Annons

”Kan inte ses som annat än en straffskatt”

Nästa regering bör göra om utredningen om skatteutjämningssystemet. Det går att vara för att hela landet ska leva, utan att landa i slutsatsen att det är stockholmarna som återigen ska vara statens bankomat, skriver Irene Svenonius i en slutreplik.

Under strecket
Publicerad

Irene Svenonius i slutreplik i diskussionen om skatteutjämningen mellan olika län i landet.

Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 1

Irene Svenonius i slutreplik i diskussionen om skatteutjämningen mellan olika län i landet.

Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 1
Irene Svenonius i slutreplik i diskussionen om skatteutjämningen mellan olika län i landet.
Irene Svenonius i slutreplik i diskussionen om skatteutjämningen mellan olika län i landet. Foto: Adam Wrafter

SLUTREPLIK | SKATTEUTJÄMNING

Stockholmarna ska inte vara hela Sveriges bankomat, skrev jag i en debattartikel förra veckan. Detta efter att s-regeringen presenterat ett nytt förslag som innebär att Stockholms läns landsting förlorar ytterligare 1,6 miljarder varje år till andra landsting i landet. Detta trots att vi redan i år betalar 1,2 miljarder netto.

I en replik svarar Britta Flinkfeldt (S), kommunstyrelsens ordförande i Arjeplog, att jag med mitt resonemang skapar en konflikt mellan stad och land, mellan rik och fattig. Det kunde inte vara mer fel. Som smålänning och uppvuxen i skärgården är jag väl medveten om förutsättningarna för glesbygden, men som företrädare för Stockholms läns landsting vet jag att huvudstadsregionen också har utmaningar om än av annan karaktär.

Annons
Annons

Min kritik mot S-regeringens utredning och dagens skatteutjämningssystem handlar inte om att Arjeplog, eller att någon annan kommun eller landsting i Sverige, ska få mer pengar. Kritiken handlar om att det här måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Avfolkning kostar. Att växa snabbt kostar också.

Såväl tillväxtregioner som glesbygd behöver resurser för att klara sina utmaningar och behov.

I ytterligare en replik svarar regeringens utredare att de infört en ny variabel i systemet för landsting som rör befolkningstillväxt. Det stämmer. Utan den parametern skulle utjämningen mot Stockholms läns landsting dragits åt ännu hårdare. Hade befolkningstillväxten inte vägts in skulle vi fått betalat närmare tre miljarder kronor mer – varje år.

Jag förstår utredarnas resonemang kring tunnelbanevariabeln, men tycker fortsatt att det är tråkigt att förslaget avskrivs. Variabeln förtjänar att utredas ytterligare. I grunden handlar det om att vi i Stockholmsregionen idag betalar till andra för att de är glesbefolkade, men inte får tillräcklig kompensation för merkostnaderna som tillkommer för att vi är befolkningstäta. Varje dag görs cirka 3 miljoner resor i Stockholmsregionen. Att vi överhuvudtaget har tunnelbana beror på att vi helt enkelt inte får plats att transportera alla ovan jord.

Utredarna skriver slutligen att övriga landsting betalar 2,5 miljarder årligen till kollektivtrafiken i Stockholm. Även det stämmer. Men faktum kvarstår.

Det är summan av alla variabler som gör att Stockholms läns landsting redan idag är nettobetalare och dessutom föreslås betala mer än dubbelt så mycket som idag. Vi är det enda av 21 landsting som betalar och som även fortsättningsvis förväntas betala. Netto innebär det att vi förlorar 1,6 miljarder kronor ytterligare årligen. Det är här skon klämmer.

Annons
Annons

Förlusten motsvarar vad det kostar för landstinget att driva Södertälje sjukhus eller betala löner till 2000 sjuksköterskor varje år.

Precis som att Norrbottens landsting, där Arjeplogs invånare huvudsakligen nyttjar sin sjukvård, ska ha vårdcentraler med god vård och korta köer, behöver landstinget i Stockholm både betala för de verksamheter vi har – samtidigt som vi investerar i ny sjukvårdskapacitet, tunnelbana, spår, bussar för att möta en snabbt växande befolkning. Det arbetet försvåras om ytterligare 1,6 miljarder försvinner från regionen.  

Det som pågår – och föreslås förvärras – går därför inte att se som något annat än en straffskatt på Stockholmsregionens invånare. Skattebetalarna i Stockholmsregionen står redan i dag för hälften av statens skatteintäkter som via satsningar och statsbidrag fördelas runt om i landet. Detta trots att vi bara utgör en fjärdedel av landets befolkning.

Uteblivna satsningar och investeringar här försämrar tillväxten i hela landet. Min utgångspunkt är därför att det måste vara staten som ger glesbygdslän de resurser som krävs för att kompensera för avfolkningsbygdens och avståndens problematik.

Med detta som bakgrund tycker jag att nästa regering bör göra om utredningen. Det går att vara för att hela landet ska leva, utan att landa i slutsatsen att det är stockholmarna som återigen ska vara statens bankomat.

Det får vara nog nu. Jag efterlyser därför en bredare diskussion där stad och land inte ställs mot varandra, utan där båda perspektiven vägs in. Det är avgörande för att både Arjeplog, Stockholmsregionen och hela landet ska kunna leva.

Irene Svenonius (M)
finanslandstingsråd Stockholms läns landsting

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons