Annons

Bort bort bortKlassperspektivet gör Joel Alme unik

Joel Alme.
Joel Alme. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Joel Almes blick fångar ett annat Göteborg. Det är det som gör honom viktig. Men musikaliskt sett har vi redan hört det mesta tidigare.

Under strecket
Publicerad

”Bort bort bort” av Joel Alme.

Bild 1 av 1

Bort bort bort

Artist
Joel Alme
Genre
Pop
Musikbolag
Sony Music
År
2019

Betyg: 4 av 6

Inom svensk pop handlar den mesta lyriken om någon form av utanförskap, men nästan aldrig om klass. Troligen av den enkla anledningen att de flesta inom genren är uppväxta i medelklasshem i småstäder och relaterar orättvisor till annat än ekonomiska och sociala klyftor. Där fyller Joel Alme ett tomrum, han som en gång hade en kortvarig karriär i slyngel-rockbandet Bad Cash Quartet och senare i Hästpojken. De bandens musik handlade inte alls om arbetarklassromantik, tvärtom var nog de flesta av medlemmarna från välbärgade områden. Precis som i bandet som blivit Göteborgsrockens själva ursprung, Broder Daniel.

Klassfrågan blev inte riktigt tydlig förrän Joel Alme släppte sitt fjärde soloalbum, det första på svenska, ”Flyktligan”.

”Bort bort bort” är hans femte album och är ett nedslag i barndomen, en promenad genom uppväxtkvarteren i Göteborg – som slingrar sig från Linnéstaden, förbi Masthugget och genom Majorna. Men som uppmärksammar livet på bakgården till restaurangerna med eget mikrobryggeri, vid sidan av de lyckade kulturarbetarna och inne på gårdarna.

Annons
Annons

”Bort bort bort” av Joel Alme.

Bild 1 av 1

Själva musiken känns egentligen alldeles för gjord och stulen, men jag berättelserna Alme hamrar fram fascinerar mig. De är inte alls lika slitna som melodierna eller produktionen, tvärtom. De berättar om ett Sverige som jag så sällan hör talas om, och han gör det utan att lägga fingrarna emellan.

Jag har väntat på det.

Joel Alme och jag är lika gamla, och jag är också uppvuxen kring de där landshövdingehus-gårdarna i Majorna. Vi känner inte varandra, jag har inget minne av att jag någonsin träffat honom. Och namnen på människorna som han förlorat till missbruk eller kriminalitet är inte samma namn som jag förlorat.

Men hans berättelser om uppväxten mellan himlen och hamninloppet delar jag, bortsett från att just mitt hem faktiskt alltid var en trygg och ordnad plats på alla sätt.

”Bort bort bort” av Joel Alme.
”Bort bort bort” av Joel Alme.

Man skulle kunna tro att det är Alme och hans vänner som Håkan Hellström beskriver i låten ”Dom där jag kommer från”: ”För ingen tror att dom är nåt där jag kommer från. Alla försöker bli av med leran från Göta Älven som satt sig på själen, och på självförtroendet i varje tjomme”.

Det finns många paralleller till Hellströms världar. När Alme tar in flöjter i ”Dom vet ingenting om oss” låter det som Håkans ”Midsommarnattsdröm”, gitarrdrivet och det episka anslaget påminner om ”Jag har varit i alla städer” och titeln lånas av Moneybrother.

Alme sjunger om hur han inte vill fastna, inte hamna i skuggan där andra stjäl ljuset. Men på sätt och vis hamnar Joel Alme där ändå. Han befinner sig visserligen hela tiden närmare den där parkbänken som Håkan Hellström påstår aldrig är långt borta, men rent musikaliskt; vad ska man med Joel Alme till när Håkan redan finns? Det är kanske lite krasst, men så känns det.

Men när Joel Alme med dylanskt driv sjunger ”Ingen vet vem jag e, en liten sopa från Linné. Det blir aldrig nånting av dig, det har jag hört sen jag var tre. Och den känslan sitter fast i mig, i varje litet steg” övertygar han mer än vad Hellström någonsin gjort.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons