Annons

Karin, 62: ”Sluta raljera – var finns vår Viagra?”

Idagsidans serie När sex gör ont har väckt reaktioner hos läsarna.
Idagsidans serie När sex gör ont har väckt reaktioner hos läsarna. Foto: Mujo Korac/TT

Var finns de medicinska utredningarna för oss äldre kvinnor med förlorad sexuell förmåga? Varför är det så tyst om oss? frågar sig en läsare apropå Idagserien När sex gör ont.

Under strecket
Publicerad

”Jag känner mig som en attrapp utan innehåll”, skriver den äldre kvinnan som förlorat sin sexuella förmåga efter en canceroperation.

Foto: Claudio Bresciani/TTBild 1 av 1

1 / 3

”Jag kände mig stympad, berövad min kvinnlighet”

Förlorad sexuell förmåga hos äldre kvinnor är egentligen inget man talar om. Det är heller inget som satsas på inom medicinen, fokus ligger hos männen. Men bara för att man knappast berör ämnet betyder det inte att det inte finns. Jag vill göra gällande att det finns en stor sexuell nöd hos äldre kvinnor, förmodligen i lika hög grad som hos män. Men tystnaden är öronbedövande.

Jag har alltid gillat sex. Eller kanske rättare, jag har gillat den fantastiska känslan när upphetsningen sprider sig i kroppen som en glödande flod, som tar med sig allt: förnuft och sans, hjärna och hjärta med för den delen, och till slut mynnar ut i obetvinglig lust.

Från det jag var liten anade jag att det fanns något, en längtan, som jag inte visste varifrån den kom eller vad den betydde. I tonåren började jag förstå och när p-pillret kom när jag var 17 tog jag mina första, försiktiga steg in i den sexuella världen.

Jag bejakade lusten, jag njöt av att känna mitt blod pirra i mina lår och mitt sköte.

Jag kan inte påstå att det var omtumlande orgasmer från första början, inte ens de första åren, därtill var både jag och de unga män jag träffade alldeles för okunniga. Men jag bejakade lusten, jag njöt av att känna mitt blod pirra i mina lår och mitt sköte, hur jag svullnade och blev våt.

Förundrad över hur min kropp fungerade och att jag kunde lita på att den var med mig. Åren gick. Jag gifte mig, fick tre barn. Det fanns saker som svek mig, hälsan vacklade, jag insåg att min man var alkoholist med allt vad det innebar och vardagen blev ofta tung. Men min kropp fortsatte att fungera sexuellt. Jag hade också lärt mig hur den ville ha det, hela vägen.

Att leva med en alkoholiserad man gjorde dock inte samlivet så lätt: hans potens svek, skuld och vrede byggde murar och närheten stängdes ute. Nöden stod vid grinden. Och den sexuella nöden är destruktiv. Men ännu kunde vi någon gång finna varandra och njuta, för kärleken levde trots allt kvar. Det hände att jag hade något litet äventyr vid sidan av, långt bort och mycket hemligt. Ingenstans fanns skymten av oro för att min kropp en dag skulle vända mig ryggen. Jag lät mig luras av att den skulle fungera, alltid. Jag älskade min kropp och dess förmågor.

”Jag känner mig som en attrapp utan innehåll”, skriver den äldre kvinnan som förlorat sin sexuella förmåga efter en canceroperation.
”Jag känner mig som en attrapp utan innehåll”, skriver den äldre kvinnan som förlorat sin sexuella förmåga efter en canceroperation. Foto: Claudio Bresciani/TT

Så småningom kom skilsmässan. Världen stod på ända under några år, tills jag träffade en ny man, ett par år innan jag fyllde 50. En man som mötte mig i min lust, som älskade min kropp och som var lika hungrig som jag. Det var fantastiskt. Äntligen, tänkte jag!

Vi gifte oss, pusslade ihop våra liv så gott det gick med mina barn/dina barn och främmande vardagar. Klimakteriet dök upp utan några större åthävor och jag åt hormoner men fick de första varningarna, som jag inte förstod. Inte kunde min kropp svika mig!

Fast … blodet susade inte längre i ådrorna, allt tog längre tid, slemhinnorna började ömma.

Så kom livmodercancern, tidigt upptäckt. Operation inom ett par veckor, allt togs bort. Kvar en liten ”strut” av det som varit mitt älskade underliv. Jag slapp cellgifter och alla sa att jag skulle vara glad, ja, överlycklig. Men jag kände mig stympad. Berövad min kvinnlighet. Stulen på min livsgnista.

Det är dags att sluta raljera över äldre kvinnor. Det är dags att höra nödropen.

Så är det. Vid 62 års ålder känner jag mig som ett neutrum. Kroppen har tappat sin förmåga men hjärnan minns, påminner om hur det varit. Min käre man hävdar fortfarande att jag är vacker, sexig och åtråvärd. Men då växer min sorg, jag känner mig som en attrapp utan innehåll, en lurendrejare.

Var finns de medicinska utredningarna för oss äldre kvinnor med förlorad sexuell förmåga? Var finns vår Viagra? Varför är det så tyst om oss? Det finns ett par läkare i Stockholm som börjat inse detta faktum och som forskar vidare. Men som också berättat för mig att läkemedelsbolagen tycker att ”marknaden” är liten och osäker.

Jag har talat med väninnor i min ålder och jag är inte ensam. Att jag drabbades av cancer är inte avgörande, den sexuella nöden finns också hos friska kvinnor. Som lite skamset inrättar sina liv efter de nya förutsättningarna och som hoppas att deras män ska finnas kvar ändå. Det är dags att sluta raljera över äldre kvinnor. Det är dags att höra nödropen.

/Karin

Annons
Annons
Foto: Karin MalmhavBild 1 av 1

2 / 3

Foto: Karin Malmhav

”Jag har träffat så många tilltufsade tjejer”

Sedan 2003 har jag arbetat på SÖS, Sösam Enheten för sexuell hälsa med den här problematiken. Vi arbetar i team och varje patient har många likheter men varje person är unik.

Under åren har jag träffat så många tilltufsade tjejer som har valsat runt i vården för att få hjälp. Som ni skriver och Nina Bohm-Starke säger är det verkligen kropp och själ som hänger ihop och viktigt att ha ett brett förhållningsätt, bio psykiskt och socialt förhållningssätt.

I de flesta fall står en partner bredvid som också har det tufft. Förtvivlad hur man ska bemöta sex förenat med smärta och som ifrågasätter sig själv. Vi träffar även paret tillsammans. De kommer att ha sex med varandra, inte bara med sig själva.

Jag hoppas verkligen att vården ska bli bättre!

/Annika Taube, barnmorska, SÖS

Annons
Annons
Foto: Adam WrafterBild 1 av 1

3 / 3

”Stort mörkertal av män som har ont vid sex”

Foto: Adam Wrafter

Jag har följt serien där om smärtor vid samliv (och annars) hos kvinnor, vilket är viktigt att ta upp, inte minst för att de ska kunna få rätt vård.

Dessa smärtor finns även hos ett ganska stort antal män, och här är nog mörkertalet ganska stort då män emellan sällan pratar om detta. Det gäller kroniskt bäckenbottensyndrom, som tidigare kallades prostatit. Här kan man se samma symptom som finns hos kvinnor och samliv är i princip omöjligt för många.

Detta går ofta i skov från några månader till många år där man har fruktansvärt ont och samliv i princip är omöjligt. Här finns ingen vedertagen behandling och sjukvården är usel på att möta patienter med denna åkomma. Detta avfärdas också som en psykisk åkomma många gånger.

Jag skulle tycka att detta kunde vara bra att belysa. Många män (många är unga) känner sig nog väldigt ensamma i detta.

/Anonym man

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons