Annons
Kommentar

Tomas Lundin:Kan en ”eko-diktatur” rädda världen?

Aktivister från Extinction Rebellion i Berlin tidigare i år.
Aktivister från Extinction Rebellion i Berlin tidigare i år. Foto: Britta Pedersen/TT

Odemokratisk och med en totalitär världssyn. I Tyskland, som har Europas starkaste miljörörelse och en lång tradition av civil olydnad, förs en het debatt om proteströrelsen Extinction Rebellion.

Under strecket
Publicerad

BONN. Tyskland är inte främmande för radikala protester. Sedan 1980-talet har byggen av kärnkraftverk blockerats av tidvis uppåt 100 000 demonstranter. Aktivister har kedjar sig fast vid järnvägsräls för att stoppa tåg som transporterar kärnbränsle eller förstört maskiner vid kolgruvor. Och ofta har protesterna utmynnat i våldsamma motsättningar med polisen.

Så långt har Extinction Rebellion, XR, inte gått. Trots detta möter rörelsen hård kritik inte bara från högernationella Alternativ för Tyskland som fiskar efter röster i östra Tysklands kolregioner och säger sig stå upp för vanligt folk som inte har råd att köpa elbilar och inte heller bor i trendiga storstäder med tunnelbanestationer runt hörnet.

Kritiken som kommer från miljöaktivister, klimatforskare och ledarskribenter har en annan utgångspunkt. Monika Griefahn som hör till grundarna av tyska Greenpeace och senare var miljöminister i delstaten Niedersachsen jämförde nyligen grundaren av Extinction Rebellion, Roger Hallam, med Donald Trump, Brasiliens Jair Bolsonaro och Viktor Orbán i Ungern.

Annons
Annons

– Vi måste inte bara skydda klimatet utan också demokratin, manade hon i en intervju med tidningen Die Welt.

Ännu längre går Jutta Ditfurth, en av grundarna av det tyska miljöpartiet, som hävdar att rörelsen kännetecknas av ”hierarki, otydlighet, gurus och esoterisk ideologi”.

– Extinction Rebellion är en världsundergångssekt, hävdar hon i vänsterliberala Frankfurter Rundschau.

Bakgrunden är XR-grundaren Roger Hallams syn på politiken och på vad han beskriver som den parlamentariska demokratins misslyckanden. Ska världen räddas måste de styrande lämna över till ”folkförsamlingar” som ska fatta kollektiva nationella beslut.

I en intervju med der Spiegel mitten av september blev han ännu tydligare. ”När ett samhälle agerar så omoraliskt blir demokratin irrelevant.”

Många av inläggen i den tyska debatten pekar på att Hallam inte är rörelsens ledare och att hans manifest ”Common Sense for the 21st Century” inte ska ses som det officiella programmet.

På klimatsajten Klimareporter lyfter forskaren Martin Unfried fram att de mest radikala idéerna om ett folkstyrt samhället har tonats ned på rörelsens officiella webbsajter.

Men parlamenten betraktas ändå som överflödiga, konstaterar han med hänvisning till den tyska XR-sajten.

På denna krävs det: ”Regeringen måste inkalla en medborgarförsamling om klimat och ekologisk rättvisa. Regeringen måste handla enligt församlingens beslut.”

Martin Unfried slutar med ett tankeexperiment. Tänk om en rörelse i en ”högre sannings” namn vill avskaffa vindkraftverken. Måste då polisen ingripa och stoppa utbyggnaden? Nej, då hellre demokratiska beslut och rättssäkerhet.

Hur representativ är då Hallams demokratikritik för Extinction Rebellion? I veckotidningen Die Zeit varnar Nils Markwardt för att överdriva faran för vad som i debatten har kallats ”eko-diktatur”.

Bortsett från en handfull aktivister som Hallam, skriver han, finns det för närvarande inga politiska krafter som strävar efter att sätta parlamentarismen ur spel för att skydda miljön.

Filosofen Robin Celikates stödjer sig på filosofer som Jürgen Habermas och forskaren och skribenten Hannah Arendt när han beskriver XR-rörelsen som ”icke antidemokratiskt utan i själva verket demokratifrämjande”.

Huvudproblemet, säger han i en radiointervju, är att demokratin har inbyggda brister. Många av dem som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringen är inte är representerade i de demokratiska institutionerna och får inte heller rösta för att de är för unga.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons