Annons

”Kan Göran Persson befria sparbankerna?”

Göran Persson svingar numera ordförandeklubban i Swedbank.
Göran Persson svingar numera ordförandeklubban i Swedbank. Foto: Ari Luostarinen

De lokala sparbankerna är hårt bundna till Swedbank genom ett kontroversiellt avtal. Sparbankerna måste frigöras så att landsbygdens företag kan få finansiering och service, skriver ett flertal kommunalråd.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | SPARBANKERNA

Efter en mycket farlig resa under våren, för i synnerhet en stor affärsbank, sätter flertalet intressenter stora förhoppningar till att den förre statsministern Göran Persson som nyvald styrelseordförande ska kunna återställa förtroendet för Swedbank. Det blir ingen lätt uppgift i väntan på bland annat ett flertal granskningar av penningtvättskandalerna i främst Baltikum. Swedbank med dess föregångare Sparbanken Sverige och Föreningssparbanken har ju varit i flera kriser tidigare. Nu krävs säkerligen mer grundläggande förändringar för att affärsbanken ska kunna bli en mer stabil spelare på finansmarknaderna i en farofylld globaliserad omvärld.

Göran Persson klarade på ett hyggligt sätt att få rätsida på viktiga delar av den svåra ekonomiska krisen efter bank- och finanskrisen i början på 1990-talet och lyckades sanera statsfinanserna om än med tuffa effekter för inte minst den offentliga sektorn. Vi hoppas verkligen att den förre statsministern lyckas styra storbanken på rätt kurs men vad händer med de 59 lokala sparbankerna och deras framtid? De senare är starkt knutna till Swedbank via ett kontroversiellt samarbetsavtal som kom till när Swedbanks föregångare, Sparbanken Sverige, bildades. Enligt vår mening kan man inte lösa Swedbanks trovärdighetsproblem fullt ut utan att relationerna den lokala sparbanksrörelsen i grunden förändras.

Annons
Annons

Många i landet sätter likhetstecken mellan Swedbank och de kvarvarande 59 lokala sparbankerna genom att de har sparbankseken som en tilltvingad men gemensam symbol. De har också en omfattande it-samverkan parallellt med att Swedbank levererar bostadsfinansiering och fondprodukter. Det bekymmersamma i denna relation är att storbanken helt dominerar hur samarbetet ska tolkas och fungera i praktiken. Det mest negativa och till och med samhällsekonomiskt belastande är att de lokala sparbankerna inte tillåts att utvecklas och expandera som fria ekonomiska företag utan ställs under Swedbanks förmyndarskap om de vill bygga ut nya bankkontor och fylla luckorna efter affärsbankernas flykt från landsbygden i stora delar av landet.

Detta betyder i praktiken att de 59 lokala sparbankerna (Sparbanken Syd i Ystad med omgivningar har frigjort sig från Swedbank och är den enda helt fria sparbanken i Sverige) inte kan expandera främst geografiskt men även ekonomiskt om de tvingas vara kvar i områden med sjunkande befolkning, vilket många av de nuvarande lokalbankerna är knutna till, och inte få ta emot nya kunder på plats i växande eller närliggande tätorter. Säg det framgångsrika företag som kan utvecklas framgångsrikt om det inte självt får välja etableringsorter och säga ja till småföretag och hushåll som behöver dess tjänster? Efter bland annat Swedbanks och Nordeas nedläggningar i stora delar av Sverige saknar många landsbygdskommuner den lokala bankservice som inte minst de tusentals växande småföretagen på landsbygden behöver. Alla affärsrelationer kan inte skötas via telefon eller nätet!

Annons
Annons

Denna helt orimliga situation på bankmarknaden tycks kunna fortsätta i decennier eftersom Konkurrensverket och Finansinspektionen struntar i att agera och tillämpa svensk lag. Inte ens riksdagen har visat någon förmåga att ta itu med ett av landets största konkurrensproblem där de negativa effekterna påverkar landsbygdens möjligheter att utvecklas med egna resurser. Frånvaron av en fungerande finansiell infrastruktur är kanske mer hämmande för flera regioners utveckling än bristen på modern kommunikationsstruktur. Vi har sedan 1960-talet mest förlitat oss till att staten med hjälp av tillfälliga bidrag, kortsiktig framförhållning och akut inrättade och kortlivade riskkapitalbolag skulle kunna ersätta bristen på en fungerande kapitalmarknad. Detta har inte fungerat. Hur många decennier ytterligare ska vi vänta på att lokala sparbanker, seriösa aktörer som Länsförsäkringar Bank och kanske grannländernas lokalbanker skall få chansen att ge landsbygdsregionerna den finansiella struktur som inte bara gör dessa regioner mer självgående utan ger alla småföretag utanför storstäderna den tillväxt som landet behöver?

Vi känner att Göran Persson har den absoluta insikten att Sverige inte kan utvecklas genom att koncentrera produktion, ekonomiska beslut och kunskapsutveckling till storstäderna. Som statsminister gjorde han avgörande insatser för att kompetensutveckla viktiga regionala högskolor till universitet och främja forskning och kvalitetsutveckling i regioner som tidigare har hämmats av brist på kvalificerad forskning och utbildning. Han har i konkret handling också visat att landsbygden måste och kan utvecklas genom ökad samverkan mellan kommuner och regioner och att detta blir allt viktigare när den ”gröna ekonomin” blir en strategisk faktor för att bland annat lösa klimathot och en tryggad inhemsk livsmedelsproduktion.

Annons
Annons

Sparbanksrörelsen har snart verkat i Sverige i 200 år (från 1820) och varit en viktig aktör i landets modernisering, välfärdens utbyggnad, hushållens ekonomiska trygghet och i utvecklingen av den starka demokratiskt förankrade självstyrelsen. Denna rörelse blir onekligen ännu viktigare när de flesta av de stora affärsbankerna slutat sin roll som samhällsbyggare och sannolikt kommer att konsolideras på europeisk och senare på global nivå.

Sparbanken Nord i Norrbotten, Orust Sparbank i Bohuslän, Westra Wermlands Sparbank i Arvikaregionen, Leksands Sparbank kring Siljan och Roslagens Sparbank i norra Stockholmsregionen har alla visat att de har en avgörande betydelse för den regionala och lokala utvecklingen. För att garantera att Sverige inte blir ett nordiskt Kanada med vilddjur i norr och befolkning i söder måste sparbankerna på nytt få breda ut sig i samtliga regioner.

Göran Persson kanske inte kan klara allt detta på egen hand i sin nyvunna roll i en med jämna mellanrum krisande bank, men vi tror att han fullt ut inser att lokala banker som ”lydbanker” till en stor affärsbank inte kan utvecklas som viktiga förändrings- och tillväxtmotorer som de framgångsrika sparbankerna i främst Norge och Tyskland.

När Swedbanks föregångare Sparbanken Sverige skapades 1992 lade man samtidigt ner sparbankernas egen centralbank, Sparbankernas Bank, som var en viktig kugge för att trygga de då cirka 100 lokala sparbankernas vidare utveckling. Att bygga upp ett nytt gemensamt kompetenscentrum för de lokala sparbankerna som i övriga Norden – kanske tillsammans med dessa och andra fria aktörer – skulle frigöra de lokala sparbankerna och renodla Swedbank som affärsbank.

Att aktivt bidra till sådana strukturbeslut har Göran Persson klarat av tidigare i sin karriär. Att sparbankerna är huvudägare i en affärsbank som kraftfullt hindrar de lokala bankernas utveckling är en orimlig framtidslösning. Med en egen ”Sparbankernas Bank” blir de 59 sparbankerna åter en levande rörelse som behövs minst lika mycket som för 200 år sedan!

Mathias Lindquist (S)
kommunalråd Munkfors kommun
Hans Jildesten (S)
kommunalråd Storfors kommun
Leif Haraldsson (S)
kommunalråd Grums kommun
Per Gruvberger (S)
kommunalråd Filipstad kommun
Per Lawén (S)
kommunalråd Forshaga kommun
Peter Edgard (S)
kommunalråd Älvdalens kommun

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons