Annons

Känns det vemodigt att sluta dansa?

Marie Lindqvist fick SvD:s Operapris redan 1992. Här är syns hon i rollen som Tatjana i ”Onegin”.
Marie Lindqvist fick SvD:s Operapris redan 1992. Här är syns hon i rollen som Tatjana i ”Onegin”. Foto: HANS NILSSON.

Marie Lindqvist, hovdansare, som fredagen den 28 februari ger sin avskedsföreställning på Kungliga Operan efter 25 år i huset. Hon dansar Tatjana i John Crankos balett ”Onegin”.

Under strecket
Publicerad

– Nej, inte just nu i alla fall. Vi får väl se på dagen D. Men jag känner mig ganska så klar, inte minst med de stora mastodontbaletterna. Det känns rätt, jag har en positiv syn på detta. Och det är en lättnad att slippa träna på morgnarna. Men jag kommer förstås att hålla mig i form, bland annat ska jag turnera med Mats Eks ”Julia och Romeo”.

Är Tatjana en bra roll att ta adjö med?

– Det är toppen! Den har på senare år blivit en favoritroll som har allt jag kan ge i min ålder. Det är ett stort, fängslande kvinnoporträtt med ett brett spektrum att gestalta; hon växer från ung och naiv flicka till kvinna. Det handlar om olycklig kärlek... Men det är en fysisk utmaning, man får bokstavligt klättra uppför en stege.

Du har även på senare år gjort stora roller, som Carabosse i Törnrosa. Har du bra kondis?

– Nej! Klassisk balett är färskvara. Håller man inte maskineriet gående så tappar man fort fysiken. Jag känner mig sliten, det är inte konstigt. Jag är ju 43 bast! Bäst-före-datumet har gått ut.

Har du fler favoritroller?

– Under karriären skiftar det, som livet. När jag var yngre var det spännande att bemästra det tekniska. Som äldre och mognare vill jag göra dramer, gestalta.

Vad gör en dansare bra?

– Det är svårt att säga. Musikalitet och uttryck förstås. Det är som med allt annat: bra dans går direkt in, som när du hör någon sjunga bra. Det är något som berör. Dansare måste ha något själsligt i sig, det handlar ju om konst.

Vad ska du göra sedan?

– Jag har redan börjat coacha och är repetitör på halvtid. Jag har arbetat med klassiska solistpar i ”Svansjön”, ”Nötknäpparen”, ”Törnrosa” - verk som jag själv har dansat och som jag behärskar, vilket är berikande. Det ska jag fortsätta med, det är en bra övergång. Det är intressant att stå framför dansarna istället för att vara i sin egen bubbla. Man får dra fram saker och säga dem på olika sätt eftersom man har olika människor framför sig.

Skulle du råda din dotter att bli dansare?

– Vi har frågat om hon vill prova, men vi har inte tryckt på. Jag tror inte det är hennes grej, hon sa att det gjorde ont och var kämpigt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons