Annons

Lydia Wålsten:KD går till höger, men förslagen matchar inte målet

Foto: Erik Abel/TT

Tydligare högerprofil efter rikstinget. Samtidigt lider Kristdemokraterna av samma problem som Moderaterna. Hur ska målet om 70 procent färre asylsökande uppnås?

Under strecket
Publicerad

För ett stort parti spelar ideologi andrafiol till pragmatismen. Så är det nu, och så kommer det förmodligen alltid att förbli. Kristdemokraterna har på kort tid vuxit och bytt självbild. Redan i eftervalsanalysen slog man fast att man behövde gå högerut för att säkra den vinst man gjort från M. ”Gå högerut” är alltmer ett kodord för att bli mer migrationskritisk. SOM-undersökningarna visar att migrationsfrågan korrelerar mer och mer med hur väljarna identifierar sig på höger/vänster-skalan. Med andra ord börjar en strikt linje i migrationsfrågan bli en hygienfaktor för partier som gör anspråk på att vara högeropposition.

Nu har partiet avslutat sitt riksting i Umeå. Det var klart att partistyrelsen sökte mandat för vad som i debatten lite slarvigt kallas hårdare tag. Partistyrelsen fick bland annat igenom begränsad rätt till offentlig tolk, språktest för permanent uppehållstillstånd och begränsad möjlighet till familjeåterförening i Sverige. På en punkt gick stämman till och med längre än partistyrelsen. Kristdemokraterna ska nu verka för ett förbud mot heltäckande slöja i offentlig verksamhet, trots att ledningen ansåg att rektorer redan har tillräcklig makt att styra lärares klädval om det påverkar undervisningen negativt.

Annons
Annons

Den symboliskt viktigaste av dessa frågor rör familjeåterföreningen. Partistyrelsen ville se ett försörjningskrav för alla, även ensamkommande under 18 år som vill ta hit föräldrar (med undantag för föräldrar som vill ta hit minderåriga barn). Frågan har korsat två klingor i Kristdemokraternas inre, för att beskriva det med poeten Edith Södergrans ord.

Å ena sidan, familjen som samhällets viktigaste enhet. Linjen företräddes av bland annat Lars Adaktusson på DN Debatt (6/11): ”Ska vi med trovärdighet hävda att familjen har stor betydelse /.../ kan vi inte ha en annan syn på detta när det gäller migration och flyktingpolitik.” Å andra sidan, barnperspektivet. Att Sveriges migrationspolitik inte ska uppmuntra föräldrar att skicka iväg barn på riskabla resor till Europa för att agera ankare, vilket sker med generösa regler. Det är också en form av familjesplittring, menade partistyrelsen.

Det går fort i hockey. Partiets migrationspolitiska talesperson Hans Eklind sade för mindre än ett halvår sedan att rätten till familjeåterförening var viktig för en fungerande integration (viss forskning tyder på att det stämmer) och att partiet skulle stå kvar vid sin position även om det betydde lägre opinionssiffror.

Han anklagade samtidigt M och SD för ”partitaktiskt spel” som inte ville se ökad anhöriginvandring för alternativt skyddsbehövande. ”Jag vill inte delta i ett parti som anammar åsikter för att de är på modet”, sade Eklind om det egna partiet till tidningen Världen Idag. Inför rikstinget hade Eklind uppenbarligen bytt glasögon. Nu var det istället dagens system som drev isär familjer (Facebook 5/11).

Annons
Annons

Partistyrelsen hade kunnat vara nöjd med att partiet har stabiliserat sig kring sju procent i opinionen. Men när man varit uppe och snurrat kring 11–12 procent etableras det snabbt som ny referenspunkt. Och sedan regeringen lättade på reglerna för familjeåterförening i somras med Kristdemokraternas stöd har kritiken mot partiet varit hård, framför allt i sociala medier.

Gick partiet att lita på när det sade att det ville begränsa migrationen, eller lämnades köksingången på glänt när det passade? Väljarna som gick från M till KD i riksdagsvalet stod tydligt till höger. Nio av tio identifierade sig som konservativa. Teorin internt har varit att opinionspunkteringen efter Europaparlamentsvalet har berott på migrationsfrågan, även om det är befäst att lejonparten av tappet skedde på grund av abortfrågan.

Partitoppens linje om begränsad anhöriginvandring gick igenom med betydande majoritet och befäste en tydligare högerprofil. Tröskeln till Kristdemokraterna är nedslipad, så att flödet från Moderaterna kan fortgå och Busch Thor kan tala migration utan att behöva ha fingrarna i kors bakom ryggen.

För väljarna står oppositionen mer enad. Men Kristdemokraterna har samma problem som Moderaterna. De delar visionen om kraftigt minskad asylinvandring, med målet om 70 procent färre asylsökande. Det skulle placera Sverige bland övriga nordiska länder på 5 000–8 000 asylsökande per år.

Men att uppnå det är mycket svårt, och kräver antagligen att Sverige går mot ett kvotflyktingsystem. Migrationspolitiken för M och KD har blivit vad arbetslöshetspolitiken länge varit för S. Full av ambitiösa mål utan genomräknade förslag på hur man ska nå dit. Det är ambitionen som räknas?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons