Annons

Kärleksfestens mörka baksida – överdoser och övergrepp

Fantasy Fair, Mill Valley, 1967.
Fantasy Fair, Mill Valley, 1967. Foto: Elaine Mayes

Från Summer of love till Summer of Trump. Många frågor som väcktes i San Francisco 1967 är ännu relevanta. Men med den frigjorda livsstilen följde inte bara kärlek och tolerans, utan även överdoser och övergrepp.

Under strecket
Publicerad

Flower power-knappar på utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll”, deYoung Museum i San Francisco.

Foto: Eric Risberg/TTBild 1 av 4

Utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll” i deYoung Museum i San Francisco.

Foto: Eric Risberg/TTBild 2 av 4

Lenore Kandel, Freewheelin’ Frank, Michael McClure och en Hells Angels-medlem på Human Be-In, 1967.

Foto: Rosie McGeeBild 3 av 4

”Death of hippie procession”, Haight Street, 1967.

Foto: Gene AnthonyBild 4 av 4

”If you’re going to San Francisco,

be sure to wear some flowers in your hair”

Hör du ljudet från massorna? Ser du de rusiga människorna med långt, utslaget hår prytt med blommor, med vildvuxna skägg, vida byxben och färgglada tunikor, som sjunger med och dansar barfota till musiken? Det är snudd på omöjligt att inte börja en text om Summer of love, den där sommaren 1967 i San Francisco, med Scott McKenzies ”San Francisco (Be sure to wear flowers in your hair)”. Låten skrevs till Monterey Pop Festival, blev ett soundtrack till hela rörelsen och bidrog till att locka 100 000 unga människor till Haight-Ashbury i San Francisco.

Spåren efter Summer of love är fortfarande påtagliga i kvarteren öster om Golden Gate Park i San Francisco. Här finns vintage­affärer med flower power-kläder från 1960-talet, och en del av de människor som hänger på gatorna i området verkar ha fastnat i både den tidens mode och dess vidlyftiga drogkonsumtion. Så en hel del är sig likt, men liksom de flesta områden i San Francisco har Haight-Ashbury genomgått en rejäl gentrifiering och de höjda hyrorna gör det inte längre lika tillgängligt. Dessutom har händelserna 1967 förvandlat Haight-Ashbury till ett av stadens största turistmål.

Annons
Annons

Flower power-knappar på utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll”, deYoung Museum i San Francisco.

Foto: Eric Risberg/TTBild 1 av 1
Flower power-knappar på utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll”, deYoung Museum i San Francisco.
Flower power-knappar på utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll”, deYoung Museum i San Francisco. Foto: Eric Risberg/TT

Det finns än i dag en hel del missförstånd om Summer of love och vad som är ren mytologisering är oklart. Men först och främst: Själva årtalet betraktas som ett mediepåfund. Undergroundrörelsen, med författare som Jack Kerouac och Allen Ginsberg, hade tagit fart flera år tidigare. 1967 var året då medierna började uppmärksamma den växande hippierörelsen och det är därför det i år firas 50-årsjubileum på olika sätt i San Francisco. Nästa helg, samma datum som för 50 år sedan – 16–18 juni – är det till exempel dags för en ny Monterey Pop Festival, som hålls på samma scen som för 50 år sedan i Monterey, söder om San Francisco. I stället för namn som Jimi Hendrix, Janis Joplin och Simon and Garfunkel medverkar i år artister som Regina Spektor, Father John Misty och Norah Jones.

De flesta verkar kunna enas om att festivalen The Human Be-In var av stor betydelse för det som sedan skedde i Haight-Ashbury under sommaren 1967. Den stora tillställningen, där framför allt collegestudenter medverkade, arrangerades i januari 1967, alltså på vintern och inte på sommaren, i Golden Gate Park. Poeter som Allen Ginsberg och Gary Snyder var på plats, och för musiken stod lokala band som Jefferson Airplane och Grateful Dead.

Annons
Annons

Utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll” i deYoung Museum i San Francisco.

Foto: Eric Risberg/TTBild 1 av 1

Den alternativa rörelse som vuxit fram under 1960-talet präglades av en ökad miljömedvetenhet, en positiv inställning till droger (i synnerhet LSD), andlighet och kritik mot det pågående Vietnamkriget. Vidare ifrågasatte man traditionella könsroller, förespråkade en friare syn på sex och kärlek samt drömde om att hoppa av – drop out. Det inte så anspråkslösa målet var att skapa ett nytt samhälle. Mycket av det lyftes fram på The Human Be-In. Det var också där som författaren och LSD-förespråkaren Timothy Leary mässade: ”Turn on, tune in, drop out.”

– Man trodde att det skulle komma 700–800 personer till The human be-in, men det kom tiotusentals. Då insåg medierna att något var på gång, säger historikern och författaren Dennis McNally, som kurerar fotoutställningen ”On the road to the summer of love”, som öppnade häromveckan på California Historical Society i San Francisco.

Utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll” i deYoung Museum i San Francisco.
Utställningen ”The summer of love experience, art, fashion and rock and roll” i deYoung Museum i San Francisco. Foto: Eric Risberg/TT

En bit västerut, i Golden Gate Park, som i efterhand betraktats som rörelsens lekpark, ligger de Young Museum, som just nu visar utställningen ”The summer of love experience: Art, fashion, and rock & roll” med planscher, kläder, musik och filmer från tiden då det begav sig.

– Vi vill utforska det gemensamma konstnärliga språket över olika konstarter, oavsett om det handlade om mode, rockposters, avantgardefilm, musik... Ett slags inkluderande collageestetik med influenser från olika kulturer och perioder, berättar utställningens kurator Jill D’Alessandro.

Annons
Annons

Lenore Kandel, Freewheelin’ Frank, Michael McClure och en Hells Angels-medlem på Human Be-In, 1967.

Foto: Rosie McGeeBild 1 av 1

När hon och hennes kollegor började gräva i allt gammalt material slogs de snart av att rörelsen inte var en motkultur med syftet att förkasta det amerikanska samhället, som den framställts som.

– Drivkraften var snarare att förflytta sig mot något. Drivkraften var alltså inte negativ utan positiv.

Utställningen visar en bild av subkulturens mode, med de typiska vida och färgglada kläderna. Jill D’Alessandro konstaterar att tidens växande miljömedvetenhet inte går så bra ihop med att polyesterkläder var väldigt stort under 1960-talet.

– Anledningen till att modet blev så viktigt var en önskan om att både ge uttryck för sin personlighet och klä sig i något annorlunda, som var bekvämt och gav mer frihet. Även där kom frihetsideologin in. Mainstreamstilen dikterades fortfarande av det tidiga 1960-talets gördlar och nylonstrumpor. Den nya rörelsen förflyttade sig bort från det.

Lenore Kandel, Freewheelin’ Frank, Michael McClure och en Hells Angels-medlem på Human Be-In, 1967.
Lenore Kandel, Freewheelin’ Frank, Michael McClure och en Hells Angels-medlem på Human Be-In, 1967. Foto: Rosie McGee

Under åren har det dykt upp invändningar mot den ibland romantiserade skildringen av Summer of love. En som inte kommer att uppmärksamma jubileet är den San Francisco-baserade författaren och aktivisten Rebecca Solnit, född 1961. När jag träffar henne i hennes hem i området Mission i San Francisco betonar hon till exempel att sådant som fri kärlek inte sällan blev en ursäkt för våldtäkt.

Annons
Annons

– Summer of love var mer komplext än det i efterhand har beskrivits som. Resultatet av att växa upp under den tiden var att man blev ständigt sexuellt antastad från tolv års ålder.  Innan feminismen kom in och modifierade det var free love bara en idé om att sex var bra och att alla skulle få ha obegränsat av det, därför var det okej med 30-åriga män som antastade tolvåriga flickor. Jag såg flera av baksidorna av Summer of love, med överdoser och en korkad självbelåtenhet.

Dennis McNally håller med om att det uppstod en hel del problem när 100 000 unga, vilsna människor vallfärdade till de snart överfyllda kvarteren i Haight-Ashbury. De hade ofta bara nåtts av enkla beskrivningar av rörelsen och inte av de mer djupgående tankarna om ett nytt samhälle. Förenklat: De trodde mest att det handlade om lite blommor i håret och om att hoppa av allt. När hösten kom var området fullt med missbrukare och hemlösa tonåringar.

– De som var med från början plågades av att se vad rörelsen utvecklades till. Det har vi naturligtvis med i utställningen, säger Dennis McNally.

Samtidigt har många varit kritiska mot hur medierna rapporterade om Summer of love. Dennis McNally menar att journalisterna agerade så som de flesta gör när de möter något ovanligt och nytt: De fokuserade på vad de kunde och förstod.

– När det gällde Haight-Ashbury kom det att bli långt hår, kläderna, kärleken och blommor i håret. De förminskade rörelsen i stället för att berätta om dess grunder och vad man egentligen ville. De förklarade inte sådant som att den mesta maten vi äter i USA, som hamburgare, kanske inte är så bra för dig trots allt, eller att vår relation till naturen är fruktansvärd.

Annons
Annons

”Death of hippie procession”, Haight Street, 1967.

Foto: Gene AnthonyBild 1 av 1
”Death of hippie procession”, Haight Street, 1967.
”Death of hippie procession”, Haight Street, 1967. Foto: Gene Anthony

Dennis McNally påpekar att frågorna som väcktes 1967 fortfarande är relevanta. I synnerhet nu, 50 år senare, när USA har en president som förnekar klimatförändringarna.

– Om du håller på med yoga, om du äter ekologisk mat, om du bryr dig om miljön, om du är feminist eller kämpar för gayrättigheter, då är du förbunden med Summer of love. Idéerna har spridits till andra platser världen över.

Inför jubileet har det lyfts fram att det är extra viktigt att uppmärksamma Summer of love samma år som den första Summer of Trump, eller Summer of hate som vissa har benämnt den. Jill D’Alessandro berättar att hon och hennes kollegor började planera för utställningen på de Young Museum för flera år sedan.

– Då tänkte vi på miljöfrågorna, på krisen i Mellanöstern... Och sen inträffade det här bytet på presidentstolen och det blev lite: ”Wow!”

– Jag tror att man kan känna sig upplyft av allt det färgglada i vår utställning och påminnas om konstens betydelse i en svår tid som nu. Men också att det bästa sättet att kämpa mot något negativt är att göra det med något positivt. För mig är det verkligen vad San Francisco försökte göra under 1960-talet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons