Annons

Janerik Larsson:Katalys på villovägar

Från icke-tillväxt till tillväxt i ekonomin
Från icke-tillväxt till tillväxt i ekonomin Foto: Leif R Jansson
Under strecket
Publicerad

I en analys av väljarkåren hävdar den fackförbundsfinansierade tankesmedjan Katalys att växande postmateriella värderingar ökar stadigt och leder bort väljarnas uppmärksamhet från materiella frågor.

Syftet med rapporten sägs vara att bidra med förklaringar till socialdemokratins försvagning under de senaste decennierna. Partiet har sedan 1980-talet rört sig från en väljarandel mellan 40-45 procent till att efter 2006 års val erhålla endast mellan 30-35 procent.

Jag tror inte särskilt mycket på den analys Katalys presenterat och måste erkänna att jag har svårt förstå att den finansieras av fackförbund vars medlemmar borde kräva mera seriösa inlägg för sina medlemsavgifter.

Förklaringarna till det socialdemokratiska partiets minskande väljarandel får sökas på andra håll.

Men frågan om vad den tillväxtfientliga politik Katalys förespråkar innebär tål diskuteras.

Christer Gunnarsson, professor i ekonomisk historia, läxade på ett elegant och övertygande sätt upp några ”nej till tillväxt”-entusiaster i en artikel i Sydsvenskan.

Ekonomisk tillväxt är inget som går att välja bort utan att det får negativa konsekvenser, konstaterade han.

Annons
Annons

”Före 1800 gick tillväxten långsamt. För varje enhet som producerades användes mycket resurser i form av arbetskraft och land. Befolkningen växte långsamt. Trots det var trycket på resurserna hårt, skogarna avverkades och jordar utarmades. Av de en miljard människor som levde på jorden var nästan alla extremt fattiga och livet var hårt, ofta brutalt och allt som oftast kort.

I Sverige år 1800 dog fyra barn av tio före fem års ålder, hundra år senare dog ett barn av tio. Idag är motsvarande dödlighet tre barn per tusen födda.

I Singapore, ett land som idag har samma utvecklingsnivå som Sverige, var risken att dö före fem års ålder 130 gånger större år 1900 än idag. Hur skulle sådana och liknande sociala, ekonomiska, politiska och ekologiska förbättringar ha kunnat ske utan ekonomisk tillväxt?”

Att hundratals miljoner människor i Asien på relativt kort tid förflyttats från armod till anständigt liv beror enbart på att de haft privilegiet att leva i samhällen med ekonomisk tillväxt.

I en del länder råder fortsatt misär. Det är från dessa icke-tillväxtländer som som människor är på flykt.

”De flyr inte från klimatförändringar utan från maktövergrepp av olika slag och från hopplösa framtidsutsikter, det vill säga sådant som karaktäriserar länder utan hållbar ekonomisk tillväxt. De söker sig till länder där framtiden ter sig ljusare, till länder där tillväxten ännu inte ersatts med nerväxt.”

Jag skrev nyligen om en en artikel i tidskriften Axess (axess.se) av Mauricio Rojas. Ämnet är den ekonomiska krisen i Chile och de faktorer som ligger bakom. Artikeln är intressant i sig dvs redovisningen av Chiles ekonomiska upp- och nedgång.

Annons
Annons

Men de faktorer som Rojas beskriver har en mycket bredare relevans och kan även bidra till förståelsen av svensk politik- och opinionsutveckling.

Rojas:

”I grunden handlar det om drastiska värderingsskiften relaterade till en genomgripande förändring av levnadsvillkoren i ett samhälle. Det hände både i efterkrigstidens Europa och i Chile efter diktaturen. På det viset öppnades en vid klyfta mellan föräldragenerationen, uppvuxen under svåra omständigheter (djupa ekonomiska kriser, fattigdom, krig, diktatur) och deras barn, som växte upp under motsatta omständigheter (växande välstånd, masskonsumtion, fred, demokrati). Enligt de begrepp som myntades av Ronald Inglehart för att analysera det europeiska ungdomsupproret ger dessa så annorlunda livsomständigheter upphov till helt olika uppsättningar av värderingar, som kommer att kollidera på grund av framstegets snabba tempo. Det som normalt sätt inträffar gradvis tar nu formen av en skarp generationskonflikt, där de unga radikalt ifrågasätter hela det befintliga samhället.

I detta sammanhang står vuxenvärlden för det som Inglehart kallade ”materialistiska värderingar”, präglade av överlevnadskampen, medan de unga ger uttryck för ”postmaterialistiska värderingar”, formade av ett liv där välståndet tas för givet och preferenserna tenderar att skifta mot det ”goda livet” och det personliga självförverkligandet. Föräldrarnas ansträngningar och materiella framsteg devalveras eller direkt föraktas, liksom det samhällssystem som gjorde det möjligt. Det är en annan värld som nu efterfrågas, ett mer humant, altruistiskt och jämlikt samhälle, fjärran från individualismen, profitjakten och konkurrensen. Med andra ord, man vill kliva av framgångens tåg.”

Men när detta fått genomslag i praktisk politik visade sig missnöjet på ett nytt sätt:

”Den stora majoriteten av chilenarna ville definitivt inte kliva av framgångens tåg.”

I juli och augusti i år kom den ”tysta majoriteten” till tals genom omfattande demonstrationer. Nu var det pensionärerna som demonstrerade för en skälig pension och mot att de drabbades av den ekonomiska krisen.

Min slutsats är att det krävs att det  drivs en tydlig opinion mot de naiva opinioner som vill kliva av framgångens tåg.

Det råder ingen brist på sådana krafter i svensk politik idag. I synnerhet de som likt MP och V oftast ”sjunger med änglarna” är de största hoten mot en god framtid. Det vill säga just de partier som enligt Katalys är socialdemokratins framtid.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons