Annons

Kändisarna: Så förändrade poesin våra liv

Tom Malmquist hittade hem, Ulf Stark började skriva och Isabella Lövin kommer alltid att bära med sig Thomas Tidholms ord. SvD Kultur bad en rad svenskar berätta om hur poesin förändrat deras liv.

Under strecket
Publicerad
Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1

1 / 8

Foto: Linus Sundahl-Djerf

Tom Malmquist: ”Det första man läser påverkar en för alltid”

”Jag började läsa böcker sent, när jag var sexton år och hade slutat med ishockey. Jag åkte till Södermalm och gick på antikvariat. En man på ett antikvariat vid Mariatorget märkte utifrån min intensitet att jag borde läsa Majakovskij. Jag visste inte vad det var, men jag köpte samlingen ’Jag!’ och blev helt fast.

Jag föll framför allt för Majakovskijs kärleksdikter, de politiska var jag ganska ointresserad av. Hans ’Om det där’ var den första dikt som blev viktig för mig. Jag gillade hans energi, hans sensibilitet, hans ilska... Den gav mig en känsla av att i poesin är så mycket tillåtet. Men det handlade också om att jag kunde känna igen mig i det som tonåring, jag kände mig mindre ensam. Jag minns dikten som en massa köttigt och aggressivt men som ändå rymde den oerhörda ömheten och ensamheten och det som kärlek är för en ung människa.

Jag tror att Majakovskij tillsammans med andra poeter gjorde att jag valde att bli författare. Jag kände att jag hörde hemma. Om man jämför mig med andra som läser litteratur tror jag att jag blev mer drabbad. Jag hade struntat i skolan, inte läst något innan. Det här var något jag själv valde. Att som gammal hockeyspelare med temperament och aggressivitet i sin ensamhet och rastlöshet snubbla över Majakovskij, det kunde inte bli ett bättre möte.

De första gångerna är alltid viktiga. Det första man läser är som den första kärleken, man minns den första man var tillsammans med, den första man kysste, den första man låg med, den första man var kär i på dagis. Man förhåller sig till sina första upplevelser. Så är det även med läsning, de första texterna påverkar en för alltid.”

Tom Malmquist, tidigare lovande hockeyspelare, debuterade med diktsamlingen ”Sudden death” (2007). Med romanen ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” (2015) är han nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Sommarpratar i P1 den 3 juli.

Lina Kalmteg

Annons
Annons
Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1

2 / 8

Foto: Lars Pehrson

Isabella Lövin: ”Tidholm talade rakt till mig”

”När jag läste diktsamlingen ’Jag var en dålig hund’ av Thomas Tidholm talade den rakt till mig. Jag var ung då när den kom ut, i början av 1980-talet.

Huvuddikten, ’Jag var en dålig hund’, handlar om att våga gå utanför sig själv, att inte vara sin egen dåliga hund och vifta på svansen och göra sig till och inte våga ta ledningen, att gå i sitt eget koppel.

Den samlingen innehåller överhuvudtaget många halsbrytande dikter, från det allra vardagligaste i vår kommersiella verklighet till universum och existensen. Det finns en dikt om Electrolux förhållande till damm, som går ut på att damm är den minsta beståndsdelen i Vintergatan och att alla våra försök att behärska dammets framfart är ganska fåfänga, men att Electrolux lever på de här marginalnyttorna som vi försöker få till.

Det var dikter som var väldigt enkla, men samtidigt existentiella och så roliga. Jag läser den inte så ofta nu, men jag har kvar boken och dikterna finns i med i mitt inre referensbibliotek. Man lägger ju sådant där i hjärnbarken och bär med sig.

T S Eliot var väldigt viktig för min pappa, han reciterade hans dikter som jag inte riktigt förstod. Att nästan förstå vad det är för något med en dikt är ju också väldigt spännande. ’J Alfred Prufrocks kärlekssång’ betydde mycket för honom. Ja, det var nog mitt första möte med poesin. Det finns en rad i den som lyder: ’Kvinnorna i rummet de komma och de gå talande om** Michelangelo’ Den gick jag och funderade på. Det var så suggestivt, de där kvinnorna som går och pratar om Michelangelo i ett obestämt rum.”

Isabella Lövin är vice statsminister, biståndsminister och språkrör för Miljöpartiet.

Lina Kalmteg

Annons
Annons
Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1

3 / 8

Foto: Lars Pehrson

America Vera-Zavala: ”Jag förstod storheten i poesi”

”Jag var tolv, tretton år när jag i en bok hemma hittade ’Es olvido’ av chilenske Nicanor Parra. Jag lockades av bokens titel, ’Poemas y antipoemas’, antidikter, den kändes spännande.

Det finns mycket av Latinamerika i dikten, i ett ständigt sökande efter minnet. Den här perioden sammanföll med att jag sökte det minne av Latinamerika som jag inte själv har. Nu ser jag att det är en del machoideal i dikten, det reflekterade jag inte över när jag var tolv.

När jag läste den förstod jag storheten i poesi. Jag hade försökt läsa Neruda, men det gav inte samma känsla. Det fanns något i rytmen, det var som den första förälskelsen. Nu läser jag hellre poeter som Karin Boye eller Athena Farrokhzad. Men jag kan få samma känsla i dag om jag läser ’Es olvido’, den där rusningskänslan i kroppen.”

Dramatikern och kulturskribenten America Vera-Zavala regidebuterar i höst med ”Svenska hijabis” på Dramaten.

Lina Kalmteg

Annons
Annons
Foto: Sara MoritzBild 1 av 1

4 / 8

Foto: Sara Moritz

Hanna Nordenhök: ”Den boken har jag aldrig kommit över”

”Ann Jäderlunds debutbok ’Vimpelstaden’ är en bok jag aldrig riktigt har kommit över. Dess fruktansvärda skärpa och outtömlighet. Man kan läsa den om och om igen och fortfarande inte veta vad den säger.”

Hanna Nordenhök är poet och finns med på SvD Kulturs lista över Sveriges 20 mest intressanta unga poeter.

Henrik Sahl Johansson

Annons
Annons
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TTBild 1 av 1

5 / 8

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

John Ajvide Lindqvist: ”Raden satte sig som en tvångstanke”

”Raden ’Var är den vän, som överallt jag söker’, av Johan Olof Wallin har satt sig som en tvångstanke. Jag läste den när jag var 18-19 år och hade tagit med mig antologin ’Svensk dikt’ på en tågluff. Hälften av det jag skrivit hade kunnat ha den raden som titel. Den handlar om Gud, det är till och med en psalm, men raden tar upp ett grundläggande tema i den mänskliga existensen, som är som mest akut när man är ung och inte hittat hem i sig själv och inte vet hur den där vännen ska vara.

När man hittar något sådant som ung gör det ens eget förvirrade, längtande, osäkra tillstånd förhöjt. Man känner sig så liten och olycklig och i stället är man en del av ett stort drama! Man ingår i en universell, evig känsla, som man får uttryckt i en vacker fras.”

John Ajvide Lindqvist är författare. Nyligen utkom hans novellsamling ”Våran hud, vårat blod, våra ben”.

Lina Kalmteg

Annons
Annons
Foto: Ingvar KarmhedBild 1 av 1

6 / 8

Foto: Ingvar Karmhed

Sarah Riedel: ”Kristina Lugns dikt fick mig att gråta”

”Jag kom i kontakt med Kristina Lugns poesi under gymnasiet. Jag fastnade för hennes fantastiska sätt att pendla mellan hjärtslitande allvar – längtan, ensamhet och döden – till något väldigt drastiskt och absurt, man sätter skrattet i halsen.

’Om du vaknar’ var en av de första dikterna av henne som jag sjöng. Den är så gripande och självutlämnande. Den fick mig att börja gråta.

Det är jättekul att nu vara ute och spela de här låtarna, man märker att många har en personlig relation till Kristina. I synnerhet många kvinnor i den generationen, som också kämpar med att vara en bra mamma, en bra fru och som har sina åderbråck på benen. Allt är inte så tjusigt, det finns något befriande i det som jag kan känna igen mig i.”

Sångerskan Sarah Riedel är musikchef på Kulturhuset Stadsteatern och har sjungit många av Kristina Lugns dikter. I höst möts hon och Kristina Lugn i föreställningen ”Lugn och Riedel”.

Lina Kalmteg

Annons
Annons
Foto: Dan HanssonBild 1 av 1

7 / 8

Foto: Dan Hansson

Ulf Stark: ”Lorcas diktsamling fick mig att börja skriva”

”Jag läste Lorcas diktsamling ’Poet i New York’ när jag var tretton år, den fick mig att börja skriva. För jag tyckte den var så fånig. Och inget rim! ’Det där kan jag lätt göra själv!’

Jag började med att göra olika varianter av Lorcas dikter, satte ihop olika konstigheter. Då tyckte jag att mina dikter blev bättre, och insåg att Lorcas ju var jättebra. Ja, han var en bidragande orsak till att jag skrev min första diktsamling. Jag upptäckte att dikt kanske inte skulle förstås och att det går att skriva saker som inte riktigt går att begripa. Det försöker jag återerövra nu med barnlitteraturen, visa att det är överskattat med begriplighet även när det gäller barndikter.”

Ulf Stark utkommer i höst med barndiktboken ”Djur som ingen sett utom vi” med Linda Bondestam. För att skriva den gick han tillbaka och läste Lorca.

Lina Kalmteg

Annons
Annons
Foto: Matilda SödergranBild 1 av 1

8 / 8

Foto: Matilda Södergran

Matilda Södergran: Långdikten visar vad människan kan vara

”Mitt liv förändrades av Gloria Gervitz långdikt och livsverk ’Migrationer’ (i svensk översättning av Magnus William-Olsson och Ulf Eriksson), som hela tiden växer och utökas med nya versioner. Den visar på vad dikt – och kanske också människan – kan vara i den bästa av världar: i förvandling, på samma gång arkiverande och framåtpekande, hungrig, intresserad av sin egen och alltings pågående tillblivelse.”

Matilda Södergran är poet och finns med på SvD Kulturs lista över Sveriges 20 mest intressanta unga poeter.

Henrik Sahl Johansson

Har poesin förändrat ditt liv? Berätta här!embed.scribblelive.com
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons