Annons

Kaos inför valet: ”Vi styrs av en maffia”

Om inte fyra miljoner venezuelaner hade flytt och ännu fler gick till sängs hungriga varje kväll skulle det nästan vara komiskt: ”Vår demokrati är annorlunda”, skrev president Nicolas Maduro häromdagen i en självförhärligande insändare i spanska El País inför söndagens presidentval.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Ariana Cubillos/AP
Foto: Ariana Cubillos /AP
Foto: Ariana Cubillos /AP

Venezuelas president Nicolas Maduro håller tal. Till höger står förre fotobollsstjärnan Diego Armando Maradona och lyssnar.

Foto: Ariana Cubillos / TT
Foto: Ariana Cubillos / AP
Foto: Ariana Cubillos/AP
Foto: Ariana Cubillos /AP
Foto: Ariana Cubillos /AP
1/3
Foto: Ariana Cubillos/AP
2/3
Foto: Ariana Cubillos /AP
3/3
Foto: Ariana Cubillos /AP

CARACAS Maduro tog inte upp att enbart hans minst karismatiska motståndare har tillåtits delta, eller att det oppositionsdominerade parlamentet fråntogs sin makt i somras och ersattes av en nationalförsamling, som endast hans anhängare kunde väljas till.

Nej, enligt Maduro är ”alla andra länder i världen demokratier gjorda av och för eliten”.

Blind för ironin fortsatte han: ”En ekonomi baserad på spekulation, som inte ger folkets välstånd och oberoende prioritet, är hunger i dag och bröd för imperiet i morgon.”

Det ironiska är att få ekonomier passar bättre in på Maduros skrämselpropaganda än den som han och företrädaren Hugo Chavez har skapat sedan de kom till makten 1999. En elit av politiker, generaler och brottslingar tömmer systematiskt landet på värden genom en blandning av finansiell spekulation och planekonomi. Exproprieringar och priskontroller har skapat en matbrist och fattigdom så omfattande att venezuelanerna i genomsnitt förlorade elva kilo i vikt förra året, och 68 procent av landets barn är undernärda, enligt NGO Caritas.

Annons
Annons

Venezuelas president Nicolas Maduro håller tal. Till höger står förre fotobollsstjärnan Diego Armando Maradona och lyssnar.

Foto: Ariana Cubillos / TT

Spekulanter suger pengar ur statskassan genom att använda sin tillgång till att växla pengar till den officiella växelkursen, som fram till nyligen var 23 000 gånger högre än marknadsvärdet.

– Vi styrs av en maffia, säger Felipe Perez Marti, som var minister under Hugo Chavez under 2002–2003. Vi träffas i köpcentret Plaza Lincoln i centrala Caracas, som numera är sparsamt upplyst och ofta mörkläggs helt av strömavbrott.

Ekonomen, som är utbildad på The University of Chicago, liknar en skolpojke med sin ryggsäck och slitna jeans, men är i dag en av chavisternas farligaste fiender.

Chavisterna är landets största problem, hävdar han, men de är inte hela problemet:

– Maffiastrukturer mjölkar ut landets rikedomar och oljeintäkter maximalt. De leds av människor i regeringen och armén, men har i decennier överlevt regeringsskiften och kan även räkna in ett stort antal oppositionspolitiker och affärsmän, säger han.

Venezuelas president Nicolas Maduro håller tal. Till höger står förre fotobollsstjärnan Diego Armando Maradona och lyssnar.
Venezuelas president Nicolas Maduro håller tal. Till höger står förre fotobollsstjärnan Diego Armando Maradona och lyssnar. Foto: Ariana Cubillos / TT

Nätverkens olagliga intäktskällor är väl dokumenterade. När det importeras stora mängder mat för att framför allt de regimtrogna bland landets fattigaste befolkning ska få basföda, berikar armén sig genom mutor. Tillsammans med kriminella gäng och colombianska gerillagrupper kontrollerar de den illegala gruvdriften i stater som Bolívar och Amazonas. Både armén och regeringspolitiker deltar i smuggling av subventionerad mat och bensin över gränsen till Colombia. De styrande får ofta en andel av bytet från kriminella, som står för det smutsiga arbetet.

Annons
Annons

Till exempel tvingar regeringen regelbundet livsmedelsproducenter att sälja sina produkter under marknadspriset, för att sedan samarbeta med generaler och smuggla varorna till Colombia för att få ett bättre pris. Generalerna tar naturligtvis sin andel.

I gränsstaden Cúcuta såg jag nyligen venezuelansk mat och bensin säljas vid trafikljus och i gathörn. Cirka 50 000 venezuelaner korsar gränsen vid Cúcuta varje dag. Av dem stannar ungefär 1 000 i staden, och uppåt 15 000 reser längre in i Colombia eller till andra länder i regionen. En miljon venezuelaner bor nu i Colombia. Sammantaget hade fyra miljoner venezuelaner lämnat landet i december 2017, enligt undersökningsföretaget Consultores 21.

Den internationella valutafonden, IMF, förutspår 13 000 procents inflation i år, så det är brist på kontanter. Dessa är ofta lättare att få till ett rimligt pris i de färgglada växelbodarna vid busstationen i Cúcuta än i huvudstaden Caracas.

Enligt Perez Marti är maffianätverkens tentakler så långa att risken är stor att denna statsauktoriserade brottslighet fortsätter oavsett vem som vinner söndagens val.

Oppositionens starkaste kandidater har sedan länge fängslats eller förbjudits att ställa upp. De flesta av dem och deras anhängare bojkottar därför valet. Den mest framstående oppositionspolitikern – den tidigare chavisten, guvernören och militären Henri Falcón – har mycket litet folkligt stöd. Det spekuleras i att en seger för honom bara skulle innebära några uppmjukningar av den ekonomiska politiken och ett nytt ansikte.

Annons
Annons
Foto: Ariana Cubillos / AP

Mer cyniska bedömare räknar med att valet är en formalitet och hänvisar till att Smart Matic, den brittiska leverantören av valmaskiner vid det senaste valet av nationalförsamling, sade att regimen lagt på minst en miljon röster på sitt resultat. De avskedades därefter av valstyrelsen.

”Diktaturer förlorar inte val”, som flera av mina venezuelanska vänner uttrycker det.

Foto: Ariana Cubillos / AP

Även den tidigare chavezministern Felipe Perez Marti försökte de muta – under hans tid som chef för antikorruptionsmyndigheten, hävdar han.

En bankdirektör, utsänd av en politiker, överlämnade ett visitkort tillsammans med ett erbjudande om ”små prinsessor”. Kort därefter fick Perez Marti lära sig vad ”små prinsessor” innebär. En direktör från samma bank kom då fram och sa ”Kom ihåg att vi har ett erbjudande till dig om små prinsessor.”

Han pekade på en av dem – en otroligt vacker 21-årig kvinna. Många oppositionspolitiker har ertappats med vackra, köpta kvinnor. Accepterar du erbjudandet, tar de bilder av dina eskapader, och du hamnar under deras makt.

Vid ett annat tillfälle försökte en journalist, som fortfarande har nära förbindelser med regimen, korrumpera honom, påstår Perez Martí.

– Han ordnade ett möte mellan mig och en affärsman som hade hjälpt Chávez i valkampanjen. ”Behandla honom väl”, uppmanade han mig före mötet.

Annons
Annons

– Affärsmannen bad mig om en stor statskredit för att köpa åtta containerfartyg via ett offentligt konto som var till för att skapa tillväxt och sysselsättning genom utlåning till små och nystartade företag. Jag sa nej. Men venezuelanska ministrar säger regelbundet ja till den här typen av handel. Det finns många som vill ha en förändring, men inte vågar inte göra något ensamma, enligt Perez Martí.

Därför står han i dag i spetsen för motståndsrörelsen Movimiento Libertadores. Den vill normalisera landets växelkurser och stoppa subventionerna av mat och bensin och istället ge ett tillfälligt stöd till alla venezuelaner som kompensation. Återinförd demokrati och rättssäkerhet ska dra nya utländska investeringar.

Chavez-avhopparen Marti övervakas ständigt av landets ökända säkerhetstjänst Sebin, men erbjuder samtidigt regimens folk en livboj. Hans plan är nämligen att hålla ett parallellt presidentval och därefter, med omvärldens hjälp, pressa chavisterna till att lämna makten i utbyte mot straffrihet. Tanken är att få fram populära namn som Lorenzo Mendoza, chef för landets största bryggeri Polar, som presidentkandidater. ”Den patriotiska planen” kallar de den. Förhoppningen är att de i armén som idag är tysta av rädsla ska stötta skuggregeringen, som därefter kan bli landets faktiska regering.

Många experter delar diagnosen, men anser att medicinen är orealistisk.

– Felipe Perez Marti är en välmenande men något utopisk karaktär, och den patriotiska planen verkar passa bra in i den profilen, säger exempel Crisis Groups Phil Gunson.

– Även om det faktiskt fanns tid, resurser och stöd för att hålla parallella val, skulle det knappast göra stor skillnad.

Han tror mer på riktade sanktioner från andra latinamerikanska länder. Soldater ses allt oftare rota efter mat i sopcontainrar, och i mellanskiktet i armén sparkas och förflyttas folk ständigt för att undvika kupper, verkliga och inbillade. Ändå verkar det otänkbart att hela armén plötsligt skulle byta sida på en gång.

Är det inte receptet på ett inbördeskrig?

– Nej, för vi har samordnat med de viktigaste maktbastionerna. Och människor nära Trump har lovat oss stöd från USA. Många tror att Maduro sitter säkert vid makten, men han sitter på toppen av ett korthus som enkelt och snabbt kan rasa, svarar Perez Marti.

Reporter: Magnus Hansen

frilansjournalist

Översättning: Torbjörn Isacson

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons