molenbeek utgör beviset.

Annons
Annons

Inrikespolitiskt kopplas fallet Molenbeek samman med en mycket framträdande franskspråkig socialistisk politiker: Philippe Moureaux, 76 år, som under tjugo års tid (1992 – 2012) varit Molenbeeks allsmäktige borgmästare. Han hade också centrala poster i olika belgiska regeringar.

Idag framställs Moureaux som syndabocken. Han tillhör den gamla politiska eliten och kritiseras hårt för att ha fört en slapp, naiv multikulturell linje som lämnat utrymme för olika islamistiska aktivister. Till råga på allt gifte han häromåret om sig med en ung marockanska.

Belgiens förvaltning är mycket starkt decentraliserad och beslut om exempelvis uppehållstillstånd fattas av kommunen. Borgmästaren är bokstavligen den starke mannen. I det decentraliserade Belgien finns också flera olika polisiära myndigheter som saknar ett effektivt inbördes samarbete.

Belgiens inrikesminister Jan Jambon skall sköta upprensningen av gamla försummelser i Molenbeek genom att städa upp hus för hus. Han tillhör ett flamländskt högernationalistiskt parti som vill bli kvitt arvet efter Philippe Moureaux. Här finns de politiska ingredienserna till ännu en gammaldags belgisk träta.

Samtidigt har nu landet sedan ett år en ung, skicklig regeringschef, Charles Michel, som ger Belgien ett nytt respektabelt ansikte. Och till sommarens EM i fotboll i Frankrike sänder Belgien det högst rankade landslaget med många spelare från invandrarfamiljer. Ur hopplösheten reser sig ett nytt Belgien. Kanske.

Bryssel upp ur terrorvilansvd.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons