Annons

Karin Svanborg-Sjövall: Frihandelsdöd genom tusen nålstick

USA:s president Donald Trump vid ett möte med amerikanska företagsledare inom stål- och aluminiumindustrin.
USA:s president Donald Trump vid ett möte med amerikanska företagsledare inom stål- och aluminiumindustrin. Foto: Evan Vucci / TT
Under strecket
Publicerad

Få, om någon, har så elegant lyckats sammanfatta både regleringsiverns begränsningar och frihandelns fördelar, som den franske 1800-talsekonomen Fréderic Bastiat. Hans berömda stridsskrift ”Det man ser och det man inte ser” inleds kärnfullt:
”I ekonomin ger en handling, en vana, en institution, en lag, inte bara en effekt, utan en hel serie effekter. Av dessa effekter är det bara den första som är omedelbar; den visar sig på samma gång som sin orsak, och man ser den. De andra följer först senare, och man ser dem inte. Man får vara glad om man förutser dem”.

Pamfletten är angelägen läsning dessa dagar.

EU rustar för ett eventuellt handelskrig kring stålexporten till USA. Donald Trump lämnade Davos med en ny uppsättning strafftullar på solpaneler och tvättmaskiner. Världshandeln, som nådde sin topp 2008, har fortfarande inte återhämtat sig efter finanskrisen.

Vad beror detta på? Det är lätt att dra slutsatsen att det handlar om en allt mer omfattande protektionism av det slag som återspeglas i den amerikanska presidentens twitterflöde. Men då de genomsnittliga tullnivåerna faktiskt har sjunkit de senaste åren, kan detta inte vara hela svaret.

Annons
Annons

Faktum är att frihandeln i dag utsätts för ett tvåfrontskrig, där uppseendeväckande utspel riktar vår uppmärksamhet mot en enda del av slagfältet. Samtidigt pågår ett mer försåtligt krypskytte påhejat inte minst av marknadsfientliga vänsterkrafter och miljörörelser.

Genom aktivism och skrämselpropaganda har man dels lyckats vattna ur pågående förhandlingar om frihandelsavtal, dels bidragit till ett allt mer krävande och snårigt regleringsklimat på nationell nivå. Läget förvärras av att även företag blivit allt skickligare på att använda lagstiftning för att få skydd från globaliseringens hårda omvandlingstryck.

En ny rapport från Timbro skriven av nationalekonomerna Fabian Wallen och Magnus Wiberg har försökt reda ut varför världshandeln har utvecklats så trögt under senare år.

En faktor sticker ut – sedan finanskrisen har ökningen av så kallade ”icke-tariffiära handelshinder” formligen exploderat. Det kan handla om tvingande lokala regler, svårmotiverade säkerhetskrav, nya regler för standardisering som inte syftar till att underlätta för import och export utan tvärtom gör det svårare att sälja och köpa över gränserna.

Här utmärker sig inte det frihandelsvänliga Sverige positivt. Krav på närproducerat i upphandlingsregler och myndighetsaktivism kring livsmedelsimport är bara några exempel – allt leder sammantaget till dyrare produkter, sämre utbud och minskat välstånd. Får vi en borgerlig regering efter nästa val måste Alliansen inte bara stå upp för frihandeln principiellt utan även ställa sig ett antal kritiska frågor om varför regelkrånglet har tillåtits skena iväg som det gjort:

Är de livsmedel som produceras i dag verkligen så oerhört mycket farligare än de var för tio år sedan, att det kan motivera den plötsliga regleringsfrenesin? Är konsumenterna så mycket sämre informerade att de inte kan anförtros en större möjlighet att själva välja? Vill vi ha ett näringsliv som lär sig att tjäna pengar på regelarbitrage i stället för produktivt arbete?

Trumps murplaner kan Sverige dessvärre inte göra mycket åt. Men vi kan förhindra kommersiella och ”gröna” särintressen från att bygga nya på vår egen hemmaplan.

Därför måste Alliansen göra en ny, offensiv, liberaliseringsvåg och regelförenklingsagenda till högsta prioritet. Den dolda protektionismen måste bekämpas med samma engagemang som den öppna.

Karin Svanborg Sjövall är vd för Timbro.
karin.svanborg.sjovall@timbro.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons