Annons

Inger Enkvist:Kan svensk skola lära något av andra?

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Under strecket
Publicerad

Trots att svenska Pisaresultat har blivit aningen bättre, har skolan fortfarande stora kvalitetsproblem. En vanlig iakttagelse bland gymnasielärare i Sverige i dag är att det inte går att omedelbart sätta igång med innehållet i första årskursen därför att en del av eleverna inte har grundskolekunskaper, trots att de har godkända betyg.

På alla nivåer i skolsystemet har det uppstått stora skillnader mellan elever som är beredda att arbeta på avsedd nivå, andra som inte har förkunskaper och åter andra som egentligen inte är intresserade av studierna. En idé som är utbredd i Sverige är att det är rättvist och jämlikt att blanda elever med olika inlärningsnivå, intresse och bakgrund. Kan svensk skola och lärarutbildning lära något av andra länder i det avseendet?

Singapore når bättre än Sverige det svenska målet att hjälpa svagare elever till ett gott resultat och har som bekant ett av världens mest framgångsrika skolsystem mätt i 15-åringars prestationer i läsförståelse, matematik och naturvetenskap i en situation med tre etniska grupper, tre religioner och tre hemspråk. 75 procent av eleverna har kinesiska som hemspråk, 15 procent malajiska och 10 procent tamil. I Fifteen Letters on Education in Singapore (2016) skriver amerikanska utbildningsexperter från delstaten Massachusetts från en studieresa 2015 att Singapores metod är att sträva efter kvalitet hos elever, lärare, undervisning och organisation.

Annons
Annons

Singapore väljer sina lärare bland de bästa gymnasisterna, betalar dem väl och visar dem uppskattning. Man lägger ner stor möda på att ständigt förbättra undervisningsmetoderna. Man släpper inte igenom elever utan målet är att alla ska uppnå sin maximala nivå, och därför ser man till att elever oavsett ålder erbjuds ambitiösa klasser på den nivå de klarar av.

Ingen Singaporelärare talar om multikulturell teori, genusteori eller postkolonialism.

I stället för att inrikta sig på samma lägsta mål för alla inriktar man sig på att varje elev ska utvecklas optimalt, och detta synsätt lyfter både de svagare och starkare eleverna till nivåer som ligger långt över Sveriges. Singapore har också examensprov efter sjätte klass som bas för att placera elever i olika inriktningar redan på högstadiet, vilket innebär ett utbildningspolitiskt val. Som en fördel nämns att skolsystemet är tydligt och att alla vet hur det fungerar.

Av den nämnda boken kan utläsas en annan viktig skillnad mot Sverige. Ingen Singaporelärare talar nämligen om multikulturell teori, genusteori eller postkolonialism. När besökarna specifikt frågar om detta, får de svaret att det goda resultatet uppnås genom att fokusera på god undervisning och inte på etnisk bakgrund och inlärningsproblem.

Singapore satsar ”framåt”, på det som eleverna ska lära sig, medan eleverna själva tar ansvar för sin inlärning. Detta är intressant eftersom Singapore just är ett multikulturellt och postkolonialt land där kvinnor tidigare hade en underordnad ställning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons