X
Annons
X
Kommentar

Teresa Küchler: Vem betalar för en IS-tribunal i, säg, Ystad?

Inrikesminister Mikael Damberg (S) vill att en internationell tribunal för att döma IS-terrorister för krigsbrott upprättas. Det finns en rad frågetecken att räta ut för att detta ska kunna bli verklighet.

Läs mer om IS-återvändarna
Norrtäljeanstalten och inrikesminister Mikael Damberg (S).
Norrtäljeanstalten och inrikesminister Mikael Damberg (S). Foto: Jessica Gow/TT och Claudio Bresciani/TT

Norrtäljeanstalten och inrikesminister Mikael Damberg (S).

Foto: Jessica Gow/TT och Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 5

Inrikesminister Mikael Damberg (S).

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 2 av 5
Foto: Christine Olsson/TT Bild 3 av 5
Foto: Martina Holmberg/TT Bild 4 av 5

Norrtäljeanstalten

Foto: Jessica Gow/TT Bild 5 av 5

Inrikesminister Mikael Damberg (S).

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 1

Del 1 av 4

1. Vilket lagrum ska gälla?

En första klurig fråga är vilken lag som skulle gälla i en internationell tribunal för IS-terrorister. Till exempel har olika europeiska länder olika juridisk utgångspunkt kring IS-återvändarna: i Frankrike är det ett brott i sig att ha anslutit sig till IS-fästen i Syrien och Irak, medan exempelvis spanska åklagare för att kunna fälla en spanjor som levt med IS i Syrien eller Irak måste kunna bevisa att återvändarna faktiskt också begått brott där borta.

Inrikesminister Mikael Damberg (S). Foto: Claudio Bresciani/TT

Det finns visserligen internationella lagar om så kallade brott mot krigets lagar, eller krigsförbrytelser, men hur dessa ska appliceras på exempelvis kvinnor som rest efter sina IS-makar är oklart – särskilt som det alltså inte är ett brott i sig i flera europeiska länder att resa till IS-områden.
Olika länder har också olika lagar kring medborgarskap och möjligheten (eller omöjligheten) att frånta en medborgare sitt pass, som en del länder skulle kunna vilja ha som påföljd – Storbritannien fråntog till exempel nyligen en Londonfödd kvinna hennes brittiska pass. Sådana juridiska skillnader suddar man inte ut med en handvändning: det kan kräva alltifrån folkomröstningar till grundlagsändringar i enskilda länder.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1

Del 2 av 4

2. Ingen gemensam straffrätt

Foto: Christine Olsson/TT

Samarbeten inom det straffrättsliga området är också politiskt känsliga: EU-länderna, till exempel, har ingen gemensam åklagare inom det straffrättsliga området, och inga gemensamma strafflagar (det finns ett begränsat straffrättsligt samarbete kring en särskild lista med gränsöverskridande brott inom EU, som till exempel trafficking och vapenhandel, men den rättsliga processen är strikt nationell).

Många EU-regeringar, som till exempel den brittiska och danska, är av åsikten att ”våra medborgare ska bara kunna fällas av våra egna domare och domstolar och bara enligt våra egna lagar”. Även om just IS-terrorister kanske inte av allmän opinion ses som ”våra egna” någonstans i Europa, så är principen om att inte lämna ifrån sig den straffrättsliga makten stark i många länder.

ICC, den internationella brottsmålsdomstolen i Haag, till exempel, godkändes inte av länder som misstänkte att ”de egna” en vacker dag skulle kunna åtalas i den, som USA, Kina och Ryssland.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Martina Holmberg/TT Bild 1 av 1

Del 3 av 4

3. Vem ska betala?

Foto: Martina Holmberg/TT

En annan fråga är pengar. Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Irland, de baltiska staterna, med flera, är länder som inte alls har eller har haft stor invandring från muslimska länder eller problem med radikalisering och jihadistiska strömningar. Varför skulle de vilja hosta upp pengar till en tribunal som ska lagföra medborgare från framför allt ett fåtal, andra europeiska länder?

Mikael Damberg får nog koncentrera sig på att få med sig de mest berörda europeiska länderna, och inte tro att han kan få ihop nåt slags större ”europeiskt initiativ”.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Norrtäljeanstalten

Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1

Del 4 av 4

Var ska IS-terroristerna sitta i fängelse?

Norrtäljeanstalten Foto: Jessica Gow/TT

Var ska IS-terroristerna åtalas, och var ska de sitta av sina straff? Får man ihop en tribunal så måste den placeras någonstans. Allmän opinion ser nog helst att tribunalen placeras någonstans i Mellanöstern, men sannolikheten att till exempel Irak frivilligt skulle vilja stå värd för alla åtalade IS-terrorister är minimal.

Möjligheten att placera tribunalen i den kurdiskkontrollerade delen av Syrien, där tiotusentals fängslade IS-anslutna idag befinner sig, är också minimal. En internationell koalition har inga rättigheter på de facto syrisk mark, och kurderna i området har också gjort klart att de vill att de europeiska terroristerna försvinner från området och hämtas hem.

Återstår så alternativet att ett land i Europa vill härbärgera tribunalen. Det är svårt att föreställa sig att det skulle finnas många frivilliga kandidater. Kan Mikael Damberg tänka sig att alla IS-åtalade förs till, säg, Borlänge, Göteborg eller Ystad för att åtalas där?

Och när de väl suttit av sina straff – då måste de ändå återföras hem.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X