Annons
Kommentar

John Sjögren:King Crimson var först med death metal

Det brittiska rockbandet King Crimson, 1974.
Det brittiska rockbandet King Crimson, 1974. Foto: Granger/ TT

Det progressiva rockbandet King Crimson, vars inflytelserika debutalbum firar 50-årsjubileum i år, har nu gjort hela sin albumkatalog tillgänglig hos de stora streamingtjänsterna. SvD:s John Sjögren väljer sina fem Crimson-favoriter.

Under strecket
Publicerad

In the court of the crimson king

Bild 1 av 5

Islands

Bild 2 av 5

Red

Bild 3 av 5

Lizard

Bild 4 av 5

Omslaget till singeln ”The court of the crimson king”.

Bild 5 av 5

In the court of the crimson king

Bild 1 av 2

Islands

Bild 2 av 2
In the court of the crimson king
In the court of the crimson king

21st century schizoid man

Öppningsspåret på ”In the court of the crimson king”, som firar 50 år i år, är en av den progressiva rockens verkliga klassiker, men har också varit viktig för hårdrockens utveckling. ”21st century schizoid man” är med sin vildsinta psykedeliska jazzrock en veritabel ångvält till låt. Greg Lake, som efter de två första albumen gick vidare till Emerson, Lake & Palmer, sjunger här med distad röst; närmast ett förstadium till death metal-genrens growling. Att svenska metalbandet Entombed gjort en cover på låten är således fullt naturligt.

Islands
Islands
Annons
Annons

Red

Bild 1 av 3

Lizard

Bild 2 av 3

Omslaget till singeln ”The court of the crimson king”.

Bild 3 av 3

Sailor’s tale

Jazzinfluenserna har ända från början tagit stor plats i King Crimsons musik. I den här instrumentala låten från fjärde albumet ”Islands” hörs det tydligt. Robert Fripp, som egentligen är bandets enda fasta medlem och kreativa motor, hugger och yxar fram ackorden ur sin gitarr medan Mel Collins blåser i sin saxofon i bästa frijazziga Pharoah Sanders-anda. En mörk, genuint farlig, låt.

Red
Red

Starless

Den här låten är en utmärkt introduktion till King Crimson. Den innehåller de flesta av gruppens typiska stilelement: Den lugna, vackra inledningen följd av mittpartiets monotona figur som upprepas, växer och byggs ut ända till det intensiva jazzrockiga slutet.

Låten finns med på det sjunde albumet, ”Red”, på vilket bandet i praktiken krympt till en trio, med Robert Fripp (gitarr), John Wetton (bas och sång) och Bill Bruford (trummor) i centrum. Det sista albumet innan Fripp för en tid upplöste bandet.

Lizard
Lizard

Lizard

Robert Fripp hämtade trummisen Bill Bruford, som medverkade på några av King Crimsons allra bästa inspelningar, från ett annat av progrockens stora band, Yes, som då var mer kommersiellt framgångsrika. Med gott självförtroende lär Fripp ha erbjudit Bruford jobbet med orden: ”Jag tror du är redo för King Crimson nu.”

Fripp hade redan några år tidigare lånat en Yes-medlem till en av sina låtar. I inledningen av den 23 minuter långa ”Lizard” gästar sångaren Jon Anderson. Låtens inledande, förvånansvärt poppiga och melodiöst lättillgängliga del, med Andersons skira stämma i centrum, är oemotståndlig.

Omslaget till singeln ”The court of the crimson king”.
Omslaget till singeln ”The court of the crimson king”.

The court of the crimson king

Mellotronen är karaktäristisk för King Crimsons ljudvärld och har blivit något av en symbol för hela den progressiva rocken. Den avslutande låten på debutalbumet domineras helt av dess särpräglade sound. En perfekt stillsam kontrast till inledningsspårets vilda inferno.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons