Annons

Den nya dagen gryr : Karin Boyes författarlivKarin Boye frigjord – 76 år efter döden

Ett privat foto från en av Karin Boyes resor till Berlin.
Ett privat foto från en av Karin Boyes resor till Berlin. Foto: Pia-Kristina Gardes samling/Wahlström & Widstrand

Det svartvita fotografiet av den allvarsamma författaren får färg i Johan Svedjedals praktverk på över 600 sidor. Bara researchen är värd ett Augustpris i fackboksklassen, skriver Lina Kalmteg.

Under strecket
Publicerad

I det thrillerartade slutet riktar Johan Svedjedal nytt ljus över Karin Boyes död.

Foto: TTBild 1 av 1

Den nya dagen gryr : Karin Boyes författarliv

Författare
Johan Svedjedal
Genre
Biografier
Förlag
Wahlström & Widstrand
ISBN
9789146231806

Översättning: Rebecca Ahlsberg 688 sidor

Den icke-leende poeten, med den mörka pagen, som skrev sig mot döden. Så har bilden av Karin Boye ofta sett ut sedan hennes bortgång 1941. Då när hon 41 år gammal tog livet av sig, efter att just ha gett ut sitt främsta verk, dystopin ”Kallocain”. Litteraturprofessorn Johan Svedjedal visar i sin nya biografi att hon var – och är – mer än så.

”Den nya dagen gryr” är ett imponerande praktverk på över 600 sidor. Det märks tidigt att Johan Svedjedal bottnar i materialet, bara själva researchen är värd ett Augustpris i fackboksklassen.

Men det är ändå ett par foton av Karin Boye som tydligast illustrerar vilket arbete han har gjort. Som bilden när hon kisar lyckligt mot solen på en balkong under sin tid i Berlin. Eller kanske ännu mer: ett foto som publicerades i samband med en intervju i Husmodern där hon sitter i vit skir klänning och svart pärlhalsband och ler oförställt och varmt mot kameran. Karin Boye är, delvis, någon annan än vi trott.

Redan på första sidan konstaterar Johan Svedjedal att Karin Boye har lästs utifrån sin död. Han skriver: ”Lika litet som man måste förstå en cancerdöd manlig författares liv utifrån hans rökande och alkoholmissbruk, ska man tolka hennes liv baklänges utifrån hennes självmord.” De raderna ekar sedan genom boken.

Annons
Annons

I det thrillerartade slutet riktar Johan Svedjedal nytt ljus över Karin Boyes död.

Foto: TTBild 1 av 1

Trots Karin Boyes populäritet har det endast kommit en egentlig biografi om henne tidigare.

Trots Karin Boyes populäritet har det endast kommit en egentlig biografi om henne tidigare, Margit Abenius ”Drabbad av renhet” från 1950. Johan Svedjedal kritiserar den, bland annat för att Abenius av hänsyn till då fortfarande levande människor inte beskrev Karin Boyes homosexualitet och olika kärleksaffärer. Det är en av skadorna hennes nye levnadstecknare ligger i för att reparera nästan 70 år senare. Samtidigt är han noga med att nämna andra som under åren har bidragit till att försöka komma bortom mytbildningen om Karin Boye.

Johan Svedjedal går grundligt till väga, berättar kronologiskt om uppväxten, om föräldrar och syskon, moderns alkoholism, om skolgång och flytten från Göteborg till Stockholm, om studietiden i Uppsala och det akademiska livet i början av förra seklet. Bitvis blir han väl detaljerad och jag hinner tänka att man måste vara ett inbitet fan av Boye – som jag själv – för att läsa vidare. Men han är bara tillfälligt akademiskt redovisningslångrandig. För när han efter Karin Boyes debut, med diktsamlingen ”Moln” 1922, kan börja analysera hennes verk blir han mer passionerad, får mer fart. Och det är, som bekant, vägen som är mödan värd.

I det thrillerartade slutet riktar Johan Svedjedal nytt ljus över Karin Boyes död.
I det thrillerartade slutet riktar Johan Svedjedal nytt ljus över Karin Boyes död. Foto: TT
Annons
Annons

Litteratursociologen Svedjedal ger en intressant bild av Karin Boyes tid i kretsen av tidskrifterna Clarté och Spektrum och skildrar samtidigt dåtidens svenska förlagsbransch. Han återger dessutom författarnas villkor under det förra seklets början, hur Karin Boye får hanka sig fram på relativt blygsamma förskott, stipendier och tidningsartiklar (trots att hon på sin tid var en av de flitigaste prosaberättarna på Bonniers förlag). Villkor som påminner om situationen för dagens författare. Det är betydande för att det visar under vilka omständigheter Boyes böcker kom till. Som att hon bestämmer sig för att ge ut en novellsamling, ”Ur funktion”, för att kunna försörja sig. Eller att hon önskar att hon kunde lägga mer tid på en roman, men inte har råd.

Det är både nedslående och roande att läsa hur hon som ung kvinna recenserades. Som en kritiker i Upsala nya tidning skrev: ”Det är alltid med en känsla av att man ej får vänta sig för mycket som man sprättar upp ett dikthäfte med en kvinnas namn på titelbladet.” En del har, trots allt, förbättrats det senaste århundradet.

Jag kommer på mig med att undra om Karin Boye skulle ha bojkottat Bokmässan i Göteborg eller ej.

Boken ger, genom avsnittet om Boyes tid i Berlin, även en bild av Hitlers Tyskland och hur författare och andra reagerade i Sverige under upptakten till andra världskriget. Efter en första vag tid vaknar Karin Boye till och tycks förstå vad som händer. Krigstiden och Karin Boyes agerande för, som en hel del annat i boken, tankarna till vår tid och jag kommer på mig med att undra om Karin Boye skulle ha bojkottat Bokmässan i Göteborg eller ej.

Annons
Annons

Hennes sexualitet och dragning till både män och kvinnor får alltså också en framträdande plats. Johan Svedjedal läser hennes skönlitteratur utifrån hennes många och trassliga relationer som han nogsamt redovisar, som den med judiska Margot Hanel från Berlin som hon under många år måste försörja. Det ger hennes ibland undflyende dikter mer kött och blod, fler ingångar.

Jag vill genast läsa om hennes texter med dessa nya glasögon på. Samtidigt blir jag ambivalent. Det är svårt att inte ställa frågan hur ofta man läser manliga författares verk lika biografiskt. Fast Johan Svedjedal gör det prövande och initierat och för också fram en teori om att Karin Boye tycktes uppsöka vissa situationer för att kunna skapa mer explosiva texter.

Var det inte ens ett självmordsförsök? Tänk om vi har tolkat hennes verk utifrån något som inte ens stämmer?

Oavsett kan den här biografin få stor betydelse. Inte minst för att Johan Svedjedal, i det thrillerartade slutet, riktar nytt ljus mot Karin Boyes död, ifrågasätter vad som egentligen hände den där ganska kyliga aprildagen i Alingsås 1941. Var det enbart ett rop på hjälp? Var det ens ett självmordsförsök? Tänk om vi har tolkat hennes verk utifrån något som inte ens stämmer? Svindlande tanke.

Då och då känns det som en berättelse om en spännande, oupptäckt författare, trots att jag själv – som så många andra – lidande läst Karin Boye sedan tidiga tonår. Svedjedal konstaterar just att hon framstått som en livsvalens skald, mest läst av unga kvinnor. Inget ont i det, tvärtom! Men nu kan tonårsflickorna växa upp med henne, få friska fläktar av hur komplexa vi alla är, och andra, nya läsare kan hitta till henne och till mer än de mest kända böckerna.

Johan Svedjedal har gett det svartvita fotografiet av den allvarsamma författaren färg, släppt ut henne därifrån, gjort henne tredimensionell, låtit henne få visa sig från fler vinklar; prata, skratta, skriva och älska. Frigöras, 76 år efter sin död. Bevisa att hon kan mer än att med sorgsen blick högstämt skalda att det gör ont när knoppar brister. Med den här biografin gryr en ny dag för Karin Boye.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons