”Sverige stoltserar ju med en feministisk regering. Men när svenska ministrar kom till Iran bar de slöja. Skandalöst. Om de verkligen bryr sig om kvinnors rättigheter borde de självklart inte bära slöja. Det är ju själva symbolen för förtrycket”, säger Shaparak Shajarizade.
”Sverige stoltserar ju med en feministisk regering. Men när svenska ministrar kom till Iran bar de slöja. Skandalöst. Om de verkligen bryr sig om kvinnors rättigheter borde de självklart inte bära slöja. Det är ju själva symbolen för förtrycket”, säger Shaparak Shajarizade. Foto: Mark Henley

Kritiserade ministrar som bar slöja: ”Skandalöst”

En dag fick hon nog. Kastade slöjan för att bli rebellisk frihetskämpe. Nu har iranskan Shaparak Shajarizade utsetts till en av världens mest inflytelserika kvinnor – och hon riktar kritik mot svenska ministrar.

Uppdaterad
Publicerad

 

GENÈVE Hennes röst spricker flera gånger under intervjun och vid ett tillfälle faller hon i förtvivlad gråt. Men bakom denna till synes bräckliga yta finns en kvinna med orubblig tro på att Irans kvinnor måste bli befriade från förtryck och kravet att bära slöja.

– Som iranska har jag utsatts för diskriminering och förtryck hela mitt liv. En dag fick jag nog.

Shaparak Shajarizade har gått från att ha haft ett bekvämt hemmafruliv till rebellisk frihetskämpe i ett Iran som kokar av alltmer missnöje över bristen på mänskliga rättigheter och kvinnors möjligheter. Nyligen utsågs hon till en av världens 100 mest inflytelserika kvinnor av brittiska BBC. På tisdagen tilldelades hon ett prestigefyllt internationellt pris som kvinnorättsaktivist vid en ceremoni i Genève.

Som iranska har jag utsatts för diskriminering och förtryck hela mitt liv. En dag fick jag nog.

Hon beskriver sig som ”helt vanlig 43-årig iranska, varken journalist eller advokat”. Men över en natt blev hon engagerad aktivist och kastade slöjan hon burit från sex års ålder.

Vad hände?

– Jag såg klippet med en kvinna som kastade slöjan och uppmanade alla att klä sig i vitt och dela bilderna på sociala medier i protest mot lagen som tvingar kvinnor att bära slöja i Iran. Det var oerhört starkt och en sorts uppvaknande för mig.

Kvinnan var Masih Alinejad, iranskan som 2017 skapade rörelsen #White Wednesdays” i protest mot kvinnoförtrycket i Iran och som nu lever i exil i USA. Rörelsen utlöste en lavin av iranier som bombarderade världen med bilder av vitklädda män och kvinnor utan slöjor på sociala medier. Shaparak blev en av dem.

Annons

Några månader senare tog iranskan Vida Movahed ytterligare i steg. Under total tystnad ställde hon sig på gatan i Teheran och viftade med sin vita slöja på en pinne höjd mot himlen. Hon blev symbolen som startade nästa svallvåg, kallad ”Kvinnorna på revolutionens gata”. Shaparak följde efter igen. Hennes bilder av vita slöjor som fladdrade i vinden spreds över världen.

Hur kändes det första gången du spetsade slöjan på pinnen ?

– Jag hade köpt en vit slöja och var lite nervös när jag ställde mig på gatan. Men så fort jag höjde pinnen kände jag mig så mäktig, så stark. Värdig och fri.

– Det varade bara fem-sex minuter. Men jag kände att jag var en kvinna som kan bestämma själv och använda min röst till att säga nej till obligatorisk slöja. Jag var så less på att jämnt vara tyst.

Iranskan Shaparak Shajarizade kastade slöjan.
Iranskan Shaparak Shajarizade kastade slöjan. Foto: Mark Henley
Annons

Det handlar om mycket mer än bara slöjan, betonar hon. Den obligatoriska slöjan på allmän plats har blivit symbol för ett mycket bredare förtryck mot kvinnor i Iran. Hon börjar räkna på fingrarna; kvinnor kan inte resa utomlands utan mannens eller pappans tillstånd, de vägras vårdnad om barnen vid skilsmässa, får inte arbeta eller studera på universitet utan mannen tillåtelse, slöjan är ett lagstiftat krav …

– Sedan finns en massa oskrivna lagar. Kvinnor får inte cykla eller åka motorcykel. Vi får inte gå ut med hunden då hundar ses som orena och del av västerländsk kultur. Ibland händer det att polisen tar hunden och dödar den. På vissa restauranger serveras bara män men inte kvinnor – eller så ges böter till restaurangägare som serverar båda könen.

Under 40 år har iranska regimen använt lagen om slöjan för att förtrycka kvinnor på så många olika sätt, säger hon. Hon har inga förhoppningar om att parlamentsvalet på fredag innebär förändringar:

– Det behövs mer påtryckningar utifrån, särskilt nu när folket vill resa sig men regimen trycker ner allt missnöje. Just nu blir det bara värre i Iran. Jag väntar inga förbättringar med valet, särskilt inte för kvinnor.

Annons
Utrikesminister Margot Wallström borde ha skakat hand med Irans utrikesminister menar Shaparak Shajarizade.
Utrikesminister Margot Wallström borde ha skakat hand med Irans utrikesminister menar Shaparak Shajarizade. Foto: Mark Henley

Vad kan länder som Sverige göra ?

– Sverige stoltserar ju med en feministisk regering. Men när svenska ministrar kom till Iran bar de slöja. Skandalöst. Om de verkligen bryr sig om kvinnors rättigheter borde de självklart inte bära slöja. Det är ju själva symbolen för förtrycket.

2017 väcktes kritik mot att bland annat Ann Linde (S), dåvarande handelsminister, bar slöja i samband med ett regeringsbesök. Det gjorde även de övriga svenska kvinnliga deltagarna i delegationen. Själv sade Linde att hon inte ville bryta mot iransk lag.

– Många iranska kvinnor var chockade över att de svenska ministrarna hade slöjor och bugade inför regimen. De hjälpte definitivt inte i kampen mot kvinnoförtryck i Iran.

Vad säger du om argumentet att det utan slöja inte hade varit möjligt få till några samtal alls?

Annons

– Struntprat. Om Iran hade vägrat ta emot en svensk minister utan slöja hade det varit värst för regimen. Då hade världens strålkastare riktats mot Iran som ställts i skamvrån. Nej, Sverige måste leva som de lär om det ska vara en feministisk regering.

När Irans utrikesminister Javad Zarif kom till Sverige förra året blev det debatt om dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) skulle skaka hand med honom eller inte.

Borde svenska kvinnliga ministrar även skaka hand med manliga iranska regeringsrepresentanter?

– Absolut. Den svenska utrikesministern borde ha sträckt fram handen. Utmana dessa män. Det sänder en signal. Man får inte vika sig för en förtryckarregim, det är fegt.

Hon är ståndaktig och betraktas som kompromisslös. Det ledde också till att hon fått betala ett högt pris för sitt engagemang. Första gången greps hon i februari 2018, och klandrades för att publicerat bilder på sig själv på sociala medier klädda i vitt eller utan slöja. Hon misshandlades, klöstes av kvinnliga vakter och tvingades sitta i isolering, men släpptes mot borgen efter att ha hungerstrejkat.

Annons

– Det var den mest skrämmande stunden i mitt liv. Det finns inga lagar eller respekt för liv i iranska fängelser. De kan göra vad som helst med dig.

I mars greps hon igen tillsammans med sin man. Båda sändes till det ökända fängelset Ervin anklagade för att vara spioner – alltmedan sonen, då nio år, var ensam i hemmet. Återigen släpptes hon efter en kort hungerstrejk. Tredje gången var hon på semester i södra Iran utan slöja, och försågs med handbojor mitt framför sonen Barbard för att hon visade håret. Återigen anklagades hon för hets till "sedligt förfall", korruption och prostitution.

Shaparak Shajarizade greps ett flertal gånger i Iran innan hon fick nog och beslutade sig för att lämna landet.
Shaparak Shajarizade greps ett flertal gånger i Iran innan hon fick nog och beslutade sig för att lämna landet. Foto: Mark Henley

Hur var det för din son att vara med när du greps?

– Det var fruktansvärt – och en vändpunkt. Min son grät, skrek, bönade och bad till polisen att släppa mig. Vi förhördes i timmar och fick sedan sitta och vänta på en iskall stenbänk halva natten. Min son grät sig till sömns.

Annons

– Det var då jag bestämde mig. Jag lovade mig själv att detta aldrig mer ska hända min familj. Beslutet var fattat: jag måste lämna mitt land.

Vissa i Iran kritiserade dig för att sätta kvinnokampen före ansvaret för din familj. Hur ser du på det?

– Många har kritiserat mig och sagt att jag var en dålig mamma som inte tänkte på min son och familjens säkerhet. Men jag gör ju detta FÖR min son och för alla andras barn. Vi gör detta för deras framtid och för att de ska kunna leva i ett normalt samhälle.

När Shaparak Shajarizade släpptes mot borgen efter stora insatser från hennes advokat flydde hon omedelbart Iran. Hon fick två timmar på sig att packa och ta sig ut via bergen till Turkiet.

– Jag fick bara med min handväska med tandborste, telefon, solglasögon och solkräm. Rättegången fortsatte utan mig. Tre dagar senare greps min advokat och dömdes till 38 års fängelse och 144 piskrapp.

På tisdagen tilldelades Shaparak Shajarizade ett prestigefyllt internationellt pris som kvinnorättsaktivist vid en ceremoni i Genève.
På tisdagen tilldelades Shaparak Shajarizade ett prestigefyllt internationellt pris som kvinnorättsaktivist vid en ceremoni i Genève. Foto: Mark Henley

Nu lever hon i Kanada som politisk flykting tillsammans med sin son. Under tiden har hon dömts till två års fängelse plus 18 års villkorligt fängelse i Iran. ”Det betyder att jag aldrig återvänder till mitt hemland”.

– Men jag lever med hemska skuldkänslor. Över att ha lämnat mina föräldrar och många vänner som sitter i fängelse utan advokater eller chans till rättvisa. Det känns som om jag svikit dem.

– Men alternativet är antingen fängelse eller tystnad för alltid. Ingetdera skulle fungera för mig.

Är du rädd? Det finns antagligen gott om iranier som vill skada dig.

– Nej, jag är inte rädd. Kanske mister jag livet för denna kamp. Så skedde med suffragetterna i England som offrade sina liv för hundratals år sedan så att kvinnor i dag har rätt att rösta. Men jag är inte rädd för att dö.

Iranskan Shaparak Shajarizade kastade slöjan.

Foto: Mark Henley

Utrikesminister Margot Wallström borde ha skakat hand med Irans utrikesminister menar Shaparak Shajarizade.

Foto: Mark Henley

Shaparak Shajarizade greps ett flertal gånger i Iran innan hon fick nog och beslutade sig för att lämna landet.

Foto: Mark Henley

På tisdagen tilldelades Shaparak Shajarizade ett prestigefyllt internationellt pris som kvinnorättsaktivist vid en ceremoni i Genève.

Foto: Mark Henley